logo

DEBATT

Majoriteten ansluter sig till antinationalistisk politik

Christer Lundgrens debattartikel i FiB/K nr 12 2017, som svar på Erling Folkvords analys i FiB/K nr 11 2017.

2018-01-11

Kurdisk nationalism ingen modell för folken i Mellanöstern skriver Christer Lundgren i nr 12 av FiB, som ett svar på Erling Folkvords kunniga analys av situationen i regionen, i nr 11. Det är nog det enda i hans artikel som jag skriver under på.
Den politik som majoriteten i den kurdiska rörelsen ansluter sig till är nämligen just antinationalistisk!

Den kurdiska vill, tillsammans med övriga etniciteter bygga ett samhälle underifrån där kvinnans befrielse, lokal demokrati och ekologi är grunden. Politiskt vill man bygga lokala självstyrande konfederationer i de stater de lever i.

CL slår snarare ett slag för diktatorn Assad i Syrien. Men taktiken är inte ärlig: För att smutskasta PKK i framför allt Turkiet samt PYD i Syrien använder CL halvkvädna visor om det PKK och PYD arbetar för. Dock inte ett ord av kritik mot den regering med Barzani i spetsen som kontrollerar den kurdiska delen av  Irak. 

CL skriver att de självstyrande enklaverna ska vara kurdledda. Tvärtom strävar PKK och PYD att få så stor bredd som möjligt i samhällsbygget. Representationen ska avspegla folkgruppernas storlek, men också ha hälften kvinnor och alla religiösa samfund involverade. Dock är ingen religion påbjuden utan samhället  är sekulärt.

Den militära organiseringen i bl a YPG och YPJ har kommit till som ett försvar mot Syriens Assad, Turkiets Erdogan men fr a islamistiska arméer, främst IS. I väst öppnades ögonen först i och med slaget om Kobane. Jag har själv mött många flyktingar från staden och också sett bilkonvojerna med stupade YPG/J-gerillas. När det gäller kampen om Kobane har CL mage att kritisera rörelsen för att ta emot stöd från väst, framför allt USA. Kampen hade inte varit så framgångsrik om inte väst hade levererat tyngre vapen och fordon till YPG, som hittills slagits med lätta handeldvapen. PYD och PKK vet vilken roll USA har spelat, och spelar, i regionen och har därför inga illusioner. 
 
Den som under tid studerat alliansers utveckling vet att de ibland kan vara svåra att förstå för en utomstående men i fallet Syrien kommer det att klarna.

Eftersom CL raljerar över att PKK i Turkiet klassas som terrorister men i Syrien som frihetskämpar får han svårt att förstå den kamp som kurderna för. En gammal man jag mötte i Suruc spände ögonen i mig och bad mig berätta om kriget och förtrycket när jag kom hem, ”för vi är det bortglömda folket”. Suruc är för övrigt den andra halvan av Kobane, som England och Frankrike efter första världskriget delade, samtidigt som hela Mellanöstern styckades upp och fördelades.

CL vill inte ens erkänna att kurderna är ett folk utan ”en folkgrupp som av historiska skäl lever i flera länder”. Vad är då ett folk? Samma språk, samma kultur, ett gemensamt avgränsat område (gamla kartor visar ofta ett Kurdistan som senare delades upp till Iran, Irak, Syrien och Turkiet, samma kultur (dock inte religion, där finns flera) och en önskan om enhet. Vad mer begär CL för att inte, som han gör, likna kurderna vid ett andra Israel i regionen. CL skriver: ”många i såväl Syrien som Turkiet och Irak ser de kurdiska enklaverna inte som en förebild utan som ett andra Israel”.  

Tala ur skägget CL! Vilka är ”många”? Är det de som ”har anklagat kurderna för att fördriva araberna och turkmenerna och hindra araber från att återvända till de områden som befriats från IS”. Du kanske menar Lama Fakih, som för Amnesty skrev en rapport om sådana övergrepp. 

SOHR (Syrian Observatory For Human Rights) tillbakavisar hennes angrepp och skriver avslutningsvis: ” PYD treats every nationality and every religion in an equal manner. That´s not happening anywhere in Syria and is radical even for the region”. 

Det var PKK som i Irak under stora förluster befriade Yazidierna som tagit sin tillflykt uppe i Singalbergen undan IS´ folkmord. Dessa hjälptes sedan att ta sig till Rojava som YPG/J befriat. Ordet Rojava är f ö kurdiska och betyder västra Kurdistan. Därför har folket där beslutat att byta namn till: Norra Syriens demokratiska federation för att inte felaktigt mena att det är ett kurdiskt område.

Att CL har svårt att navigera i Mellanösterns farvatten är inget ursäkt för hans angrepp på den demokratiska frihetsrörelsen. Men vilka han lierar sig med manar till eftertanke: Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Syrien och Irak för att nämna de viktigaste aktörerna.

Jag föreslår att FiB, som jag prenumererat på sedan första numret, på grund av (eller snarare tack vare) sina paroller förenar sig med den demokratiska rörelse som kräver att PKK stryks från terrorlistan samt att dess ledare Apo Öcalan friges. Hur vi sedan ska gå vidare med stödet kräver diskussion, t ex om de fredssamtal Öcalan förde med AKP-regeringen i Turkiet. De förhandlingar som Erdogan avbröt samtidigt med det upptrappade våldet och förstörelsen av kurdiska städer och byar.

Jag deltog i Imrali-delegationens förhandlingar i Strasbourg med CPT i Europeiska Rådet 2016, mot tortyren och fängslandet av Öcalan.  Jag deltar gärna igen, på alla sätt, för att stödja den kurdiska frihets- och demokratirörelsen.                                                                     
Parallellerna till Sydafrika och Nelson Mandela är slående. Mandelas advokat och senare president i Sydafrikas högsta domstol Essa Moosa,  ledde Imrali-delegationen  i arbetet för Öcalans frigivning och stopp för tortyren fram till sin död i februari 2017.

Benny Gustafsson
Söderhamn

Läs Erlin Folkvords första inlägg här

Läs Christer Lundgrens replik här
 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

FOTNOT: Även Erling Folkvord svarar Christer Lundgren i FiB/K nr 1 2018 med utgivning 18 januari.

Teckna en prenumeration här

Benny Gustafsson

DEBATT

Om den rasistiska antirasismen

Pierre Gilly

2018-01-31

När jag gick på gymnasiet i slutet av åttiotalet kom en judisk kvinna som överlevt Hitlers koncentrationsläger på besök. Hon pratade inte bara om sina erfarenheter från kriget utan påstod också att de flesta större svenska medier fortfarande var antisemitiska. Vi var tysta, för inte kan man ifrågasätta vad någon som lidit så mycket säger? Det skriver Pierre Gilly.

DEBATT

#Metoo – rättsövergrepp i ett annat perspektiv?

Carl-Gunnar Sand

2018-01-29

Skamstraffet fanns i Sverige men avskaffades 1864. Det ansågs ovärdigt att låta en brottsling ställas ut till offentlig beskådan för det denne felat. Vi har uppenbarligen hamnat i en situation där det straffet har kommit till användning igen, med den skillnaden att det inte längre krävs någon rättslig prövning av skuld och gärning. Det skriver juristen Carl-Gunnar Sand.

DEBATT

Krönika: Engelskan - de styrande klassernas språk

Olle Josephson

2018-01-25

I Sverige talar man svenska, sade moderatledaren Ulf Kristersson i sitt jultal. Sant, så till vida att vanligt folk inte kan hävda sig i det svenska samhället om de inte kan svenska. Mindre sant om man ser till maktens folk. Större företag har engelska som koncernspråk, och styrs på engelska: AstraZeneca, Electrolux, Ericsson, H&M, IKEA, Skype, Spotify, Sandvik, Scania och många, många andra.

DEBATT

Svar på Myrdals senaste skriftställning

Margareta Zetterström

2018-01-23

I sin senaste Skriftställning beskyller Jan Myrdal "Clarté och liknande vänster" för att ha "hamnat på vad vi som varit med länge känner igen som en typiskt trotskistisk linje. En destruktiv och i verkligheten imperialisttjänande”. Det skriver Margareta Zetterström i sitt svar.