logo

DEBATT

#Metoo – rättsövergrepp i ett annat perspektiv?

2018-01-29

Tidningar, radio, tv, teaterscener; uppropen om sexuella övergrepp rullar vidare från yrkesgrupp till yrkesgrupp. Man får intrycket av en närmast gränslös mängd övergrepp mot kvinnor, av stor aktualitet. Det mesta presenteras som brottsliga handlingar.

En närmare granskning ger vid handen att antalet övergrepp är begränsat. De kvinnor som har talat ut får stöd av ett större antal kvinnor som visar sin solidaritet med offren och samtidiga avsky mot den eller de män som anges vara förbrytarna och mot de normer, attityder etc som anges möjliggöra övergreppen. När de olika händelserna har utspelat sig framgår inte alltid, men det står klart att det gäller allt ifrån nyss inträffade till någon gång förra århundradet, kanske på 1990-talet.

Intervjuade politiker, företrädare för de olika arbetsområdena med flera, är samfällt upprörda och fördömande. Det utlovas skärpta regler, mer värdegrundsarbete, bättre kontroll på arbetsplatser och av de anställda etc. Lite försmädligt har de felande männen hämtats ur grupper som man trodde var etiskt och moraliskt lite mer högstående, men icke. Under hummanden eller ursäkter lämnar några de arenor de har verkat på, mer sällan med starka förnekanden att något otillbörligt skett.

Den publicering som har skett och fortsätter att ske kommer sannolikt, när svallvågorna har lagt sig, att bli föremål för granskning utifrån gällande regelverk. Dessa är Spelregler för press, radio och tv och särskilt Journalistförbundets Publicitetsregler. Vidare prövningar i Pressens opinionsnämnd utifrån detta regelverk och nämndens praxis. Slutligen har vi brottsbalkens regler om förtal och ärekränkning samt rättegångar i tryckfrihetsmål. Även möjligheten till arbetsrättsliga mål om någon har känt sig tvingad att lämna en anställning efter påtryckningar kan tänkas, liksom ageranden från Diskrimineringsombudsmannen, DO, och eventuella processer initierade av denne.

I detta sammanhang kan man inte underlåta att begrunda följande. Skamstraffet fanns i Sverige men avskaffades 1864. Det ansågs ovärdigt att låta en brottsling ställas ut till offentlig beskådan för det denne felat. Vi har uppenbarligen hamnat i en situation där det straffet har kommit till användning igen, med den skillnaden att det inte längre krävs någon rättslig prövning av skuld och gärning, utan nu räcker det med ett blankt påstående från ett föregivet offer. Utan polisutredning och rättegång, inte en chans för den utpekade att få sin uppfattning offentliggjord i dagens medieklimat.

Jag kan inte undanhålla läsarna följande, citerat ur en dom från Skaraborgs tingsrätt den 4 december: ”Åklagaren har i sin plädering hävdat att gärningarna (sexuellt ofredande i nio åtalspunkter, min anm) ska bedömas mot bakgrund av att Y är man och de olika berättelser som lämnats av kvinnor om män i olika forum under senare tid som till exempel #metoo. En domstol kan dock inte vid sin bedömning på något sätt utgå från en allmän bakgrund bestående av ibland obekräftade uppgifter som en del människor lämnat på nätet. I ett brottmål ska domstolen uttala sig om vad som i det enskilda fallet är brott enligt brottsbalken och inte bedöma någon mans eller kvinnas handlande utifrån något annat. Tingsrätten måste dessutom förhålla sig till att det enligt lag är en mänsklig rättighet att var och en som anklagas för brott är oskyldig till dess skulden är lagligen fastställd. I det här målet innebär detta att åklagare ska styrka sin gärningsbeskrivning bortom rimligt tvivel. Det ska alltså inte kunna finnas några andra förklaringar till ett händelseförlopp än det åklagaren påstår”.

Teckna en prenumeration här

Carl-Gunnar Sand

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Ingemar Folke

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

DEBATT

Tag Hindutva på allvar!

Jan Myrdal

Jan Myrdal skickade på onsdagen (29 augusti) en text till SVT Opinion om gripandet i Indien av fem framstående rättighetsaktivister. Han bad om svar med vändande post, men fick inget, vilket han uppfattade som de facto en refusering beroende på att kritik mot Hindutva var ”för svensk exportindustri taktiskt olämplig”. Därför har han skrivit följande skarpare inlägg för FiB/K och vidare spridning.

DEBATT

Robespierre mot egendomsrättens såriga tumme

Jan Myrdal

Inte nog med att det härskande tänkandet är de härskandes, det framträder inför oss också som det Strindberg med rätta kallade den offentliga lögnen. Den som vill handla förnuftigt måste därför gå till källorna. Söka sig dit tvärs genom de vanföreställningar som sprids av skola, officiella och officiösa medier samt politiker och informatörer av olika tjänstegrad. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Så blev vi blåsta på våra pensioner

Jan Hagberg

Dagens offentliga pensionssystem, som ersatte ATP-systemet, tillkom genom ett principbeslut 1994 i samförstånd mellan Socialdemokraterna och de borgerliga. Sedan dess har den allmänna pensionen försämrats ytterligare. Med utgångspunkt i Inga-Lisa Sangregorios nyutkomna bok Blåsningen – Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla kommenterar försäkringsmatematikern Jan Hagberg striden om våra pensioner.