logo

REPORTAGE

Miljöpartiets tapp – inte det första eller största

2017-02-18

När siffrorna över medlemsutvecklingen hos de politiska partierna presenterades den 18 januari stod en siffra ut. Miljöpartiet hade under året förlorat hela 3 000 medlemmar, och sedan valet är den totala siffran 7 000 medlemmar. 

För Aftonbladet berättar partisekreteraren Amanda Lind att siffrorna över medlemskapet är ”cykliska”. Främst på det sättet att antalet medlemmar ökar inför val och avtar däremellan. 

– Vi siktar mot att öka vårt medlemsantal under 2017 och att fler ska välja att förnya sitt medlemskap i partiet, sa Amanda Lind i samband med att siffrorna presenterades. 

Inte heller språkröret Gustav Fridolin upplevde medlemsminskningen som något särskilt problematiskt och tonade vid ett offentligt uppträdande ner problemet. 

– Det är vanligt att tappa medlemmar halvvägs in i mandatperioden och i dag är vi något fler medlemmar än vi var i mitten av förra mandatperioden, jag hade definitivt inte förväntat mig något mer när vi nu gått till att vara i regeringsmakt, sa han enligt Skaraborgs Allehanda. 

Men det är inte bara Miljöpartiets medlemssiffror som minskar. Nästan samtliga partier i Sverige har tappat medlemmar. Sämst utveckling av alla har Socialdemokraterna. 1979 hade S över en miljon medlemmar. 1991 hade den siffran sjunkit till 260 000. 2016 var den nere på 96 000 personer. 

Även Moderaterna har tappat medlemmar. 1991 hade partiet stadigt över l00 000 medlemmar. 2016 var siffran knappt hälften. Centern har gått från 163 000 till 28 000. KD ligger relativt stadigt, medan SD och V har ökat antalet medlemmar. 

I diskussionen om Miljöpartiets negativa siffror har främst tiden vid makten framhållits som anledning till det stora medlemstappet. Det tidigare språkröret Per Gahrton sa till Aftonbladet att partiet har tvingats till kompromisser i till exempel frågan om Vattenfalls kolförsäljning och vridningen i invandringsfrågan, och att det är förklaringen till att medlemmar har lämnat partiet. 

Men det finns en annan bakomliggande anledning till att partierna förlorar medlemmar. I rapporten Partierna och demokratin efter medlemsnedgången av Magnus Hagevi och Karl Loxbo, som är en del av Demokratiutredningen, framgår ett tydligt samband mellan införandet av partistödet och partiernas minskande medlemsantal. De skriver att medlemstappet inte är något som är unikt för Sverige. I nästan alla västliga demokratier tappar partierna medlemmar. 

Forskarna hävdar att partistödet infördes som en reaktion på medlemsflykten. När partierna såg att de inte längre kunde bära sina organisationskostnader med hjälp av frivilligt arbete och medlemsavgifter nåddes enades partierna om att staten borde stå för partiernas kostnader. 

I en rapport publicerad 2013 från den nyliberala tankesmedjan Timbro framkommer att de svenska partierna är väldigt beroende av offentligt partistöd – betydligt mer än vad partier är i länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike. 

– Före 1965 var alla svenska partier helt privatfinansierade. I exempelvis Tyskland är partiernas intäkter från statligt stöd och medlemsavgifter ungefär lika stora, säger Oscar Hjertqvist, som har skrivit rapporten för Timbro.

Rapporten visar att de svenska partierna i dag finansieras i ytterst liten utsträckning av medlemsavgifter. Moderaterna fick 3,3 procent av sin omsättning från medlemsavgifter, medan Centerpartiet har 0 procent av sina inkomster från medlemsavgifter. 

– Bidragsfinansieringen verkar passiviserande. Före partistödets införande var medlemsavgifter en av de viktigaste intäktskällorna för politiska partier, säger Oscar Hjertqvist.

Det parti som har förlorat allra flest medlemmar är Socialdemokraterna. Den S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren säger att partistödet har inneburit att partierna har förstatligats.

– I Socialdemokratins fall är det extra tydligt, eftersom de har ägt staten så pass länge. Det har gjort att de har kunnat skräddarsy reglerna efter sina egna behov. Det har skapat ett oerhört beroende av partistödet hos S, säger han till Folket i Bild/Kulturfront. 

Ljunggren säger att det i vanliga fall är frågan om hur stödet från fackföreningarna till Socialdemokraterna och från näringslivet till Moderaterna påverkar partierna som brukar debatteras. Men han anser att man måste ta upp frågan om partiernas beroende av staten mer. 

Att Socialdemokraterna, som är ett klassiskt arbetarparti, är så beroende av offentligt stöd för att klara sin ekonomi får stora effekter på medlemsdemokratin. 

– Det är ett dilemma som partiledningen har. Vill man att organisationens ekonomi ska vara god måste man vinna mandat i parlamentet, eftersom stödet baseras på det antal mandat man får. Då blir det viktigare att vinna mandaten än att lyssna på medlemmarna. För skulle man lyssna på medlemmarna så förlorar man mandat och får därmed sämre ekonomi. 

Stig-Björn Ljunggren anser att den målkonflikt som finns inne i partierna handlar om att medlemmarna inte tycker som majoriteten av samhällets medborgare gör.

– De 100 000 som är medlemmar i Socialdemokraterna tycker inte likadant som den miljon väljare partiet måste vinna för att behålla sina mandat. Lyssnar man på rörelsen går det åt helvete! Men visst, de som blir kvar blir glada. Så är det i Vänsterpartiet, där medlemmarna har mycket att säga till om, men där partiet bara får runt 8 procent av rösterna. 
    
Men det är inte nödvändigtvis dåligt att partierna tvingas lyssna mer på folket än på medlemmarna, menar Ljunggren. 

– I en demokrati är det folket som ska bestämma, inte partiaktivisterna. Och det är ju inte ens alla medlemmar som är med och bestämmer, utan de som går på mötena och kan driva igenom sina frågor. Men det är ett dilemma: ska man ha en demokrati där medlemmarna får inflytande men där det går dåligt i valen eller ska man anpassa sig efter majoriteten och säkra mandaten. Det finns inget bra svar på den frågan. 
 

Lucas De Vivo

REPORTAGE

"Sverige måste snabbt ratificera FN-avtalet om kärnvapenstopp"

Jan Bjerkesjö

2017-10-19

Sten Sandberg, samordnare och initiativtagare till Nätverket mot Nato Gotland, är starkt kritisk till att Natosoldater och trupper deltog i krigsövningen Aurora 17 på Gotland.

- Jag är för ett starkt försvar av Sverige och Gotland och det är bra att försvaret övar regelbundet. Men det ska enbart vara svenska soldater som deltar på svensk mark, gärna i kombination med civilförsvaret.

REPORTAGE

Gotland skulle vara tryggare som demilitariserat

Jan Bjerkesjö

2017-10-19

En av de gotlänningar som inte vill se militär närvaro över huvud taget på Gotland är tidigare centerpartistiske ombudsmannen och ledarskribenten Mats Jönsson. På sin tomt har han spikat upp en liten skylt med texten ”Nato go home”.

- Ingen stor skylt med budskapet är klart. Och det är många som hört av sig och tycker detsamma.

REPORTAGE

Succé för fredsövningen Åland 17

Pelle Sunvisson

2017-10-17

Det är någon gång på eftermiddagen den andra dagen som det plötsligt slår mig. Vi har lyckats!
 
Övningen är frukten av nästan ett års förberedelser. Så nära som tre veckor innan övningen var det oklart om det alls skulle bli någon övning. Vi gick runt på ett absolut minimum av frivilliga krafter, det saknades tiotusentals kronor, i Finland hade vi blivit kallade ”en rysk operation” och flera av deltagarna hade känt sig tvingade att ställa in. 

Det skriver Pelle Sunvisson om fredsövningen Åland 17.

REPORTAGE

"Gotland ska ha ett starkt försvar men utan Natomedlemskap"

Jan Bjerkesjö

2017-10-16

Försvarsviljan bland gotlänningar är stor, större än på de flesta andra håll i landet. Orsakerna till det är flera – det geografiska läget, den långa militära historien och frågan om arbetstillfällen. Vi ställde samma frågor till en rad lokala företrädare, som väl speglar opinionen på Gotland bland ledarskribenter, politiker och aktivister.

- På sikt hoppas jag att Aurora 17 bidrar positivt till säkerhetsläget i Östersjön. Vi bygger försvar för att värna freden, säger riksdagskvinnan Hanna Westerén (s).