logo

DEBATT

Om sexuella kränkningar i skolan

Foto Ewa Rudling

2017-12-07

Metoo-rörelsens berättelser bör tas på allvar. Det som nu berättas från skolan om hur flickor kränks är ruggigt. Men för att dra några slutsatser bör det som redovisas ställas mot egna erfarenheterna från skoltiden.

Jag hade nyss fyllt tretton och kommit tillbaka till Sverige från New York när jag började i Bromma Högre Allmänna Läroverk höstterminen 1940. Min svenska skoltid avslutades sedan tidigt på vårterminen 1944 när jag slutade gå till Höglandsskolan för att inte återkomma. Också mina nära kamrater lämnade skolan. Jag var då sedan ett år aktiv i Sverges Kommunistiska Ungdomsförbund.

Jag avskydde den svenska skolan, fann den undervisning som gavs undermålig och hade upprepade konflikter med vissa lärare. Det har jag beskrivit. I olika dokument torde anmärkningar och nedsatta betyg stå kvar noterade. Jag var från kollegiet sett en besvärlig elev. Fast det fanns vissa lärare jag uppskattade. Jag hade också nära vänner som fortsatte fram till examen.

Jag var inte okänslig för att det fanns flickor i klassen som jag mer än tyckte om. Det kanske märktes på mig. Några hade jag också hållit om, dansat med. Men mitt egentliga kärleksliv inleddes efter skoltiden, sommaren 1944.

Det är bakgrunden. Den torde inte vara helt ovanlig. Men det jag läser om i Metoo är mig helt iskallt främmande.

Jag vet att jag aldrig skymfat någon flicka i klassen eller skolan genom att kalla henne Hora eller Fitta. Vad mera är jag hörde aldrig någon av kamraterna göra det. Det var mig/oss otänkbart.

Som en del av kriminalhistorien kunde jag läsa om lärare som sexuellt förgrep sig på elever, men jag minns inte någonting sådant från min dåtida skoltid.

Jag har frågat både jämnåriga kamrater från det tidiga fyrtiotalets usla svenska skola och sådana jag känt från FNL-tiden som gick i sextiotalets skola men ingen av dem mindes att man ropat något sådant efter flickorna eller behandlat dem så i klassen och skolan. Men allt jag läser och hör visar att så sägs och så sker nu.

Någonting måste ha hänt i den svenska skolan någon gång på åttiotalet. Men hur och när? Vilka förändrade skolan genom att börja ropa Hora mot flickor och förgripa sig på dem? Och varför ingrep inte vare sig lärare eller andra elever?
    

Jan Myrdal

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Ingemar Folke

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

DEBATT

Tag Hindutva på allvar!

Jan Myrdal

Jan Myrdal skickade på onsdagen (29 augusti) en text till SVT Opinion om gripandet i Indien av fem framstående rättighetsaktivister. Han bad om svar med vändande post, men fick inget, vilket han uppfattade som de facto en refusering beroende på att kritik mot Hindutva var ”för svensk exportindustri taktiskt olämplig”. Därför har han skrivit följande skarpare inlägg för FiB/K och vidare spridning.

DEBATT

Robespierre mot egendomsrättens såriga tumme

Jan Myrdal

Inte nog med att det härskande tänkandet är de härskandes, det framträder inför oss också som det Strindberg med rätta kallade den offentliga lögnen. Den som vill handla förnuftigt måste därför gå till källorna. Söka sig dit tvärs genom de vanföreställningar som sprids av skola, officiella och officiösa medier samt politiker och informatörer av olika tjänstegrad. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Så blev vi blåsta på våra pensioner

Jan Hagberg

Dagens offentliga pensionssystem, som ersatte ATP-systemet, tillkom genom ett principbeslut 1994 i samförstånd mellan Socialdemokraterna och de borgerliga. Sedan dess har den allmänna pensionen försämrats ytterligare. Med utgångspunkt i Inga-Lisa Sangregorios nyutkomna bok Blåsningen – Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla kommenterar försäkringsmatematikern Jan Hagberg striden om våra pensioner.