logo

REPORTAGE

På resa genom det kontantlösa samhället

Sverige är det land som använder minst kontanter i världen. För bankerna är det en stor ekonomisk vinst att slippa hantera riktiga sedlar och i stället låta alla transaktioner ske via bankkort eller internet. Men utvecklingen har inte tagit medborgarnas behov i beaktande. 

Klas Widestrand har undersökt situationen. 

Det är en grå och råkall höstmorgon i Stockholmsförorten Handen, belägen strax söder om staden. På pendeltågsstationen trängs människor som är på väg till jobbet med skolungdomar. Några minuter därifrån ligger PRO-villan, ett välbehållet funkishus med en utbyggnad i trä. Inne i föreningens matsal sitter Gösta Håxell, ordförande för PRO Handen. Trots att klockan inte har hunnit bli så mycket verkar han pigg och pratglad. 

– Jag vaknar av mig själv vid sex varje morgon, så har det varit så länge jag kan minnas, säger han.

Gösta sätter igång direkt. Han pratar snabbt och engagerat medan han hoppar mellan olika samtalsämnen. Han nämner jobbet inom försvarsmakten där han pensionerades efter 43 år, berättar lite om barnen och barnbarnen och komment-

erar regeringens politik för pensionärer. Så glider diskussionen in på bankernas kontanthantering och Göstas blick blir fokuserad. 

– Det är en hopplös situation, säger han.

Föreningens kassör, Sonja Jansson, som sitter bredvid nickar instämmande.

Problemen började när Nordea, som PRO Handen har ett avtal med, upphörde med sin kontanthantering i oktober förra året. Sedan dess har de inte lyckats hitta någon tillfredsställande lösning på hur de ska göra med alla de sedlar och mynt som de får in varje månad.

Antalet bankkontor som hanterar kontanter har de senaste åren minskat drastiskt i Sverige. Av de banker som finns runtom i landet är det numera bara hälften som erbjuder insättning och uttag av kontanter över disk. Samtidigt har bankomattätheten sjunkit stadigt. 2013 nådde Sverige en ny bottennotering: näst lägst antal bankomater per 10 000 invånare i hela EU, snäppet bättre än Tjeckien.

Niklas Arvidsson är docent och forskare med inriktning på innovation inom betalsystemet. Han konstaterar att människor i Sverige använder sig av kontanter i mindre utsträckning i dag jämfört med tidigare. Men det finns en klyfta: 

– Förutsättningarna är olika beroende på var du bor och vem du är. Det finns grupper som missgynnas av den här utvecklingen. Det handlar exempelvis om migranter, personer med funktionshinder och äldre människor.

En som är kritisk till bankernas agerande gällande kontanthanteringen är Jöran Rubensson, ordförande för Sveriges pensionärers riksförbund, SPRF. 

– Våra medlemmar är väldigt oroade över den här utvecklingen. De känner sig åsidosatta. Många pensionärer använder sig av både kort och Swish, men ingen ska tvingas använda ett visst sorts betalmedel. 

Han säger att dagens utveckling i hög grad styrs av banksektorn. I en undersökning som gjordes av Forex bank förra året tillfrågades 1 800 personer om sin inställning till kontanter. Närmare 80 procent av de svarande ansåg att bankerna bör ha kontanthantering på sina kontor. 

– Det här visar att utvecklingen inte drivs av konsumenterna, säger Jöran Rubensson. 

Johan Engström är group business controller på Swedbank. Han förstår att en del kan känna oro inför de förändringar som sker inom kontanthanteringen. 

– Men det här är en del av en större process. Det hör ihop med en samhällsomvandling, där den här frågan bara är en del av ett större mönster, säger han.

Gösta Håxell och Sonja Jansson visar mig runt i PRO-föreningens hus. På en vägg intill köket sitter en anslagstavla som är dedikerad till föreningens bridgespelare. Här trängs resultat från de senaste omgångarna med tabeller och information från husets bridgekommitté. Jag frågar Gösta om bridge är ett svårt spel. 

– Visst är det lite knepigt till en början kanske. Men vi har kurser man kan gå och sedan kan man alltid hoppa in och spela under tiden man lär sig, säger han.

Bridgekursen är bara en av många studiecirklar som bedrivs i pensionärsföreningens lokaler. Här finns kurser av vitt skilda slag som qigong, gilledans och italienska. Villans tre våningar 

fylls ständigt med deltagare som kommer och går. Så ser det ut måndag till fredag, i princip året om. Gemensamt för de olika kurserna är kaffet och bullen som många av deltagarna passar på att köpa när de är här. Det handlar om flera tusen i månaden, pengar som används till att betala löpande kostnader för bland annat sophämtning och elräkningar. 

Men att få in pengarna på föreningens konto har alltså blivit betydligt svårare sedan Nordea i Handen slutade med den manuella kontanthanteringen.

Sonja berättar om hur det går till när hon ska sätta in de insamlade pengarna. Ett alternativ är SEB i Haninge, som har en växlingsautomat. Men den tar inte emot mynt och inte heller 20- och 50-kronorssedlar, vilket är just de valörer som PRO Handens medlemmar använder sig av när de köper fika. Därför måste pengarna växlas. Varken Ica eller Coop växlar pengar om man inte samtidigt handlar. Därför måste Sonja gå runt mellan olika småbutiker och försöka växla till sig större sedlar där. Om hon sedan vill sätta in pengarna utan att betala någon avgift får hon ta en buss till Farsta centrum, en resa på cirka 40 minuter.

Handelsbanken i Haninge, kommunen som Handen tillhör, erbjuder förvisso insättning. Men där tar banken en procentuell del av det totala beloppet. 

– Det känns inte rätt. Många av våra medlemmar har inte så mycket pengar och då vill inte vi att deras slantar ska gå till att betala avgifter av det här slaget, säger hon. 

Hon känner sig inte heller helt säker när hon på egen hand fraktar pengarna till Farsta. 

– Jag skulle kunna bli rånad, den risken går inte att förneka, säger hon. 

Just säkerhetsfrågan dyker ofta upp som argument för att avskaffa kontanterna. Förre ABBA-medlemmen Björn Ulvaeus har under lång tid förespråkat ett stopp för sedlar och mynt. I ett debattinlägg i Dagens industri från 2013 skriver han: ”Ännu har ingen lyckats förklara 

för mig vad tjuven ska göra med det han eller hon stulit i villan eller lägenheten om det inte kan förvandlas till kontanter hos hälaren” 

Svårigheten med att bedriva kriminell, ekonomisk verksamhet på digital väg fick två rånare känna av på Gotland i somras. En kväll i juli försökte de tvinga till sig kontanter av sitt offer, en ung man i Visby. Men när det visade sig att mannen inte hade några pengar på sig valde rånarna en annan väg, nämligen Swish, en mobilapp som möjliggör snabba överföringar mellan konton. Transaktionerna sker från ett mobilnummer till ett annat. Polisen hade därför inga större problem med att ta reda på vem som hade tagit emot pengarna. 

Att handskas med sedlar och mynt är inte gratis. Enligt siffror från Riksbanken uppgick de totala kostnaderna för kontanthanteringen i Sverige förra året till närmare sju miljarder kronor. 

– Vi tjänar ingenting på kontanterna. Det är bara säkerhetsföretagen som har möjlighet att göra vinst på den verksamheten. Kostnaden står bankerna och handeln för, säger Leif Trogen, avdelningschef på branschorganisationen Bankföreningen. 

Han säger samtidigt att bankerna inte har som mål att göra sig av med kontanterna. 

– Men vi ser att kundbeteendet har förändrats. Människor använder sig i dag i stor utsträckning av andra former av betalmedel, som kort eller Swish.

Mobilappen Swish togs fram gemensamt av de svenska bankerna. Antalet transaktioner via Swish har ökat stadigt sedan starten 2012. Bara i januari i år låg det sammanlagda värdet för transaktionerna genom appen på 1,7 miljarder kronor, enligt siffror från Bankföreningen. 

Swish är gratis att använda. Till en början hade dock vissa banker, däribland Swedbank och Nordea, planer på att ta ut en avgift för varje genomförd transaktion. Efter högljudda protester från kunderna valde de att lägga den idén på hyllan. 

Det finns dock andra nätbaserade alternativ som gör digitala överföringar betydligt svårare att spåra. 

– Jag skulle säga att det rent generellt är lättare att finansiera kriminella verksamheter med kontanter. Men det är fullt möjligt att göra det på digital väg också, säger Niklas Arvidsson.

Fallet Silk Road är ett exempel på hur det kan gå till. Silk Road fungerade på många sätt som ett slags Amazon eller Tradera – med den skillnaden att säljarna primärt saluförde droger och stöldgods i stället för böcker och hemelektronik. 

Silk Road öppnade 2011 och gick att komma åt via dark web, den underjordiska delen av nätet. Internet är mycket stort, och det som går att söka fram via exempelvis Google utgör bara cirka fyra procent av nätets totala omfattning. Resten kallas för deep web. Där hamnar allt det som inte är möjligt att få fram via sökmotorer. Uppgifter om alltifrån användarnas privata konton på webbplatser som Facebook till sekretessbelagda regeringsdokument finns lagrade där. 

Förutom information av denna sort finns på deep web hemliga nätverk och sidor, där både användare och administratörer använder sig av mjukvara som krypterar och anonymiserar all data som skulle kunna röja personerna som använder en viss tjänst. Denna del kallas för dark web. 

Innehållet på dark web består delvis av grupper som kämpar för demokrati och yttrandefrihet i auktoritära stater och som därför vill undvika insyn. Men här finns också sidor som sysslar med olika typer av illegala verksamheter, som vapenhandel eller barnpornografi. Det var genom dark web människor fick tillgång till Silk Road. 

2013 stängdes Silk Road ned av FBI. Huvudmannen, en amerikan i 30-årsåldern, dömdes i år till dubbla livstidsstraff. Några månader efter att det ursprungliga Silk Road försvann dök sajten upp i en ny version som så småningom gick samma öde till mötes. Sent förra året öppnade Silk Road 3.0. Den ligger i skrivande stund fortfarande uppe. 

Exakt hur mycket pengar den första upplagan av Silk Road omsattes är svårt att säga, men enligt New York Times kan det ha handlat om så mycket som motsvarande tio miljarder kronor under den tid som sidan fanns.

Men omfattningen av verksamheten var inte det enda som utmärkte Silk Road. Något annat som kännetecknade den digitala marknadsplatsen var den nätbaserade valutan bitcoin.

Bitcoins struktur och uppbyggnad är komplex och inte helt lätt att förklara. Till skillnad från traditionella valutor, som dollar eller svenska kronor, har bitcoin varken centralbank eller någon annan institution som styr och reglerar kursen. Bitcoin kontrolleras i stället av användarna. I korthet fungerar valutan så att användarna skaffar sig en bitcoinplånbok genom att ladda ned mjukvara eller skapa ett konto hos något av de företag som erbjuder tjänsten. Alla transaktioner sker sedan direkt mellan användarna, genom så kallad peer2peer-teknik, (användare till användare) som även används vid fildelning. Det blir alltså transaktioner utan mellanhänder och alla användare är anonyma. Den som vill byta sina bitcoins mot ”vanliga” pengar kan sälja sina bitcoins, antingen till andra användare eller till något av de bankliknande företag som handlar med valutan. 

Niklas Arvidsson säger att virtuella valutor som bitcoin har gjort det lättare för den som vill undgå kontroll. 

– Så är det absolut. I och med att dessa system ofta bygger på anonymitet blir det också betydligt svårare för polis och andra myndigheter att komma åt de illegala element som använder sig av, exempelvis, bitcoin, säger docent Niklas Arvidsson. 

Att fler valutasystem av den här typen dyker upp i framtiden är inte alls omöjligt, tror Niklas Arvidsson. 

– Det finns redan exempel på sådana, även om bitcoin är det största i sammanhanget, säger han.

Bilarna blir allt fler på parkeringen utanför PRO-villan. Pensionärer i olika åldrar anländer till huset. De hänger av sig sina jackor i den rymliga entrén och står samtalar en stund i väntan på att fikat ska bli klart. 

Uppe på andra våningen i PRO-villan sitter Gösta Håxell och Sonja Jansson på föreningens kontor och bläddrar i en bunt papper. De har noga övervägt alternativa betalsätt och tittat på för- och nackdelar. Men hittills har de inte hittat något som skulle kunna ersätta kontanterna på ett tillfredsställande sätt. Att börja med kortbetalningar har de exempelvis uteslutit. 

– Det handlar dels om att man måste betala för varje enskild transaktion och det skulle bli dyrt med tanke på att en fika här inte kostar så mycket. Sedan är det flera av våra besökare som inte använder kort, säger Sonja Jansson. 

Till skillnad från Swish innebär betalkorten stora årliga intäkter för bankerna. Förutom kostanden för en transaktion tar man i regel ut en årsavgift av kortanvändarna. Enligt en rapport som branschorganisationen Svensk handel publicerade 2013 beräknades de totala kostnaderna för årsavgifter och transaktioner uppgå till omkring 7 miljarder kronor varje år. 

När de fyra största bankerna fick frågan av DN om varför dessa kostnader var så höga, pekade de på olika faktorer. Både Handelsbanken och Nordea förklarade att kortavgifterna skulle kompensera utgifter för andra betalningsalternativ, som kontanter.

Men det är inte bara kontanthanteringen som innebär kostnader. Kapade kort och andra former av bedrägerier kostar bankerna stora summor. Exakt hur mycket vet man inte, svenska banker lämnar nämligen inte ut några sådana uppgifter. Niklas Arvidsson tycker att det vore bra om bankerna blev öppnare med sina förluster på det här området. 

– En ökad transparens hade gjort det lättare att få en överblick gällande betalsystemens kostnader för olika typer av bedrägerier, säger han. 

Även Jöran Rubensson på Sveriges pensionärers riksförbund hade velat se en förändring. 

– I Frankrike har man en lagstiftning som tvingar bankerna att redovisa vad kortbedrägerierna kostar. Det borde vi införa här också. Som det ser ut nu är det som konsument omöjligt att få någon översikt eftersom olika typer av kostnader inte går att jämföra med varandra. 

Johan Engström på Swedbank anser däremot inte att det är något konstigt att bankerna inte berättar hur mycket som försvinner via nätbaserad brottslighet. 

– Vi följer samma princip för nätet som vid ett bankrån, där går vi heller normalt sett inte ut med hur mycket pengar som har stulits. 

Inte heller Svenska bankföreningen vill specificera några siffror för bedrägerierna. I stället hänvisar man till kortföretagen. Varken Visa eller Mastercard går dock med på att ge mig någon sådan statistik.

De stora bankerna anklagas redan av vissa debattörer för att ha en monopolliknande ställning på den svenska marknaden för betalningsmedel. Johan Engström på Swedbank ser dock inga faror om bankerna skulle stärka sin position ytterligare på detta område. 

– Vi har ett flertal olika lagar och regleringar att förhålla oss till. Därför har jag svårt att se hur det här inflytandet skulle kunna missbrukas utan att det fick konsekvenser.

Finns det något som tyder på att saker och ting kommer att se annorlunda ut i framtiden? Kanske. Det finns nämligen stora företag inom andra sektorer som skulle vilja ha en del av kakan. 

– Apple och Google har lanserat egna digitala plånböcker. Dessutom dyker det upp andra utmanare som Paypal, Klarna, Izettle och bitcoin. Alla dessa hoppas förstås kunna ta marknadsandelar från bankerna på sikt, tror docent Niklas Arvidsson.

Tillbaka i PRO-villan i Handen har kaffet precis blivit klart. Tre av föreningens 54 volontärer dukar upp koppar, kaffekannor och fikabröd. På bordet står också ett grönt kassaskrin som redan har börjat fyllas med femmor, tior och 20-kronorssedlar. 

Handelsbanken kommer på tal. Sedan någon vecka tillbaka står det nämligen klart att även de, som tidigare har erbjudit insättning och uttag på samtliga kontor, kommer att skära ned på kontanthanteringen. Sonja tar en klunk kaffe och skakar på huvudet. 

– Det är ju inte utan att man undrar vad de håller på med inne på bankerna nuförtiden?

Klas Widestrand

REPORTAGE

Betong och systerskap

Ida Vanhainen

2017-06-07

Medlemmarna i Roller Derby Beirut, Libanons första och enda lag i sporten roller derby, kommer från olika delar av Mellanöstern, har olika religioner och talar olika språk. De unga kvinnorna i laget bryter normer inte bara genom sporten de utövar, utan även genom den unika vänskap de har byggt mot alla odds. 

REPORTAGE

Splean fångar karakteristiska ryska känslan

Pelle Sunvisson

2017-07-05

Kön ringlar sig runt kvarteret i Slakthusområdet i Stockholms södra utkanter. Första halvan av maj har varit kallare än vanligt och de väntande är påpälsade. Några har kommit direkt från arbetet. De flesta ska dit igen i morgon bitti. I Sverige är inte segerdagen en högtid. Att ett av Rysslands största rockband har Sverigepremiär är ett firande i sin egen rätt.

REPORTAGE

Skolan blir den trygga punkten för ensamkommande barn

Jan Bjerkesjö

2017-07-03

För de ensamkommande flyktingbarnen blir skolan den trygga punkten i tillvaron, som ett andra hem i brist på annat. Men det är i många fall stressade och olyckliga barn som svenska skolan har att ta hand om när asylrätten har skärpts.
En som har erfarenhet av detta är rektorn Harri Koski på Mörbyskolan i Danderyd, som tidigare bland annat även har arbetat på en skola i Järfälla.

REPORTAGE

Russelltribunalen i Stockholm för 50 år sedan – sedd med CIA:s ögon

Mike Powers

2017-06-30

Arkiv från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, som nyligen gjorts tillgängliga, ger en bild av Russelltribunalen, som hölls i Stockholm 1967 i protest mot USA:s krig i Vietnam. Dokumenten belyser samtidigt spionorganisationens ingående informationsinsamlade.
För 50 år sedan blev Stockholm centrum för den internationella opinionsbildningen mot USA:s krig i Vietnam. Där hölls 1967 två viktiga möten: Russelltribunalen i maj och Världskonferensen om Vietnam i juli.