logo

DEBATT

Patrik Oksanens påhopp en uppvisning i ohederlighet

2017-03-03

I en ledare på helahälsingland.se hoppar Patrik Oksanen på riksdagsledamoten för Vänsterpartiet Stig Henriksson, ordföranden för Sveriges Fredsråd Agneta Norberg och undertecknad. Patrik Oksanen menar att vi är den ryska imperialismens förlängda armar. För den som följt Patrik Oksanens skriverier är det kanske inte helt förvånande.
 
Den större delen av anklagelserna grundar sig på som på engelska brukar kallas guilt by association. Agneta är skyldig för att hon är med i fyra facebookgrupper som ser positivt på Ryssland och för att en pseudonym som går att koppla till Granskning Sverige deltar i en av grupperna. Stig Henriksson har i sin tur deltagit i konferenser tillsammans med Agneta. Ja, och så är vi alla skyldiga för att vi deltagit i samma evenemang som Kozin förstås.
 
När jag i FiB/K skrev om Kozins första besök och om hur en uppgift från Säpo fått groteska proportioner i media beskrevs Kozin så här:
 
”Enligt Ryska institutet för strategiska studier har han ett digert CV. Vid sidan av den proffesur som redan nämnts har han i nära fyra decennier innan sin pension 2012 arbetat för det sovjetiska och sedermera ryska utrikesministeriet. Bland annat deltog han i en expertgrupp under samtalen mellan Nato och Ryssland om den planerade missilskölden i Nato:s nya medlemsstater och fungerade som chef över utrikesdepartementets informations- och analysavdelning. Kozin är helt enkelt en högt uppsatt militarist med lång utbildning…
  Frågan här är hur det ligger till med den där kopplingen till ryska underrättelsetjänsten. Bland samma svenska försvarstwittrare som spred blogginlägget om seminariet hörs ofta antagandet att alla som innehar höga poster inom den ryska hierarkin på ett eller annat sätt rapporterar till underrättelsetjänsten. Det är mycket möjligt att det är så. Men så lär det ju vara i alla stormakter.”
 
Kozin beskrivs av Oksanen som integrerad del av den ryska utrikesunderrättelsetjänstens PR-del. Som stöd för det påståendet använder Oksanen två bevis. Det ena är att det Kozin framför stämmer så väldigt väl överens med den ryska utrikesunderrättelsetjänstens budskap. Det andra är en rapport från tankesmedjan European Council on Foreign Relations. På sin hemsida stoltserar tankesmedjan med att dess råd består av ”sittande utrikesministrar, tidigare premiärministrar, nationella parlamentsledamöter, ledamöter i EU-parlamentet, EU-kommissionärer, tidigare generalsekreterare för Nato, tänkare, journalister och affärsledare”. En framstående medlem är Carl Bildt.
 
Med Oksanens logik skulle vi alltså helt kunna döma ut tankesmedjan och dess rapport. Det behöver vi emellertid inte. Vi har ju redan slagit fast att han lär ha kopplingar till den ryska underrättelsetjänsten.
 
Det Oksanen av lättförståeliga skäl inte tar upp är att Kozin inte alls har fått stå oemotsagd på det där första seminariet. Svårare är att Oksanen som med sån principfasthet slagit ner på falska nyheter som han tycker sig kunna spåra till Ryssland inte alls nämner de falska nyheterna kopplade till Säpo:s uppgifter om Kozin.
 
Som ni kanske minns fick den där korta uppgiften om att en person som kunde kopplas till ryska underrättelsetjänsten deltagit på en konferens om värdlandsavtalet snart eget liv i svensk press. Svenska Dagbladet hittade på ett eget citat ”Ryska agenter försöker stoppa svenskt Nato-avtal”, enligt Expressen hade ”en av Putins agenter deltagit i en Nato-konferens” och i Dagens Industri gick att läsa att ”ryska spioner deltagit i svensk konferens”.
 
Om det här skriver Oksanen alltså inte ett ord.
 
I stället anklagar han Stig Henriksson för oetiskt förfarande. Det oetiska ska ha bestått i att han satt punkt för en medial kollaps. En kollaps som Oksanen trots (eller kanske på grund av) all sin domedagsförberedande prepping inte höjt ett finger för att avstyra.

Pelle Sunvisson

DEBATT

Majoriteten ansluter sig till antinationalistisk politik

Benny Gustafsson

2018-01-11

Kurdisk nationalism ingen modell för folken i Mellanösternskriver Christer Lundgren i nr 12 av FiB, som ett svar på Erling Folkvords kunniga analys av situationen i regionen, i nr 11. Det är nog det enda i hans artikel som jag skriver under på. Den politik som majoriteten i den kurdiska rörelsen ansluter sig till är nämligen just antinationalistisk!

DEBATT

Kurdisk nationalism är ingen modell för folken i Mellanöstern

Christer Lundgren

2018-01-03

Kriget mot terrorismen i Irak och Syrien går mot sitt slut; IS och andra terroristorganisationer är på väg att besegras. Ur västmaktsperspektiv är de förbrukade som redskap för regimskifte i Syrien. I stället seglar kurdfrågan upp som instrument för söndring och herravälde. Den bild av denna etniska konflikt som Erling Folkvord ger i sin artikel (FiB/K 11/2017) är falsk, menar Christer Lundgren i detta debattinlägg.

DEBATT

Ett påpekande

Jan Myrdal

2017-12-28

Från bland andra Clarté har på nätet i ond avsikt spridits att arrangörerna och/eller Nya Tider skulle betalat för min resa till mötet i Moldavien. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

So long, president Mugabe

Hans Öhrn

2017-12-27

Få statsmän har uppväckt så starka känslor som Zimbabwes mångårige ledare och förre president Robert Gabriel Mugabe. Vid makttillträdet 1980 fanns en viss samsyn om den nye ledaren. I Afrika och i andra delar av världen  hyllades han som befrielsehjälte medan Västvärlden i honom trevande såg en försoningsman.