logo

KULTUR

Poesi som motståndshandling

2017-03-21

Hur skulle du beskriva din poetiska gärning?

– Jag har inte någon politisk agenda för min diktsamling. Eftersom jag är poet har jag först och främst ett poetiskt ändamål. Utgivningen av en diktsamling är förvisso en handling i sig, som till viss del kan sägas vara politisk. Jag föredrar dock att betrakta poesi som en form av aktivism. Det är ett sätt att skildra en tid ur ett annat perspektiv än maktens och därmed utmana förhärskande diskurser, strukturer och normer.

Shadi föddes 1974 i Iran och kom till Danmark 1986. Hon är utbildad vid Forfatterskolan och har tidigare översatt poeten Forough Farrokhzad till danska. I Vingeslag är krig och kärlek framträdande teman. Men enligt Shadi är det lika mycket en berättelse om en traumatisk tid och dess återverkningar i form av posttraumatiskt stressyndrom. Till grund för diktsamlingen ligger hennes personliga upplevelser av kriget mellan Iran och Irak. 

Vad har det inneburit att skriva poesi med krig som tema?

– Jag har tänkt en miljon tankar om dubbelheten i att rikta fokus mot krig. Å ena sidan menar jag att det är nödvändigt att skildra kriget, eftersom det onekligen utgör en avgörande del av mänsklighetens historia. Så vitt vi vet har människor av alla folkslag, och i alla tider, fört krig. Och det har alltid handlat om makt, vinstintressen, kolonialism och expansionspolitik. Om hur en nation eller region dominerar och ekonomiskt utnyttjar en annan. Det har med ett annat ord alltid handlat om imperialism.

– Å andra sidan finner jag det problematiskt att skriva om krig, eftersom jag inte önskar estetisera kriget eller på poetiskt vis reproducera det. Samtidigt vill jag påstå att det inte vore meningsfullt att skriva poesi utan att rikta blicken mot människors lidande. Poesi som inte förmår skildra det hemska, eller röra sig bort från det banala eller behagliga, innebär ju bara ett upprätthållande av bekvämlighetszonen. En sådan poesi har i bästa fall en mycket begränsad utsikt. Dessutom är den tråkig!

Under framskrivningen av krigsscenarierna tvingades Shadi emellertid brottas med en rad etiska överväganden, som hur nära beskrivningen får vara av den unge mannens kropp som sprängs i luften. För det är verkliga kroppar det är fråga om, påpekar hon. Därtill är kriget inte någon personlig angelägenhet. Berättelsen om denna traumatiska tid tillhör alla de människor som på ett eller annat sätt berörs av kriget.

– Det är människor jag känt som stred vid fronten och aldrig kom tillbaka. Eller människor som på grund av skador kom tillbaka och var rädda. Jag såg ångesten i deras blickar och hörde dem ta farväl av sina älskade, då de visste att de skulle dö innan de fick möjlighet att komma hem igen. Jag såg familjernas sorg. Och alla dessa bilder vid altare som upprättats på gatorna, till minne av de unga män som stupat. Det är alltså inte bara tal om en personlig historia som jag ska dela med världen och förvalta som det passar mig. Det är miljoner – eller snarare miljarder – människor, världen över, som äger denna historia. Det är också deras lidande, deras sorg, deras ångest och deras traumatiska tid. 

Shadi beskriver hur det tog henne många år att förlika sig med tankarna och skapa en litterär form, i vilken upprepningen, avbrottet, återupplevelsen och korsklippningen sammanfaller med stoffet. Hon sökte en form som även i sig själv vittnar om erfarenheten av den tid som skildras i texterna. Att lyckas med detta var viktigt, annars skulle det inte vara sant, menar hon.

Hur skulle du beskriva kärlek, så som temat framträder i Vingeslag?   

– Kärlek är högst närvarande i Vingeslag och lika genomsyrande som krigen och det traumatiska, bland annat i kraft av relationen dem emellan. I Vingeslag är det i själva verket fråga om ett kärleksförhållande. Ett Du och ett Jag som har livet och alla möjligheter framför sig, men som mister framtidsutsikterna på grund av kriget. Ett du, som är jagets vän, blir hennes älskare och älskade för att sedan bli soldat. Det är en utveckling som inte specifikt uttalas i Vingeslag, framför allt inte i den ordningsföljden, men som alltjämt förekommer och vittnar om soldatgörandet av manskroppen.  

Vilken roll spelar kärleken i Vingeslag, i relation till övriga teman?

– Närvaron av kärlek ser jag som en form av aktivism, en motståndshandling. Som Bell Hooks uttrycker det ”The practice of love is the most powerful antidote to the politics of domination”. Och det är vad krig är, enligt min mening: the politics of domination. Det hänger samman med imperialism, kapitalism och därigenom även patriarkatet – en världsordning där varje pojkes kropp även identifieras som en potentiell soldat. Det är essensen av en världsomspännande patriarkal struktur. 

Och varför finner vi oss i det som kvinnor? Det är ju våra bröder, äkta män, barn och barnbarn det handlar om, menar Shadi. Hon framhäver en påtaglig frånvaro av denna insikt i feministiska rörelser. Sett ur det perspektivet är de flesta kvinnor passivt överens om patriarkatets och imperialismens grundläggande villkor.  

– Vi accepterar i all tysthet denna identifikation av den manliga kroppen, vilken är en förutsättning för att fortsätta att föra krig och dominanspolitik. Feminism – och i synnerhet den västerländska feminismen – har ett starkt fokus på kvinnors rätt till sexuella förbindelser med män, men hur är det med rätten att älska? Rätten att älska och vårda kropparna, som är fria från soldatgörande och destruktiva maskulinitetsnormer?

Hur kan kärlek som en motståndshandling förstås?

– När jag talar om kärlek som en motståndsrörelse, är det inte fråga om en glamorös, polerad eller sockersöt kärlek. Och den har inte nödvändigtvis något att göra med sociala konstruktioner som exempelvis kärnfamiljen. Snarare handlar det om att vara i stånd att etablera, eller – efter svårt traumatiska händelser – återställa, den djupaste förbindelse med en annan människa. För endast kärleken förmår övervinna tiden. Kärlek är allt som krig och dominans inte är. 

Dessvärre, fortsätter Shadi, genomsyras vårt levnadssätt på så många plan av viljan till makt och privilegier. Det tar sig uttryck i hur vi behandlar vår planet, våra djur, vår miljö och varandra, och märks på alla sätt vi organiserar oss. Shadi påminner om citatet av Audre Lorde: “the master's tools will never dismantle the master's house”. Det tål att reflektera över, säger hon, med hänvisning till att kärlek åtminstone utgör ett av de verktyg som fattas härskaren.

– Därför ser jag Vingeslag som både ett svar och ett gensvar på vår tid. En motståndshandling i en samtid där varje utrop – ja, varje form av motstånd – förlöjligas. I Danmark, till exempel, tenderar den som ger uttryck för motstånd att omedelbart utsättas för masstrakasserier. Där anklagas man för att vara "pladder-humanist", vilket åsyftar en dum, irrationell och naiv person, som inte förmår se saker i ett större sammanhang. Eller också blir man stämplad som politiskt korrekt. Men ”det större sammanhanget” är inget annat än principen om att söndra och härska. Ett fåtal profiterar på krigen och de fiendebilder, som är skapade av samma sympatisörer som får oss att tro på dem. Vi och planeten lider. Vi är otrygga, osäkra, oroliga och/eller fyllda av hat. 

Vilken typ av motståndshandling krävs för att komma tillrätta med eländet?

– Jag föredrar att kalla motståndshandling för kärlekshandling, då jag tror att det öppnar fler möjligheter. Det är åtgärder som inte kräver stor omvälvning, och som kan bli en del av vår vardag. För mig handlar det om att se ett övergripande mål med mindre handlingar, som hänger samman med en vision för framtiden som går utöver vanliga drömmar om att leva ett fett liv, vinna på lotteri, spara till pensionen och så vidare. En vision som även omfattar vår planet och andra än våra närmaste. För vad vi får i längden ut av att ränna runt och konsumera eller bråka med varandra? Eller att sparka på folk som redan ligger? För mig består denna vision av tre ledord: empati, hållbarhet och solidaritet. Ja, det är dyra ord, men de kan löna sig i det långa loppet, även utifrån ett egoistiskt perspektiv. Dessutom är det klass på dem! 

Shadi låter sig svårligen placeras i ett fack. Men den starka drivkraften att klassificera personer som kommer i min väg driver mig till slut att fråga henne hur hon och Vingeslag positionerar sig i förhållande till befintliga rörelser. Om hon nu vore benägen att sälla sig till en viss ism, är jag beredd att göra detsamma. 

- Jag är så här långt ingen förespråkare av varken den ena eller den andra ismen. Teoretiskt sett innehåller de element som ger mening åt, och bringar ordning i, ett civiliserat samhälle. Men i praktiken har de misslyckats då de inte förmått förena oss. Världen hade sett mycket annorlunda ut om en rörelse hade lyckats med detta. Jag anser inte heller att Vingeslag vare sig direkt eller indirekt främjar en eller annan. Snarare behandlar diktsamlingen förtryck på en överordnad nivå, och den kamp som måste och kommer att utkämpas för att bryta sig ur.

Agnes Käll

KULTUR

Bokrecension: På drift

Agneta Willans

2017-11-22

Marianne Lindberg De Geer är en person som de allra flesta av oss känner till, främst som konstnär –  bildkonstnär och skulptör – och som engagerad debattör. Nu får vi även lära känna henne som romanförfattare, när hon 71 år gammal debuterar med boken På drift; en titel som hon lånat från Jack Kerouacs beatnikklassiker.

KULTUR

Tiden blir synlig i Örebro

Carl Henrik Svenstedt

2017-11-20

Nu har filmen landat i gatan. Inte på gatan eller med väggar till duk, utan just mitt i gatan där du går. Ett nytt steg för filmkonsten som kanske inte heller du hade trott var möjligt. Men detta händer i Örebro. Mitt eget fönster mot ”den andra filmen” öppnades på 60-talet i målarnas ateljeer. Konstakademierna hade plötsligt blivit högskolor för den nya filmen, liksom för den nya musiken. Mick Jagger och David Bowie likaväl som Bruce Baillie och Gunvor Nelson var konstelever. Själv fick jag som ung konstvetare och journalist chansen av tidningen att genomkorsa Amerika 1968 på jakt efter  det som kallades The New American Cinema. Det skriver Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Ulf Lundkvist tecknar bilder av samtidens berättelser

Jan Bjerkesjö

2017-11-18

Han är serietecknare, konstnär och illustratör. Mest känd för de grovhuggna seriefigurerna ”Mannen med näsan” och ”Assar” på uppdrag av tidningarna ETC och DN. Hans bilder är en ständigt pågående ström av berättelser om samtiden, eller om en parallell värld i Nollberga. Han bär alltid anteckningsblocket med sig, en tät skog utanför tågfönstret som plötsligt öppnar sig för en sekund till en glänta där en liten pojke ensam spelar bandy på en frusen tjärn, blir en bild. 

KULTUR

Fjärran bilder av krig

Agnes Käll

2017-11-14

Ett besök vid utställningen Bilden av krig på Bonniers konsthall sätter igång en ström av självförebråelser hos skribenten. Tankarna mynnar ut i en uppgörelse med sin och den närmaste omgivningens ytlighet och förnekelse av vad som äger rum på avlägsna platser i världen.