logo

REPORTAGE

Polisen måste sluta döda småbarn!

Kameron Prescott var fem när han förlorade livet. Foto: Okänd

2018-04-24

Kameron Prescott är död – det senaste i en förskräcklig lång rad barn som dödats av USA:s fruktansvärda och skjutglada väktare av lag och ordning.

Sexårige Kameron sköts i Bexar County utanför San Antonio i Texas. Han dödades inte på samma sätt som Tamir Rice i Cleveland som fredligt satt på en bänk i en park med en leksakspistol i handen. En polisman mejade ned pojken bara några sekunder efter ankomsten till platsen. 

Kameon sköts inte avsiktligt. Han blev bara en ”överskottsförlust” i det krig USA:s militariserade polis för mot allmänheten – dödad av en ouppmärksam polismans kula. Denne hade missat sitt avsedda mål (en obeväpnad kvinna) och kulan hade istället trängt igenom den tunna väggen på en husvagn och den mjuka magen på det lilla barnet som fredligt lekte för sig själv därinne.

Anledningen till att Kameron fick sitt alltför korta liv så brutalt avbrutet var för att en vice-sheriff ”fruktade för sitt liv”. Det skytten var rädd för var 30-åriga Amanda Jones, som han enligt uppgift hade jagat i två timmar genom skog och över ett djupt vattendrag sedan han enligt uppgift avbröt hennes inbrott i en bil. Enligt mediauppgifter hade Jones hittats av poliser efter hälften av den långa 
jakten på henne. Hon skulle ha gömt sig i garderoben i en husbil som hon brutit sig in i. De sa att hon ”viftat med ett vapen”, men obegripligen hade lyckas undkomma och ta till flykten igen.

När vice-sherifferna från Bexar County – fyra vid det här laget – till sist hann ifatt henne stod Jones vid ingången till unge Kamerons husvagn. Vid detta tillfälle finns inga tecken på att hon hade något skjutvapen i händerna, om hon någonsin haft det. Men bortsett från det började alla fyra vice-sherifferna på plats att skjuta mot henne med sina tjänsterevolvrar och även med ett gevär. De lyckades, någon eller några av dem, att döda henne, men också missa henne i den panikartade skottlossningen. Och en av de dessa vilsna kulor trängde in i husvagnen och dödade den lille pojken därinne. Inget skjutvapen hittades på platsen, vilket reser frågan: Varför sköt de kvinnan? Ska vi tro att fyra bastanta vice-sheriffer – utan tvekan med skottsäker väst på sig – inte kunde betvinga en obeväpnad ung kvinna?

Två vuxna – mor- eller farföräldrar enligt en rapport, icke-släktingar till Jones – fanns också inne i husvagnen. De hade större tur än lille Kameron. De träffades inte av några förlupna kulor, men jag är säker på att deras hjärtan brast.

Sheriff Javier Salazar sa dystert till journalister på en presskonferens att ”vilken som helst av mina mannar” skulle ”gärna ha bytt plats med den pojken”. Trevliga känslor, sheriffen, men jag tvivlar verkligen på att någon av dem faktiskt skulle vilja ta emot Kamerons kula i stället för honom. Anledningen till att polisen avfyrade sin vapen mot Jones var just att de var så rädda att bli skjutna att de utan tvekan dödade en obeväpnad kvinna och inte heller bekymrade sig över oskyldiga kringstående.

Saken är den att poliser och vice-sheriffer borde veta att en husvagn inte erbjuder mycket skydd mot en kula. En standardprojektil från ett .45-kalibrigt polisvapen skär rakt igenom den tunna plåten i en sådan konstruktion och därför utgör en allvarlig fara för vem som än befinner sig därinne.

Vice-sherifferna borde omedelbart utgått ifrån att det var möjligt att det fanns mäniskor därinne. Det är eller borde vara en huvudsak – huvudsaken faktiskt – i deras arbete: Att skydda allmänheten. De misslyckades ömkligen med det.

De bara sköt ned skurken och de sköt ned ett oskyldigt sexårigt barn samtidigt med henne.

Sheriff Salazar avstängde de fyra vice-sherifferna från tjänst i fem dagar, men han sa också till journalisterna: ”Enligt min åsikt var det en tragisk olycka som ledde till denne unge mans död (!). Vi utreder hela frågan. Det pågår fortfarande i Polismyndighetens särskilda utredningar. Men det verkar preliminärt vara så att rådande bestämmelser (om användning av dödligt våld) följdes.”

Låt oss för det första förstå detta klart, sheriff Salazar, att Kameron inte är och aldrig kommer att bli ”en ung man”. Han var en sexårig liten pojke och det är som sådan han bör beskrivas när vi går igenom det som hände.

För det andra, om denna sorgliga jakt och slakt utfördes ”i enlighet” med bokens alla regler för er avdelning borde de bestämmelser om våldsanvändning ni har i avdelningen skrotas och helt och hållet göras om.

Jag är dödstrött på att läsa om oskyldiga människor, och särskilt unga barn, som dör för att någon ”modig hjältepolis fruktar för sitt liv” eller för att någon ”kan” ha ett vapen. Då är historien alltid densamma: poliserna kämpar för att få behålla jobbet och utredningen leder till att de de frias. (När såg vi sist en polis som dödat en oskyldig människa, särskilt ett barn, genom vårdslöshet eller feghet träda fram och säga att han eller hon lämnar polisen för att han eller hon gjort något fruktansvärt?)

Den främsta uppgiften för polisen borde vara att skydda människors liv. Det kan man inte om man skjuter mot en husvagn utan att vara säker på att den är tom – särskilt om människan man skjuter mot inte ens har ett vapen att hota med.

Men jag kan gå längre. Om de fyra vice-sherifferna som omringade Amanda Jones inte hade varit så snabba på avtryckaren, kunde de ha hållit sig på säkert avstånd, sett till att hon inte kunde ge sig iväg igen och försökt tala henne lugn och under tiden fått en chans att kontrollera exakt hur hotfull hon kunde tänkas vara. Det skulle också ha möjliggjort för en av poliserna att placera sig så att han, om hon på något sätt hade lyckats dra fram det icke-existerande vapnet ur linningen, kunnat få iväg ett skott mot henne i en spdan vinkel att han inte varit en fara för folk inne i husvagnen (och kanske haft tid att försöka såra i stället för att döda henne). Lille Kameron hade i alla fall fått en möjlighet att växa upp till en ung man.

Vissa människor kommer att argumentera för att man inte i efterhand kan döma en polis i en sådan här situation; jag vet det men jag håller inte med. Problemet är att polisen har fria händer att skjuta om de ”känner sig hotade”. Det är inte den regeln vi skulle ha.
Alltför många oskyldiga, även barn, dör på grund av den regeln.

Polisen borde hålla sig till ”skydda och betjäna”. Deras vapen borde komma till användning bara i sista, inte första, hand. Och då bara om det inte finns några risker för oskyldiga. Om någon inte kan arbeta under dessa förhållanden borde han eller hon söka sig till annat arbete.

Dave Lindorff är författare och grundare av ThisCantBeHappening! [http://www.thiscantbehappening.net/], ett kollektiv av nyhetssajter på internet. Denna text publicerades 28 december 2017 av www.counterpunch.org

Fyra vice-sheriffer av fem på plats utanför husvagnen avfyrade sina vapen mot Amanda som var kriminellt belastad, enligt sheriff Javier Salazar på presskonferens efteråt. Husvagnen stod bland andra i en husvagnsby. Amanda ska ha hotat vice-sherifferna men efteråt hittades bara ett rör som hon viftat med. De fyra skyttarna hade två till 27 års yrkeserfarenhet och sheriff Salazar sa att de agerade enligt rådande bestämmelser. 

Av Dave Lindorff, Counterpunch

Översättning Lasse Lindström

Teckna en prenumeration på FiB/K här

Lasse Lindström

REPORTAGE

Förnybar folklig kraft ur folkrörelsetradition

Gustaf Forssell

2018-05-25

Efter fem års ihopsamlande av material och intervjuer kom boken ”Från stenyxa till hockeyklubba – Boken om Timrå” ut i maj 2016. Timrå var en del av det område längs Medelpadskusten, där Sverige blev till som industrination. Här växte sig också folkrörelserna starka. Syftet med boken har varit att berätta historien på ett sätt som ger sammanhang och underlag för förståelse av samhällsutvecklingen. Det som sker i dag i Söråkers Folkets hus är en levande bekräftelse på hur kulturarvet kan förvaltas för att attrahera dagens ungdomar. Det blev därför naturligt att avsluta boken med den berättelsen.

REPORTAGE

Cementerandet av det amerikanska klassamhället

Ingemar Ed

2018-05-23

Före kommunismerna i Sovjet och Kina fanns berättelsen om ett klasslöst samhälle i väster, ett land utan kungar och adelsmän. Efter sin resa i Förenta staterna 1831 skrev den franske adelsmannen de Tocqueville att ”antalet stora förmögenheter i USA är helt litet” och såg det som orsaken till den demokratiska anda han upptäckte i landet.

REPORTAGE

Stillsam betraktare av människan

Hans O Sjöström

2018-04-30

Tom Alandh har lyckats med det nästan omöjliga. Han är 73 år och pensionerades formellt från Sveriges Television vid 65 års ålder. Sedan dess har han arbetat lika mycket för företaget i ytterligare åtta år, han har eget tjänsterum och också ett klipprum (redigeringsrum) som har reserverats för honom och hans filmteam. Visserligen är han inte anställd – det blir man inte efter 65 – men han får naturligtvis ersättning för de mycket uppskattade filmer han gör åt sin gamla arbetsgivare, där han började arbeta 1971. Och han gör fortfarande minst lika mycket som han gjorde under sina ordinarie tjänstgöringsår. 

REPORTAGE

Svensk åklagare gav efter för brittiska påtryckningar

Christer Lundgren

2018-04-27

En svensk åklagare gav efter för brittiska påtryckningar i processen mot Wikileaks-grundaren Julian Assange. Det hävdar den brittiska tidningen the Guardian, som publicerat utdrag ur nya dokument. Men de som följt frågan är oeniga om hur dessa nya uppgifter bör tolkas.