logo

KULTUR

Postkapitalism – vår gemensamma framtid

2017-07-17

Postkapitalism – vår gemensamma framtid 
Paul Mason
Ordfront förlag 2017

Den brittiske journalisten och medarbetaren i BBC, Paul Mason, har insett att kapitalismen i världen fungerar allt sämre och måste ersättas av ett annat produktionssätt. Det måste bygga på informationsteknologi och teknisk utveckling där ”allmänbildade och uppkopplade människor” agerar i nätverk. Den traditionella varuproduktionen och arbetet i hierarkiska organisationer får en underordnad roll. 

Författaren bygger på de 50-åriga konjunkturcykler som den sovjetiske ekonomen Kondratiev på 1920-talet tyckte sig se i den västerländska kapitalismen. Han drar in Marx arbetsvärdelära i resonemanget och de nätverk som Hardt och Negri har beskrivit i vår tid. Med hjälp av fragment från verkligheten och tämligen lösryckta tankegångar försöker Mason skapa en helhet utan att lyckas. Han förefaller ha en bred men ytlig kunskap om samhället.

Förvisso präglar rationaliseringar åtminstone kapitalismens centrum, liksom skenande inkomst- och förmögenhetsskillnader samt en växande sektor av ideellt arbete (som Wikipedia). Författaren anser att informationsteknologin undergräver marknadsmekanismerna och därmed kapitalismen. Utvecklingen mot postkapitalism sker spontant men måste omvandlas till ett ”projekt”.  I bokens sista kapitel skissar Mason hur övergången kan gå till. Han konstaterar att samhället måste bli mer socialt och ekonomiskt jämlikt, finanskapitalets makt måste brytas, ojämlika maktrelationer elimineras och mycket mer. Bra idéer men främst önsketänkande. Mason bygger upp hela sin argumentation med uttryck som ”vi måste”, ”uppgiften är att” och att ”vi bör bredda vårt tänkande”.  Men vilka ska genomföra projektet?  Samhällsklasser och imperialism saknas i analysen. Författaren framstår som en utopisk idealist trots att han själv hävdar motsatsen.

Men Mason bör inte avfärdas lättvindigt. Trots allt inriktar han uppmärksamheten på väsentligheter. Förutom en del befogad kritik av socialistiska rörelser noterar han kapitalismens hot mot vår planet. Om inte världens folk lyckas vända mängden utsläpp av växthusgaser inom några få år, blir diskussionen om kommande produktionssätt illusorisk. Seklets sista hälft blir då kaotiskt. Meningsfulla åtgärder finns i Masons förslag, men metoden att genomföra dem förblir oklar. Det bör seriösa samhällsdebattörer göra något åt. Kritiken av Kondratiev, Hardt och Negri med flera är ju sedan länge både omfattande och övertygande.

  
 

Åke Kilander

KULTUR

Konstauktion: lägg ett bud på signerad gravyr av Åse Marstrander

2018-02-19

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond, avsedd att finansiera illustrationsjobb för FiB/K. Därmed kommer äldre konstverk ut ur förråden medan tidningen kan fyllas med ny konst.
Konstverket som under februari ligger ute till försäljning är en signerad gravyr av Åse Marstrander.

KULTUR

Tre böcker från 2017 på temat universitetet

Mattias Arreborn

2018-02-13

Trojkan är en till det yttre ganska klassisk utvecklingsroman (som i ”personlig utveckling”) med inslag av den i sammanhanget rätt obligatoriska desillusionstematik som hör genren till.

KULTUR

Klassikertipset: Thomas Mann - Doktor Faustus

Mattias Arreborn

2018-02-12

Doktor Faustus (1947) är den skönlitterära biografin om den likaledes uppdiktade tonsättaren Adrian Leverkühn. Boken kan betraktas som nobelpristagaren Thomas Manns (1871—1950) viktigaste jämte den än i dag populära släktkrönikan Buddenbrooks och den både infallsrika och torrt humoristiska (!) idéromanen Bergtagen.

KULTUR

En kvinnlig grovarbetare i humor

Bengt Berg

2018-02-08

En kvinnlig ”grovarbetare i humor” har hon kallats, Anna Fredrika Myrberg, som föddes i Norberg den 9 maj 1878 och som året därpå flyttade till Värmland med sin familj. Efter pappa veterinärens tidiga död följde för den ensamstående tvåbarnsmodern ekonomiskt bekymmersamma år. I början av 1900-talet kom Anna till Stockholm, där Västmannagatan 78 var hennes fasta adress fram till hennes död 1931.