logo

DEBATT

Propagandakritik som propaganda

2017-04-05

I September förra året gav jag ut Konsten att sälja krig Propaganda från Plato till Nato på Verbal förslag. När jag började skriva på boken föreställde jag mig att man skulle kunna skydda sig mot manipulation genom att lära känna de vanligaste propagandametoderna. Konsten att sälja krig var tänkt att fungera som en introduktion i intellektuellt självförsvar. Tyvärr är det så att kunskap om propaganda också riskerar att göra oss mer mottagliga för propaganda. De som manipulerar allmänheten är inte historielösa. De anpassar budskapet efter publikens bakgrundskunskaper. En överdriven cynism kan slå över i naivitet. 

Under andra världskriget var de allierade försiktiga med att tala om tyska grymheter eftersom man med viss rätt misstänkte att folk skulle tro att det var samma överdrifter och lögner som man gjort sig skyldiga till under det första världskriget. 

Det ryska informationskriget mot väst tar idag ofta formen av propagandakritik. Ryska medier påminner gärna och ofta om hur USA ljugit om irakiska massförstörelsevapen, osv. Problemet är bara att det ofta sker för att göra det svårare för allmänheten att förstå vad Ryssland gör i bland annat Ukraina. Det är pseudo-kritisk diskurs där man gärna sätter händelser i meningslösa historiska kontexter. Efter nedskjutningen av MH17 påminde till exempel ryska nyheter om att USA sköt ner ett iranskt passagerarflygplan 1988. “Amerika bad inte ens om ursäkt.” Det iranska planets öde kan naturligtvis inte kasta något ljus över vad som hände med MH17. Men bara genom att nämna dessa två händelser i samma mening kan man skåps en känslomässig koppling utan att ens påstå att spå skulle vara fallet. 

Tim Andersons bok, “Det smutsiga kriget mot Syrien”, som Jan Bergsten anmält på den här sidan tycks vara ett annat exempel på hur propagandakritik kan används som propaganda. Det är väl belagt att ett antal stater, däribland USA, blandat sig i det Syriska inbördeskriget. Det är uppenbart att alla sidor bedriver intensiv propaganda och desinformation. Det är också sant att NGO:s inte alltid är att lita på. Jag vet inte hur pass välunderbyggda Tim Andersons exempel är, eftersom jag inte läst boken, men det har inte heller någon större betydelse. Den bästa propagandan är ofta sann. President Assad är naturligtvis inte en demon. Få diktatorer är så grymma som fienden framställer dem. Men är Assad verkligen “blid” (som det står i på i bokens baksidestext) bara för att han inte är en demon? En massa stater underblåser kriget i Syrien men det startade naturligtvis eftersom Syrien varit en diktatur som styrts av samma familj sedan 1971. Jag känner Syrier som bor i Sverige som inte vågat besöka sitt hemland på trettio år. Det är naturligtvis inte USA:s fel. 

Pierre Gilly

DEBATT

Majoriteten ansluter sig till antinationalistisk politik

Benny Gustafsson

2018-01-11

Kurdisk nationalism ingen modell för folken i Mellanösternskriver Christer Lundgren i nr 12 av FiB, som ett svar på Erling Folkvords kunniga analys av situationen i regionen, i nr 11. Det är nog det enda i hans artikel som jag skriver under på. Den politik som majoriteten i den kurdiska rörelsen ansluter sig till är nämligen just antinationalistisk!

DEBATT

Kurdisk nationalism är ingen modell för folken i Mellanöstern

Christer Lundgren

2018-01-03

Kriget mot terrorismen i Irak och Syrien går mot sitt slut; IS och andra terroristorganisationer är på väg att besegras. Ur västmaktsperspektiv är de förbrukade som redskap för regimskifte i Syrien. I stället seglar kurdfrågan upp som instrument för söndring och herravälde. Den bild av denna etniska konflikt som Erling Folkvord ger i sin artikel (FiB/K 11/2017) är falsk, menar Christer Lundgren i detta debattinlägg.

DEBATT

Ett påpekande

Jan Myrdal

2017-12-28

Från bland andra Clarté har på nätet i ond avsikt spridits att arrangörerna och/eller Nya Tider skulle betalat för min resa till mötet i Moldavien. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

So long, president Mugabe

Hans Öhrn

2017-12-27

Få statsmän har uppväckt så starka känslor som Zimbabwes mångårige ledare och förre president Robert Gabriel Mugabe. Vid makttillträdet 1980 fanns en viss samsyn om den nye ledaren. I Afrika och i andra delar av världen  hyllades han som befrielsehjälte medan Västvärlden i honom trevande såg en försoningsman.