logo

DEBATT

Propagandakritik som propaganda

2017-04-05

I September förra året gav jag ut Konsten att sälja krig Propaganda från Plato till Nato på Verbal förslag. När jag började skriva på boken föreställde jag mig att man skulle kunna skydda sig mot manipulation genom att lära känna de vanligaste propagandametoderna. Konsten att sälja krig var tänkt att fungera som en introduktion i intellektuellt självförsvar. Tyvärr är det så att kunskap om propaganda också riskerar att göra oss mer mottagliga för propaganda. De som manipulerar allmänheten är inte historielösa. De anpassar budskapet efter publikens bakgrundskunskaper. En överdriven cynism kan slå över i naivitet. 

Under andra världskriget var de allierade försiktiga med att tala om tyska grymheter eftersom man med viss rätt misstänkte att folk skulle tro att det var samma överdrifter och lögner som man gjort sig skyldiga till under det första världskriget. 

Det ryska informationskriget mot väst tar idag ofta formen av propagandakritik. Ryska medier påminner gärna och ofta om hur USA ljugit om irakiska massförstörelsevapen, osv. Problemet är bara att det ofta sker för att göra det svårare för allmänheten att förstå vad Ryssland gör i bland annat Ukraina. Det är pseudo-kritisk diskurs där man gärna sätter händelser i meningslösa historiska kontexter. Efter nedskjutningen av MH17 påminde till exempel ryska nyheter om att USA sköt ner ett iranskt passagerarflygplan 1988. “Amerika bad inte ens om ursäkt.” Det iranska planets öde kan naturligtvis inte kasta något ljus över vad som hände med MH17. Men bara genom att nämna dessa två händelser i samma mening kan man skåps en känslomässig koppling utan att ens påstå att spå skulle vara fallet. 

Tim Andersons bok, “Det smutsiga kriget mot Syrien”, som Jan Bergsten anmält på den här sidan tycks vara ett annat exempel på hur propagandakritik kan används som propaganda. Det är väl belagt att ett antal stater, däribland USA, blandat sig i det Syriska inbördeskriget. Det är uppenbart att alla sidor bedriver intensiv propaganda och desinformation. Det är också sant att NGO:s inte alltid är att lita på. Jag vet inte hur pass välunderbyggda Tim Andersons exempel är, eftersom jag inte läst boken, men det har inte heller någon större betydelse. Den bästa propagandan är ofta sann. President Assad är naturligtvis inte en demon. Få diktatorer är så grymma som fienden framställer dem. Men är Assad verkligen “blid” (som det står i på i bokens baksidestext) bara för att han inte är en demon? En massa stater underblåser kriget i Syrien men det startade naturligtvis eftersom Syrien varit en diktatur som styrts av samma familj sedan 1971. Jag känner Syrier som bor i Sverige som inte vågat besöka sitt hemland på trettio år. Det är naturligtvis inte USA:s fel. 

Pierre Gilly

DEBATT

Fördjupa det nordiska samarbetet!

Thomas Lindh

För en liten nation i en värld med alltmer tillspetsade motsättningar är det lärorikt att återvända till de principer som den alliansfria rörelsen samlades kring. Dess program förenar nationellt oberoende mot stormaktsdominans med ökat internationellt samarbete. Det skriver FiB/K medlemmen Thomas Lindh som även har webbplatsen Bandung.se

DEBATT

Vad händer i Elitfabriken?

Torbjörn Wikland

Gapet mellan ”vanligt folk” och makteliten växer. Så aldrig har väl en bok om Handelshögskolan varit mer aktuell än nu. FiB/Kulturfronts Torbjörn Wikland har läst den omdiskuterade boken om sin gamla skola Handels – där mycket har förändrats sedan han gick där.

DEBATT

Vem var egentligen Khashoggi?

Lars Drake

En av de mest omtalade händelserna de senaste veckorna i internationell press är mordet på Jamal Khashoggi på det saudiarabiska konsulatet i Istanbul. Khashoggi beskrivs som en journalist och det är korrekt eftersom han varit  skribent på Washington Post det senaste året. Det är trots det inte en adekvat beskrivning. För att förstå varför han mördats bör man ta reda på vem han var i relation till makthavarna i Riyadh. Vad har han gjort de övriga åren av sitt 59 åriga liv?

DEBATT

Varför ska SVT få håna kineser?

Torbjörn Wikland

Komikern Jesper Rönndahl har i SVT fått håna kineser. Han och och de programansvariga på SVT får nu finna sig i att kallas tvättäkta rasister av kineserna. Och varken etablerade massmedia eller politiker verkar förstå att Sverige och "Västerlandet" inte längre är världens "kungar i baren" skriver FiB/Kulturfronts Torbjörn Wikland i ett träffsäkert debattinlägg. Missa det inte!