logo

KULTUR

RTÈ:s Rebellion och påskupproret

2017-11-07

Revolutioner är som bekant inga tebjudningar. Oftast är de komplexa affärer som utvecklas under lång tid. Den iriska revolutionen som på allvar tog fart påskveckan 1916, utgör inget undantag. Den är inte över än. Därför är filmer om Påskveckan ännu för tidiga att göra. Det hindrade dock inte den irländska tevekanalen RTÉ (Public service: Radio and Television, Éire) att inför hundraårsjubileet förra året göra miniserien Rebellion i fem episoder som nu finns med svenska texter.

Vi får följa ett antal okända (och fiktiva) iriska män och kvinnor som på olika sätt tog del i stridigheterna. I första avsnittet: förberedelserna från torsdagen den 21 april, över  de inledande stridshandlingarna måndagen den 24 april 1916, då Dublins huvudpostkontor (GPO), och en rad andra strategiska stödjepunkter ockuperades, därefter dagarna fram till krypskytteposteringen på Mount Street etablerades (onsdagen den 26 april); där bevittnar vi striderna där de 17 volontärerna vid positionen sköt ned 240 engelska ockupationssoldater, uppemot två tredjedelar av de samlade engelska förlusterna under hela påskveckan. Tredje avsnittet börjar då positionen till sist stormades av engelsmännen, som dödade fyra volontärer, varav en var gruppens högsta befäl, Mick Malone, medan resten kom undan.

Tredje och början av fjärde avsnittet utspelas, från samma onsdag och resterande veckodagar då situationen katastrofalt försämrades för revolutionärerna. Det var då kanonbåten Helga ångade upp längst floden Liffey (fast Helga visas inte i miniserien). Med grovkalibrig artillerield beströk hon GPO. Samtidigt besköts Huvudpostkontoret av lättare kanonbatterier, bland annat från universitetet, Trinity College. Nu instämde även kulsprutor och krypskyttar i kakafonin. Till sist tvangs postens 150 försvarare flytta sitt högkvarter till 16 Moore Street.

Natten till den 29 april hade det socialistiska ICA(Irish citizen army) kommendant James Connolly sårats. Under fem nätter hade rebellerna nu stridit mot oavlåtliga engelska angrepp. Och den nyfödda republikens president Paraig Pearse insåg att de inte skulle orka länge till. Han utsåg den republikanska kvinno-organisationens Cumann na mBans företrädare  Elizabeth O'Farrell till mellanhand för underhandlingarna, och kapitulerade inför förtryckarna på eftermiddagen, klockan 15:30 den 29 april.

I sista avsnittet får vi följa de de tillfångatagna revolutionärernas golgatavandring då Dublinborna som ännu inte förstått vad kalabaliken handlade om smädade de kedjade revolutionärerna. Fångenskapen och avrättningarna som slutligen ledde till IRA och frihetskriget. Det är här Ken Loach mästerliga skildring The Wind That Shakes the Barley (med den menlösa svenska titeln Frihetens pris) tar vid.
 
Revolutionen 1916 var politiskt en romantisk och socialistisk revolution, om än inte genomgående marxistisk. I såväl kommunikéer som i program förklarades att republiken Irland skulle bygga på social jämlikhet. Det poängterades även att revolutionen syftade till jämställdhet mellan könen. Flera av de stridande under påskveckan var kvinnor. Något som framgår tydligt i Rebellion där flera kvinnor deltar på de flesta frontavsnitten. Mest prominent bland dem var förstås den socialistiska grevinnan, kapten Constance Markievicz som kämpade i ICA, och som efter frihetskriget skulle bli första kvinna på det socialistiska partiet Sinn Feins mandat i engelska parlamentet. Senare blev hon den andra kvinnan någonsin som blev minister i en regering. Revolutionen hade dessutom ett tydligt anti-imperialististiskt program. 

För andra än irländare i gemen och för Rebellions finländska regissör Aku Louhimies är det här svårt att svälja. I utlandet har revolutionen har oftast tolkats som en borgerlig nationalistisk händelse (liksom 1791 och 1792 års franska revolutioner), men det var alltid en arbetarrevolution. Den borgerliga tolkningen av 1916-års händelser utgår från att den som är katolik, och för nationellt självbestämmande också måste vara reaktionär. Rebellions hållning ligger betydligt närmare verkligheten. Det fanns visserligen enstaka borgerliga aktivister bland revolutionärerna - men de flesta var fattiga arbetare, eftersom stridigheterna huvudsakligen ägde rum i Dublin å andra tätorter med en stor svältande arbetarbefolkning. Irland var vid den här tiden det fattigaste landet i Västeuropa.
 
 Den irländska kampen syftade till nationellt självbestämmande, men var redan under ockupationen av GPO internationalistisk. Uppe på Postens tak hade sjömän från Göteborg tagit betäckning för de engelska kulorna, å det sägs att de var goda skyttar som gjorde stor skada bland engelsmännen. I Rebellion talas det om den irländska folkrepubliken. Lenin hyllade Connolly revolutionen i allmänhet och Connolly i synnerhet. Och ännu idag seglar irländska republikaner med Ship to Gaza, och förra året svepte en våg solidaritet med vattenaktivisterna i Standing Rock över den Gröna ön.
 
Det är här Rebellion utgör en nyttig historielektion. Den irländska revolutionen var socialistisk, Sinn Fein, officiella IRA (Oira), provosoriska IRA (Pira), INLA etc var alla i första hand socialistiska grupper.
 
I Rebellions sista scen avrättas en samarbetsman. Scenen pekar framemot den fortsatta revolutionen som ännu pågår. Fastän Sinn Fein, Pira och Inla nu undertecknat Långfredagsavtalet, och lagt ned vapnen för att istället kämpa med andra medel. Revolutionen 1916 har en bit kvar.

 

Teckna en prenumeration här

Joacim Blomqvist

KULTUR

Fanny å Farmor

Ett inlägg under pågående valrörelse av Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke.

KULTUR

Musikaliskt mirakel

Margareta Zetterström

När Bach gjorde det inledande preludiet i Das Wohltemperierte Klavier spelbart för alla gläntade han på dörren till musikens underbara värld. Det menar författaren och översättaren Margareta Zetterström.

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.