logo

REPORTAGE

Russelltribunalen i Stockholm för 50 år sedan – sedd med CIA:s ögon

Jean-Paul Sartre i presidiet, till höger bredvid Vladimir Dedijer och Laurent Schwarz. FOTO Joy Benigh

2017-06-30

Arkiv från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, som nyligen gjorts tillgängliga, ger en bild av Russelltribunalen, som hölls i Stockholm 1967 i protest mot USA:s krig i Vietnam. Dokumenten belyser samtidigt spionorganisationens ingående informationsinsamlade.

För 50 år sedan blev Stockholm centrum för den internationella opinionsbildningen mot USA:s krig i Vietnam. Där hölls 1967 två viktiga möten: Russelltribunalen i maj och Världskonferensen om Vietnam i juli. Båda gällde kampen mot krigsförbrytelser och har lämnat spår i den politiska verksamheten in i våra dagar. Russelltribunalen var mer anti-imperialistisk och innebar ett genombrott i världsopinionen mot kriget. Den blev mönsterbildande för liknande tribunaler i framtiden.

Den nioårige pojken DoVan Ngoc uppvisar hemska bukskador orsakade av napalmbomber. Böjd över pojken dr John Takman.

Arkiven öppnas på glänt
Sedan 2010 har en del av CIA:s arkiv varit öppet för forskare. Dock har tillträdet varit begränsat till fyra dataskärmar vid nationella arkivet i Maryland som är öppet 5 arbetsdagar i veckan mellan kl 9 och 16:30. Hemligstämpel har tagits bort på en del av mer än 940 000 dokument. Dessa sträcker sig från 1940- till 1990-talet d.v.s minst 25 år tillbaka. Sedan i januari kan dock dessa läsas av alla på nätet.

Dokumenten från CIA kompletterar vad som finns i andra arkiv och visar den nojiga atmosfär som rådde inom CIA. De ger en detaljerad – fastän inte komplett – bild av hur CIA bevakade mötet och hur de oroade sig över den effekt det skulle ha på opinionen mot USA:s krig i Vietnam. Klart är att USA hade källor och inblick i vad som var på gång även i ledningsgrupper på båda konferenserna. Namn på uppgiftslämnare är maskerade i de offentliggjorda dokumenten och återges här som ”XX”.

De består av CIA-telegram, rapporter sända med kurir, dagliga summeringar för presidenten samt en del så kallade ”Bi-weekly Propagnda Guidance”. Dessa sistnämnda delges med instruktionen: ”Producerat material (output) bör icke följa så nära språket eller stilen i dessa vägledningar, att det verkar ha samma ursprung”.

CIA:s propagandaguide instruerar användarna att uttrycka sig på ett sådant sätt att det inte framgår att källan är gemensam.

12 miljoner sidor
Men det gäller att hitta bland dessa mer än 12 miljoner sökbara sidor. Det blir väldigt tidskrävande att hitta rätt bland alla möjliga termer i sökregister där man kan hitta spår av CIA:s rapportering om dessa händelser. En sökning på Vietnam t ex ger 48 423 träffar. En sökning på Sverige gav 9 715.

Russelltribunalen
Den engelska filosofen Lord Bertrand Russell tog initiativ att bjuda in ett antal välkända personligheter till ett möte i London i november 1966 om USA:s krigsförbrytelser i Vietnam. Tribunalen bestod egentligen av detta förberedelsemöte samt mötet i Stockholm i maj och i Roskilde i oktober året därpå. Förutom honorärpresident Lord Russell var de främsta namnen Jean-Paul Sartre, tribunalpresident, och Vladimir Dedijer som var president under sessionerna i Sverige och i Danmark.

Förberedelsemötet i London gav Tribunalen i uppdrag 
”att undersöka på de mest komplexa och rigorösa sätt de brott som begåtts mot det vietnamesiska folket sedan 1954 och att slå fast vilka som var ansvariga för dess brott.”
Undersökningsgrupper skulle sändas ut och andra sessionen skulle hållas i Paris under mars månad. Så blev det inte.

De Gaulle stoppar tribunalen
Ett CIA-telegram från London i oktober 1966 rapporterade: 
”XX” deklarerade kraftfullt att mötet skulle hållas i Paris i mars 1967 som planerat. Dock, om det uppstår någon svårighet, vilket organisatörerna inte förväntar sig, kunde tribunalen hållas i Stockholm. Enligt ”XX” har den svenska regeringen visat betydande sympati och skulle inte förhindra att konferensen hålls i Stockholm.”

Den 15 december hävdade den argentinska tidningen Propositos 
”att om Frankrike tillåter att Johnsonrättegången hålls i Paris, skulle relationerna USA-Frankrike försämras”. 
Och vidare 
”att panik har också tvingat den amerikanske ambassadören i Sverige att framföra en officiell protest om den svenska regeringen tillåter tribunalen att äga rum i Stockholm”.

I mars rapporterades till Washington att någon i Sartres närhet berättade att hela mötet kanske skulle uppskjutas till hösten på grund av deltagarnas andra planer och problem med visum.
I ett telegram från den 13 april om tribunalkontoret i Paris hävdade ”XX” 
”att den franska regeringen kommer att tvingas ge tillstånd för att tillåta att den internationella krigsförbrytelsetribunalen hålls i Paris”. 

Men den 19:e informerades president Johnson: 
”efter att ha talat med Couve de Murville, säger Herve Alphand att den franska regeringen kommer att göra allt som är möjligt för att förhindra att Bertrand Russell-rättegången hålls i Frankrike”.

Maurice Couve de Murville  var Frankrikes utrikesminister 1958-1968 under president Charles de Gaulle. Hervé Alphand var Frankrikes ambassadör i USA 1956-1965, därefter statssekreterare på utrikesdepartementet.

Plan B: Stockholm 
Dagarna efter visste CIA att mötet hade flyttats till Stockholm, fast de var säkra på att det skulle hållas i slutet av april 
”Ryktet säger att Folkets hus har hyrts långt i förväg av Joachim Israel och Dr. John Takman”.

Det noterades att ”Takman är psykiater till yrket, medlem i kommunistpartiet och ledare för Stockholms lokala tribunalkommitté, och som har varit aktiv i skandinaviska kommunistfrågor i åtminstone 20 år.”                

Även om andra källor pekar på att majoriteten i den svenska regeringen ogillade planerna kunde ingenting göras för att stoppa flytten till Stockholm. Uppenbarligen hade den svenska stödgruppen långt tidigare gjort upp långtgående planer och förberett arrangemanget.

Jean-Paul Sartre i presidiet omgiven av Simone de Beauvoir och Vladimir Dedijer.

SARTRE
Den franska filosofen och Nobelpristagaren var Tribunalens president. I mars 1967 skrev CIA att de hade följt förberedelserna i över sex månader och de drog vissa slutsatser. CIA ansåg att Russells fredsstiftelse ”är i praktiken under effektiv kontroll av element som är lojala till 4:e internationalen”. 
En annan intern källa uppgav att redan i november ansåg Sartre att trotskisterna var ”mycket starka. Han trodde inte att hans kinesiska vänner var särskilda glada över denna utveckling”. ”Han lämnade London mycket abrupt. Han skulle be kineserna om råd och lyssna till dem.”
”Sartre hade blandade känslor om tribunalen och många av de människor som var associerade med den”. Men ”han kände starkt att världsopinion måste mobiliseras mot Vietnamkriget”.

JOACHIM ISRAEL 
”Kommentar av ”XX”: Israel är tyskfödd svensk medborgare, en sociolog som har varit aktiv länge i kommunistfrontfrågor”
 Den 11 maj noteras: 
”Israel var den svenska organistören av Stockholms tribunalsession och har enigt rapporter belånat sin bostad för att betala Tribunalens underskott.”
 Joachim Israel lånade upp pengar för att finansiera tribunalen.

Amerikanen Ralph Schoenman var Bertrand Russells personlige sekreterare och generalsekreterare för Bertrand Russell Peace Foundation (BRPF). Under ett stormigt slutet möte den 9 och 10 maj tog han fram ett brev från Bertrand Russell fram där han krävde tillbaka 100 000 dollar som Tribunalen hade fått i förskott. 

”En våldsam dispyt om Tribunalens underskott utbröt mellan Joachim Israel, den svenske organisatören av Stockholmssessionen, Schoenman och Dennis Berger, inflytelserik medlem i den franska tribunalkommittén”. 

Detta uppfattades som ett utpressningsförsök från Bertrand Russell Peace Foundation. 
Vid ett firande för deltagare senare den kvällen berättade Joachim Israel i förtroende enligt ”XX” att fransmännen ”gick med på att betala 12 000 dollar (60 000 kronor) för att bidra till kostnaderna för Stockholmssessionen.” 
”Om ett par veckor skulle Dr. Israel avslöja de smutsiga metoder som fransmännen använder för att få tag i pengarna.” 
Israel gjorde dock klart: ”detta tydde på att pengarna inte kom från det franska kommunistpartiet”. 

PETER WEISS
Försök gjordes även av de tyska kommunisterna 1966 ”att använda påtryckningar mot Peter Weiss, den tyskfödde svenske pjäsförfattaren av `Marat de Sade´, att inte närvara vid det preliminära mötet i London… och att inte delta i tribunalen”. 
Peter Weiss höll sedan välkomsttalet vid själva konferensen i Stockholm. Hans deltagande hade stor betydelse för tribunalens internationella framgång.

Politiska motsättningar
Från starten fanns det djupa politiska motsättningar inom initiativgruppen och delar av tribunalorganisationen. Pro-Moskva-kommunisterna hade redan i London försökt ta initiativet från BRPF. I mars 1967 skrev CIA att de hade följt förberedelserna i över sex månader och drog vissa slutsatser.
”Bertrand Russell-stiftelsen… är inte längre i absolut kontroll av detta projekt”. ”De ortodoxa rörelser och frontgrupper som följer Moskva har i tysthet av politiska, pragmatiska eller ideologiska skäl avstått från att stödja initiativet, men har inte … fördömt de anti-amerikanska propagandaförsöken”. ”BRPF är i praktiken under effektiv kontroll av element som är lojala till 4:e internationalen”.

Det hävdas i dokumenten att det är Nottinghams internationella trotskistgrupp som styr BRPF och den brittiska solidaritetskampanjen. Flera ledande trotskister namnges av CIA. som också begär ingående information av en annan myndighet om relationen mellan SWP [Socialist Workers’ Party] och WWP [World Workers’ Party] och Russells fredsstiftelse.

Fransk-engelsk konflikt
Under själva mötet i Stockholm den 5 maj rapporterade CIA ”att tribunalen är i ökande utsträckning splittrad mellan fransktalande och engelsktalande medlemmar.” Delegater från amerikanska Student Non-Violent Coordinating Committee (SNCC) ansåg ”att detta var en kamp mellan trotskisterna och ortodoxa kommunister” och ”var väldigt ledsna över detta.” ”I almänhet håller den franska gruppen ihop och verkar arrogant och fientlig till de engelsktalande som själva är mindre socialt och politiskt sammanhållna”. Russells organisation var i praktiken utmanövrerad. I London hade Dedijer reagerat starkt mot att Schoenman, som stiftelsen hade satt som generalsekreterare, ”hade läxat upp tribunalens medlemmar som var äldre än han och visste mer om politiken”. Vid det sista mötet i Stockholm röstade man för att flytta huvudkontoret till Paris där Schoenman inte var välkommen. Detta efter ett förslag från Dave Dellinger, den amerikanske pacifist och antikrigsledare som CIA rapporterade var den vietnameserna hade mest förtroende för vid dessa möten. Det handlade inte om språk utom om politik.

Men majoritetens förtroende för Russellstiftelsen var totalt raserat . Schoenman skulle bort även om inget beslut fattades om generasekreterarens fortsatta roll.

Den svenska tribunalgruppen
I en hemlig CIA-rapport den 10 maj sägs: 
”1. Den svenska kontingenten bestod av fyra grupper: a. Unga Filosofer, en vänsterdiskussionsgrupp; b. den revisionistiska delen av Sveriges Kommunistiska Parti; c. Socialdemokratisk ungdom; och d. pro-kinesiska svenska kommunister som betecknar sig själva som ’marxist-leninister’. ”
2. Tribunalens generasekreterare Schoenmans ”… anknytningar till den svenska tribunalkommittén har varit genom Joachim Israel och Erik Eriksson. Eriksson är medlem av Unga Filosofer”.

En CIA-rapport beskrev den svenska Vietnamrörelsen.

Den svenska Vietnamrörelsen
I ett dokument från december 1966 förklaras att den svenska Vietnamrörelsen (SVM, the Swedish Vietnam Movement, dvs arbetsgrupper för FNL) stödjer Tribunalen 
”därför att nordvietnameserna hade bett om det, och genom att göra så kan rörelsen också förhindra att revisionisterna i Sveriges Kommunistiska Parti vinner politiskt kapital inom de skandinaviska Vietnamrörelserna genom att stödja tribunalen. Eftersom SVM är medveten om att Tribunalen i verkligheten manipuleras av trotskisterna i Bertrand Russell-fredsstiftelsen, har SVM varit extremt noga med att undvika att ge något stöd åt BRPF.”

I en rapport noterades att Amnesty International vägrade att ha någonting att göra med tribunalen, som de ansåg ”vara partisk och politisk.” De hade ingen väldokumenterad information om illdåd i Vietnam. ”Man ville inte äventyra sina principer i ett dubiöst projekt”. 
Däremot vågade Socialdemokratiska Studentförbundet skicka ett uttalande som lästes upp för deltagarna vid öppningsceremonin liksom även ett uttalande av den svenska stödkommitteen för tribunalen och ett från de svenska kulturarbetarna.
Högkvarteret i Washington informerades om ”att SVM hade sina närmaste kontakter med Phan van Choung, FNL:s representant i Prag” samt att medel som insamlades gick via samma kontor.

Amerikaner bevakas
Information om alla amerikanska medborgarnas roll och bakgrund noterades speciellt och skickades som kopia till berörda instanser. CIA var övertygat om att antikrigsrörelsen sponsrades och finansierades av utländska krafter, inklusive fienden, dvs vietnameserna. Om det vittnar de många noteringar om amerikaner som var medlemmar i kommunistpartiet eller trotskisterna, men även om de progressiva intellektuella, akademiker, advokater och medborgarerätts- och anti-krigsaktivister som var inblandade på något sätt. (CIA:s olagliga spioneri på de amerikanska medborgarna var en del av ”Operation Chaos” som avslöjades av kongressen i 1973.)

I juryn kom den drivande och viktigaste amerikanske aktivisten Dave Dellinger direkt från Hanoi. Han skulle senare bli känd som en av ”the Chicago Seven”, sju amerikanska demonstranter som i samband med det demokratiska partiets konvent i Chicago 1968 deltog i protester mot USA:s krig i Vietnam och åtalades för konspiration, anstiftande till upplopp och andra brott.

Till presidentens morgonkaffe
President Lyndon Johnson informerades dagligen om läget i Vietnam, opinionsyttringar om kriget och ofta om vad de svarta radikalerna hade för sig i utlandet. Information om amerikanska medborgares roll och bakgrund noterades speciellt. CIA var övertygat om att antikrigsrörelsen sponsrades och finansierades av utländska krafter, inklusive fienden, dvs vietnameserna. Johnson var besatt av medborgarrättsaktivisternas kopplingar till kommunister. Dessa CIA-notiser ”endast för presidentens ögon” var rika på ibland oviktiga och ibland kränkande detaljer:

DELEGATEN FRÅN SNCC (Student Non-Violent Coordinating Committee) ansåg ”att Issac Deutcher och andra inte förstod krigets rasistiska karaktär”. Han citerades på en fråga om konferensen: ”Den har varit betydelsefull om den, liksom demonstrationer, skapat förvirring (antagligen i Förenta Staterna)”. Detta rapporterades av CIA direkt till FBI.

JAMES BALDWIN Den svarte författaren James Baldwin uteblev, trots att mötesledningen hade utannonserat att han skulle delta. En amerikansk vän till Schoenman berättade ”att det berodde på att han var i grunden lat, och att han uteblev var inte politiskt”.

SHERMAN ADAMS ”Svenska polisen har informerat USA:s ambassad i Stockholm att en amerikansk medborgare – en Sherman Adams – bland annat är [Stokely] Carmichaels pressagent i Sverige. Enigt polisen är Adams student vid Uppsala universitet, men han studerar väldigt lite och tillbringar det mesta av sin tid anställd som ’nakenmodell’. Dessutom säger polisen, har Adams dåligt rykte och är att betrakta som icke önskvärd.” (Adams skulle senare blir känd som den som skrek ”Välkommen husneger!” till en senare USA-ambassadör, Jerome Holland. Det kallades för svensk rasism i USA-media.)

Slutsatser då och nu
Sartre hade rätt om behovet av mobilisering. Det skulle dröja åtta år tills Vietnam var befriat. Minst tre miljoner människor uppskattas har dött under vad som blev Indokinakriget.

Tribunalen fann USA skyldigt till krigsförbrytelser och fördömde brott mot civila. Man anklagade inte USA för folkmord eftersom alla i juryn inte var överens om att man kunde bevisa anklagelsen utifrån de bevis som framlagts vid konferensen. (I en utfrågning av tribunalen hävdade Schoenman att USA hade begått folkmord i Vietnam. Han sade: ”Det är inte möjligt att släppa fyra miljoner pund bomber varje dag över ett land stort som [delstaterna] New York och Pennsylvania utan att utrota civilbefolkningen.”) I Roskilde i november presenterade Sartre Tribunalens slutsatser, varefter han talade länge och upprepade gånger om hur han ansåg att det var folkmord. Därefter gav han mikrofonen till Stokely Carmichael. Det ogillades skarpt av en del av organisatörerna att Sartre favoriserade Carmichael. Men det gav han fullständigt fan i. Han var Sartre. Tribunalen fortsatt inte sitt arbete utan blev till slut ett dokumentationscenter i Paris.

Det nya med tribunalen var att man inte som i Nürnberg väntade till efter kriget för att anklaga de kriminella. Visserligen kunde man inte utdöma straff. Men själva processen blev ett vapen i kampen mot kriget. Redan samma år hölls Stockholmkonferensen om Vietnam, som ville få fram förhandlingar för att få ett slut på kriget. Gunnar Myrdal blev ordförande. Det var Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen tillsammans med åtta andra traditionella internationella pacifistgrupper som stod som värd. Men de kom snart till samma slutsatser: freden krävde att USA tvingades lämna Vietnam. De etablerade en Internationell undersökningskommission, som var mycket bredare och mycket mer rigorös i sitt arbete än Russelltribunalen kunde vara. De gjorde ett banbrytande arbete fram till fredsavtalet. Men det mer anti-imperialistiska mötet var det genombrott i världsopinionen som behövdes för att göra sådana satsningar både nödvändiga och möjliga. Många gjorde stora insatser i båda projekten och i den massrörelse mot det smutsiga Vietnamkriget som utvecklades. ”Sartre hade blandade känslor om tribunalen och många av de människor som var associerade med den”. Men ”han kände starkt att världsopinion måste mobiliseras mot Vietnamkriget”. Han hade rätt. Först åtta år senare var Vietnam befriat.
Traditionen har fortsatt runt om i världen (till exempel Folkens tribunalrörelse, som Lelio Basso startade) och inte minst i Stockholm. Många minns de viktiga internationella mötena i Stockholm om Kampuchea, Afghanistan och Irak. Slutsessionen av Världstribunalen om Irak i Istanbul 2005 spelade rollen som motor och samlande kraft i solidaritetsarbetet.

Så här femtio år efteråt kan man dra en rad intressanta slutsatser som även är viktiga idag:
a) Trots splittringen och svajigheten kring Russelltribunalen lyckades man samla sig och forma hela den efterföljande kritiken mot USA:s krig i Indokina. Det är verkligen inget dåligt betyg åt tribunalen!
b) Välkända kulturpersonligheter och intellektuella spelade en viktig roll för att mobilisera denna viktiga antikrigsrörelse.
c) Arbetet för att koppla samman protesterna bland amerikanska radikala och europeiska radikala spelade en stor roll för att ge protesterna ordentlig effekt.
d) Svenska Vietnamkommittén och dess följe av pacifister och mer moderata och etablerade organisationer och röster fick genom Russelltribunalen en spark i rätt riktning och kunde därför senare spela en viktig roll för ett bredare motstånd mot USA:s krig.
e) CIA:s motåtgärder spelade uppenbarligen inte särskilt stor roll. Det är en viktig lärdom även i dagens politiska läge.

MIKE POWERS
Mike Powers, Hässelby, är fd skolledare och gymnasielärare i historia

För en ingående redogörelsen av den svenska och internationella Vietnamrörelsen vid denna tidpunkt hänvisas till Åke Kilanders stora verk om FNL i Sverige ”Vietnam var nära”

Mike Powers

REPORTAGE

Betong och systerskap

Ida Vanhainen

2017-06-07

Medlemmarna i Roller Derby Beirut, Libanons första och enda lag i sporten roller derby, kommer från olika delar av Mellanöstern, har olika religioner och talar olika språk. De unga kvinnorna i laget bryter normer inte bara genom sporten de utövar, utan även genom den unika vänskap de har byggt mot alla odds. 

REPORTAGE

Splean fångar karakteristiska ryska känslan

Pelle Sunvisson

2017-07-05

Kön ringlar sig runt kvarteret i Slakthusområdet i Stockholms södra utkanter. Första halvan av maj har varit kallare än vanligt och de väntande är påpälsade. Några har kommit direkt från arbetet. De flesta ska dit igen i morgon bitti. I Sverige är inte segerdagen en högtid. Att ett av Rysslands största rockband har Sverigepremiär är ett firande i sin egen rätt.

REPORTAGE

Skolan blir den trygga punkten för ensamkommande barn

Jan Bjerkesjö

2017-07-03

För de ensamkommande flyktingbarnen blir skolan den trygga punkten i tillvaron, som ett andra hem i brist på annat. Men det är i många fall stressade och olyckliga barn som svenska skolan har att ta hand om när asylrätten har skärpts.
En som har erfarenhet av detta är rektorn Harri Koski på Mörbyskolan i Danderyd, som tidigare bland annat även har arbetat på en skola i Järfälla.

REPORTAGE

Porträtt: Hjärta, hjärna och hjälpande händer

Hans O Sjöström

2017-06-26

Den 20 december 1967 klockan 19.32 satt sextonåringen Gunnar Olofsson och såg på Rapport. På tv-skärmen såg han hur polisen angrep FNL-demonstranter som kom ut från ett möte i Folkets hus i Stockholm och folk som trotsade och bröt igenom poliskedjorna. När han reste sig hade hans syn på tillvaron förändrats.