logo

KULTUR

Satir: Låna, köp dig lycklig och ta konsekvenserna när de kommer

Illustration: Carl Krantz

2017-11-24

Privatekonomi är inte lätt om det är mer månad än pengar kvar när budgeten görs upp.  Vilken syn man har på pengar spelar självklart också in. Själv tillhör jag den generation som bankerna fostrade till ansvarstagande medborgare gällande hushållskassan. På lördagar i skolan – minns inte om det var varje lördag eller en gång i månaden – så fick vi högtidligen överlämna en femtioöring till läraren för vidarebefordran till sparkonto på den lokala banken. Ceremonin stadgade att vi barn fick ett klistermärke med en bild på, som skulle klistras på plats i en ABC-bok.

På märket fanns ett litet lärande rim om aktuell bokstav. Jag minns än i denna dag rimmet för bokstaven Q – ni vet den det är så ont om – och det löd: ”Quaggans saga nu är slut, den från jorden har dött ut”! Och ja, jag är så pass till åren kommen att min skolgång sträckte sig till att omfatta lördagar, rolig timme, städa i bänken och att stäppzebran kvagga stavades med q.

Vi barn fick oss även sedelärande berättelser om det udda paret Spara och Slösa till livs. De var pamfletten Lyckoslantens stjärnduo och vi kunde storögt läsa om hur den äckligt rekorderliga Spara ackumulerade alla sina monetära tillgångar medan den mer levnadsglada och för den delen för de flesta av oss mänskliga Slösa blåste allt på godis och nipper. Sensmoralen i historierna gick, liksom det bankkonto som vi satte in vår femtioöring på, mig förbi.

Numer är unga hänvisade till Lyxfällan för att få lära sig vad som är ajabaja i privatekonomin. I ett program på tv får de således se tre saker: först folk som det har gått åt fanders för ekonomiskt och varför, sedan hur mycket dessa Slösaproselyter ska skämmas och till sist hur de efter att Spara – här i form av två privatekonomer – har gjort entré hamnar på rätt sida om debet och kredit.

När vi i första fasen träder in i dessa ekonomiskt oansvariga människors liv görs den historiska räkningen upp.  En budgettavla visar efter en genomgång av aktuell situation hur illa det är ställt, budgeten går minus med hårresande siffror. Vi åskådare förundras över hur någon över huvud taget kan leva och andas i en sådan situation. Kan man verkligen äta minuskronor?

I fas två kommer så skämskudden fram. Här får vi se hur fattiglapparna in spe trots sina begränsade inkomster har ägnat sig åt frosserier i chips, resor, heminredning, nöjen, bilar, fester, tobak och det som tydligen alla slösare tröstar sig med: Coca-Cola. Den ena programledaren beskriver måleriskt med hjälp av riktiga chips eller annan rekvisita OCH förebrående – ja nästan anklagande – hur dessa oansvariga slösares framtid och drömmar försvinner i en flod av läsk och ett moln av tobaksrök. ”Hur kunde du/ni prioritera så satans dumt?” är standardfrågan. För de slösare som har barn häller programledaren ytterligare salt i såren genom att påpeka att dessa har blivit bortprioriterade till förmån för de vuxnas utvävningar. ”Du/ni har ätit hämtpizza för 26 000 kronor i månaden och så säger du/ni att du/ni inte har råd att låta lilla Kalle/Ida att gå på karateridning”, säger programledaren med eftertryck. Vad han menar är att framför honom står den/de sämsta av alla dåliga människor. Gråt och självförebråelser följer.

I del tre tar man så tag i det hela. Första åtgärden är alltid att som man säger ”släcka bränder”. Det går till så att de som sitter i lyxfällan får sälja av all bråte som de köpt och därigenom hamnat i just lyxfällan. Detta för att betala alla obetalda räkningar som är just den lyxfälla de har hamnat i. På något som kallas Lyxfällanloppis säljer de dyrt inköpta soffor, spelkonsoler, hemelektronik, kläder och pinaler för en spottstyver. Helst ska detta ske lite ofrivilligt eftersom de ”ääälskar” sina pryttlar och det blir bättre tv då. Under tiden jobbar privatekonomerna febrilt med att försöka få ihop ett så kallat ”hopbakslån” för att samla eländena till ett elände med 12 procents ränta. Eventuellt lagar de en risig bil också, det är en air av filantropi i denna gärning. De skuldsatta deltagarna får i denna fas gå till en coach som ska lära dem om än inte veta hut, så i alla fall att vara ärliga, rättrådiga och mindre naiva.  Allt detta mynnar sedan ut i en ny budgettavla där genom privatekonomernas gedigna arbete debet och kredit går ihop. Det vill säga OM deltagarna följer den nya budgeten till punkt och pricka och lever på fryst pyttipanna och makaroner och slutar dricka Coca-Cola.

Epilogen blir att efter en hel månad så är det uppföljning och vi får se hur de som för 30 dagar sen gick med minus en ziljon per månad nu är nöjda, glada och ansvarstagande människor som har lyckas spara ihop till en villa i Bromma under denna tid och dessutom ”låter helt annorlunda” som programledarna/privatekonomerna säger när de summerar sin insats och vandrar vidare till nästa stackare som fastnat i sin egen variant av lyxfälla! Problem solved, Spara äger!

Är detta sätt att fostra till sparsamhet bättre än det jag genomled? Tja, det är i alla fall en bra bild av tiden vi lever i, ”låna, köp dig lycklig och ta konsekvenserna när de kommer”, typ.

Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan-Erik Back

KULTUR

Klassiker-tipset: Per Anders Fogelström

Mattias Arreborn

2017-12-13

I augusti i år var det 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes i Matteus församling i Stockholm. Större delen av sitt liv bodde och verkade han dock på Södermalm i samma stad, och det är denna stadsdel som spelar en viktig roll som fond för flertalet av de händelser som skildras i Fogelströms mest populära romaner; från Mina drömmars stad (1960) till Stad i världen (1968).

KULTUR

Bokrecension: Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten

Solveig Giambanco

2017-12-12

Sigrid Combüchens senaste roman pendlar mellan två tidsplan; nutid och krigsåren 1944-45. De unga kvinnorna Sidonie och Nathalie kommer ofrivilligt att göra sällskap på flykten från norra Frankrike under andra världskriget. En flykt till Sverige över Öresund, på osäkra båtar, i mörker och ovisshet.

KULTUR

En historisk utblick på temat ord och inga visor

Mattias Arreborn

2017-12-12

Recensionsansvarige Mattias Arreborn tar en titt på tre titlar under temat ord och inga visor. De tre han sätter under sin lupp är Léon Bloy: Otrevligheter,  August Strindberg: Det nya riket samt Mary Wollstonecraft: Till försvar för kvinnans rättigheter.

KULTUR

Ryska revolutionen i Berlin

Margareta Zetterström

2017-12-11

Förra säsongen visades på Deutsches Historisches Museum i Berlin en utställning som, i ett inhemskt tyskt perspektiv, måste betecknas som banbrytande. Utställningen hette kort och gott "Tysk kolonialism" och skildrade Tysklands framfart som kolonialmakt vid 1800-talets slut och 1900-talets början, framför allt i Tyska Sydvästafrika. I oktober i år öppnade samma museum portarna för en lika stort upplagd utställning om Ryska revolutionen. Den heter "1917. Revolution. Ryssland och Europa" och är en både bred och djupgående skildring av revolutionens orsaker, förlopp och följdverkningar. Det skriver Margareta Zetterström.