logo

KULTUR

Second opinion: ”Om de döda...”

2017-06-08

På hemväg från en inspelning i Italien på 1970-talet korsade vi autostradan mot Liechtenstein. En vridning på ratten tog oss till Vaduz, huvudstaden. Där letade vi oss fram till porten bakom vilken ett gäng brevlådeföretag skulle ha sin adress. Porten stod helt öppen! Och i uppgången tronade verkligen en handfast rad av stålboxar. På en av dem lyste (i eldskrift tyckte vi) texten Conseil AG. Den svenske filmmogulen Harry Scheins privata konsultbolag. Där kunde den som hade nyckel diskret hämta ut sina skattefria kuvet. Så avlönades några av Ingmar Bergmans största stjärnor.

När Harry Scheins affärer detonerade i Sverige 1976 stormade konstaplarna Kling och Klang in på Dramatens scen och hånkade fel gubbe. Nämligen Bergman som säkert aldrig velat veta något om vad kompisen fixade med. Men nu hade högern fått upp ett spår och drev frågan om statsrådsanmärkning ända fram till votering i riksdagen. Statsrådet ifråga var Krister Wickman, politikern bakom det svenska filmavtalet och styrelseordförande i Svenska filminstitutet. Politiskt drog sossarna vinstlotten i kammaren, men saken inledde Harry Scheins nedgång och fall.

Det kunde sannerligen gjorts en dramatisk dokumentär om detta och mycket annat i Harrys uppseendeväckande karriär. I stället erbjuder nu Maud Nycander med research av Jannike Åhlund en överraskande sympatisk coffee-table-movie om den uppburrade draken i ankdammen. Men Citizen Schein  inriktar sig helt på personlighetens paradoxer och kärleksaffärer och undviker allt farligt. Den sak som dock drivs knivskarpt och konsekvent är bilderna av nazismens illdåd och familjen Scheins öde i Wien. Barnen kom undan men modern skickades till Theresienstadt.

”De mortibus nil nisi bene”, sa romarna. ”Om de döda inget annat än gott”. Vänner och kumpaner försäkrar visserligen i intervjuerna att det inte var lätt att ”tycka om” Harry. Men bara i en stickreplik kommenteras hans metoder för att nå makten. Karriären kantades av offer, förnedrade eller helt enkelt utslagna. För när Schein besegrat någon som stod i hans väg, säger här kulturministern Göransson, ”då stampade han på liket”.

Där öppnar sig en djup klyfta, nämligen underifrånperspektivet. De fria filmarna i FilmCentrum och Folkets Bio var fullkomligt klara över att den scheinska filmreformens krampaktiga låsning vid biografdistribuerad långfilm blockerade den enorma dynamik som redan kunde anas: den tekniska demokratiseringen av filmmediet. Super-8, video, VHS och slutligen den digitala detonationen.
De fick själva uppleva in på skinnet hur statens och branschens uppgörelse över huvudet på fack och utövare försenade denna dynamik i snart sagt en hel generation. Under tiden körde danskarna ifrån oss med sina fria och luftiga produktionsmodeller. Det är inte Harrys idealfilmer som svarat för sprängkraft vi äntligen ser i dagens svenska film. Det är den fria filmen, dokumentärer som Sugarman, factionfilmer som Äta, sova, dö eller Sameblod, gangstarullar som Måste gitt.

Detta ser fortfarande inte Citizen Schein och det är ett oursäktligt misstag.  Filmen slutar också med ett magplask när kommentaren meddelar att Harry Scheins och hustrun Ingrid Thulins fond för kulturstipender, vid starten på 40 miljoner, helt enkelt har gått upp i rök! Konsultfirman som har hanterat saken önskar inte uppge vad som har hänt. Det önskar nu ingen som inte har rent mjöl i påsen. Men var hade den svenska dokumentärfilmen stått om de grävande lagt på luren inför ett sådant skitsvar?

Ändå hoppas jag att många går och ser filmen om en machoman och hans epok, men gör det med radikal och helst feministisk klarsyn. Medan etablissemanget sluter den till sitt quiltade bröst kan vi konstatera att den föll platt till marken inför dokumentärfilmsjuryn på årets Tempofestival. Där satt nämligen nästa generation.

(”Second opinion”kallas det när man ber om utlåtande från en andra doktor.)
 

Carl Henrik Svenstedt

KULTUR

Konstauktion: lägg ett bud på signerad gravyr av Åse Marstrander

2018-02-19

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond, avsedd att finansiera illustrationsjobb för FiB/K. Därmed kommer äldre konstverk ut ur förråden medan tidningen kan fyllas med ny konst.
Konstverket som under februari ligger ute till försäljning är en signerad gravyr av Åse Marstrander.

KULTUR

Tre böcker från 2017 på temat universitetet

Mattias Arreborn

2018-02-13

Trojkan är en till det yttre ganska klassisk utvecklingsroman (som i ”personlig utveckling”) med inslag av den i sammanhanget rätt obligatoriska desillusionstematik som hör genren till.

KULTUR

Klassikertipset: Thomas Mann - Doktor Faustus

Mattias Arreborn

2018-02-12

Doktor Faustus (1947) är den skönlitterära biografin om den likaledes uppdiktade tonsättaren Adrian Leverkühn. Boken kan betraktas som nobelpristagaren Thomas Manns (1871—1950) viktigaste jämte den än i dag populära släktkrönikan Buddenbrooks och den både infallsrika och torrt humoristiska (!) idéromanen Bergtagen.

KULTUR

En kvinnlig grovarbetare i humor

Bengt Berg

2018-02-08

En kvinnlig ”grovarbetare i humor” har hon kallats, Anna Fredrika Myrberg, som föddes i Norberg den 9 maj 1878 och som året därpå flyttade till Värmland med sin familj. Efter pappa veterinärens tidiga död följde för den ensamstående tvåbarnsmodern ekonomiskt bekymmersamma år. I början av 1900-talet kom Anna till Stockholm, där Västmannagatan 78 var hennes fasta adress fram till hennes död 1931.