logo

KULTUR

Second Opinion: Rutan/The Square

2017-10-25

Om cirkelns kvadratur
Det är inte varje dag som ett kommunalt kulturprojekt får Guldpalmen i Cannes. Inte heller är det vanligt att någon löser cirkelns kvadratur. Men bådadera gäller för Ruben Östlunds, Kalle Bomans och Värnamo kommuns idébygge Rutan/The Square. Som dessutom är ett socialt koncept. Och en häpnadsväckande film.

Den 21 maj 2015 hölls nämligen en remarkabel seminariedag på Museum Vandalorum, samtidskonstens vattenhål i Småland. Rubriken Rutan hade lockat dit kulturkanoner som Per Molander och Kristina Sahlqvist, men framför allt ett sällsynt uppbåd av konstlivets fotfolk ur kommunala och regionala förvaltningar. De som ska ta utmaningarna på marken. Samtalen den dagen gällde individens plats i det offentliga rummet.

Utgångspunkten var och är en konkret ruta i backen, utmärkt med vit gatsten och fyra gånger fyra meter stor. Ruta 1 står på Flanaden i just Värnamo. Till den har fogats en guldblänkande platta med inskriptionen:

”Rutan är en frizon där tillit och omsorg råder. I den har vi samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad.”

Grundtanken är lika enkel som genial. Den som kliver in i rutan återvinner en frihet att göra som hen vill. Och den som passerar är förpliktigad att lämna den assistans som kan krävas. I filmen som skulle följa, The Square, exemplifieras detta. ”Jag är hungrig. Kan du ge mig lite mat?” ”Kan du lära mig simma?” ”Min far har dött och jag har ingen att tala med.” Därmed drar kvadratens inneboende kraft en cirkel av socialt ansvarstagande runt frizonen. Hur det fungerar är upp till platsens medborgare och motborgare.

Exakt två år senare, i maj 2017, senare inleder långfilmen The Square sitt segertåg när Ruben Östlund blir den förste svenske regissören sedan Alf Sjöberg (1951 med Fröken Julie) som har erövrat filmvärldens finaste pris, Palme d’Or i Cannes. Ingmar Bergman tävlade för övrigt utan framgång med tiotalet titlar genom åren, men fick till slut ett lifetime achievement award, ”Guldpalmernas Guldpalm” 1998, i en omröstning bland tidigare vinnare.

Hur filmen på duken hänger ihop med rutan i gatan är inte uppenbart. Men för att kunna ge en Second opinion ser jag om The Square. Första gången lämnar den nämligen en typ av distanserad svalka som kan utmärka italiensk eller fransk film, Antonioni, Bresson, Resnais. Skärpan och precisionen i berättelsen ställer hjärtat i skymundan och drar mot den genre som fransmännen kallar film d’essai. Men det kan inte vara hela meningen.

Vid återseendet i biografen inser jag att filmens hållning snarare är en kontrollerad desperation som hålls i schack av ett strängt formspråk – ända tills den briserar i en stollig upplösning. Just den uppgivenheten inför mänsklighetens och samhällets elände har Ruben Östlund parerat i film efter film med slapsticks och svart humor.  I Turist, Play och kanske tydligast i De ofrivilliga. Skratten kvävs av ångest, i själva verket är situationens laddningar skrämmande. Som i den redan berömda scenen med gorillan på vernissagemiddagen. Ett klassiskt clowntrick.

The Square myllrar av detta slags paradoxer. Huvudpersonen är den extremt hajpade konsthallschefen Christian som ideligen tappar kontrollen när han stöter på verklighet och vardag, kvinnor, barn och ficktjuvar. Scenen när hans och hans one-night-stand grälar om vem som ska slänga kondomen kommer att bli en filmklassiker. 

Eller den grant påbyltade rumänskan inne på 7-Eleven som befaller, inte ber, snobben att köpa en ”chicken chabatta”, och tillägger ”Utan lök!”  En människa fräck nog att tigga, sedan kräva mer när hon har fått, och därtill härma våra vita välartade manér. Hon tränger sig helt enkelt för nära inpå, plötsligt är det en narrspegel hon håller upp. Pinsamt.

Pinsamheterna löper som ett ledmotiv genom hela filmen. I själva verket är den ett radband av vardagliga idiotier där självbilderna spricker med en knall och visar sig bara innehålla konfetti. Fattig ironiserar rik, kvinna ironiserar man, barnet ironiserar kejsaren. De som råkar mest illa ut är konst- och medievärldens skrivbordsflygare. Som Christian när han ska utbreda sig över R. Mutts teorem om den vita pissoaren Fontän. Blir allt konst när det ställs ut på ett museum? Har man sett The Square kan man aldrig mer hålla sig för skratt i en pretto konsthall.

I själva verket är The Square en perfekt moralitet. Professionellt är den också perfekt, regi, manus, skådespelare, foto, sceneri. Svensk film har hittat ett eget samtida språk. Krängt av sig Bergmankoftan helt enkelt.

Jag smiter ut ur biografen lite före de andra och kolliderar med den somaliske vaktmästaren i sin stiliga biografuniform. ”Går du redan?” säger grabben. ”Jag har sett den förut” svarar jag. ”Vad tycker du då?” ”Den är... perfekt!” ”Vad skulle du säga till dem som tvekar vid kassan?” ”Vill ni inte se något nytt?” skulle jag säga.


Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Carl Henrik Svenstedt

KULTUR

Ulf Lundkvist tecknar bilder av samtidens berättelser

Jan Bjerkesjö

2017-11-18

Han är serietecknare, konstnär och illustratör. Mest känd för de grovhuggna seriefigurerna ”Mannen med näsan” och ”Assar” på uppdrag av tidningarna ETC och DN. Hans bilder är en ständigt pågående ström av berättelser om samtiden, eller om en parallell värld i Nollberga. Han bär alltid anteckningsblocket med sig, en tät skog utanför tågfönstret som plötsligt öppnar sig för en sekund till en glänta där en liten pojke ensam spelar bandy på en frusen tjärn, blir en bild. 

KULTUR

Fjärran bilder av krig

Agnes Käll

2017-11-14

Ett besök vid utställningen Bilden av krig på Bonniers konsthall sätter igång en ström av självförebråelser hos skribenten. Tankarna mynnar ut i en uppgörelse med sin och den närmaste omgivningens ytlighet och förnekelse av vad som äger rum på avlägsna platser i världen. 

KULTUR

Konstauktioner: lägg bud på grafik av Hans Eliasson

2017-11-10

Varje månad auktionerar vi ut konstverk som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverken som under november ligger ute till försäljning är två grafiska tryck på japanpapper (från 1990 resp. 91) av Hans Eliasson (f. 1955).

KULTUR

Bokrecension: Klass

Pia Karlsson

2017-11-10

I sin förra bok Linjen beskrev Elise Karlsson skärpt och stringent arbetslinjen och prekariatet, vad som händer med människor i ett allt osäkrare arbetsliv och ofrivilligt företagande. Den här boken har en annan miljö och skildrar ett annat liv. Miljön är Rinkeby och Stockholms Universitet. Språket är knappt och precist, lite dystert och lakoniskt men har också vid några tillfällen en lite skruvad humor.