logo

TIDNINGEN

Skriftställning: Blinda som kattungar

FOTO EWA RUDLING

Till min nittioårsdag publicerades en TT-intervju som gjorts av Lena Wreede. I den säger jag: 

– Man får ju en övertygelse tidigt. För mig var det att de andra var blinda som kattungar, de förstod inget och såg inte sammanhanget.

Citatet är korrekt men bör förklaras. Jag säger med det inte att jag är mer intelligent. Begreppet intelligens är skevt och om de teoretiska grundfelen med tester har jag skrivit.

Det var under de korta månaderna i prepuberteten efter det att jag fyllt elva till dess jag skulle fylla tretton som jag fick vad man man kan kalla den insikt om sammanhang och föränderlighet som blev helt livsavgörande. Dels genom läsning: Darwin, Freud, Marx och antropologer som Geoffrey Gorer (skriver om detta i nästa jagbok Ett andra anstånd), dels genom den skola jag gick i The Lincoln schoool of teachers College, Columbia University och dess vidunderliga bibliotek. Den skolan existerade mellan 1917 och 1940 och är den enda skola jag har trivts i. (I radions arkiv finns ett program som Gunnar Helén gjorde med mig om den hösten 1944.) Den var en experimentskola på en gång extremt fri och – som jag dock insett först efteråt – extremt elitär. (Dit hade Rockefeller sänt sina söner för att de skulle kunna bli de som kunde ta över hans imperium.) 

I klassen gick såväl de ledande New Dealbankirernas barn som socialistledarnas, där fanns också judar vilket då var ovanligt. Det fanns flera i klassen – bland dem min vän Nelson – som hade vuxit upp i Kina.  Det var inte bara där jag läste järnvägshistoria (och fick Model Craftsman av läraren i metallslöjd). 

När Sovjetarmén hade krossat Japans sjätte särskilda armé vid Chalchin-Gol sista dagarna i Augusti 1939 hade vi en timme om vad detta innebar i Current Events och jag som en av de ansvariga för klassens väggtidning satte upp en specialuppplaga. (Sovjet befriades från hotet om ett tvåfrontskrig och fick möjlighet tillfälligt säkra sin västgräns med det tyska fördraget och arméfraktionen i Tokyo som velat ta Sibirien förlorade mot flottfraktionen som siktade mot nya oljekällor – och sedan utlöste Pearl Harbour.) I Sverige fanns sådana diskussioner som vår inte på någon nivå. Att från detta komma till Bromma Högre Allmänna Läroverk 1940 var som att deporteras till en sinnesslöanstalt. Nå, om det har jag skrivit.

Det viktiga jag fick med mig var att allt ständigt förändras men det finns egentligen inga hemligheter, allt kunde efterforskas, läsas in, kontrolleras. Det som kallades "allmänna meningen" var bara, som H. L. Mencken påpekat, de för tillfället rådande fördomarna.

Det viktiga i livet blev mig då inte att bli omtyckt (kärlek är en annan historia) eller nå vad som kallades framgång utan att – som jag skulle ha uttryckt det som fjortonåring – skriva förnuftigt på tvärs mot den rådande dumheten. Som Denis Diderot. Eller på sitt sätt Georg Brandes.

Ty unik om min grundsyn är jag inte. August Strindberg har skrivit om "den offentliga lögnen". På sextiotalet var vi rätt många också i Sverige som talade och skrev om "det stora ljuget". Inte heller är den insikt jag hänvisar till något slags postmodernism.  Jag kan ta några exempel:

Jag blev kommunist, ty den var förnuftig. Partier och organisationer var nödvändiga men bundna i tiden. När den blev nödvändig 1847 bildades Bund der Kommunisten. Efter nederlaget i Kommunistprocessen i Köln 1852 såg Karl Marx till att den upplöstes som inte längre tidsanpassad. Likadant 1943. Komintern hade behövts efter sammanbrottet 1914 och arbetat från 1919 med att bygga ut världsrörelsen. Nu hade detta genomförts och nu blev den i det nya skedet till ett hinder. Så förklarade Sven Linderot skeendet för mig när jag som femtonårig ungkommunist frågade honom som suttit i Kominterns EKKI varför den upplösts.

Men inte alla som kallade sig kommunister var lika förnuftiga. Sådana officiella kommunistiska  litteraturteoretiker som György Lukács förde från trettiotalet och framåt inte bara kamp mot arbetarförfattare utan drev på grundval av ett brevutkast från Engels begreppet "realismens seger".  Men detta var bluff. Om Engels någonsin sänt brevet vet ingen. Men vad Engels sa om sådana som citerade från hastigt skrivna brev vet vi. Druvskitare, kallade han dem. Varje läsande skolpojk kunde också se att det han i utkastet skrivit om Balzac och aristokraterna var fel. Det är bara att titta i Antikkabinettet. Men särskilt intellektuella som kallade sig röda bara pladdrade på i decennier.

Det är som den nuvarande "vänsterdebatten" om fascism. Den sinnevärldsliga fascismens kännetecken är ännu som de beskrevs av Dimitrov för åttiotvå år sedan: "Finanskapitalets mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska elements öppet terroristiska diktatur". Dess ideologiska klädedräkt kan skifta. Mussolini var antirasist och hånade rasismens dumhet. Han hyllade Picasso och konstnärlig modernism (till dess han  häktade sig på Hitler och lade om ideologiska uttryck, hade han inte gjort det hade han kunnat som Salazar fortsätta livet ut som hyllad västlig Churchillallierad). Klassfrågan avgör. Det är nödvändigt skilja på innehåll och yttre form. Mycket sådant som "vänstern" i Sverige pryder sig med som HBTQ, bowdleriserade barnböcker, diskussioner om rasifiering och liknande kunde lika gärna vara en verklig klassbestämd svensk fascisms utklädselstycken.

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan Myrdal

TIDNINGEN

Skriftställning: Vem rider så sent på sin svarta häst?

Jan Myrdal

2017-09-21

Det är inget symboliskt krig som nu rider in mot oss. Heller inget tillsynes utomjordiskt monster. Vi har brukat kunna beskriva dess verklighet och så, inte blott sökt, verka. Många gånger framgångsrikt tvärs emot deras rådande allmänna mening. Om det har också jag sökt skriva ända sedan jag började kunna slippa ut ur den instängda offentlighetsburen för mer än sjuttio år sedan. Det skriver Jan Myrdal.

TIDNINGEN

Nils Funcke: Yttrandefriheten är ett 250 år gammalt lapptäcke att vårda

Jan Bjerkesjö

2017-09-19

Regleringen av yttrandefrihetsfrågorna är en ”oerhört komplicerad lagstiftning, lite ålderdomligt skriven och har genom de 250 åren blivit lite av ett lapptäcke”. Den som gör den beskrivningen är expert i ämnet, nämligen Nils Funcke, som ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt tryck- och yttrandefrihetsfrågor. Sedan februari i år vd för Utgivarna.

TIDNINGEN

Utgivning av årets nionde nummer av FiB/K

2017-09-14

I dag är det utgivning av årets nionde nummer av Folket i Bild Kulturfront. Bland annat innehåller tidningen en rapport inifrån Nordkorea, intervju med Nils Funcke om yttrande- och demonstrationsfrihet, analys av risken för kärnvapenkrig av John Pilger, recension av Malmöoperans uppsättning av Aniara - och mycket mer!

TIDNINGEN

Årets femte nummer i sin helhet

2017-09-13

I morgon torsdag är det utgivning av årets nionde nummer av Folket i Bild Kulturfront. I väntan på det kan du nu läsa hela numret av FiB/K nr 5 2017.