logo

TIDNINGEN

Skriftställning: Förintelseförnekelse

2017-04-28

På tv denna morgon talar Björn Wiman och en grupp andra om ”förintelsen”.  Men ordvalet ”förintelsen” är en historisk lögn, en politiskt tjänande en. Detta jag nu formulerat skulle Björn Wiman troligen kalla ”förintelseförnekelse”. Om vad detta är läser jag i svenska Wikipedia 2017-03-15:

”Förintelseförnekelse är uppfattningen att Förintelsen – det vill säga det folkmord på framför allt judar som ägde rum under andra världskriget – inte ägde rum alls, eller inte hade den omfattning som brukar beskrivas av nutida akademisk forskning.  /.../ Förintelseförnekande är förbjudet i lag i flera länder, bland annat Frankrike (där även förnekande av det armeniska folkmordet är förbjudet sedan 2012), Tyskland och Österrike, där 'avsikt' att förneka eller förminska förintelsen kan ge upp till tjugo års fängelse.”

Den historiska tjänande lögnen i detta ligger allmänt i ordets bestämda form: Förintelsen och konkret i skrivningen som om det rörde ett ”folkmord på framför allt judar  som ägde rum under andra världskriget”.

Jag skall förklara vad detta rör sig om och börjar med det konkreta. Hitlertyskland genomförde inför och under  kriget massmord på kommunister och andra politiska motståndare. Kommissarieordern till exempel. Men därtill på etnisk grund beslutade folkmord. Reichssicherheitshauptamt utarbetade den plan för ”decimering av den slaviska befolkningen med 30 miljoner” vilken bekräftades den 12 juni 1942 av Reichsführer SS Heinrich Himmler.  Då hade redan Herman Göring gett Reinhard Heydrich, chef för Reichsicherheitshauptamt med rang av SS Obergruppenführer, i uppdrag att organisera den konferens med högre ämbetsmän och SS-ledare om ”slutlösning av den europeiska judefrågan” som hölls i Wansee 20 januari 1942. Där  diskuterades hur elva miljoner europeiska judar skulle föras österut för att bringas till upphörande.

Denna Hitlertyska brottslighet är helt klarlagd. Att med den även andra etniska grupper än slaver och judar togs till avlivades är känt. Antalet offer kan och bör diskuteras; etniskt definierat var det dock slaver, inte judar, som utgjorde den största gruppen. Att felaktigt göra judarna till de huvudsakliga offren är dock inte oskyldigt faktaslarv. Det används medvetet för att propagandistiskt rättfärdiga staten Israels ursprungliga och pågående brott mot det palestinska folket.  

Men den bestämda formen ”förintelsen” är politisk lögn också på ett allvarligare sätt. Det trollar inte bara bort den japanska kejserliga imperialismens samtidiga än större folkmord på det asiatiska fastlandet utan även sådant som det av Churchill 1943–1944 medvetet genomförda folkmordet i Bengalen  på mellan tre miljoner och fem miljoner offer. Därtill förfalskar detta användandet av bestämd form kolonialismens och imperialismens historia.

Folkförintelsen i Mexiko var värre än mongolstormen över Västasien. De spanska conquistadorernas brott i Centralamerika beskrevs 1552 av dominikanen Bartolomé de las Casas. Men – det är viktigt att minnas – hans beskrivning utnyttjades som La Leyenda Negra (den svarta legenden)  av  brittiska och nordamerikanska  propagandister i krigen mot Spanien och sedan under Förenta staternas erövring av mexikanskt teritorium. Samtidigt genomfördes den brittiska folkutrotningen av ursprungsbefolkningen i Australien och i Förenta staterna det stora folkörintandet av det inhemska folket för att ta deras jord. Skillnaden mellan de spanska och de angelsaxiska folkmördarerövrarna var att conquistadorerna mördade männen men  tog kvinnorna som sexualobjekt, vilket innebär att nutida mexikaner bär på också gener från det stora folkmordets offer.

Hitlertyskland fortsatte denna denna kolonialismens och imperialismens normala och brottsliga folkmordspolitik. De utnyttjade sådan praktik som britternas koncentrationsläger i boerkrigets Sydafrika och utvecklade självt, liksom de japanska imperialisterna, därtill nya kemiska avlivningsmetoder. Men inte ens när det gäller antalet avlivade skiljer de Hitlertyska mördarna ut sig från de andra.

Men märk hur det för sextio–sjuttio år sedan tegs om de Hitlertyska brotten även hos oss. Ty när Västtyskland omskapades till allt mäktigare väststat blev små stater som Sverige försiktiga. I Västtyskland återupprättades ohängda förbrytare – Globke! Krupp! – ja, Die Mörder sind unter uns, Mördarna finns i vår mitt, hette den första tyska efterkrigsfilmen. Som gjordes i öster naturligtvis. De folkmordsansvariga blev i den västtyska staten riktningsgivande industrialister och ämbetsmän; diplomater, domare, polis och redaktörer. Alltså var det i Sverige inte de stora förlagen, Bonnier, Norstedt eller liknande, utan det lilla Arbetarkultur som gav ut  Lord Russel av Liverpools Hakkorsets Gissel 1955  (läs om detta genom att ta fram http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/0012/01/gissel.html ). Det året var det också jag  som ledde en delegation svenska intellektuella till Auschwitz.

Det var först när generationen brottsliga ämbetsmän med domare som politiker började dö undan i Västtyskland man där kunde börja med ordentliga rättegångar. Då först kunde man där i Väst uppe i överhetens offentlighet verkligen diskutera brotten, skriva dramer, böcker och artiklar. Då vände det också i det försiktigare Sverige. Men liksom i resten av västländerna vände det klassmässigt bestämt pladask hela vägen ut och in till dess det som hos oss blev till en statsinstitutionell sanning. Undersök den i det av politiskt taktiska skäl eländigt småljugande statliga ämbetsverket Levande historia!
 

Jan Myrdal

TIDNINGEN

Utgivning av årets tionde nummer!

Jan Bjerkesjö

2017-10-12

I dag kommer Folket i Bild Kulturfronts tionde nummer 2017 ut. Koncentrationen ligger på krigsövningen Aurora 17 och där riktade vi fokus på Gotland och vad gotlänningarna tyckte. Bokmässan i Göteborg blev inte enbart ett evenemang med fokus riktat på böcker och författare, utan på NMR:s demonstration och åsikterna om vilka som ska få ställa ut på mässan. Som vanligt finns det också betydligt mer att läsa!

TIDNINGEN

Dubbelnumret 6-7 i sin helhet

2017-10-11

I morgon torsdag är det utgivning av årets tionde nummer av Folket i Bild Kulturfront. I väntan på det kan du nu läsa hela numret av dubbelnumret FiB/K nr 6-7 2017, som gavs ut den 15 juni i år.

TIDNINGEN

Sex punkter: Youtube – folkkanalen som blivit allt mer kommersiell

Jan Bjerkesjö

2017-10-09

Webbplatsen Youtube öppnades 2005 och blev snabbt en populär folklig kanal för rörlig bild. Här kunde användarna lägga ut egna filmer gratis och på så sätt bli kändisar både lokalt och globalt. Från att först ha varit folklig och öppen för alla har Youtube allt mer förändrats till en kommersiell kanal där företag betalar stora summor för att synas.

TIDNINGEN

Missförstånd (?) om yttrandefriheten i Kina

Ingemar Folke

2017-10-05

I Kulturhistoriska studier, en volym som August Strindberg gav ut 1881, finns hans uppsats Kina. Några synpunkter och belysningar. Där hittar man bland annat följande omdömen:
”Kinesernas fri- och rättigheter äro ganska stora, och mången konstitutionell monarki i västerlandet har det icke bättre ställt med friheten; religionsfrihet, tanke-, yttrande- och tryckfrihet, kommunal rösträtt, petitionsrätt, frihet från en ärftlig adels tryck och frihet från inhemskt militärvälde äro förmåner, som äro ganska avundsvärda och som tillika äro en motvikt mot ett enväldigt styrelsesätt och centralisation i förvaltningen. Kina äger i verkligheten större frihet än Frankrike under andra kejsardömet med dess lagstiftande församling, senat och folkomröstning.”