logo

TIDNINGEN

Skriftställning: Förintelseförnekelse

2017-04-28

På tv denna morgon talar Björn Wiman och en grupp andra om ”förintelsen”.  Men ordvalet ”förintelsen” är en historisk lögn, en politiskt tjänande en. Detta jag nu formulerat skulle Björn Wiman troligen kalla ”förintelseförnekelse”. Om vad detta är läser jag i svenska Wikipedia 2017-03-15:

”Förintelseförnekelse är uppfattningen att Förintelsen – det vill säga det folkmord på framför allt judar som ägde rum under andra världskriget – inte ägde rum alls, eller inte hade den omfattning som brukar beskrivas av nutida akademisk forskning.  /.../ Förintelseförnekande är förbjudet i lag i flera länder, bland annat Frankrike (där även förnekande av det armeniska folkmordet är förbjudet sedan 2012), Tyskland och Österrike, där 'avsikt' att förneka eller förminska förintelsen kan ge upp till tjugo års fängelse.”

Den historiska tjänande lögnen i detta ligger allmänt i ordets bestämda form: Förintelsen och konkret i skrivningen som om det rörde ett ”folkmord på framför allt judar  som ägde rum under andra världskriget”.

Jag skall förklara vad detta rör sig om och börjar med det konkreta. Hitlertyskland genomförde inför och under  kriget massmord på kommunister och andra politiska motståndare. Kommissarieordern till exempel. Men därtill på etnisk grund beslutade folkmord. Reichssicherheitshauptamt utarbetade den plan för ”decimering av den slaviska befolkningen med 30 miljoner” vilken bekräftades den 12 juni 1942 av Reichsführer SS Heinrich Himmler.  Då hade redan Herman Göring gett Reinhard Heydrich, chef för Reichsicherheitshauptamt med rang av SS Obergruppenführer, i uppdrag att organisera den konferens med högre ämbetsmän och SS-ledare om ”slutlösning av den europeiska judefrågan” som hölls i Wansee 20 januari 1942. Där  diskuterades hur elva miljoner europeiska judar skulle föras österut för att bringas till upphörande.

Denna Hitlertyska brottslighet är helt klarlagd. Att med den även andra etniska grupper än slaver och judar togs till avlivades är känt. Antalet offer kan och bör diskuteras; etniskt definierat var det dock slaver, inte judar, som utgjorde den största gruppen. Att felaktigt göra judarna till de huvudsakliga offren är dock inte oskyldigt faktaslarv. Det används medvetet för att propagandistiskt rättfärdiga staten Israels ursprungliga och pågående brott mot det palestinska folket.  

Men den bestämda formen ”förintelsen” är politisk lögn också på ett allvarligare sätt. Det trollar inte bara bort den japanska kejserliga imperialismens samtidiga än större folkmord på det asiatiska fastlandet utan även sådant som det av Churchill 1943–1944 medvetet genomförda folkmordet i Bengalen  på mellan tre miljoner och fem miljoner offer. Därtill förfalskar detta användandet av bestämd form kolonialismens och imperialismens historia.

Folkförintelsen i Mexiko var värre än mongolstormen över Västasien. De spanska conquistadorernas brott i Centralamerika beskrevs 1552 av dominikanen Bartolomé de las Casas. Men – det är viktigt att minnas – hans beskrivning utnyttjades som La Leyenda Negra (den svarta legenden)  av  brittiska och nordamerikanska  propagandister i krigen mot Spanien och sedan under Förenta staternas erövring av mexikanskt teritorium. Samtidigt genomfördes den brittiska folkutrotningen av ursprungsbefolkningen i Australien och i Förenta staterna det stora folkörintandet av det inhemska folket för att ta deras jord. Skillnaden mellan de spanska och de angelsaxiska folkmördarerövrarna var att conquistadorerna mördade männen men  tog kvinnorna som sexualobjekt, vilket innebär att nutida mexikaner bär på också gener från det stora folkmordets offer.

Hitlertyskland fortsatte denna denna kolonialismens och imperialismens normala och brottsliga folkmordspolitik. De utnyttjade sådan praktik som britternas koncentrationsläger i boerkrigets Sydafrika och utvecklade självt, liksom de japanska imperialisterna, därtill nya kemiska avlivningsmetoder. Men inte ens när det gäller antalet avlivade skiljer de Hitlertyska mördarna ut sig från de andra.

Men märk hur det för sextio–sjuttio år sedan tegs om de Hitlertyska brotten även hos oss. Ty när Västtyskland omskapades till allt mäktigare väststat blev små stater som Sverige försiktiga. I Västtyskland återupprättades ohängda förbrytare – Globke! Krupp! – ja, Die Mörder sind unter uns, Mördarna finns i vår mitt, hette den första tyska efterkrigsfilmen. Som gjordes i öster naturligtvis. De folkmordsansvariga blev i den västtyska staten riktningsgivande industrialister och ämbetsmän; diplomater, domare, polis och redaktörer. Alltså var det i Sverige inte de stora förlagen, Bonnier, Norstedt eller liknande, utan det lilla Arbetarkultur som gav ut  Lord Russel av Liverpools Hakkorsets Gissel 1955  (läs om detta genom att ta fram http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/0012/01/gissel.html ). Det året var det också jag  som ledde en delegation svenska intellektuella till Auschwitz.

Det var först när generationen brottsliga ämbetsmän med domare som politiker började dö undan i Västtyskland man där kunde börja med ordentliga rättegångar. Då först kunde man där i Väst uppe i överhetens offentlighet verkligen diskutera brotten, skriva dramer, böcker och artiklar. Då vände det också i det försiktigare Sverige. Men liksom i resten av västländerna vände det klassmässigt bestämt pladask hela vägen ut och in till dess det som hos oss blev till en statsinstitutionell sanning. Undersök den i det av politiskt taktiska skäl eländigt småljugande statliga ämbetsverket Levande historia!
 

Jan Myrdal

TIDNINGEN

Folket i Bild Kulturfront nr 12

Janne Bjerkesjö

2017-12-14

I dag torsdag 14 december är det utgivning av Folket i Bild Kulturfronts tolfte och sista nummer för i år. Det är ett dubbelnummer med mycket läsning.

TIDNINGEN

Folket i Bild Kulturfront nr 9 i sin helhet

Janne Bjerkesjö

2017-12-13

I morgon torsdag är det utgivning av årets tolfte och sista nummer av Folket i Bild Kulturfront 2017. I väntan på det kan du nu läsa hela numret av nummer nio, som hade utgivningsdag 14 september.

TIDNINGEN

Rätt & Rådligt: Sedvana

Erik Göthe

2017-12-08

Ett rättsfall om Brita och Johan, som inte fick gifta sig, och sedvänjan på 1890-talet bland allmogen i min hemtrakt södra Norrland kan kanske väcka en och annan tanke hos en sexuellt frisläppt men förvirrad ungdom under massmedialt tryck.

TIDNINGEN

Skriftställning: Varför nådde fascismen inte verkshöjd i Sverige?

Jan Myrdal

2017-11-16

Det nuvarande intresset för Furugårdare och Lindholmare för sjuttio, åttio år sedan leder vilse. Ty det avgörande med dem är att de aldrig förmådde bli av politisk betydelse. För att låna ett ord från upphovsdebatten nådde de aldrig verkshöjd. Det skriver Jan Myrdal.