logo

TIDNINGEN

Skriftställning: Tiden rinner ut

2018-01-22

Skriftställning
TIDEN RINNER UT

Collier's Magazine ökade sin tryckta upplaga till 3 900 000 exemplar den 27 oktober 1951 för att på 130 sidor kunna skildra det kommande framgångsrika tredje världskrig, nu mot Sovjetunionen, i vilket bland annat Moskva i en magnifik bild förintas under en atomsvamp. Berömda skribenter som Arthur Koestler och Walter Winchell hade med hjälp av ett extra honoraranslag om 40 000 dollar köpts in att skriva texterna. Kodnamnet på denna Förenta staternas operation under Förenta nationernas flagga skulle vara Operation Eggnog. Men bland annat med hjälp av det arbete vi i den dåtida fredsrörelsen världen över utförde var det möjligt förhindra denna världskatastrof. Den 18 mars 1950 hade Världsfredsrådets konferens i Stockholm på fysikern Frédéric Joliot-Curies initiativ antagit appellen:

”Vi kräver ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och för massutrotning av människor”.

Trots offentliga smädelser och politisk förföljelse lyckades vi på gator och torg och genom att knacka dörr i trappuppgångar samla in 330 000 signaturer i Sverige och 400 000 000 till 500 000 000 världen över. Under decennierna har denna kärnvapenkatastrof gång på gång sedan åter varit snubblande nära. Ibland har blott slumpen räddat oss.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mad kallas militärdoktrinen. Vanvettig alltså. Det är en förkortning av Mutual assured destruction,  ömsesidig garanterad tillintetgörelse. Insats med kärnvapen utlöser vedergällning med massförintelsevapen och gemensam undergång. Det militärindustriella komplexets krigsdrivande militärer söker utveckla möjligheten till ett avgörande förstaslag, vilket dock med existerande avskjutningsmöjligheter är oss en dödlig illusion. Mänsklig existens efter kärnvapenkrig är tveksam men blir hur som haver vedervärdig. (Slå bland annat på ”nuclear winter”.)

De internationella kärnfysikernas Science and Security Board bedömer nu att ”möjligheten för en global katastrof är mycket stor och handlingar för att minska risken för en sådan måste genomföras mycket snabbt.” Just nu har deras ”domedagsklocka” flyttats fram till ”två och en halv minut före midnatt, klockan tickar, en världskatastrof skymtar”.

Det är den verklighetsbakgrund vi har att förhålla oss till när hos oss i Europa Nato flyttar fram sina raketbaser till Rysslands gräns för att varningstiden ska bli så kort att den ska möjliggöra ett avgörande förstaslag för dem och därmed ett uppfyllande av Collier's perspektiv från 1951.

I denna situation hölls i december 2017 två mycket viktiga internationella konferenser med politiskt bredast möjliga medverkan. I Beijing samlades fler än 600 delegater från 300 partier och politiska organisationer i 120 länder – däribland statligt ledande företrädare från asiatiska och afrikanska stater – de första dagarna i december till en konferens styrd av Bandungkonferensens fem principer. I Moldaviens huvudstad Chisinau hölls den 15–16 december Den internationella konferensen om alternativa strategier till nyliberala globalismen i det 21:a århundradet. Den öppnades med ett tal av republikens president Igor Dodon om Moldaviens svåra situation och jag talade under inledningen på begäran om att Katastrofer är mer än möjliga men inte oundvikliga.

Bortsett från att såväl president Igor Dodons som mitt tal lades ut på nätet av 8 dagar och att Clarté och övriga i allmänna vänstern gjorde rasande och märkliga angrepp mot mig rapporterades ingenting om dessa konferenser i svenska officiella medier. Den svenska allmänheten skulle hållas okunnig. Det är ingen konspirationsföreställning, det är kontrollerbart faktum. Det är heller ingen hemlighet att den makt som i detta vakat över och kontrollerat hur den svenska allmänheten kunnat informera sig är den makt som i Europa genom Nato placerar ut raketbaserna invid Rysslands gräns och arbetar med förstaslagsplaner. De behöver för sina brottsliga planer hålla också svensk publik okunnig. Den som tror att detta är tillfälligt kan själva kontrollera på nätet. De två konferenserna kan hållas hemliga blott på de nät och medier vilka står under Förenta staternas och Natos kontroll. Så eftergivet kuvad var den svenska medievärlden varken under det förra storkriget eller det kalla kriget. Jag var med och vet.

Det svenska utrikesdepartementet hade vad jag kunde se ingen bevakning av Chi?inaumötet men jag förutsätter att vår ambassad i Beijing ordentligt bevakade partiernas möte. Jag tror att det gjordes, ty jag vet att det också inom utrikesdepartementet finns oro över att Sveriges utrikespolitik blivit dubbeltydig; att man överger det som kallas Bernadottepolitiken.

Vad den så kallade vänsterns agerande beträffar finns dock sådant som bör sägas. Det första politiska arbete jag deltagit i var solidaritetsinsamlingen för den spanska republiken i Unga örnar för åttio år sedan. När jag några år senare, 1943, tagit direktare politisk ställning genom att gå med i Sverges kommunistiska ungdomsförbund och läste om det spanska kriget frågade jag den socialdemokratiske riksdagsmannen Georg Branting, med vars söner jag var nära vän och som varit ledande i solidaritetsarbetet med den spanska republiken, om POUM och om striderna i Barcelona. Detta med kamp mot kyrkan och direkta insatser mot bourgeoisins ägande beskrevs ju på vissa håll som de verkliga socialisternas och revolutionärernas politik. Han förklarade att deras medvetna splittringsarbete allvarligt försvagade Republikens möjlighet att försvara sig mot Franco. Deras revolutionära fraser tjänade som skalkeskjul för splittringsarbete i Francos tjänst.

Året efter talade John Scott med mig. Han hade just gett ut en bok om sina erfarenheter från att ha arbetat i Magnitogorsk: Vad gör Ryssland bortom Ural? (Han var ansvarig för OSS i Sverige och sökte nu information om oss ungkommunister vilket jag då inte visste.) Han diskuterade de franska trotskisterna och den europeiska konferens de hade kunnat hålla i det ockuperade Europa och han visade mig deras tidning där de inför Andra fronten i Europa manade till kamp mot såväl den tyska som den allierade imperialismen.

– Både gaullister och de franska kommunisterna ser detta som uppenbart förräderi, sade han.

Vilket jag var överens om.

1954 angrep samma krafter Bandungkonferensen från ”vänster”. Flera deltagande stater var ju allierade med USA eller Storbritannien. De fem principerna för fredlig samlevnad var inte rätt revolutionära. De löd:

Ömsesidig respekt för territoriell okränkbarhet och suveränitet.
Ömsesidig non-aggression,
Icke-inblandning i varandras inre angelägenheter,
Jämlikhet och ömsesidig fördel,
Fredlig samlevnad.

Men dessa fem principer, som blev basen för de avhängiga och koloniserade staternas befrielse fram genom de följande decennierna, var nu giltiga också för 2017 års konferens i Beijing. De är också nu grundläggande:

Så har det fortsatt. De som var med om solidaritetsarbetet mot Frankrikes och Förenta staternas krig i Indokina minns att vi inte bara gick mot den falska frasen ”Fred i Indokina” utan också den lika falska ”vänsterrevolutionära”.  Solidariteten var i det gemensamma intresset medvetet en för de politiska och militära mål de i sin kamp formulerade.

Tag ett personligt exempel. 1966 nådde Förenta staternas trupper i Vietnam upp till 400 000. Också i  Sverige växte demonstrationerna, ofta var de aktivistiska. Jag minns hur jag blev ombedd att hoppa upp på en kärra utanför Centralen och hålla ett kort agitationstal för att sedan försvinna innan polisen kom. Samtidigt blev jag inbjuden (av Kennedyfolket) till konferensen om Kina i Chicago. Jag reste (fick specialvisum). I Förenta staterna deltog jag i konferensen. (Texten finns också på svenska). Men jag framträdde också i radio och tv med kravet på diplomatiska förbindelser mellan Förenta staterna och Kina. (Också dessa framträdanden finns bevarade, på grammofonskiva.) Tillbaka till Sverige blev agitation i skrift och i demonstrationer en min huvudfråga. Så på två linjer måste man arbeta.
Det är tråkigt och pinsamt att Clarté och liknande vänster hamnat på vad vi som varit med länge känner igen som en typiskt trotskistisk linje. En destruktiv och i verkligheten imperialisttjänande.

Men det är bara att arbeta vidare.
    
 
    
    
Teckna en prenumeration här

Jan Myrdal

TIDNINGEN

FiB/Kulturfront nr 12 2018!

Extra tjockt julnummer av FiB/Kulturfront!

* Därför är Nobels fredspris cyniskt!

* GRUVA - boken som förändrade Sverige

* Kändisarna som tror att de är vita hjältar

* Vågar Sverige säga nej till kärnvapen?

* Hur radikalt var 1968? Testa dig!

TIDNINGEN

FiB/Kulturfront nr 11 -2018

Missa inte FiB/Kulturfronts nya nummer!

* 48 miljoner i presstöd till en enda tidning - kan det vara rätt? Vem fick mest i media? Stor     genomgång

* Afrikas pouläraste ledare - Kwame Nkrumah, Ghanas landsfader. Vi har besökt Ghana!

* Rapport  från Elitfabriken - Handelshögsskolan i Stockholm. Ex-studenten och FiB/K     medlemmen Torbjörn Wikland skriver. 

* Bergman-året - ett förlorat år! Här är de Bergman-befriade filmskaparna.

* Satirikern Carl Krantz i högform

* Hur bra är den Augustnominerade Vilhelm Moberg-boken? Ulf Nilsson, ledamot i Moberg-       sällskapet sätter betyg

TIDNINGEN

Folket i Bild/Kulturfront nr 10 2018

Missa inte FiB/Kulturfronts nya nummer!

* Segra eller dö! När SD inspireras av forna tider

* Jan Myrdal om kvinnan som blev hans stora förebild - norska Nic Waal

* Premiärminister Modi åker på PR-turne till Sverige - men hemma i Indien grips hans kritiker

* Hur mycket är dina proggprylar värda idag?

* Hilma af Klint - hon ville måla meningen med livet! 

TIDNINGEN

Folket i Bild/Kulturfront nr 9 2018

Missa inte höstens första nummer!

* Lütfi Özkök - svensk-turkisk porträttfotograf som blev världsberömd och fick de skyggaste författare och poeter att ställa sig framför kameran. Till och med Samuel Beckett!

* Tattoos - idag en miljardindustri! 

* "Jag avundas inte dagens 16-åringar!" Jan Myrdal 

* Margot Wallström om den kritiska siutationen i Gaza"

* Efter Genua - Vilka svenska broar kan rasa?

* Rapport från flyktinglägren på Lesbos!

* Och så bästa bästa serien Eviggeten av Carl Krantz.