logo

TIDNINGEN

Skriftställning: Vem rider så sent på sin svarta häst?

2017-09-21

Skriftställning:

Vem rider så sent på sin svarta häst?
I natten droppar det blod

Det är inget symboliskt krig som nu rider in mot oss. Heller inget tillsynes utomjordiskt monster. Vi har brukat kunna beskriva dess verklighet och så, inte blott sökt, verka. Många gånger framgångsrikt tvärs emot deras rådande allmänna mening. Om det har också jag sökt skriva ända sedan jag började kunna slippa ut ur den instängda offentlighetsburen för mer än sjuttio år sedan.

Jag skriver "vi" då det är nödvändigt att både göra en konkret analys av samtida klass- och maktförhållanden och inse samhörigheten bakåt långt förbi tidsbestämt nödvändiga organisationer och ideologier.  Därför skrev jag om Demokratiska Kampuchea orden att det var ett "rättfärdighetens rike". Det allmänna hojtet om detta visar den påbjudna okunnigheten. Ordvalet syftade till mer än Münster 1527/1533, Hong Xiquans "Stora fridens himmelska rike" 1851 eller Mau Mau i Kenya 1955, alltså på grundinsikten om ur vilken social nödvändighet ideologier på vår sida i olika tider styrs. Att jag skriver "vår" beror på att om det ska bli oss och våra efterkommande möjligt att ingripa i grund förändrande måste vi/de/man förmå inse varför i just detta kulturområde Spartakus fanns på vår sida liksom Wat Tyler.

Nå, antag nu att vi i FiB/K under motsvarande paroller som de vi haft sedan 1971 kastades 211 år tillbaka i tiden och trots den dåtida tryckfrihetsförordningen skulle vilja publicera en litterär text om följderna av nederlaget vid Waterloo, den Heliga Alliansens seger och slutet på den liberala intellektuella och politiska friheten i Frankrike under De hundra dagarna. (Här i Jan Myrdalbiblioteket finns Le Nain jaune, ou Journal des arts, des sciences et de la littérature, 15 december 1814 till 15 juli 1815 för den som vill bättre förstå vilken ställning FiB/K då skulle tagit.) Vilken text skulle vi välja för att lyfta fram den vidriga samtiden och därmed medvetandegöra kampen mot dess mäktiga normalitet?

Jag skulle till redaktionskommittén föreslå Nyåret 1816.  

Författaren var en trettiofyra år gammal poet och intellektuell vilken sedan några år inte blott av ekonomiska skäl försörjde sig som biskop och periodvis varit deprimerad (läs Mjältsjukan), inte maoist som några bland oss men som oavsett om han valde att vara medlem eller ej då hade sin plats inom vår kulturfront, bred men av parollerna liksom en utfälld solfjäder avgränsad. Alltså Esaias Tegnér 1816 som så fanns bland oss inom fronten, han likaväl som nu en Dag Sandahl eller Stig Larsson. År 1816 var det Heliga Alliansen, nu år 2017 är det Nato.
..................

Hurra, vad kröningspengar han sår!
Betrakta prägeln, du pack!
Frihet därstädes avbildad står,
det är skada att foten har black.
Sanning står även, dock synes mig galet
att hon predikar från hospitalet.

.........

Hejsan! Religionen är Jesuit,
människorätt Jakobin,
världen är fri, och korpen är vit,
vivat Påven – och Hin!
Ut vill jag resa till Tyskland att lära
dikta sonetter till tidens ära.

Välkommet, nyår, med mörker och mord
och lögn, och dumhet, och flärd!
Jag hoppas du arkebuserar vår jord,
en kula kan hon vara värd.
Hon är orolig som mången annan,
men allting blir lugnt om hon skjuts för pannan.

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan Myrdal

TIDNINGEN

Folket i Bild Kulturfront nr 12

Janne Bjerkesjö

2017-12-14

I dag torsdag 14 december är det utgivning av Folket i Bild Kulturfronts tolfte och sista nummer för i år. Det är ett dubbelnummer med mycket läsning.

TIDNINGEN

Folket i Bild Kulturfront nr 9 i sin helhet

Janne Bjerkesjö

2017-12-13

I morgon torsdag är det utgivning av årets tolfte och sista nummer av Folket i Bild Kulturfront 2017. I väntan på det kan du nu läsa hela numret av nummer nio, som hade utgivningsdag 14 september.

TIDNINGEN

Rätt & Rådligt: Sedvana

Erik Göthe

2017-12-08

Ett rättsfall om Brita och Johan, som inte fick gifta sig, och sedvänjan på 1890-talet bland allmogen i min hemtrakt södra Norrland kan kanske väcka en och annan tanke hos en sexuellt frisläppt men förvirrad ungdom under massmedialt tryck.

TIDNINGEN

Skriftställning: Varför nådde fascismen inte verkshöjd i Sverige?

Jan Myrdal

2017-11-16

Det nuvarande intresset för Furugårdare och Lindholmare för sjuttio, åttio år sedan leder vilse. Ty det avgörande med dem är att de aldrig förmådde bli av politisk betydelse. För att låna ett ord från upphovsdebatten nådde de aldrig verkshöjd. Det skriver Jan Myrdal.