logo

DEBATT

Solidaritet med palestinas folk

Jan Myrdal med Gun Kessle, sent 60-tal. Foto: Henrik Henriksson

2018-07-18

För lite drygt femtio år sedan, 14 juni 1967, höll Jan Myrdal ett tal i 
Vasaparken om Palestinakonflikten. Att detta tal i stort sett inte förlorat något av sin giltighet säger en hel del. Ingenting har gjorts för att häva eller lindra oförrätterna mot det palestinska folket.

Nedanstående text, skulle ha publicerats i en volym Skriftställning men utgick av platsbrist. Detta på grund av att det just då skrevs mycket om de pågående israeliska angreppen på det palestinska folket under imperialismens strävan att behärska och söndra Västasien för att behålla kontroll över dess olja och där ha militära baser. Själva texten till mitt tal trycktes dock i Tidsignal och utlöste där motangrepp från sovjetisk sida.

Men det var inte första gången jag tog ställning i frågan. Våren 1948 hade jag kommit till Göteborg från Jugoslavien (över Prag under den så kallade "kuppen"). Det var då möten i Clarté. Arnold Hazeland höll inledningen om Västasien. I likhet med flera andra var jag undrande och kritisk över Sovjetunionens nya hållning, Tjeckoslovakiens militära stöd till de mest extrema av judiska terrororganisationer och Polens kvardröjande antisemitism och oförmåga att ta emot sina judiska medborgare som hölls i läger i väst. Att Ny Dag skrev om arabiska fattigbönder som "feodala" fann vi oroande.

Efter talet i Vasaparken sökte Gun Kessle och jag sommaren 1967 organisera solidaritetsarbete för Palestinas folk. Det hölls möten ute på Fagervik (bland annat deltog några yngre från UD) och på ett konditori på Söder. Men dels fanns stora motsättningar (till exempel ville Peter Weis, vars Rannsakningen var mycket viktig, inte ta klar ställning). Dels och framför allt upptäckte Gun Kessle och jag att gruppen infiltrerats från arabiska ambassader. Vi tvingades avbryta. Det viktiga solidaritetsarbetet kunde senare tas upp och genomföras av bland andra Jan Guillou.

Allt detta borde undersökas och dokumenteras.

---

Den 13 juni 1967 kom jag hem från Kuba där Rune Hassner och jag arbetat 
med filmen Hjälparen. Då det visade sig svårt att få talare som var 
villiga att ställa upp mot Israels politik åtog jag mig att tala tillsammans med Göran Palm i Vasaparken dagen därpå. Efter mötet förföljdes jag på Odengatan av svenska sionister. De körde i en vit Chevrolet, viftade med 
Israels flagga, de skrek och spottade på mig och Gun. Sådant var 
debattklimatet.

 
Tal i Vasaparken 14 juni 1967
 
De israeliska erövrarnas skamliga fälttåg mot de arabiska folken har haft 
framgång. Åter befinner sig araber på flykt undan Israels krigsmaskin. Åter hyllas i Europas press och massmedia Israels beslutsamhet och mod. Åter förklaras araber vara oorganiserade, fega, okunniga. När araberna försvarar sina hem anklagas de för antisemitism. När de arabiska 
styrkorna lider nederlag sägs att Israel söker sina naturliga gränser.

Om man skulle diskutera kulturtraditioner så finge man lov att påpeka att antisemitismen är en europeisk företeelse. Det är Europa som varit pogromernas, kättarbålens, rasidéernas och gasugnarnas kultur. Islam har 
aldrig accepterat de europeiska rasideologierna. Genom historien har det varit den europeiska kristenheten och inte Islam som representerat 
intoleransen och kättarbålen.

Men kriget mot araberna har inte varit ett kulturernas krig. Det har 
varit ett helt vanligt erövringskrig. Ett krig för olja, jord och makt. Det har heller inte varit ett "judiskt" krig. Rasideologin är reaktionär 
hur den än tolkas. Den var vetenskapligt felaktig och reaktionär när Hitler använde sig av den för sina brottsliga planer. Den är 
ovetenskaplig och reaktionär när Israels ledare använder sig av den för 
sina brottsliga erövringsplaner.

Det finns inga judiska gener; också 
judar kan bli fascister. Det sätt på vilket Israels ledare använder sig
av begreppet judendom är en ut- och invänd antisemitism. Trots att 
Israels ledare är mosaiska trosbekännare är de lika brottsliga som om de varit baptister, shiiter, hinduer eller buddhister. Detta krig är inget 
raskrig. Detta krig är inget religionskrig.


Det kan sägas att Europa bär på skuld till de judiska folkgrupperna. Det var århundraden av pogromer, förföljelser och diskriminering som 
kulminerade i Hitlers folkmordspolitik. Men denna skuld betalades av de
europeiska stormakterna med de arabiska folkens jord. Så handlar imperialismen. Men så handlade även Sovjetunionen. Israels bildande var 
ett brott mot de arabiska folken. Och i den mån rastankar kommer in i 
bilden så återfinns de hos de europeiska politikerna. Bayern uppläts 
inte; inte heller Wales eller Ukraina; Texas eller Skåne. Man tog arabernas jord ty man härskade med vapenmakt över araberna.


Israels ledare har sedan för sina erövringsplaner förbundit sig med 
imperialismen. År 1956 och 1967 gick Israels ledare till angrepp mot araberna i samförstånd med imperialismen. Det är en farlig politik. I längden kan inte en minoritet härska över en majoritet. I längden kan
Israel inte fortsätta att expandera. Israels ledare för en politik som är brottslig mot de judiska folken. Jag har talat med flera judar som emigrerat från Israel därför att de inte kunnat acceptera denna erövringspolitik och som sagt till mig att de inte ville vara medskyldiga.

De imperialistiska makterna med USAs regering i spetsen och
Storbritanniens så kallade arbetarregering som trogen drabant hyser
stort intresse för Västasien. De älskar dess olja. De kommer att kämpa mot de arabiska folken med vapen eller med diplomati så länge de har
makt, vapen och diplomater; de arabiska folken får aldrig fred förrän imperialismen är krossad.

Med det stora stöd som Israels ledare fått och får av de imperialistiska makterna kommer också Israel att utnyttja i dessa krig. Wall Street och dess drabanter kommer att låta de israeliska arméerna kämpa åt sig så
länge Israel existerar som den typ av stat det nu är, en expansiv stat 
på raslig och religiös grund. (Grunder som alltså är fiktiva.) Israel
kommer att vinna varje sådant fälttåg. Israels härförare som lärt av Guderian och Manstein kommer med blixtkrigstaktik att vinna varje snabbt fälttåg.

Men Israel har icke det befolkningsunderlag och de resurser som krävs
för ett långvarigt krig. Om ett israeliskt angrepp inte genom
stormaktsingripande snabbt förvandlas till stillestånd kan de israeliska
ledarna inte fortsätta att expandera: då kan de inte segra. Därför har
imperialismen behov av snabba israeliska angreppskrig och snabba ingripanden från Förenta Nationernas säkerhetsråd som garanterar Israel segern.

I de arabiska folkens intresse ligger därför det långa kriget.

Jan Myrdal

DEBATT

Kris och krig kommer – är du beredd?

Torbjörn Wikland

Att samhällsorgan skickar ut pappersinformation till alla svenska hushåll – bortsett från val och skatt - är mycket ovanligt. Men håller broschyren om kris och krig måttet? Det frågar sig krönikören Torbjörn Wikland.  

DEBATT

Rätt & Rådligt: Därför åker vi gärna till Åland

Ingemar Folke

FN-stadgan gav inte Ryssland rätt att annektera Krim. Inte ens Krimborna själva skulle kunna kräva att Krim lagligt överförs till Ryssland. Även i Sverige har en liknande fråga varit aktuell. Den gången nobbade Nationernas Förbund ålänningarna att ändra landsgränserna mellan Sverige och Finland. Det skriver FiB-juristen Ingemar Folke.

DEBATT

Kärnvapen, NATO och partiernas syn

Jan Fredriksson

"Inför det stundande valet är det tyst om Nato, kärnvapen och svensk säkerhetspolitik. Det borde det inte vara då vår utrikes- och säkerhetspolitik är viktiga frågor som öppet borde diskuteras. Sveriges har övergivit sin tidigare alliansfria utrikespolitik genom vårt allt närmare och djupare samarbete med Nato. På detta sätt bidrar Sverige till att Norden idag är ett högriskområde som riskerar att dras in i en konflikt mellan USA/Nato och Ryssland." Det skriver debattören Jan Fredriksson.

DEBATT

Månadens lista: Trump moderniserar Monroedoktrinen

Dick Emanuelsson

Donald Trump talar om ”shithole contries”; hans vicepresident går längre och närmast hotar Latinamerika. De som pekas ut är de stater och regeringar som hävdar rätten att själva bestämma över sin framtid. Månadens lista av Dick Emanuelsson ger en bakgrund till Donald Trumps Latinamerikapolitik.