logo

DEBATT

Sopstrejken ett försök att rädda ackorden och lokala lönesystem

2017-08-07

När sopstrejken i Stockholm började klinga av har vi förmodligen kommit till en slutpunkt på en närmare 30 år lång process. Den handlar om renhållningsarbetarnas rätt att kräva ackordslöner, men också om konfliktmetoder, offentlig upphandling och effekterna av rikstäckande kollektivavtal. 

I början av juli beordrades renhållningsarbetarna vid Reno Norden att ta med nyckelkontrollanter i sopbilarna. Uppdragsgivaren Stockholms Vatten och Avfall planerade inför ett entreprenörsbyte i oktober och ville få ordning på alla nycklar som kan öppna de tusentals soprummen i Stockholms bostadsområden. Kontrollanterna skulle registrera vilka nycklar som passade var och säkra dubbletter. Chaufförerna vägrade ta med kontrollanterna. I stället gick omkring 150 arbetare ut i en vild konflikt sedan kollegorna vid miljöföretaget Liselott Lööf anslutit sig till konflikten.

För en utomstående kan det te sig märkligt att ett krav på kontroller av nycklar kan få sådana konsekvenser, men för sopgubbarna själva var det uppenbart att arbetsgivarna ville beröva dem ett av deras viktigaste redskap för att slippa lönesänkningar.

Vi får gå tillbaka till 1970-talet för att finna orsakerna till konflikten. Redan då var renhållningsarbetarna i Stockholm välorganiserade och relativt stridslystna. De utvecklade bland annat ett ackordssystem där antalet steg mellan soprum och bil samt antalet sopsäckar avgjorde lönens storlek. En strejk 1976 ledde till att systemet permanentades och dessutom till samhälleliga krav på bättre arbetsmiljö och mer lättillgängliga soprum. 

Den starka renhållningssektionen i Stockholm kom också att påverka förhandlingarna när Transport inledde arbetet med att skapa ett nytt rikstäckande kollektivavtal för alla privatanställda renhållningsarbetare. Det riksavtalet undertecknades 1976 och förordade ackord för alla berörda.

Den ambitionen sprack snart när det visade sig att de långa körsträckorna i småstäder och landsbygd gjorde det omöjligt att tjäna pengar på ackorden. Där blev tidlönerna kvar och i praktiken kom riksavtalet att godkänna två löneformer: tidlön och ackord.
När sedan sophanteringen steg för steg omvandlades till en återvinningsindustri där allt fler restprodukter började sorteras och inlemmas i kretslopp minskade antalet ackordsarbetare ytterligare. Systemet krävde enhetliga sopkärl i enhetliga system för inhämtning av hushållssopor men när de traditionella soprummen ersattes med olika former av källsortering och återvinningsstationer sjönk sopmängderna och därmed ackordslönerna. Många arbetare var dessutom trötta på den slitsamma och skadliga ackordshetsen och under 1990-talet gick även de större städerna över till tidlöner med förhöjd ackordskompensation – med stöd av de lokala fackliga organisationerna.

Processen påskyndades ytterligare av att allt fler privata företag började konkurrera om de offentligt upphandlade renhållningsuppdragen. De traditionella jättarna Sellbergs och Ragn-Sells möttes av hårdnande konkurrens och liksom när det gäller all annan upphandling av tjänster där löneandelen av produktionskostnaden är relativt hög, tenderade upphandlingarna att pressa ner lönerna mot avtalens miniminivåer. För Transport innebar det att det blev allt viktigare att värna om ”golven” i avtalen och se till att lägstalönerna höll sig på en anständig nivå. 

De kunde dock aldrig nå upp till de nivåer som en välavlönad ackordsarbetare i Stockholm nådde. Där gick det fortfarande att upprätthålla en modifierad poänglista som ofta gav flera tusen kronor mer i månaden. Men stockholmarna var snart helt ensamma om att kräva ackord.

Under 2000-talet har det systemet utsatts för ett antal attacker i samband med upphandlingar där kommunen tenderade att ta de anbud som kostade minst. Ett flertal företag försökte införa tidlöner och i ett fall försökte man ta in lågbetalda öststatsarbetare, men alla försök stupade på den starka fackliga solidariteten i Stockholms renhållningssektion. Man samtalade och planerade över företagsgränserna och visade dessutom tydligt att alla försök att sänka lönerna skulle mötas med olika former av motåtgärder som exempelvis maskningsaktioner eller vilda konflikter. Under den perioden blev också nyckelhanteringen en del av konfliktstrategin. Det var bara sopgubbarna själva som hade kontroll över alla de tusentals nycklar som låste upp soprummen och när en ny upphandling skulle leda till entreprenörsbyte kunde arbetarna vägra överlämna uppgifter om var nycklarna passade – om inte det nya företaget behöll ackorden.

Men steg för steg stramades möjligheterna åt. Efter en strejk 2009 accepterade Liselott Lööf ackorden för flertalet arbetare, men fem arbetare som vägrade gå över till tidlön för nya arbetsuppgifter sades upp. Transport drog tvisten till AD, Arbetsdomstolen, med krav på att domstolen skulle underkänna uppsägningen. Det gjorde inte AD. I stället förtydligades att arbetsgivaren hade rätt att använda tidlöner eftersom de var godkända i ett gällande kollektivavtal. Det blev allt tydligare att Stockholmsarbetarnas villkor vilade helt på lokalt fackligt arbete utan stöd i det centrala kollektivavtalet eller i den allmänt accepterade ordningen att det är arbetsgivarna som leder och fördelar arbetet.

Transport gjorde ett försök att få in särlösningar för Stockholm i det centrala kollektivavtalet 2010. Det misslyckades och ett 40-tal ilskna renhållningsarbetare trängde in på Transports förbundsexpedition för att protestera. Inte heller det hade någon effekt. Det gick inte att göra avsteg i riksavtalet för ett system som resten av Sverige hade lämnat. Alltså tecknades ett nytt kollektivavtal med fredsplikt i traditionell ordning.

Sommarens strejk bör ses som ytterligare ett försök att rädda ackorden och de lokala lönesystemen i Stockholm. Och arbetsgivarnas nyckelkontrollanter var en övertydlig signal om att Reno Norden ville sänka lönerna, utan nyckelbesvär, under det kommande entreprenörsbytet. Men efter närmare två veckors strid förklarade AD det närmast självklara: att strejken var olaglig och att de konfliktande arbetarna riskerade både böter och uppsägningar om de fortsatte med sin vilda strejk.

Då hade stora delar av konflikten redan gått i stå. Reno Norden hade tagit in bemanningsföretag och arbetarna vid Liselott Lööf hade minskat sina sympatiåtgärder. Det visade sig att konflikten närmast var spontan och att det nödvändiga planeringsarbetet var otillräckligt. 

Efter AD-domen gick ett antal anställda vid Reno Norden tillbaka till arbetet medan andra valde att säga upp sig eller sjukskriva sig. Företaget har tagit in bemanningsanställda som utför de frånvarandes jobb och Stockholms Vatten och Avfall fortsätter arbetet med att få kontroll över alla soprumsnycklar. Samtidigt pågår ett antal tvisteförhandlingar kring tvistens konsekvenser. Det mesta talar dock för att ackordslönernas dagar är räknade.

Efter den första oktober tappar Liselott Lööf sina uppdrag i Stockholm och då försvinner den starkaste och mest välorganiserade gruppen som kan ta strid för ackord. De anställda där har sagt att de inte söker jobb i företag med tidlöner.  Ett 60-tal arbetare i Reno Norden har sagt upp sig och ersätts nu av folk utan facklig erfarenhet. De ska utföra arbetet med nya tidsbaserade anställningskontrakt när företaget ökar sin andel av uppdragen i Stockholm efter den 1 oktober. Samtidigt tar de båda företagen Suez och Ragn Sells över stora delar av sophämtningen i Stockholm. Där tillämpas redan månadslöner.

Martin Viredius

DEBATT

John Pilger: “Faller Venezuela, faller mänskligheten”

Dick Emanuelsson

2017-08-16

Den legendariske australienske reportern och dokumentärfilmaren John Pilger karaktäriserar i en intervju till den latinamerikanska TV-kanalen Telesur, med anledning av att Donald Trump ”inte utesluter en militär lösning mot Venezuela”, som ett ”oansvarigt” men ett ”typiskt” agerande för USA-presidenter. Det skiver Dick Emanuelsson.

DEBATT

Segern i Mosul – vem är segraren?

Sigyn Meder

2017-08-08

Efter nio månaders strider i Mosul har IS besegrats, förklarade Iraks premiärminister Haider al-Abadi den 9 juli. Några dagar senare firades segern med militärparader i Bagdad. Men Mosul är ödelagt och dess befolkning fördriven. Minst 40 000 civila uppges ha dödats. Vem är egentligen segraren? Det skriver Sigyn Meder.

DEBATT

Socialismens ekonomiska och sociala system

Ulf Modin

2017-08-03

Socialismen blir negationens negation av den nyliberala finanskapitalismen. Möjligheten att införa ett socialistiskt system är emellertid begränsad till de gamla liberala industriländerna i Europa och möjligen också i Förenta staterna. Det skriver Ulf Modin.

DEBATT

EU:s upphandlingspolitik ligger bakom den politiska tuppfäktningen

Jan-Erik Gustafsson

2017-08-02

Politiken med utkontraktering har nu gått så långt att även Fackförbundet STs ordförande, den tidigare demokratiministern Brita Lejon (s), reagerar. Hittills har detta fackförbund för statlig anställda hållit en låg profil och i praktiken bara försökt lindra verkningarna av upphandlingspolitiken. Det skriver Jan-Erik Gustafsson, Nej till EU.