logo

REPORTAGE

Splean fångar karakteristiska ryska känslan

Foto Eva Wernlid

2017-07-05

Kön ringlar sig runt kvarteret i Slakthusområdet i Stockholms södra utkanter. Första halvan av maj har varit kallare än vanligt och de väntande är påpälsade. Några har kommit direkt från arbetet. De flesta ska dit igen i morgon bitti. I Sverige är inte segerdagen en högtid. Att ett av Rysslands största rockband har Sverigepremiär är ett firande i sin egen rätt.

– Splean är mitt favoritband. Jag kan knappt fatta att de är här och att jag ska få se dem! utbrister Julia Chekovskaya. Det som gör dem så bra är att de fångar den där känslan som är så karakteristisk för oss ryssar, det där sorgsna.

Hon håller ögonen på den trånga passage genom vilken bandet snart förvänta dyka upp. I bakgrunden skrattar hennes vänner. Det är fest trots att det är tisdag. Jag frågar henne vilken låt hon rekommenderar för dem som aldrig hört bandet förut. Hon tänker en hel minut, det vill säga en halv evighet i ett samtal mellan två människor som nyss har träffats.

– Ingen väg ut, Vykhoda net, svarar hon till slut. Det är inte nödvändigtvis deras bästa låt, men den sammanfattar kanske musiken och bandet.

Oavsett om låten Vykhoda net är representativ för bandet eller inte är Julia det för publiken. Det är i första hand de som var tonåringar när bandet slog igenom i mitten av 1990-talet som har samlats.

– Så fort vi samlades tog någon fram en gitarr och så sjöng vi deras sånger, berättar Vladislav Mickevic.

– Jag är mycket förvånad över att de plötsligt har bestämt sig för att komma till Sverige. Det är inte lika förvånande att inga svenskar kommit hit.

Frånvaron av svenskar är det flera som kommenterar. Vi frågar en av dem, Alexander Kourilo om han har bjudit in några svenska vänner. Han svarar så som bara ryssar kan både ja och nej – danet.

– Jag är här för kollektivets skull, för ryssarna, mina vänner, bekanta.

På sätt och vis är vi alltså där i samma ärende. Det är människorna snarare än bandet som har dragit oss hit. Förutom det mer allmänna är det en fråga som intresserar oss. Vi vill veta hur de försämrade relationerna mellan Ryssland och Sverige märks i vardagen.

– Det märks knappt alls. Eller i alla fall har jag inte lagt märke till någon förändring, säger Yury Dorofeev. Jag har hört från några av mina vänner att de har fått kommentarer när de har gått med det svartorangea Sankt Georgs-bandet. Men inte alls något allvarligt. Det är positivt.

Inte heller Maria Eriksson har märkt något, men hennes väninna Tatiana Bulavina protesterar.

– Det är klart att det har märkts. Folk vill hela tiden att jag förklarar saker. Det är som om jag alltid är en representant för Ryssland.

– Ja, jo, lite så kan det nog vara, instämmer Maria efter en stund. Inte så att de anklagar, men mina kolleger vill gärna att jag ska förklara olika saker. Ibland frågar de vad jag tycker om till exempel Ukraina.

För vissa, som Valerii Ustian, från Donetskregionen i Ukraina är frågan för känslig och han ber att få prata bara om musiken.

– Spleans musik skiljer sig från mängden. Det finns mening med sångerna. De berättar något. Sådan musik görs inte längre.
Någonstans här kliver sångaren Alexander Vasiljev ut på scenen och våra röster drunknar i såväl hans röst som i sådär femhundra andra. Under en och en halv timme levereras sedan både nya och gamla låtar. De riktiga fansen sjunger med i allt. Alla sjunger med i de största hitsen. Och det sista extranumret avslutas med Vykhoda net.
 

Pelle Sunvisson

REPORTAGE

Förnybar folklig kraft ur folkrörelsetradition

Gustaf Forssell

2018-05-25

Efter fem års ihopsamlande av material och intervjuer kom boken ”Från stenyxa till hockeyklubba – Boken om Timrå” ut i maj 2016. Timrå var en del av det område längs Medelpadskusten, där Sverige blev till som industrination. Här växte sig också folkrörelserna starka. Syftet med boken har varit att berätta historien på ett sätt som ger sammanhang och underlag för förståelse av samhällsutvecklingen. Det som sker i dag i Söråkers Folkets hus är en levande bekräftelse på hur kulturarvet kan förvaltas för att attrahera dagens ungdomar. Det blev därför naturligt att avsluta boken med den berättelsen.

REPORTAGE

Cementerandet av det amerikanska klassamhället

Ingemar Ed

2018-05-23

Före kommunismerna i Sovjet och Kina fanns berättelsen om ett klasslöst samhälle i väster, ett land utan kungar och adelsmän. Efter sin resa i Förenta staterna 1831 skrev den franske adelsmannen de Tocqueville att ”antalet stora förmögenheter i USA är helt litet” och såg det som orsaken till den demokratiska anda han upptäckte i landet.

REPORTAGE

Stillsam betraktare av människan

Hans O Sjöström

2018-04-30

Tom Alandh har lyckats med det nästan omöjliga. Han är 73 år och pensionerades formellt från Sveriges Television vid 65 års ålder. Sedan dess har han arbetat lika mycket för företaget i ytterligare åtta år, han har eget tjänsterum och också ett klipprum (redigeringsrum) som har reserverats för honom och hans filmteam. Visserligen är han inte anställd – det blir man inte efter 65 – men han får naturligtvis ersättning för de mycket uppskattade filmer han gör åt sin gamla arbetsgivare, där han började arbeta 1971. Och han gör fortfarande minst lika mycket som han gjorde under sina ordinarie tjänstgöringsår. 

REPORTAGE

Svensk åklagare gav efter för brittiska påtryckningar

Christer Lundgren

2018-04-27

En svensk åklagare gav efter för brittiska påtryckningar i processen mot Wikileaks-grundaren Julian Assange. Det hävdar den brittiska tidningen the Guardian, som publicerat utdrag ur nya dokument. Men de som följt frågan är oeniga om hur dessa nya uppgifter bör tolkas.