logo

DEBATT

Sverige borde höja sin röst i Säkerhetsrådet och kritisera skammens resolution

2017-06-01

Den 26 mars 2015 anfölls Jemen, ett av världens fattigaste länder, från luften av Saudiarabien och några andra petrodollar-stinna furstendömen inom organisationen GCC, Gulf Cooperation Council. Angreppet kallades Operation Decisive Storm och skulle vara en quick fix för att återinsätta en ex-interims-president som hade suttit på övertid och som till sist hade avsatts och flytt till Saudiarabien.

Saudiarabien ansåg att Jemen nu hade "fel" styre och att den "legitime" presidenten, som nu satt i ett hotellrum i Riyadh, skulle återinsättas. För att stärka operationens sken av legitimitet fick Saudiarabien också med sig några fattigare kusiner, bland dem Egypten, Jordanien, Marocko och Sudan, som möjligtvis låtit sig övertalas av petrodollar-bistånd – eller hot om uteblivet dito.
Det blev ingen quick fix. Trots invasion av landet med professionella legosoldater från olika hörn av världen så lyckades inte angriparna driva fram något avgörande, och till denna dag har Jemens försvarsstyrkor fortfarande kontroll över Jemens kärnområden, inklusive huvudstaden Sanaa.

Angriparna hade plan B klar.  Nyckelordet är utsvältning och destruktion. I förbindelse med angreppet belades Jemen med en marinblockad som del i en strategi som riktar in sig på att knäcka befolkningens motståndsvilja genom massutsvältning och nöd. Blockaden har kompletterat luftangreppen som har fokuserat på att försätta befolkningen i chock genom att slå ut infrastruktur, hamnar, mat- och bränsleförsörjning, sjukhus och vårdenheter, skolor och universitet samt landets anrika världsarv.

Effekten är i färd med att nå historiska proportioner. Världens största svältkatastrof utspelar sig i Jemen.  Av en befolkning på 26 miljoner är över 80 procent i behov av humanitär hjälp. Sju miljoner står på randen till akut svält. Unicef har beräknat att 60 000 barn har dött av svält eller av sjukdomar orsakade av undernäring enbart under 2016. Denna ofantliga tragedi är alltså orsakad av människor, med fullt och iskallt uppsåt. Jemens svält och destruktion beror på en kontinuerlig serie av första gradens krigsförbrytelser.

Jemen är en ung stat men en uråldrig nation, hemvist för en av världens äldsta kulturer. Landet var under en period delat mellan det ottomanska riket (Nordjemen, självständigt 1918) och Storbritannien (Sydjemen, självständigt 1968). Den olika historiska utvecklingen av de två jemenitiska staterna har gjort återföreningen problematisk och krävt ett antal inbördeskrig som till sist ledde till en återförening 1994 under president Saleh.

Saudiarabien och västliga stormakter har blandat sig in i landets inre angelägenheter och påverkat landets politiska inriktning i stort sett sedan återföreningen. Detta och olika former av vanstyre har lett till spänningar i landet och flera inbördeskrig mellan centralregeringen och de nordliga provinserna. Saudiarabien har varit involverad i flera av dessa krig. Detta har lett till uppsving för Houthirörelsen (det officiella namnet är Ansar Allah), sprungen ur missnöje med situationen i de nordliga provinserna, och med saudiarabiskt och amerikanskt inflytande i landet.

Saudiarabien har de senaste årtionddena betraktat Jemen som sin bakgård, och har för att öka sitt inflytande exporterat sin intoleranta tappning av islam, wahabismen, till landet genom sponsring av wahabistiska politiska partier och koranskolor. Detta har i sin tur spillt över på än mer extremistiska grupper och har lett till uppkomsten av AQAP, Al-Qaida på Arabiska halvön – den organisation som tog på sig terroraktionen mot Charlie Hebdo i Paris.

Den pågående konflikten startade 2011 som ett landsomfattande uppror mot president Saleh och regeringens hantering av landets interna motsättningar och problem.  Protesterna har kallats för den jemenitiska revolutionen. Efter försök att slå ner upproret med våld tvingades Saleh avgå, och genom manövrer och påtryckningar blev vicepresident Hadi, en korrupt saudi-nickedocka vald till president, och alla förhoppningar som revolutionen hade ingett grusades. Ansar Allah-rörelsen och andra grupperingar i landet var inte beredda att befinna sig på ruta noll igen. En dynamik hade skapats som kulminerade med att Ansar Allah och allierade tog över makten i Sanaa – ett skäl för Saudiarabien att förklara krig.

USA/Storbritannien och flera EU-länder, bland dem Sverige, är bundsförvanter i angreppskriget mot Jemen, om än i olika grad.  Orubblig vänskap med de genomruttna petromonarkierna – speciellt Saudiarabien – samt imperial geopolitik har gjort USA och Storbritannien till aktiva och oumbärliga deltagare i marinblockaden samt i bombkriget, med underrättelsebistånd, aktiv närvaro i operationernas kommandocentral och med lufttankning av bombplan. Rekordstora optioner på vapenleveranser till gulfmonarkierna har fått vapenlobbyister i västliga länder att arbeta på högvarv för kriget. Så sent som i slutet av september 2016, efter ett och ett halvt år av bombande Jemen så godkände den amerikanska senaten en vapenaffär med Saudiarabien värd 1,15 miljarder dollar. Storbritannien har å sin sida sålt vapen för 3,3 miljarder pund sedan Saudiarabiens bombkrig startade. Landet har under samma period beviljat 3 procent av detta belopp för humanitärt bistånd till Jemens befolkning. Också Sverige exporterar vapen till Saudiarabien.

Den 14 april 2015 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2216 om Jemen. Resolutionen lades fram av Jordanien, som är ett av angriparländerna. Bombkriget hade då pågått i tre veckor i strid med internationell lag. Resolutionen lade hela ansvaret för konflikten på Houthirörelsen och belade denna med ett vapenembargo, vilket sedan har missbrukats för att genomdriva marinblockaden, som i stället används för att svälta ut Jemens befolkning.

Sverige borde höja sin röst i säkerhetsrådet och kritisera denna skammens resolution som har används som en frisedel för att pulvrisera Jemen och mörda dess civilbefolkning. Till råga på det har den fungerat som ett stöd för utvecklingen av Al-Qaida/Isis i Jemen. 

Men Sverige förmår tyvärr inte agera. Efter den så kallade Saudiaffären var Sveriges vapenexport till Saudiarabien hotad. Under press från sin inhemska vapenindustri fick Sveriges regering sluta en pakt med Saudiarabien: ett löfte om svensk tystnad om Saudiarabiens förehavanden på den internationella arenan i utbyte mot att fortsatt få sälja vapen till landet. Pakten slöts i Riyadh den 27 mars 2015 mellan Björn von Sydow, ombud för den svenska regeringen, och de saudiska prinsarna. Det var dagen efter starten på operation Decisive Storm mot Jemen.
 

Roland Hedayat

DEBATT

John Pilger: “Faller Venezuela, faller mänskligheten”

Dick Emanuelsson

2017-08-16

Den legendariske australienske reportern och dokumentärfilmaren John Pilger karaktäriserar i en intervju till den latinamerikanska TV-kanalen Telesur, med anledning av att Donald Trump ”inte utesluter en militär lösning mot Venezuela”, som ett ”oansvarigt” men ett ”typiskt” agerande för USA-presidenter. Det skiver Dick Emanuelsson.

DEBATT

Segern i Mosul – vem är segraren?

Sigyn Meder

2017-08-08

Efter nio månaders strider i Mosul har IS besegrats, förklarade Iraks premiärminister Haider al-Abadi den 9 juli. Några dagar senare firades segern med militärparader i Bagdad. Men Mosul är ödelagt och dess befolkning fördriven. Minst 40 000 civila uppges ha dödats. Vem är egentligen segraren? Det skriver Sigyn Meder.

DEBATT

Sopstrejken ett försök att rädda ackorden och lokala lönesystem

Martin Viredius

2017-08-07

När sopstrejken i Stockholm började klinga av har vi förmodligen kommit till en slutpunkt på en närmare 30 år lång process. Den handlar om renhållningsarbetarnas rätt att kräva ackordslöner, men också om konfliktmetoder, offentlig upphandling och effekterna av rikstäckande kollektivavtal. Det skriver Martin Viredius, tidigare vu-ledamot i Transport och fd redaktör för Transportarbetaren.

DEBATT

Socialismens ekonomiska och sociala system

Ulf Modin

2017-08-03

Socialismen blir negationens negation av den nyliberala finanskapitalismen. Möjligheten att införa ett socialistiskt system är emellertid begränsad till de gamla liberala industriländerna i Europa och möjligen också i Förenta staterna. Det skriver Ulf Modin.