logo

KULTUR

Tiden blir synlig i Örebro

Tania Ruiz Gutierres' "Orebro Variations"

2017-11-20

Nu har filmen landat i gatan. Inte på gatan eller med väggar till duk, utan just mitt i gatan där du går. Ett nytt steg för filmkonsten som kanske inte heller du hade trott var möjligt. Men detta händer i Örebro.

Mitt eget fönster mot ”den andra filmen” öppnades på 60-talet i målarnas ateljeer. Konstakademierna hade plötsligt blivit högskolor för den nya filmen, liksom för den nya musiken. Mick Jagger och David Bowie likaväl som Bruce Baillie och Gunvor Nelson var konstelever. Själv fick jag som ung konstvetare och journalist chansen av tidningen att genomkorsa Amerika 1968 på jakt efter  det som kallades The New American Cinema. Bakom den stod The Filmmakers’ Cooperative som spred filmarnas verk genom att snoka upp visningar utanför de kommersiella biograferna. Innan man visste ordet av fanns där 3.500 visningspunkter för ny film på amerikanska colleges. Alternativkulturens San Francisco blev intressantare än Hollywoods Los Angeles. Hela den resan finns beskriven i boken ”I min värld” (Atlantis 2015). 

Vid hemkomsten i maj bildades FilmCentrum som ett svenskt Filmmakers’ Coop. Och min väg både som filmare och kritiker hade nu blivit den ”alternativa” filmen. Det var så jag kom att träffa videokonstnären Tania Ruiz Gutierres på Beaux Arts i Paris. Det är hennes filmer som promenerar på gatorna i Örebro.

Så här går det till. Genom Örebro Konsthall kan man vid ankomsten till stan få en iPad i handen. Med den går man till startpunkten vid Örebro Central. I plattan finns inlagt en projektsida med fyra ”promenader” genom staden, var och en med ett tema och en berättarröst: Om exilen, Om språket, Om minnet, Om rörelsen. Man kan också använda den egna mobilen genom att koppla upp sig mot hemsidan www.orebrovariations.se och därefter välja sin väg. Kolla själva. Sen vandrar man vidare i geografin.

Nu händer det märkliga att mitt i din påtagliga gatubild dyker andra bilder upp, rörliga, knivskarpa. Det kan vara Bogota eller Lagos, eller 1940-talet där skofabrikernas Örebro plötsligt återvänder med skomakare som pliggar eller syr på din väg fram. Annnat är mer surrealistiskt, som när en simmare crawlar gatan fram genom asfalten och nästan blir överkörd av en Peugeot.

Det är helt enkelt som om dina inre bilder, fantasier, minnen, drömmar kliver ut ur huvudet och tar plats i rummet. Och just det är filmarens fokus: att få ihop den inre tillvaron med den yttre! Tania har alltid en bärande tanke med sitt innehåll som är både mentalt, filosofiskt och socialt, i skön konstnärlig form. Hon arbetar konsekvent i det offentliga rummet. Många har säkert sett hennes rörliga projektioner i den nya stationshallen för Malmö C. När du stiger av tåget fortsätter din resa på väggarna, till fjärran länder, floder, hav och berg. 

Första gången jag såg hennes ”materialiseringar” var på en elevställning just vid Konsthögskolan i Paris. Hon hade skivat upp korta videotagningar i hundratals eller tusentals ”slices” så att motivet (en flock vitklädda vietnamesiska skolflickor på cykel) rörde sig, men på något sätt aldrig kom ur bild. Vilket gjorde upplevelsen av rörelse märkligt konkret.

Mest häpnadsväckande var bilden av leoparden i Paris Jardin des Plantes som går runt runt i sin höga gallerbur, också utan att komma någonstans. Där lät Tania varje bildruta stanna kvar och nästa staplas ovanpå så att rörelsen bildade en skruvad skulptur, en torso av tid. Tiden gjordes synlig! Just det har varit konstens dröm alltsedan den italienska futurismen. Som hos Giacomo Ballas tax med de många benen! En avgörande skillnad nu är att motivet rör sig. Och rörelse sker märkligt nog alltid i presens. Närvarande tid.

Det blir också ett fint exempel på hur den digitala tekniken kan fusioneras med den plastiska konsten. Snart tjugo år av tafatta försök har förlidit där misslyckadena nästan alltid berott på bristande respekt från endera sidan, konstnären för teknikern, teknikern för målarkladden. Men Tania Ruiz delade studio med en skicklig konstruktör som specialiserat sig på magnetröntgen, alltså skiktröntgen.  Hon frågar då om inte den typen av extrem skiktning av röntgenbilder också skulle kunna appliceras på videosekvenser? Han lyckas med tillämpningen, och så skapas ett digitalt skiktröntgat tidsförlopp som kan dokumenteras. ”Fryst tid” kunde man kanske säga.

Jag är inte helt säker på att jag förstått sekvensens konstruktion, men jag vet ju vad jag ser. Jag ser tiden materialiseras. Den som vill se det inre rummet materialiseras kan sätta sig på tåget till Örebro.

PS. Jag hade funderat på att ge en ”second opinion” om dunderfilmen ”Blade Runner II”. Sen såg jag den. Det är helt enkelt filmårets största kalkon och en skam att stormedias kritiker inte vågar skriva det. Men publiken har genomskådat eländet och besökssiffrorna är katastrofala, med Hollywoodmått mätt.


Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

http://www.fib.se/page/prenumerera

Carl Henrik Svenstedt

KULTUR

Alex Schulman far med osanning i nya boken!

Mats Parner

Alex Schulman har gått för långt i den nya boken Bränn alla mina brev anser litteraturkritikern Mats Parner. Han ändrar datum på viktiga händelser så att det blir förtal av avlidna. Och frågan man ställer sig är vad som är sant i boken om hans morfar Sven Stolpe och mormor Karin?

KULTUR

Så stöttade DN:s kulturredaktion Kulturprofilen!

Idag inleds rättegången mot Kulturprofilen i hovrätten i Stockholm. Det är inte bara Svenska Akademien som stöttat honom. Även några av landets största kulturredaktioner har krattat manegen åt honom. Här skriver en person som har haft stor insyn i det outtalade samarbetet mellan Kulturprofilens Forum och landets största kulturredaktioner. Läs om hur redaktionerna "sponsrat" Kulturprofilen och hans scen Forum. 

KULTUR

Fanny å Farmor

Ett inlägg under pågående valrörelse av Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke.

KULTUR

Musikaliskt mirakel

Margareta Zetterström

När Bach gjorde det inledande preludiet i Das Wohltemperierte Klavier spelbart för alla gläntade han på dörren till musikens underbara värld. Det menar författaren och översättaren Margareta Zetterström.