logo

DEBATT

Till den oengagerade ungdomens försvar

Varför är unga så oengagerade? Agnes Käll ser ett elitistiskt språkbruk som avskräcker de yngre från att engagera sig och önskar sig en riktig enhetsfront.
– Fredsaktivism går till exempel utmärkt att kombinera med både feminism och miljömedvetenhet, skriver hon.

Under fredssamtalen i Degerfors hände det vid flera tillfällen att jag fick frågan varför unga människor inte engagerar sig. Just så: ”du som är ung kanske kan svara på varför dagens ungdomar inte engagerar sig?” Där och då fann jag frågan absurd. Inte i sig – det gick knappast att blunda för den höga medelåldern bland deltagarna vid konferensen – utan för att jag förväntades agera talesperson för den stora och vagt definierade gruppen Dagens ungdom. Därtill närvarade jag själv under konferensen, varför det kändes olustigt att behöva stå till svars för de många människor som inte gjorde det.

Sedan konferensen avslutats (och jag inte längre har min ålder skriven i pannan) återgår jag emellertid gärna till kärnfrågan – vi kan kalla den ”åldersproblemet”
– som tål att resonera kring. Det tycks vara en allmänt hållen ståndpunkt att unga människor inte lätt låter sig värvas till organisationer som verkar för fred, anti-
imperialism och alliansfrihet. Organisationer vars idéprogram går på tvärs med den rådande mediediskurs, utifrån vilken opinionsbildare, lobbyister och allehanda sanningssägare deklarerar alltings tillstånd

Bristen på ungt engagemang nämndes i flera anföranden under fredskonferensen. Orsaker som föreslogs var bland annat bekvämlighet, informationsmättnad, indoktrinering av dominerande medieberättelser eller brist på tid och ork till följd av en skakig arbets- och bostadsmarknad. En återkommande teori var även att dagens aktivism har flyttat från gatan till Internet. Att den nya formen av engagemang är en ”klick”- eller ”gilla”-aktivism som utspelar sig inom sociala medier. Hur det än må vara så syns de i alla fall inte på mötena, ungdomarna!

Jag har en annan teori. Den är lika spekulativ som ovan nämnda förslag, men vann inte vidare stort gehör under fredssamtalen. För det första menar jag att den utbredda individualismen inte bör bortses från när åldersproblemet diskuteras. Ur ett sådant perspektiv är det tänkbart att engagemang närs av individens utsikter till ett ökat kulturellt och socialt kapital. Vad ungdomar torde vilja ha är alltså gemenskap och ett gott renommé. För det andra tycks dagens ungdom inte i första hand önska sig en samhällsomstörtande revolution. Det rådande samhällssystemet tendera ratt ses som något objektivt och konstant, varför varje ansats att göra gott – oavsett bakomliggande intressen – är att bedöma som god. Handlingar som utförs under välgörenhetsflagg anses till exempel vara av godo även om de bekräftar det kapitalistiska systemet och dess dysfunktioner. Företags sociala ansvarstagande omfamnas trots att det är ett försäljningsknep. För det tredje kommer ingen ungdom att engagera sig som upplever kunskapströskeln in till gemenskapen som alltför hög. Att bryta igenom språkbarriären som separerar de upplyst engagerade från de oupplyst oengagerade kräver stort mod av de senare, något som sannolikt är få förunnat.

Bekymret, som jag ser det, är att den ålderstyngda organisationen inte förmår tilltala ungdomen med ett språk som griper tag snarare än avskräcker med sin elitism. Ett språk som uttrycker tolerans och jämlikhet, i bemärkelsen att alla synpunkter och infallsvinklar som luftas i rummet bemöts och värderas på ett likvärdigt sätt. Och, inte minst, ett språk som ryms i den individualistiska tankevärlden och tydliggör att fredsfrågan angår var och en av oss. En förutsättning för att komma tillrätta medåldersproblemet är att inte på förhand döma ut ungdomar som okunniga eller ointresserade, utan att släppa in dem i diskussionen och låta dem ge uttryck för sina funderingar. Oavsett hur oupplysta och/eller språkligt vulgära de tankarna sedan må låta, ska de tas på allvar.

Om åldersproblemet uppfattas som ett reellt problem vore det därtill oförnuftigt att ta avstånd från rörelser vars idéprogram inte står i direkt opposition till den egna organisationens. Rörelser som inte lika explicit går på tvärs och som kanske därmed är mindre ålderstyngda. Fredsaktivism går till exempel utmärkt att kombinera med både feminism och miljömedvetenhet. Politiskt intresserade ungdomar kommer sannolikt inte att ansluta sig till organisationer som på minsta sätt framstår som antifeministiska. Därmed kan det också tyckas oförnuftigt att trotsa den politiska korrektheten på områden där den inte gör någon skada. (Jag tänker till exempel på irritationen som äldre personer i min närvaro visat över könsneutrala pronomen, eller uttryck som ”n-ordet”). Bättre vore att angripa åldersproblemet med ett språk som – när det är nödvändigt – anpassasefter rådande politiskt korrekta diskurs. Fnys till exempel inte åt de personer som gläds åt en regeringens ”feministiska utrikespolitik”. Beskriv i stället varför den inte kan sägas vara feministisk! Om situationen tillåter kan också påpekas att en aggressiv försvarspolitik knappast är att betrakta som ett miljövänlig sådan.

Vad Dagens ungdom behöver veta är att kampen för fred för med sig många andra fördelar på vägen. Denna insikt, liksom den att kampen underlättas om vi är många som hjälps åt, är det organisationernas uppgift att förmedla. En sann enhetsfront krokar arm med krafter som har gemensamma mål eller medel. Och endast en sann enhetsfront kan med sin öppenhet, bredd och tolerans förmå fånga upp reflekterande ungdomar på vägen.

Agnes Käll

DEBATT

Nästa delning av Mellanöstern

Erling Folkvord

2017-11-15

Den norske författaren Erling Folkvord befinner sig i den syriska staden Raqqa när han sänder detta material till Folket i Bild/Kulturfront. Då, den 20 september, firades Raqqas befrielse från IS, terrororganisationen som använde staden som sin huvudstad. Folkvord påpekar att han skrev sin översiktliga text innan Raqqa befriades och innan Turkiet invaderade den nordvästliga syriska provinsen Idlib.
Folkvord har rest i och rapporterat från Syrien och andra delar av Mellanöstern i 20 år.

DEBATT

Därför talar vi om imperialism

Anders Romelsjö

2017-11-10

FiB/K är för svensk alliansfrihet, mot ett närmande till krigsalliansen Nato och mot svenskt deltagande i angreppskrig runt om i världen. Vi bekämpar imperialismen, i första hand USA-imperialismen. Begreppet imperialism använder vi för att beskriva strävan efter världsherravälde men också för att analysera de ekonomiska drivkrafterna bakom staters utrikespolitik, förklarar Anders Romelsjö i denna artikel.

DEBATT

Anders Persson svarar

Anders Persson

2017-11-02

Sovjetunionen syftade verkligen till att militärt erövra Finland vintern 1939-40 - men inte  behålla landet. Erövrat hade man gjort förr, 1700-21, 1741-43 och 1808-09, men vid varje tillfälle bara velat behålla de bitar som man behövde för St Petersburgs/Leningrads säkerhet. Så svarar Anders Persson på Peter Jahnkes debattinlägg.

DEBATT

Angående "Tre myter om Finland"

Peter Jahnke

2017-11-02

I nr 10 av FiB/Kulturfront finns en artikel av Anders Persson med rubriken Tre myter om Finland. Den behandlar till största delen vårt förhållande till det finska språket. I den tredje myten tar han upp frågan om den ”ryska faran” och visar att ur ett historiskt perspektiv har Ryssland aldrig utgjort någon fara vare sig för Finland eller för Sverige vilket även jag anser. Det skriver Peter Jahnke.