logo

KULTUR

Twin Peaks: Överraskar oväntat

2017-09-01

Överraskar oväntat
Twin Peaks
Regi: David Lynch

Det mesta i den senaste säsongen av Twin Peaks överraskade lite oväntat. Sin vana trogen ställde regissören David Lynch det mesta på huvudet i en målerisk mental undersökning av det amerikanska livets villkor.

De två första avsnitten ägnades helt åt dekonstruktionen av de två tidigare serierna. Allt vi trodde vi visste om den lilla staden Twin Peaks i delstaten Washington raserades. När den nya säsongens narrativ åter skulle byggas upp var det en smått lysande balansakt med till stor del samma skådespelare, men nu 25 år äldre. Som alltid hos David Lynch skiftade filmstilarna mellan abstrakt, konventionellt och genre-filmberättande.

Berättelsen tog skepnad i tre olika skikt. Den utspelade sig delvis i en hårt skruvad version av staden Twin Peaks där det mesta är sig likt men ändå inte. Inte bara är de välkända ansiktena äldre, mycket annat oroar också. Dessutom utspelar den sig på ett annat plan i Syd- och Norddakota, där den skildrar kollegernas sökande efter FBI-agenten Dale Cooper (Kyle MacLachlan), som har varit försvunnen i 25 år. Han har genomgått en såväl fysisk som psykisk personlighetklyvning, där han dels gestaltas av  MacLachlan som medelklasszombien Dougie, i allt död förutom att han står och går, dels är psykopaten Bob som är Dougies diametrala motsats, men som lystrar till Coopers namn.

Det tredje planet är abstrakt och utspelar sig i det imploderande amerikanska imperiets kollektiva undermedvetna. I centrum för de tre berättelserna finns fortfarande den mördade skönhetsdrottningen Laura Palmer som var pudelns kärna även i de två tidigare säsongerna av serien. Numera vet alla vem som mördade henne, det avslöjades slutligen i Lynch långfilm Twin Peaks: Fire Walk with Me (1992). Men var ganska självklart redan från slutet av första säsongen. Vem som mördade henne var heller aldrig en huvudsak för serien, i stället gör en klokt att tänka på Palmer som den mänskliga gestaltningen av det sedan länge svunna goda och välmående USA, som i själva verket, liksom Laura Palmer, visserligen alltid varit vacker men aldrig vare sig god eller välmående.

Det här kan bara fungera i den mogna filmaren David Lynch händer. Numera har han nämligen fria händer att konsekvent genomföra sina idéer utan hänsyn till kommersiella intressen. I de här Twin Peaks-avsnitten arbetar han med en rik symbolik, ofta hämtad ur psykoanalytiska, politiska eller antropologiska miljöer. Det förs ett estetiskt och lärt samtal både inuti avsnitten och mellan dem, bland annat om den vite mannens skuld, solidariteten med ursprungsamerikanerna, majoritetssamhällets rasism, Donald Trumps politiska och moraliska inkompetens, medelklassens korruption, arbetarklassens utsatthet och tillvarons och varats förruttnelse och förfall och så vidare.

– Mitt filmskapande är lika amerikanskt som äppelpaj har Lynch sagt. 

Det stämmer på det sättet att filmskaparen i första hand genomför en mental undersökning av de amerikanska livsvillkoren. Men eftersom USA:s populärkultur – när den är som bäst – utvecklas dialektiskt mot andras populärkultur så förmår Twin Peaks även förmedla allmängiltighet. Det sker genom en målerisk filmberättarstil med färger från filmiska referenser. Här återfinns beckmörkret från Lynch egen produktion, från Eraserhead (1977) till Inland Empire (2006); inskjutna signalfärger från filmhistoriska mästerverk från den tyska expressionism, den franska surrealismen och gråskalorna från amerikansk noire. Och det musikaliska temat från Julee Cruises sång Falling, tillför mättade höstfärger – välbekanta för en skandinavisk publik med sitt stora vemod, liksom skandinaver känner sig hemma i den mörkgröna oändliga granskog som omger själva staden Twin Peaks. Den måleriska metaforen är inte på måfå. Lynch menar att hans filmskapande är ett sätt att måla ”med ljud, ljus och rörliga bilder”.

För en del är den tredje säsongen av Twin Peaks en hård nöt att knäcka. För den som väntar sig en vacker men becksvart målning är den en närmast magiskt realistisk berättelse. För den som vill se den som en berättelse om USA:s kollektiva medvetande är den närmast naturalistisk. Liksom all stor konst uppstår meningen med Twin Peaks i betraktarens öga.

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Joacim Blomqvist

KULTUR

Konstauktion - lägg ett bud på träsnitt av Mats Eriksson

Agnes Käll

2017-09-15

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under september ligger ute till försäljning är Mats Erikssons Sundsvallsstrejken (1979), ett trä- och linoleumsnitt som skapades till 100-årsjubileet 1979.

KULTUR

En urusel poet av mycket hög klass

Mats Parner

2017-09-13

Skickliga imitatörer är typiska snyltgäster, låt vara snyltare som förtjänar såväl respekt som beundran. Pianisten Victor Borge, Bosse Parnevik och Olof Buckard är klassiska namn i genren. Men deras artisteri stod och föll, törs jag hävda, med värddjurens – de efterapades – lyskraft och publika anseende. För så är det ju: aldrig så lyckade imitationer av ”icke-kändisar” ger tyvärr inga skrattpoäng eller några poäng över huvud taget. Nils Adolf Elias Hasselskog (1892–1936) från Broddetorps komministerbostad någon mil från Hornborgasjön och lika långt från Billingen var på sin tid en väl så fullfjädrad imitatör som de nyssnämnda storheterna, kanske rent av strået vassare.

KULTUR

Second opinion: Dunkirk – en pyrrhusseger

Carl Henrik Svenstedt

2017-09-12

Om en ung man i början av en krigsfilm eller en western ljuger om sin ålder för att komma med ut i fält, och sen vid ett givet tillfälle säger att ”hemma i byn var det ingen som trodde på mig”, då vet man att han är dödens lammunge innan filmen är slut.

En klassisk kliché. Den engelske regissören Chris Nolan missbrukar minst fem av den sorten i sitt jättespektakel om det historiska slaget vid Dunquerque.

KULTUR

Bokrecension: Medborgare

Jan Bergsten

2017-09-11

Bokens titel bär det stolta ordet Medborgare. Den färgade amerikanska författaren Claudia Rankine introduceras här på svenska med en hybridbok som är en diktsamling, essä och ett collage av röster och bilder. Jag försöker ringa in vad denna tokhyllade bok handlar om och skriver ord som avhumanisering, utradering, osynlighet och identitetens tillfälliga skal. Språket som ett rasistiskt verktyg.