logo

KULTUR

Vacker men urvattnad kärleksfantasy

2018-03-07

Vacker men urvattnad kärleksfantasy
The Shape of Water
Regi: Guillermo del Toro

 
Det finns de som tycker att allt regissören Guillermo del Toro rör vid blir till guld. Pans Labyrint är visserligen en magisk berättelse, men del Toro ligger också bakom gapiga Pacific Rim. Med ojämnheten i åtanke är det med viss skepsis jag tar mig an hans nya fantasydrama The Shape of Water. Filmen blev överlag hyllad på fjolårets filmfestivaler och försågs bland annat med Guldlejonet i Venedig.

Det rör sig om en oväntad kärlekshistoria som utspelar sig med kalla kriget i kulisserna. Den stumme Elisa (Sally Hawkins) arbetar som fastighetsskötare på ett hemligt statligt laboratorium, och upptäcker en dag att de tillfångatagit ett vattenlevande människoliknande väsen. Ögonblickligen känner hon sig dragen till fiskmannen. Med hjälp av ägg, musik och teckenspråk bildar det omaka paret ett ömsesidigt intresse och så småningom inleder de en sorts relation. Tragiskt nog ser det inte ljust ut för deras gemensamma framtid. Den amerikanska militären har för avsikt att dissekera varelsen, samtidigt som sovjetiska spioner vill förhindra eventuella vetenskapliga framsteg.

Michael Shannon spelar den onyanserat onde labbchefen, vars oförtäckta grymhet får honom att framstå som en stereotyp serietidningsskurk. Han känner regelrätt avsky mot varelsen, och demonstrerar detta flitigt genom att utsätta den för sadistisk tortyr. Elisa blir tvingad att sätta livet på spel och rädda varelsen från ett grymt öde. Men inte utan egen hjälp.

Historiens premisser är visserligen lovande, men själva utförandet lämnar en del i övrigt att önska. Kameraarbetet är stiligt och elegant och Alexander Desplats parallellt muntra och dystra musik höjer sagostämningen avsevärt. Scenografin förmedlar tydligt tidsandan, och ett ihärdigt atmosfäriskt regn sköljer över sextiotalets Baltimore. Amfibiemannen, som gestaltas av monsterveteranen Doug Jones, har också en utmärkt utformad mask och kostym som framhäver den autentiska estetiken.

Filmens tempo är dock tämligen utdraget, och trots den extra tiden blir bekantskapen med rollfigurerna inte djupare. Elisa och hennes grannes (Richard Jenkins) vänskap grundar sig i ett delat upplevt utanförskap. Ur samma utgångspunkt uppstår attraktionen mellan henne och vattenvarelsen. Det förekommer regelbundna inslag som man gärna hade önskat att se mer av, bland annat huvudpersonernas ordlösa växelverkan och kemin mellan Elisa och havsmonstret. Även den paranoida konkurrensen mellan stormakterna hamnar i bakgrunden och tillfogar egentligen ingenting väsentligt.

Det är med andra ord en klassiskt inspirerad saga, där det inte finns någon gråzon mellan det onda och det goda. Man skulle kunna anta att The Shape of Water därför är riktad till en yngre publik, men i enlighet med samtida sagofilmer förekommer både våldsamheter och kärleksakter. Trots tunga teman är stämningen genomgående ganska lättsam, förmodligen för att bibehålla den romantiska fantasikänslan. I slutändan ger det dock sken av att filmen inte riktigt tar sig själv på allvar.

Teckna en prenumeration på FiB/K här

Roger von Bonsdorff

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn. 

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.