logo

KULTUR

Vacker men urvattnad kärleksfantasy

2018-03-07

Vacker men urvattnad kärleksfantasy
The Shape of Water
Regi: Guillermo del Toro

 
Det finns de som tycker att allt regissören Guillermo del Toro rör vid blir till guld. Pans Labyrint är visserligen en magisk berättelse, men del Toro ligger också bakom gapiga Pacific Rim. Med ojämnheten i åtanke är det med viss skepsis jag tar mig an hans nya fantasydrama The Shape of Water. Filmen blev överlag hyllad på fjolårets filmfestivaler och försågs bland annat med Guldlejonet i Venedig.

Det rör sig om en oväntad kärlekshistoria som utspelar sig med kalla kriget i kulisserna. Den stumme Elisa (Sally Hawkins) arbetar som fastighetsskötare på ett hemligt statligt laboratorium, och upptäcker en dag att de tillfångatagit ett vattenlevande människoliknande väsen. Ögonblickligen känner hon sig dragen till fiskmannen. Med hjälp av ägg, musik och teckenspråk bildar det omaka paret ett ömsesidigt intresse och så småningom inleder de en sorts relation. Tragiskt nog ser det inte ljust ut för deras gemensamma framtid. Den amerikanska militären har för avsikt att dissekera varelsen, samtidigt som sovjetiska spioner vill förhindra eventuella vetenskapliga framsteg.

Michael Shannon spelar den onyanserat onde labbchefen, vars oförtäckta grymhet får honom att framstå som en stereotyp serietidningsskurk. Han känner regelrätt avsky mot varelsen, och demonstrerar detta flitigt genom att utsätta den för sadistisk tortyr. Elisa blir tvingad att sätta livet på spel och rädda varelsen från ett grymt öde. Men inte utan egen hjälp.

Historiens premisser är visserligen lovande, men själva utförandet lämnar en del i övrigt att önska. Kameraarbetet är stiligt och elegant och Alexander Desplats parallellt muntra och dystra musik höjer sagostämningen avsevärt. Scenografin förmedlar tydligt tidsandan, och ett ihärdigt atmosfäriskt regn sköljer över sextiotalets Baltimore. Amfibiemannen, som gestaltas av monsterveteranen Doug Jones, har också en utmärkt utformad mask och kostym som framhäver den autentiska estetiken.

Filmens tempo är dock tämligen utdraget, och trots den extra tiden blir bekantskapen med rollfigurerna inte djupare. Elisa och hennes grannes (Richard Jenkins) vänskap grundar sig i ett delat upplevt utanförskap. Ur samma utgångspunkt uppstår attraktionen mellan henne och vattenvarelsen. Det förekommer regelbundna inslag som man gärna hade önskat att se mer av, bland annat huvudpersonernas ordlösa växelverkan och kemin mellan Elisa och havsmonstret. Även den paranoida konkurrensen mellan stormakterna hamnar i bakgrunden och tillfogar egentligen ingenting väsentligt.

Det är med andra ord en klassiskt inspirerad saga, där det inte finns någon gråzon mellan det onda och det goda. Man skulle kunna anta att The Shape of Water därför är riktad till en yngre publik, men i enlighet med samtida sagofilmer förekommer både våldsamheter och kärleksakter. Trots tunga teman är stämningen genomgående ganska lättsam, förmodligen för att bibehålla den romantiska fantasikänslan. I slutändan ger det dock sken av att filmen inte riktigt tar sig själv på allvar.

Teckna en prenumeration på FiB/K här

Roger von Bonsdorff

KULTUR

Novell: Stationen är obemannad

Carl Krantz

2018-04-10

Jag är 19 år. Jag vaknar tidigt av att väckarklockan på min Nokia 3310 ringer. Det är dagen efter studenten, och jag har ställt klockan tidigare än vad jag normalt skulle ha gjort för att kunna gå och skriva in mig på Arbetsförmedlingen.

KULTUR

Tre godbitar på årets bokrea

Mattias Arreborn

2018-04-09

Tre böcker, februari 2018: Tre godbitar på årets bokrea:

Franz Werfel: En kvinnas blekblå handstil (Ersatz)

Don DeLillo: Amerikana (Modernista)

Stefan Zweig: Amok (Ersatz)

KULTUR

Bokrecension: Välskrivet om grunden till svensk alliansfrihet

Christer Lundgren

2018-04-06

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och var tidigare bland annat folkrättsrådgivare på UD. Politiskt har han förordat R2P (”Responsibility to protect”); västmakternas folkrättsliga instrument för att undergräva FN-stadgans princip om våldsförbud och staters lika rättigheter. Det är därför med viss misstro jag öppnar hans senaste bok.

KULTUR

Klassikertipset: Stendhal - Rött och svart

Mattias Arreborn

2018-04-05

Stendhal (1783–1842), eller Mari-Henri Beyle som han egentligen hette, är i dag kanske mest känd för romanerna Rött och svart och Kartusianerklostret i Parma, men på sin tid var han en av Europas mest uppburna författare. Han har kallats Frankrikes största genom tiderna, utgör en klar föregångare i den realistiska genren, mitt under romantiken, och ses ibland som den psykologiska romanens uppfinnare.