logo

KULTUR

Vacker och poetisk film

2017-11-29

På ett sätt är det inte oväntat att det just är den kanadensiska regissören Patricia Rozema bakom kameran vid inspelningen av genrefilmen Into the Forest. Det finns en handfull politiskt och estetiskt progressiva kvinnliga genrefilmregissörer på den internationella filmscenen, och chansen är lite större att de kommer just från Kanada eller USA, vars filmscen är en aning äldre än andra länders, med namn som kanadensiska Karen Lam (Evangeline, 2013), USA-amerikanska Shannon Lark (I am Monster 2014) och det framgångsrika kvinnliga genrefilmkollektivet Viscera.

Into the Forest utspelar sig i den kanadensiska obygden. Den nordamerikanska kontinenten har drabbats av en interkontinental blackout. Ute i skogen försöker en familj, två unga kvinnor och deras far, överleva. Till en början går det bra, familjen har fört en i stort sett självhushållande tillvaro. Men efterhand tar livsmedelslagren slut, bilens batteri slutar fungera och grisarna river ned nätet kring hönsgården. Så omkommer fadern i en olycka och måste begravas av döttrarna. De två måste nu klara sig helt själva. Samtidigt hotas deras sammanhållning av yttre fiender.

Into the Forest blir här till en vidräkning med såväl den amerikanska institutionen kärnfamiljen och med patriarkala maktstrukturer som med kapitalismen. Modern i familjen syns på suddiga fotografier och filmen gör processen kort med den enda stabila punkten i döttrarnas liv, den sympatiske fadern. I hans ställe söker syskonen stabilitet hos varandra i det tilltagande kaoset. Och de finner den.
De övriga männen i filmen utgör på olika sätt hot mot syskonens sammanhållning, genom att de i sin maktutövning försöker bryta deras syskonrelation. I sista hand överger systrarna den sista bastionen för samhörighet med det kapitalistiska produktionssättet, kärnfamiljen och könsmaktsordningen: det hus de bott i, för att söka en ny tillvaro i skogen.

Det här är en mycket vacker och poetisk film. De två huvudrollerna spelas av Ellen Page (Nell) och Evan Rachel Wood (Eva) som båda gör övertygande och skickliga rolltolkningar. Även Daniel Grants kinematografi är finkänslig, med vackra närbilder och i sitt naturfotografi, närmast romantiskt.

På flera sätt utgör Into the Forest en illustration av det som det kvinnliga genrefilmskollektivet Viscera (namnet är latin för tarmar eller inälvor) handlar om. Det är viktigt att kvinnor gör film. Kvinnors filmer skiljer sig ofta inte nämnvärt från mäns, men Visceras filmer gör det definitivt, på samma sätt som Patricia Rozemas film gör det. Shannon Lark och Karen Lam säger i min intervju med dem i nättidskriften Feministiskt perspektiv, att deras filmer i likhet med Into the Forest följer en annan grammatik i hur kvinnor skildras. Med kvinnor som är starka, men för den sakens skull inga supermänniskor, blir kvinnoporträtten subjektivt komplexa och realistiska, i stället för att vara genrestereotypen scream queens, det vill säga kvinnliga sexbesatta offer för den lokala seriemördaren som blir avlivade i olika sadomasochistiska tortyrscener. Vanligen uppträder screem queens kontraintuitivt, som kvinna förväntas du exempelvis gå ensam ned, oskyddad och utsatt, i den mörka källaren där mördaren väntar. Iklädda så lite som möjligt går de mot sin uppenbara undergång, och som begreppet scream queen antyder skriks det en hel del.

Den nya generationen kvinnliga genrefilmsregissörer har tröttnat på så här uppenbara stereotyper. I stället tillhör kameraögat den vid den första anblicken svagare parten i scenerna. Kameraögat har inte längre ett lika neurotiskt förhållande till kvinnokroppen, eftersom det med detta grepp slutar vara mäns kameraöga som förvandlar kvinnors kroppar till objekt. Kvinnokroppen blir i stället kvinnors subjekt. Så försvinner bilder som, oväsentliga för berättelsen, dröjer vid utsatta nakna kvinnokroppar och kvinnobröst. För sådana bilder syftar endast till att tillfredsställa mäns önskedrömmar, de för inte handlingen framåt.

Liksom i Into the Forest blir karaktärsutvecklingen en alltigenom kvinnlig affär. Inte alla män i berättelsen hotar, men de är heller inte på något sätt avgörande för den. I sista hand avgör kvinnorna själva sitt öde. Det är här saker börjar hända.

Och det är här de nya feministiska genrefilmregissörerna ställer till med en revolution. Som regissörskollektiv är de ännu tråkigt nog extremt marginella, nästan all film vid de stora festivalerna har män bakom kamerorna. Vid huvuddelen av alla genrefilmfestivaler är de ännu färre. Det finns några få undantag, till exempel brukar Fantastisk filmfestival i Lund leta med ljus och lykta efter kvinnliga regissörer och producenter, och finner dem därför oftare än de flesta andra festivaler. Därför var det ingen tillfällighet att Into the Forest visades i årets upplaga av festivalen, eller att den besökts av den separatistiska Viscera-festivalen för något år sedan.

Nu hoppas många många med mig på ett större genombrott i genrefilm. Trots allt är ju ”hälften av alla som finns kvinns.” Hittar filmen fram till nya formspråk som vänder sig till både kvinnor och män, är chansen större att även uppenbart skickliga regissörer som råkar vara kvinnor slår igenom både i huvudfårans filmindustri och inom genrefilm. Det kan vi bara vinna på, vilket övertygande visas av Patricia Rozemas film Into the Forest.


Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Joacim Blomqvist

KULTUR

Satir: Hoppet och klippet

Jan-Erik Back

2018-05-30

Livet kan vara bekymmersamt ibland. Särskilt tillkrånglat är det när det är mycken månad kvar i slutet på lönen. Av någon okänd anledning brukar det speciellt då finnas hundratals saker att betala medans kylskåpet innehåller ett kvarts paket härsket smör och en urklämd tub senap plus något oidentifierat som var menat som jobblunch två månader tidigare.

KULTUR

Två ting äro vita - oskuld och arsenik

Mats Parner

2018-05-28

En tidig sommarmorgon år 1851 avvek en 57-årig man av medellängd spårlöst från sitt hem i kungliga huvudstaden. Stockholmspolisen, som leddes av den nyutnämnde Wilhelm Stråle, engagerade sig per omgående i ärendet: husrannsakan genomdrevs, handlingar beslagtogs, förhör hölls med de närmast berörda och en rad tänkbara flyktvägar kartlades.

KULTUR

Bokrecension: The Vanishing American Adult

Bo Kramsjö

2018-05-16

Ben Sasse, republikansk senator från Nebraska, är författare till boken The Vanishing American Adult. Senator Sasse menar att amerikansk ungdom har drivit bort från det amerikanska samhällets grundläggande principer.

KULTUR

Bokrecension: Förlåten

Agneta Willans

2018-05-15

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med sin kritikerrosade roman Finna sig. Den handlar om de disparata roller dagens kvinnor har och också accepterar – älskarinnan, modern, vårdaren – den självutplånande, som därmed ständigt är missnöjd med sin situation, men tycks ha svårt att bryta det invanda mönstret. Fången och stelnad i genussystemet.