logo

KULTUR

Var finns alla polarna?

Kärleksparet på månadens omslag av FiB/K heter Lena och Hasse och var två av de många ungdomar vars liv dokumenterades av fotograf Per Björn under 70-talet.

2018-01-24

Var finns alla polarna?

Boken är fotograferad av Per Björn
Text är skriven av Johan Gunnarsson
Utgiven på Journal förlag
Utställningen hängde på Farsta bibliotek mellan den 14 december 2017 och den 14 januari 2018.

Fotoutställningen och boken Var finns alla polarna med samma namn presenterades på Farsta bibliotek i mitten av december. Det är bilder från tidigt 1970-tal om ett ungdomsgäng som hängde på Farsta ungdomsgård.

Bibliotekets utställningslokal är liten och bilderna hänger tätt. En strid ström av besökare kommer, alla med en gemensam historia: Vi var med, eller åtminstone var en bror eller syster med. 

Kommentarerna flödar. ”Där är Krilla och där syns jag”. ”Jaså, han dog av en överdos – skit också”. Och så löper snacket vidare från bild till bild.

Per Björn, som sedan blev pressfotograf på Aftonbladet, studerade inredningsarkitektur på Konstfack 1972 och behövde underlag till ett arbete om hur ungdomsgårdar skulle kunna se ut. Men han blev mer intresserad av ungdomarna än av inredningsfrågor och återvände till Farsta under två års tid. 

Boken är en sammanställning av fotografier tagna i Farsta centrum 1973–74  med text av Johan Gunnarsson. Bild och text har ett fint samspel som förstärker insikten om vad som verkligen hände under dessa år. Texten är en återblick på vad som hände både då och efteråt.

Boken har ett bra format, lätt att hålla i handen på drygt 80 sidor med knappt 50 bilder, både som uppslag och enskilt på en sida. 

Ungdomarna var ett gäng där de flesta var födda i mitten av 1950-talet. En efterkrigsgeneration som växte upp med möjligheter som tidigare generationer aldrig hade fått, eller som Stefan ”Limpan” Lindberg säger i bokens efterord: Man hade precis fått skäggstubb och trodde man ägde hela världen. De flesta av mina vänner dog. Det hade man ingen aning om när man gick med solsken i blick. 

Ungdomsrörelsen var en avnämare av hippierörelsen, men passerade aldrig gymnasium eller universitet. Ungdomarna kom från arbetarklassen, i detta fall från Farsta i södra Stockholm. I stora drag bestod gänget av runt 100 ungdomar (då är även småsyskon inräknade). Hälften av dem är döda i dag. I många fall genom en överdos av heroin eller närliggande orsaker.

Per Björn har på ett finstämt sätt fångat tiden, ett viktlöst tillstånd där bara nuet räknades.

Bilderna är tagna med småbildskamera (35 mm). Vid dåliga ljusförhållanden framkallades filmen med en specialframkallare, pressad film för att pressa ut det mesta av vad filmen kunde återge, därav kornigheten på en del av bilderna. Med denna ”ruffa” teknik kunde Per Björn på ett enkelt sätt närma sig ungdomarna. I bilderna finns det nästan alltid ögonkontakt. Fotografen är närvarande, aldrig som ett hot utan ett trevligt inslag, någon att skoja med eller spela upp en sketch för. Bilderna ger intryck av tillgivenhet mot fotografen. Relationer till omgivningen, ”dom andra” återges också tydligt, Polisen, svennar och de förbipasserande. Här syns tydligt de dubbla signaler som ungdomarna ger till samhället och polisen. Ömsom häcklande, ömsom kramande – se mig 

Detta är också en del av min egen uppväxt. Rotlösheten, men samtidigt en självklar känsla av att vara utvald, med livet framför sig. Men också som det står på försättsbladets citat från The Whos låt My Generation: ”I hope I die before I get old”. I denna motsägelsernas tid är Per Björns bilder tagna. 
   

Lena Taune under en stökig kväll med upplopp på ungdomsgården i Farsta. Tjugofem ungdomar arresterades, varav sju tjejer som kördes till kvinnoarrest på Kungsholmen.


Teckna en prenumeration här

Eva Wernlid

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.