logo

REPORTAGE

Vilhelm Moberg – omstridd fredsvän

2017-05-23

Författaren Vilhelm Moberg är aktuell och omstridd. Det visade sig då moderattidningen Barometern i Kalmar den 9 december i polemik mot ”den lokalt kände Växjöprofilen Ulf Nilsson” ryckte ut för att i en ledare lägga Mobergs ord till rätta.

Anledningen var att Ulf Nilsson i Smålandsposten hade åberopat Mobergs ord ”sanningen kryper fram” om ”överhetens” försök att föra in Sverige i Nato. Ledarskribenten Martin Tunström upprördes över att Ulf Nilsson anförde Vilhelm Moberg som argument för att bevara alliansfriheten. Han fortsatte: 

”Samme Nilsson talade också på Mobergsällskapets sommarseminarium i Långasjö den 2 juli – en dag som ägnades åt just författarens inställning till krig och fred.”

– Det trodde jag aldrig, att Barometern skulle angripa mig för detta, kommenterar Ulf Nilsson. Då har väl det jag skriver och säger lite effekt! När man bedriver opposition mot den härskande klassen är det ett litet framsteg att inte tigas ihjäl. Överhetens första försvar är ju att tiga ihjäl kritikerna, men när det inte går...

Den 14 december svarade Ulf Nilsson i tidningen:
”Inte illa att kännedomen om mina föredrag under rubriken ’Moberg och freden’ har nått ända till Barometerns ledarsida! Tunström hänvisar till att Moberg var anhängare av Nato under åren kring 1950, vilket är helt riktigt och som jag påtalat i mina föredrag. Men Tunström skriver inget alls om Mobergs ställningstaganden under 1960-70 talen. Det jag betonar i mina föredrag är ställningstagandet mot USA:s krig i Vietnam.”

Ulf Nilsson, hur blev du intresserad av Vilhelm Moberg?
– Som politiskt aktiv fastnade jag tidigt för Moberg som samhällskritiker, till exempel hans försvar av tryckfriheten under andra världskriget. Lite senare började jag läsa hans skönlitteratur och upptäckte vilken fantastiskt bra författare han är, hans porträtt av människor är så fängslande, inte minst kvinnorna! Lite senare gick jag med i Mobergsällskapet, var med i styrelsen i tio år och är fortfarande aktiv. Moberg var en författare som tog ställning, även i skönlitteraturen. Det känner jag stor samhörighet med.  

I sitt efterord till Den okända släkten 1968 tar Moberg skarpt avstånd från USA:s angreppskrig ”med terrorvapen” och påtalar att vi borde ha genomskådat en av världshistoriens största lögner – den att man kan försvara sitt fosterland genom att angripa andra folk.
I del 2 av Min svenska historia (1971) jämför Moberg samlingsregeringens neutralitetspolitik under andra världskriget med de bondefreder som slöts vid Lyckebyån under 1300–1600-talen. Han skriver att bondefrederna var en ”oheroisk hållning” som syftade till fredens bevarande. Moberg tillägger att det ”var lika gott och mänskligt förståeligt” som neutralitetspolitiken.

– För mig är det ett gott argument för varför vi i dag ska hålla oss utanför Nato och fortsätta att vara alliansfria, kommenterar Ulf Nilsson. Olika Natoländer med USA i spetsen har angripit Irak, Afghanistan och Libyen med katastrofala resultat och försett terrorister i Syrien med vapen. Detta är inga krig för att försvara Natos medlemsstater, lika lite som det är försvar av Sverige när vi har deltagit på Natos sida i Afghanistan, Libyen och Irak. Nato är ingen försvarsallians utan en krigsallians!

– Jag har varit med i hemvärnet och anser precis som bönderna i Förrädarland att vi ska försvara vårt land, men ”ingen av oss skall vara sitt herrskap följaktig över landamäret” (gränsen), som Moberg skriver i Förrädarland, vilket han har hämtat från de verkliga historiska bondefredernas texter.

– Mina föredrag handlar mest om Mobergs sista roman Förrädarland (1967) som är en flammande protest mot krig, i synnerhet anfallskrig. Den har betytt mycket för mig under senare år. Jag har haft anledning att citera ur den när jag i olika sammanhang har talat om krig och fred. Avskyn mot krig, särskilt erövringskrig, är bokens huvudtema

– Som ung var Vilhelm Moberg antimilitarist, liksom Valter Sträng, huvudpersonen i Soldat med brutet gevär, men han ändrar sig under 1930-talet inför det växande hotet från Hitlertyskland (beskrivet i Giv oss jorden, tredje delen av Toringtriologin, där Sänkt sedebetyg och Sömnlös är de andra två). Moberg gör både beredskap själv och agiterar för starkt försvar. Han är inte längre pacifist, det finns ett berättigat våld, men han är heller ingen vän av angreppskrig, hans åsikt är väl den som uttrycks i bondefreden: ingen ska följa sin herre längre än till landamäret.

– Denna inställning syns redan i ”Svensk strävan” som kom ut 1941och som försvarsstaben lät trycka upp i 10 000 exemplar för att dela ut bland de inkallade. Skriften är en lite högstämd hyllning av fosterlandet för att stärka försvarsandan, men Moberg skriver också: ”Mycken tid och kraft och goda mäns liv förspilldes också på krigståg på andra sidan havet vilka icke alltid förefaller ha varit oundgängliga för rikets försvar. Svenska bönder gick villigt ut att för att värja sin hembygd, men det förekom att de gjorde invändningar, t.ex. när de skulle skickas över till Polen”.

– Under andra världskriget var Moberg en stark anhängare av Finlands försvarskamp – men han förespråkade inte att Sverige som land skulle delta i kriget. Under Vietnamkriget skriver han i efterordet till den nya upplagan av Den okända släkten, som kom ut 1968:
”Jag anser inte att Amerika har några godtagbara skäl att föra krig i Asien… jag kan inte på något sätt se det som USA: s försvarskrig. Den väldiga amerikanska kontinenten är ju inte på något sätt hotad av Nordvietnams folk även om dess regim är kommunistisk…Världens starkaste militärmakt… öser ständigt bomber över Nordvietnams arma bönder… och offret för USA:s bombningar är ett primitivt bondeland som inte kan nå angriparen med motsvarande terrorvapen i dennes eget land… Vi borde vid det här laget ha genomskådat en av världshistoriens största och ödesdigraste lögner: att ett folk kan försvara sitt fosterland genom att angripa andra folk, att fosterlandet kan försvaras även i andra länder”.

Ulf Nilsson är också medlem i Jan Myrdal-sällskapet.
– Mellan Moberg och Myrdal finns stora skillnader men också stora och viktiga likheter: oräddheten att kritisera och utmana överheten utan hänsyn till det passande!

Christer Lundgren

REPORTAGE

Hjärnspöken - ryska hot mot Sverige

Pelle Sunvisson

2018-01-19

Samtliga ryska hot mot Sverige som fått uppmärksamhet i svenska medier och i den svenska politiska debatten är resultat av hjärnspöken. Den djärva tesen ligger bakom Mattias Göranssons nya bok "Björnen kommer!" Det är med Göranssons egna ord ”kollektiva vanföreställningar” av den typ av grupptänkande han tidigare mött i sitt grävjobb i Tomas Quickfallet.

REPORTAGE

Striden i Göteborgs hamn – Det nya hotet mot fackföreningsrörelsen

Mårten Färlin

2018-01-17

Den svenska fackföreningsrörelsen vilar tungt på ett starkt bärande ben: hotet om strejk. Men vad händer om det benet amputeras? Regeringens ambition att begränsa strejkrätten väcker frågor som kan få grundvalarna för den fackliga rörelsen att skaka – allt för att klämma åt några hamnarbetare på västkusten.

Kvällens TV-program Uppdrag Granskning tar upp konflikten. Därför kan du redan nu läsa FiB/K:s reportage, som publiceras i morgondagens utgivning av årets första nummer.

REPORTAGE

Mellan den traditionella vägen och den industriella gränslösheten

Becky Garcia Acuna

2018-01-09

Tre och en timmes bilfärd utanför Guadalajara, huvudstaden i den mexikanska delstaten Jalisco, ligger Zapotitlán de Vadillo. Becky García Acuña, skribent, och Maj Lindström, fotograf med fjorton år i Guadalajara, var på plats i Zapotitlán de Vadillo för att berätta hur de små producenterna av den traditionella, handgjorda spritdrycken mescal pressas av de stora producenternas starka organisationer. Hur de stora vill befästa sin kommersiella makt på de smås bekostnad.

REPORTAGE

Myller av liv i ett slumrande brukssamhälle

Agnes Käll

2017-12-15

En lördagskväll i den sörmländska bruksorten Hälleforsnäs visas Metropolitans uppsättning av Trollflöjten på bio. Operalivekonceptet, som förvandlar Folkets hus till en scen i föreställningen, drar fullt hus nästan varje gång. Hur kommer det sig att den folkliga kulturen har överlevt förlusten av det bruk som tjänade samhället i över trehundra år? En önskan att fånga ”bruksandan” slutar i en mindre odyssé när Agnes Käll och Eva Wernlid utforskar lokalsamhället.