logo

KULTUR

Vinden, gräset och vi –

2018-01-05

ROBERT BLY föddes i Minnesota i USA 1926 och är av norsk härkomst (gården Bleie i Hardanger). Efter militärtjänstgöring i flottan under andra världskriget följde universitetsstudier med övergång till ett livslångt arbete med poesi, som översättare (av bland andra Gunnar Ekelöf och Harry Martinson), tidskriftsredaktör (de legendariska årgångarna The Fifties och The Sixties och The Seventies) och författare till ett antal ovärderliga diktsamlingar.

Under Vietnamkriget intog Bly tillsammans med många andra intellektuella en mycket kritisk hållning till den amerikanska politiken och var aktiv inom organisationen The American Writers Against the Vietnam War. Robert Bly hade ett varmt vänskapsförhållande till sin svenska kollega Tomas Tranströmer och deras gemensamma korrespondens finns samlad i boken Air Mail.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Dikt mot britterna

Det finns en hel del här i världen som man inte begriper. Trots att det finns svar på frågorna, så tycks svaren ändå finnas utom räckhåll för allmänheten, eller frågeställaren. En sådan fråga skulle kunna vara: Hur kan jordens rikedomar vara så ojämnt fördelade, när det finns så bra teknik och så goda transportmöjligheter? Eller: Är de mångas relativa och reella fattigdom förutsättningen för någras rikedom. Och så vidare, och så vidare.
Det finns också frågor som vi alla bär omkring på, frågor som söker sina svar – meningen med livet, till exempel. Vart tar tiden vägen när den gått? Vinden, vad vill den meddela oss?

Nu, bäste Johan, tänkte jag uppvakta Dig med en fråga, nu när du fyller jämna år och kan bedömas vara en mogen man, fylld av livserfarenhet och annan kunskap. Men för att kunna ställa den frågan måste jag illustrera med en dikt som heter Dikt mot britterna, skriven av den amerikanske poeten Robert Bly. I denna dikt spelar vinden en central roll, men vad går dikten ut på, det är frågan.

Första strofen:

Vinden genom buxbomsträden
är som skymningsritter på en vit häst,
krig för sitt land, att slåss mot britterna.

Vi landar i 1700-talet och kriget för oberoende från britterna (1775–83), det som också brukar kallas det amerikanska revolutionskriget. Och vinden liknas vid en vit häst …

Andra strofen:

Jag undrar om Washington lyssnade till träd.
Hela morgonen har jag suttit i gräset
som når mig över ögonen, suttit under träden
och lyssnat uppåt, till vinden i löven.
Plötsligt märker jag att något mera hörs:
vinden finns också i det höga gräset.

Som så många i Nordamerika hade George Washingtons förfäder sina rötter i England och hans far var en välbeställd plantageägare. Som major deltog han i handelskriget mot fransmännen i Ohio i både med- och motgång, innan han helt övergick till plantage- och politikerbanan. Den 30 april 1789 svor han så presidenteden, det vill säga samma år som den franska revolutionen började. 
I dikten funderar Robert Bly på huruvida denna USA:s första president har gjort samma upptäckt som han själv: Att man kan lyssna på vinden, inte bara när den drar fram genom trädens lövverk högt där uppe utan också när den smeker gräset på marken.
Så långt är jag med, även om kasten mellan nationens historia och poetens egen livskänsla är vindlande. Det är genom sina sinnen som Bly kommunicerar, det är synen och hörseln som gör honom närvarande i världen – och i tiden.

Så till sist, strof nummer tre:

Det finns palats, båtar, tystnad bland vita byggnader,
iskylda drycker på marmorskivor i svala rum.
Det är skönt också att vara fattig och lyssna till vinden.

Det är den strofen som sätter myror i huvudet på mig. Den förmedlar en ganska behaglig känsla, en avslappnad stund i en skyddad vrå av världen. Ingenting stör, inget buller, inga avgaser, inget stoj och stök. Men det är tomt på folk, livet är någon annanstans, tycks det. Och så slutraden: ”Det är skönt också att vara fattig och lyssna till vinden.”

Den kan tolkas på flera sätt. Att det enbart är de små människorna som har känsligheten i behåll för att kunna njuta av det outsägliga som vinden för med sig. Det är de som befinner sig på markplanet, de som ännu inte är förlorade i alla de upplevelser som man kan köpa sig till.
Men är det verkligen så? Att fattigdomen skapar en sensibilitet som gör att just de, eller vi, som inte äger så mycket mer än våra öronsnäckor, är utvalda att njuta av vinden?
Jag tror att inte ens Bob Dylan har svaret på vindens egentliga budskap, trots att hans vackra sång och refräng – The answer my friend, is blowin´ in the wind … – handlar om just detta.

Det kanske tvärtom är så att det är vi, hyfsat välbärgade och tillgodosedda, vi som har råd att avstå tingeltanglet, och som i stället kan njuta av den enkelhet som även den kan upplevas som exklusiv. 
Jag vet inte och jag tror inte att det finns något bra svar på denna inte heller helt livsnödvändiga fråga. Men poesin är ju heller inte till för att ge oss livets facit, utan som vinden finns den för sin egen skull.

Klädnypor

Jag skulle ha velat använda mitt liv till att göra
klädnypor. Inget skulle ha blivit skadat,
med undantag för några tallar, troligtvis på
jord som jag själv ägde och skulle plantera på nytt. Jag skulle
sett mitt arbete på klädstreck nära en insjö,
långt norrut en dag i oktober,
kanske tolv klädnypor, trävirket
ännu färskt, och en varsam vind i luften.


Valsen

En man jag känner påstår att vi inte behöver
himlen. Han tror att broderade ryska
bröllopsblusar kan ersätta änglarna;
och nätter med vind, när kråkorna flyger upp framför
din bil, skall ersätta psalmisterna.

Han vill att vi skall dansa med lätt hjärta, som backantinnor,
även om det bara är en vals. Det är lite konstigt,
men om du övar, säger han, så får du till det.
Det svåra är att komma på hur man ska
säga farväl – om man så bara skall till affären.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Not. Dikt mot britterna är översatt av Lasse Söderberg, och den ingår i Robert Blys första diktsamling Silence in the snowy fields, 1962. Den ingår också i det svenska urvalet Krig och tystnad av Robert Bly. (Lyrikserien Röster, redigerad av Lars Gustafsson och utgiven på Albert Bonniers Förlag, 1969) Dikterna Klädnypor och Valsen är ur samlingen Mornings Poems, 1997 (Tolkn. Bengt Berg)

Teckna en prenumeration här

Bengt Berg

KULTUR

Novell: Stationen är obemannad

Carl Krantz

2018-04-10

Jag är 19 år. Jag vaknar tidigt av att väckarklockan på min Nokia 3310 ringer. Det är dagen efter studenten, och jag har ställt klockan tidigare än vad jag normalt skulle ha gjort för att kunna gå och skriva in mig på Arbetsförmedlingen.

KULTUR

Tre godbitar på årets bokrea

Mattias Arreborn

2018-04-09

Tre böcker, februari 2018: Tre godbitar på årets bokrea:

Franz Werfel: En kvinnas blekblå handstil (Ersatz)

Don DeLillo: Amerikana (Modernista)

Stefan Zweig: Amok (Ersatz)

KULTUR

Bokrecension: Välskrivet om grunden till svensk alliansfrihet

Christer Lundgren

2018-04-06

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och var tidigare bland annat folkrättsrådgivare på UD. Politiskt har han förordat R2P (”Responsibility to protect”); västmakternas folkrättsliga instrument för att undergräva FN-stadgans princip om våldsförbud och staters lika rättigheter. Det är därför med viss misstro jag öppnar hans senaste bok.

KULTUR

Klassikertipset: Stendhal - Rött och svart

Mattias Arreborn

2018-04-05

Stendhal (1783–1842), eller Mari-Henri Beyle som han egentligen hette, är i dag kanske mest känd för romanerna Rött och svart och Kartusianerklostret i Parma, men på sin tid var han en av Europas mest uppburna författare. Han har kallats Frankrikes största genom tiderna, utgör en klar föregångare i den realistiska genren, mitt under romantiken, och ses ibland som den psykologiska romanens uppfinnare.