F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/98
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM Mål nr T 7-866-96 Avd 7:5 1998-09-14 meddelad i Stockholm Kärande Religious Technology Center, 1710 Ivar Avenue, Suite 1100 Los Angeles, CA 90028, USA Ombud: advokaten Per Magnusson, Dahlman Magnusson Advokatbyrå, Box 7009, 103 86 STOCKHOLM Svarande Zenon Panoussis, 561020-2615, Högbergsgatan 64, 118 54 STOCKHOLM Domslut 1. Zenon Panoussis förbjuds vid vite av femtiotusen (50 000) kr att vidta någon åtgärd som innebär fortsatt intrång i Religious Technology Centers upphovsrätt till OT II, OT III och NOTs (Materialet). Förbudet avser all exemplarframställning och/eller tillgängliggörande för allmänheten av Materialet i elektroniska datasystem och nätverk eller i form av tidskrifter, böcker eller andra trycksaker, datadisketter och annat informationsbärande material. - Förordnandet skall, med upphävande av tingsrättens interimistiska förbud den 6 september 1996, gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. 2. En tidskrift och två datadisketter som omhändertagits av kronofogdemyndigheten hos Zenon Panoussis skall förstöras eller ändras så att missbruk av Religiös Technology Centers upphovsrätt förebyggs. – Förordnandet skall, med upphävande av hovrättens interimistiska beslut om tagande i förvar den 26 september 1996, gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. 3. Zenon Panoussis förpliktas att utge skadestånd till Religious Technology Center med tiotusen (10 000) kr. 4. Zenon Panoussis yrkande om ogillande dom i delar av målet ogillas. 5. Zenon Panoussis skall ersätta Religious Technology Center dess rättegångskostnad med en miljon tvåhundrasjuttiofyratusenfemhundra (1 274 500) kr, varav 900 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på förstnämnda belopp enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker. 6. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till advokaten Kerstin Calissendorff, tidigare biträde till Zenon Panoussis, med etthundrafemtiosextusensexhundraåttiosju (156 687) kr 50 öre, varav 150 000 kr för arbete och 6 687 kr 50 öre för utlägg. Av ersättningen utgör 31 337 kr 50 öre mervärdesskatt. Förskott på ersättningen har utgått med 156 200 kr. 7. Sekretessen för uppgifter om innehållet i aktbilagorna 30, 37, 126 och 154 skall enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) bestå i målet. BAKGRUND Allmänt om Religious Technology Center Religions Technology Center (RTC) är en ideell, religiös organisation, som tillhör Scientologikyrkan, med säte i Los Angeles i Kalifornien. Scientologi- religionen, som sägs handla främst om tillämpad religionsfilosofi och andligt helande, grundades på 1950-talet av den amerikanske medborgaren L. Ron Hubbard, vilken avled år 1986. Han har författat ett stort antal av de skrifter som religionen i huvudsak bygger på. Den övervägande delen av skrifterna har publicerats och är allmänt tillgängliga. En mindre del av Hubbards skrifter har inte publicerats. Dessa betraktas av Scientologikyrkan som konfidentiella. Bland dessa skrifter återfinns en samling verk som kallas Advanced Technology Materials (Avancerad Teknologi). Samlingen innehåller olika delar, bl.a. OT II, som består av 27 s.k. serier, OT III, som består av 37 serier och NOTs som består av 55 serier. Varje serie består normalt av cirka 1–4 sidor text, men i enstaka fall av endast några textstycken. I målet benämns OT II, OT III och NOTs tillsammans Materialet. Ibland används dock beteckningen även om endast vissa av verken eller delar av dem avses. Texterna i Materialet är på engelska och återfinns helt eller delvis i aktbilagorna 30, 37 och 126, vilka ingetts av Zenon Panoussis. Aktbilaga 30 består av 11 sidor, aktbilaga 37 av 224 sidor och aktbilaga 126 av cirka 700 sidor. OT II och OT III registrerades hos vederbörande registreringsmyndighet i USA (US Copyright Office) år 1987 medan NOTs registrerades där ett år tidigare. Anhängarna av scientologirörelsen kan få del av religionen genom viss utbildning ("auditing"). Denna utbildning sker i olika steg. Varje steg syftar till att individen skall uppnå en viss grad av andlig mognad. Ett steg måste slutföras innan nästa steg får påbörjas. Utbildningen börjar med genomgång av de publicerade skrifterna. När detta skett påbörjas utbildning på en högre nivå. På denna kommer den avancerade teknologin in i bilden. Enligt scientologiläran måste den avancerade teknologin läras ut på visst föreskrivet sätt och under strikt säkerhetsmässiga och konfidentiella förhållanden. För att ta del av innehållet i NOTs gäller särskilt stränga krav. Endast sju scientologikyrkor eller organisationer i hela världen har rätt att genomföra utbildning i avancerad teknologi. I Sverige finns inte någon sådan kyrka. Allmänt om datorer och s.k. informationsteknik (IT) Eftersom påstått intrång skett bl.a. genom datormässiga åtgärder ges här en kort beskrivning av själva datatekniken och dess funktion. Uppgifterna har i huvudsak hämtats från IT-utredningens betänkande Elektronisk dokument- hantering (SOU 1996:40 s. 142 ff.) IT brukar beskrivas som integrerade system för automatisk databehandling (ADB) och telekommunikation. Datorer och annan teknisk utrustning kan kopplas samman till ett nät så att information kan överföras från en punkt till en annan. Överföringen av information sker vanligtvis via allmänt tillgängliga telenät. Datorer, telenät och annan teknisk utrustning erbjuder härvid utrymmen för överföring, behandling och lagring av elektroniska meddelanden. Grundele- menten i systemet består av en dator försedd med en anslutning till telesystemet. Genom att förse datorn med ett visst program för kommunikation kan alla som har tillgång till nätet föra in egna uppgifter och läsa uppgifter som andra lagrat. Den som driver ett meddelandesystem brukar kallas systemoperatör och den som anropar (ringer) systemet användare. Det finns ett flertal olika förmedlingstjänster. En vanlig tjänst är elektronisk post (e-mail). Den går normalt ut på att den som sänder ett meddelande anger namn och elektronisk adress till en eller flera mottagare, varefter meddelandet överförs till mottagarnas elektroniska brevlådor. Det finns vidare en tjänst som fungerar som ett s.k. konferenssystem. Detta system utgörs av en databas av meddelanden, uppdelad på olika "möten" över olika ämnen där kommunikationen inte sker samtidigt. Användarna kan skicka meddelanden till mötet och läsa vad andra har skickat. Mötet fungerar som ett medium för diskussion mellan deltagarna. Ett elektroniskt meddelande kan lagras på någon plats i nätet så att det kan sökas av personer som letar efter information. Vid sådan förmedling sker vanligen hänvisningar till platsen för information. Genom att följa dessa kan man "surfa" på nätet från meddelande till meddelande. Förmedlingstjänsterna sprids ofta till många olika datorer i en nät. Ibland sker detta genom att meddelandena kopieras från en s.k. värddator (server) till andra värddatorer så att användaren kan hitta meddelandet på sin egen värddator. I andra fall sker distributionen av ett meddelande på så sätt att användaren hämtar meddelandet på den ursprungliga förvaringsplatsen genom att medelst hänvisningar "klicka" sig fram till meddelandet. En s.k. elektronisk anslagstavla kan tillhandahålla användarna många olika tjänster, bl.a elektronisk post och konferenssystem med öppna eller slutna möten. På anslagstavlan kan användarna i allmänhet ta del av information som kan bestå av i princip allting som kan distribueras elektroniskt. Ett världsomfattande system kallat World-Wide Web (www) är en funktion inom ramen för Internet där användarna på ett enhetligt sätt kan ta del av och hämta information via olika förmedlingstjänster. Internet består av ett flertal nätverk av datorer som kopplats ihop. De tjänster som finns på Internet utgörs av ett hemsidesystem, ett mailsystem, ett nyhetssystem och ett filöverförings- system. En användare kan med hjälp av s.k. hyperlänkar enkelt förflytta sig mellan olika tjänster, världen över. Slutligen skall nämnas att själva informationen (såvitt nu är av intresse) fram- ställs genom användning av digital teknologi, vilket innebär att information i form av text, ljud eller bild förvandlas till information i form av binära koder, vilka typiskt sett består av ett antal ettor och nollor. En fördel med teknologin är att stora mängder information kan komprimeras och lagras på ett litet utrymme. Lagring kan exempelvis ske på ett band, en diskett eller i en databas. En person som har tillgång till datorutrustning kan författa egna texter på bildskärmen och spara texterna genom att lagra dem i datorns minne, som finns i den s.k. hård- disken. Om personen är ansluten till ett nät kan han lagra utifrån kommande meddelanden i minnet. Lagringen av egna texter samt sådana meddelanden sker digitalt. YRKANDEN M.M. RTC, som hävdar att upphovsrätt till Materialet numera tillkommer organisationen, har under påstående att Zenon Panoussis gjort intrång i upphovsrätten till detta yrkat följande. 1. Zenon Panoussis skall vid vite förbjudas att vidta åtgärd som innebär fortsatt intrång i RTCs upphovsrätt till Materialet genom exemplarframställning och/eller tillgängliggörande för allmänheten i elektroniska datasystem och nätverk eller i form av tidskrifter, böcker eller andra trycksaker, datadisketter, annat informationsbärande material eller på annat sätt. 2. Det skall förordnas att den egendom med avseende på vilken intrång föreligger, innefattande bl.a. exemplar av tidskrifter, böcker och andra trycksaker, datadisketter och/eller annat informationsbärande material respektive den egendom som används vid själva intrånget såsom hårdisk(ar), datadisketter och/eller annat informationsbärande material skall förstöras eller på visst annat sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtas till förebyggande av missbruk. 3. Zenon Panoussis skall förpliktas att till RTC utge skadestånd på grund av intrånget med 25 000 kr, varav 10 000 kr för utnyttjandet, 10 000 kr för annan förlust än uteblivet vederlag och 5 000 kr för lidande eller annat förfång. Zenon Panoussis har bestritt käromålet. Vad beträffar yrkandena under 1 och 2 har han förklarat att de är för obestämt angivna. Tingsrätten har i ett interimistiskt beslut den 4 september 1996 – fastställt den 6 september 1996 – förbjudit Zenon Panoussis att vid vite av 50 000 kr vidta åtgärd som innebär fortsatt intrång i RTCs upphovsrätt till Materialet, vare sig sådan åtgärd avser reproduktion eller spridning av Materialet i elektroniska datasystem och nätverk eller i form av tidskrifter, böcker eller andra trycksaker, datadisketter eller annat informationsbärande material. I beslutet har tingsrätten också förordnat att sådan egendom i Zenon Panoussis besittning som omfattas av RTCs upphovsrätt till Materialet, såsom tidskrifter, böcker och andra trycksaker, datadisketter eller informationsbärande material skall tas i förvar och att detta om möjligt endast skall gälla den del av egendomen som innefattar intrång i Materialet. Beslutet om tagande i förvar gäller alltjämt med den ändringen, enligt ett beslut den 26 september 1996 av Svea hovrätt, att den egendom som skall tas i förvar utgörs av sådan egendom i Zenon Panoussis besittning med avseende på vilken intrång i RTCs upphovsrätt till Materialet föreligger. RTC har yrkat att de intermistiska förordnandena skall bestå till dess lagakraftägande dom föreligger. Zenon Panoussis har yrkat att att förordnandena skall upphävas. GRUNDER RTC 1. Saklegitimation RTC innehar sedan år 1988 genom exklusiv licens upphovsrätten till Materialet. Genom testamente den 23 januari 1986 erhöll en särskild familjestiftelse (Stiftelsen) L. Ron Hubbards samtliga tillgångar inklusive upphovsrättigheterna till Materialet. Övergång av äganderätten till kvarlåtenskapen krävde enligt testamentet domstols godkännande, vilket inte erhölls förrän år 1989. Fram till denna tidpunkt företräddes Stiftelsen av Hubbards dödsbo. Genom ett avtal den 30 november 1988 mellan Stiftelsen, företrädd av dödsboet, och RTC uppläts till RTC exklusiv rätt att förfoga över upphovsrätten till Materialet, innefattande rätt men också skyldighet för RTC att i eget namn rättsligt påtala intrång i upphovsrätten (den s.k RTC-licensen). Den 29 november 1993 överlät Stiftelsen genom avtal samtliga upphovsrättigheter inklusive Materialet till Church of Spiritual Technology (CST). Samma dag överlät Stiftelsen till CST alla rättigheter och skyldigheter enligt RTC-licensen. CST bekräftade samtidigt att man övertagit desamma. RTC-licensen gäller härefter med den enda ändringen att CST blivit ny licensgivare. 2. Identitet De texter som Zenon Panoussis framställt exemplar av och gjort tillgängliga för allmänheten har tillräcklig likhet med Materialet för att texterna skall anses identiska med detta. 3. Verkshöjd Materialet har verkshöjd, varje serie som ingår i de aktuella delarna har erforderlig särprägel och originalitet för att uppnå verkshöjd. 4. Offentliggörande Materialet är konfidentiellt och har inte lovligen offentliggjorts. På grund härav har endast ett "maskerat" exemplar, avfattat på originalspråket, getts in i målet. 5. Intrångsåtgärder. Zenon Panoussis har uppsåtligen eller i vart fall av oaktsamhet vidtagit olika åtgärder som innebär intrång i RTCs upphovsrätt till Materialet. Zenon Panoussis har begått intrång i Materialet genom åtgärder beträffande de texter på engelska som bl.a återfinns helt eller delvis i aktbilagorna 30, 37 och 126. 5. 1. Intrång via Internet a) Hämtat material (17 juni 1996) Zenon Panoussis har olovligen den 17 juni 1996 framställt exemplar av stora delar av Materialet (motsvarande aktbilaga 37) genom att från Internet överföra det i digitaliserad form till hårddisken i sin dator varigenom framställning av exemplar av verket skett. Han har hämtat dokument via Internet och/eller på något sätt "initierat utskick" till sig. b) Material till hemsida (17 juni 1996) Zenon Panoussis har vidare den 17 juni 1996 olovligen framställt ytterligare exemplar av delar av OT II och OT III (texter som ingår i aktbilaga 37) genom att överföra detta i digitaliserad form från hårddisken i sin egen dator till en server samt olovligen gjort samma material tillgängligt för allmänheten på sin hemsida. Vid överföringen försvinner inte det exemplar som finns på hårddisken i hemdatorn. c) Material till nyhetsgrupp (24 augusti 1996) Zenon Panoussis har den 24 augusti 1996 olovligen framställt ytterligare exemplar av delar av NOTs genom att överfora materialet från sin egen dator till en elektronisk anslagstavla (nyhetsgrupp) ansluten till servern. Genom denna åtgärd har han också initierat ytterligare otillåten exemplarframställning vilken skett på så sätt att servern automatiskt framställt ytterligare exemplar genom överföring av NOTs till andra internetleverantörers serverdatorer. NOTs har samtidigt olovligen gjorts tillgängligt för allmänheten på den elektroniska anslagstavlan under "alt. religion scientology" (ars). d) Material till nyhetsgrupp (2 maj 1997) Zenon Panoussis har den 2 maj 1997 olovligen framställt ett exemplar av Materialet (motsvarande aktbilaga 37) genom att överföra detta från sin egen dator till en elektronisk anslagstavla under ars, ansluten till ovan nämnda server. Genom denna åtgärd har han initierat ytterligare otillåten exemplarframställning vilken skett på så sätt att servern automatiskt framställt ytterligare exemplar genom överföring av Materialet till andra internetleverantörers serverdatorer. Materialet har samtidigt gjorts tillgängligt för allmänheten på en nyhetsgrupp på Internet under adressen ars. 5. 2. Intrång genom framställning och spridning av skriftliga exemplar m.m. a) Häftet Operating Thetan (20 augusti 1996) Zenon Panoussis har olovligen framställt skriftliga exemplar av delar av OT II och OT III i häftet Operating Thetan. Han har den 20 augusti 1996 olovligen gjort dessa exemplar tillgängliga för allmänheten genom att via Internet utbjuda dem till försäljning. b) Material till målet i tingsrätten (4 september 1996) samt till andra Zenon Panoussis har i augusti och september 1996 olovligen framställt skriftliga exemplar av delar av OT II och OT III och olovligen gjort dessa tillgängliga för allmänheten genom dels ingivande till tingsrätten den 4 september 1996 (aktbila- ga 30), dels spridning till några personer vid ett tillfälle och till ett större antal personer vid ett annat tillfälle. c) Material till målet i tingsrätten (6 september 1996) Zenon Panoussis har olovligen framställt ett skriftligt exemplar av delar av OT II, OT III och NOTs och olovligen gjort detta tillgängligt för allmänheten genom att den 6 september 1996 ge in detsamma till tingsrätten i detta mål (aktbilaga 37), allt i syfte att handlingen skulle betraktas som offentlig handling tillgänglig för envar. d) Material till kronofogdemyndigheten (9 september 1996) Zenon Panoussis har i augusti och september 1996 olovligen framställt ett exemplar av Materialet eller delar därav på en diskett och olovligen gjort exemplaret tillgängligt för allmänheten genom att den 9 september 1996 ge in det till kronofogdemyndigheten. e) Material till Riksdagen (20 september och 2 oktober 1996) Zenon Panoussis har olovligen framställt skriftliga exemplar av delar av OT II, OT III och NOTs och olovligen gjort dessa tillgängliga för allmänheten genom att till Sveriges Riksdag ge in dels en pappersutskrift härav den 20 september 1996, dels en pappersutskrift av delar av NOTs den 2 oktober 1996, allt i syfte att handlingarna skulle betraktas som offentliga allmänna handlingar tillgängliga för envar. f) Material till tingsrättens administrativa avdelning (september 1996) Zenon Panoussis har olovligen framställt ett skriftligt exemplar av delar av OT II, OT III och NOTs och olovligen gjort detta tillgängligt för allmänheten genom att i september 1996 ge in detta (med samma innehåll som aktbilaga 37) till tingsrättens administrativa avdelning, allt i syfte som angetts under e). g) Material till målet i tingsrätten (20 januari 1997) Zenon Panoussis har olovligen framställt ett skriftligt exemplar av Materialet och den 20 januari 1997 gett in detta till tingsrätten (aktbilaga 126), vilket utgör otillåten spridning till allmänheten. 6. Skadeståndets storlek. Zenon Panoussis har gjort sig skyldig till upphovsrättsintrång i betydande omfattning vilket lett till stor skada för RTC. Det yrkade beloppet är emellertid endast symboliskt vilket betingas bl.a. av svårigheten att i ett mål av detta slag föra bevisning om skadans omfattning och av att Zenon Panoussis försatts i personlig konkurs. ZENON PANOUSSIS 1. Bristande saklegitimation Vad beträffar OT II och OT III är Hubbard inte upphovsman till dessa. OT II och OT III är osjälvständiga bearbetningar av ett verk med titeln "Excalibur revisited, The Akashic Book of Truth", vars upphovsman är Geoffrey C Filbert. RTC-licensen ger inte RTC rätt att föra processen eftersom RTCs rättigheter enligt licensen inte har kränkts. Enligt licensen har RTC erhållit viss förfogande- rätt till Materialet begränsad till ensamrätten att framställa och sprida exemplar till vissa scientologiorganisationer. Licensen ger vidare inte RTC rätt att föra talan som part. RTC har endast bemyndigats att påtala intrång i Materialet. Detta innebär inte att RTC har rätt att föra talan i eget namn. Bemyndigandet innebär endast att RTC har behörig- het att föra rättighetshavarens (CSTs) talan. 2. Bristande identitet Materialet har inte företetts i omaskerat skick, varför det är omöjligt att ta ställning till om det föreligger identitet mellan detta och de texter som Zenon Panoussis tagit befattning med. Trots detta bestrids att det föreligger identitet. Oavsett hur det förhåller sig härmed utgör Materialet inte originalverket. Verket som han påstås ha gjort intrång i innehåller cirka 250 sidor text med normalstort typsnitt. De intrångsgörande texterna påstås utgöras av aktbilaga 37 som innehåller cirka 220 sidor text med normalstort typsnitt och aktbilaga 126 som innehåller cirka 700 sidor text med litet typsnitt. Den text som intrång skulle ha skett i kan omöjligt täcka de påstådda intrångsgörande texterna. 3. Bristande verkshöjd Eftersom RTC har åberopat en maskerad kopia av Materialet och vägrat att förete detta i omaskerat skick och i svensk översättning är det omöjligt att kunna bedöma verkshöjden. Det bestrids dock oavsett detta att Materialet har verkshöjd. 4. Offentliggörande Materialet har lovligen offentliggjorts, vilket innebär att Zenon Panoussis haft rätt att framställa enstaka exemplar för enskilt bruk. Detta innebär att han också haft rätt att tillställa några personer inom sin vänkrets kopior av Materialet. Det lovliga offentliggörandet har i första hand skett genom den spridning av Materialet som skett från L. Ron Hubbard till andra personer och organisationer verksamma inom Scientologikyrkan, från CST till dess medlemskyrkor samt från dessa till enskilda medlemmar. I andra hand har lovligt offentliggörande skett genom ingivande av Materialet i en amerikansk process (det s.k. Fishmanmålet). 5. Intrångsåtgärder. 5. 1. Intrång via Internet a) Hämtat material (17 juni 1996) Det vitsordas att han på eget initiativ den 17 juni 1996 framställt ett exemplar av en textmassa benämnd OT II och OT III genom överföring till sin hårddisk. Det vitsordas vidare att framställning av en exemplar av en textmassa benämnd NOTs skett genom överföring till hans hårddisk på annans initiativ; detta ansvarar han inte för. I vart fall hade han rätt att framställa exemplaren eftersom de var avsedda för personligt bruk. Textmassan benämnd NOTs skickades till honom med e-mail och blev kopierad i hårddisken utan hans vetskap. Han hade inte och kunde inte heller ha haft någon kontroll över det som sändes till honom. b) Material till hemsida (17 juni 1996) Det vitsordas att Zenon Panoussis den 17 juni 1996 överfört en textmassa benämnd OT II och OT III från sin hårddisk till ett utrymme – utgörande hans hemsida – på servern. Detta utgör dock inte någon exemplarframställning. Förfarandet innebar endast att han flyttade datafilen från en av sina egna förva- ringsplatser till en annan egen förvaringsplats. Det vitsordas att nämnda text- massa gjorts tillgänglig för allmänheten genom åtgärd som är att betrakta som offentligt framförande. c) Material till nyhetsgrupp (24 augusti 1996) Det vitsordas att Zenon Panoussis den 24 augusti 1996 framställt ett exemplar av en textmassa benämnd NOTs genom överföring till en elektronisk anslagstav- la.. Det bestrids däremot att automatiska överföringar som må ha skett till andra serverdatorer utgör exemplarframställning i upphovsrättslagens mening. Text- massan har varit tillgänglig på anslagstavlan i två–tre timmar. Det vitsordas att textmassan under denna tid gjorts tillgänglig för allmänheten genom åtgärd som är att betrakta som offentligt framförande. d) Material till nyhetsgrupp (2 maj 1997) Det bestrids att Zenon Panoussis skickat ifrågavarande meddelande eller vidtagit någon åtgärd i samband härmed. 5. 2. Intrång genom framställning och spridning av skriftliga exemplar m. m. a) Häftet Operating Thetan (20 augusti 1996) Det vitsordas att Zenon Panoussis framställt skriftliga exemplar av delar av en textmassa benämnd OT II och OT III i häftet Operating Thetan och i augusti 1996 via Internet till allmänheten utbjudit textmassan till försäljning Det bestrids att någon faktisk spridning skett och att textmassan utgörs av Materia- let. I vart fall utgör denna en bråkdel av det berörda verket, varför ett tillåtet citat föreligger. b) Material till målet i tingsrätten (4 september 1996) samt till andra Det vitsordas att Zenon Panoussis den 4 september 1996 framställt en kopia av det dokument som utgör tingsrättens aktbilaga 30 genom överföring av doku- mentet från en dator direkt till tingsrättens telefaxapparat. Han har som svarande i målet – utan hinder av upphovsrättslagen – haft rätt att framställa detta exem- plar och inge det till tingsrätten för att tillvarata sin rätt i målet. I vart fall har han haft rätt att framställa exemplaret för enskilt bruk. Framställningen utgör också tillåten citatanvändning. Ingivandet av exemplaret till tingsrätten är inte att se som spridning till allmänheten. Spridning till allmänheten som tingsrätten må ha företagit avseende andra exemplar än det ingivna är inte Zenon Panoussis ansvarig för. Även om han skulle anses vara ansvarig för detta har förfarandet varit tillåtet enligt 26 b § upphovsrättslagen. Det vitsordas att Zenon Panoussis tillställt några personer kopior av en textmas- sa benämnd OT II, OT III och NOTs. Denna spridning faller inte under RTCs förfoganderätt eftersom den inte skett till allmänheten, den har endast skett till en mindre sluten krets. c) Material till målet i tingsrätten (6 september 1996) Det vitsordas att Zenon Panoussis framställt en textmassa benämnd OT II, OT III och NOTs och den 6 september 1996 gett in denna till tingsrätten (aktbilaga 37). Han har haft rätt att göra detta som svarande i målet för att tillvarata sin rätt. I vart fall har han haft rätt att framställa exemplaret för enskilt bruk. Det bestrids vidare att tingsrätten är att betrakta som allmänheten eller att Zenon Panoussis, oavsett syftet med ingivandet, har något ansvar för tingsrättens spridning av exemplar till allmänheten. Även om han skulle anses ha sådant ansvar har förfarandet varit tillåtet enligt 26 b § upphovsrättslagen. d) Material till kronofogdemyndigheten (9 september 1996) Det vitsordas att en textmasssa benämnd OT II, OT III och NOTs (motsvarande aktbilaga 37) getts in till kronofogdemyndigheten den 9 september 1996. Textmasssan har inte gjorts tillgänglig för allmänheten. Vad som ovan anförts beträffande den ingivna textmassan till tingsrätten gäller också denna textmassa. Ingivandet har också skett för att kronofogdemyndigheten skulle kunna verk- ställa beslutet om tagande i förvar. e) Material till Riksdagen (20 september och 2 oktober 1996) Det vitsordas att Zenon Panoussis till Sveriges Riksdag gett in en textmassa benämnd OT II, OT III och NOTs (motsvarande aktbilaga 37) den 20 september 1996 och en textmassa benämnd NOTs den 2 oktober 1996. Det bestrids att han framställt sistnämnda textmassa. Det påstådda syftet med ingivandet bestrids och saknar i vilket fall som helst betydelse. Zenon Panoussis har enligt 26 § upphovsrättlagen haft rätt att återge innehållet i textmassan, vilket innefattar rätt att ge in denna. Eventuell spridning och utlåning av exemplar från riksdagens sida har Zenon Panoussis inte något ansvar för. Om han skulle anses ha sådant ansvar har förfarandet varit tillåtet enligt 26 b § upphovsrättslagen. f) Material till tingsrättens administrativa avdelning (september 1996) Det vitsordas att Zenon Panoussis vid ett tillfälle i september 1996 till tingsrät- tens administrativa avdelning gett in en kopia av en textmassa benämnd OT II, OT III och NOTs (motsvarande aktbilaga 37). Denna kopia hade tidigare framställts av den administrativa avdelningen där handlingen redan var allmän handling sedan den getts in dit av någon annan och sålunda inte genom Zenon Panoussis försorg. Zenon Panoussis återsände endast handlingen till tingsrätten. Det bestrids vidare att tingsrätten är att betrakta som allmänheten eller att Zenon Panoussis, oavsett syftet med ingivandet, har något ansvar för tingsrät- tens spridning av exemplar till allmänheten. Även om han skulle anses ha sådant ansvar har förfarandet varit tillåtet enligt 26 b § upphovsrättslagen. g) Material till målet i tingsrätten (20 januari 1997) Det vitsordas att Zenon Panoussis den 20 januari 1997 gett in en textmassa benämnd OT II, OT III och NOTs (aktbilaga 126) till tingsrätten. Det bestrids att han själv framställt textmassan. Han har haft rätt att ge in textmassan för att tillvarata sin rätt i målet. Det bestrids att tingsrätten är att betrakta som allmän- heten eller att Zenon Panoussis har något ansvar för tingsrättens spridning av exemplar till allmänheten. Även om han skulle anses ha sådant ansvar har förfarandet varit tillåtet enligt 26 b § upphovsrättslagen. Någon faktisk spridning av exemplar till allmänheten från tingsrätten har inte skett. 6. Skadeståndets storlek Det bestrids att påstått upphovsrättsintrång skett i betydande omfattning. Skäligt vederlag för utnyttjandet Under förutsättning att Zenon Panoussis befinnes ha begått samtliga påstådda intrångsgärningar vitsordas 5 000 kr som ett skäligt belopp i och för sig. Om endast vissa gärningar skulle anses utgöra intrång skall beloppet reduceras. Annan förlust än uteblivet vederlag Inget belopp vitsordas som skäligt eftersom Zenon Panoussis inte har förorsakat RTC någon skada av detta slag. Den skada som påstås ha uppkommit har inte orsakats av honom utan i så fall av andra som begått upphovsrättsintrång. Lidande eller annat förfång Någon skada av detta slag har inte uppkommit. 7. Bristande förenlighet med Europakonventionen Även om RTC kan visa att upphovsrättsintrång begåtts skall någon sanktion inte komma i fråga eftersom detta skulle strida mot artikel 10 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna. RTCs BEMÖTANDE AV INVÄNDNINGARNA 1. Saklegitimation OT II och OT III är inte osjälvständiga bearbetningar av "Excalibur revisited, The Akashic Book of Truth". Nämnda verk innehåller kortare avsnitt kopierade från OT III och kan inte rubba de rättigheter som tillkommer upphovsmannen till det tidigare verket Hubbard, författat flera år tidigare. 2. Identitet Det vidhålls att det föreligger identitet mellan intrångstexterna och Materialet. Det går att ta ställning till identitetsfrågan genom förebringande av bevisning. 3. Verkshöjd Materialet har verkshöjd. Det utgör ett resultat av andligt skapande verksamhet och uppfyller de krav som i svensk rätt ställs på originalitet och särprägel för att verkshöjd skall anses föreligga. Det går att ta ställning till frågan om verkshöjd utan att ta del av Materialet i omaskerad form och i svensk översättning. Detta kan ske exempelvis genom bedömning av förebringad bevisning angående det litterära och andliga innehållet. 4. Offentliggörande Materialet har inte lovligen offentliggjorts genom påstådd spridning från Hubbard till andra eller genom ytterligare spridning från dessa till andra. Lovligt offentliggörande har inte heller skett genom ingivande av Materialet i Fishman- målet. Ingivandet skedde inte med RTCs samtycke och den amerikanska domstolen sekretessbelade Materialet. 5. Förenlighet med Europakonventionen Det bestrids att fastställande av sanktion skulle strida mot artikel 10 i Europa- konventionen. Yttrandefriheten är ingen absolut rättighet. Enligt nämnda artikel får inskränk- ningar och straffpåföljder utan hinder av denna rätt förekomma om inskränk- ningen eller straffpåföljden är angiven i lag och är nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Dessa förutsättningar är uppfyllda i detta fall. 6. Förbuds- och förstörelseyrkandet RTC har preciserat förbuds- och förstörelseyrkandet i nödvändig omfattning. Förbudsyrkandet gäller alla typer av intrång. Vad beträffar förstörelseyrkandet har vid verkställighet av tingsrättens omhändertagandebeslut tagits om hand en tidskrift och två disketter. Dessa föremål omfattas av yrkandet, men det kan tillkomma annat som senare omhändertas vid eventuell ytterligare verkställighet hos Zenon Panoussis. SAKFRAMSTÄLLNING RTC 1. Saklegitimation Hubbard skapade OT II och OT III redan på 1960-talet medan Geoffrey C. Filbert skapade Excalibur revisited, The Acashic Book of Truth först 1982. Hubbard kan således inte ha plagierat någonting från Filberts bok. Det förhåller sig omvänt: Filbert har plagierat från Hubbards nämnda verk, vilket han också medger i det inledande avsnittet i sin bok. Filberts bok registrerades visserligen vid US Copyright Office år 1982, alltså fem år tidigare än motsvarande registre- ring avseende OT II och OT III. Av registreringsbevis från myndigheten framgår emellertid att OT II och OT III färdigställdes tidigare än Filberts bok. Den senare färdigställdes 1982 medan OT II färdigställdes 1968–1981 och OT III i huvudsak 1968–1980. Tidpunkten för registrering saknar betydelse för denna fråga. Avgörande är tidpunkten för färdigställandet av verket. Av RTC-licensen framgår att RTC erhållit en exklusiv förfoganderätt till Materialet utanför USA. Denna rätt är exklusiv även i förhållande till licensgiva- ren. Samtliga upphovsrättigheter till Materialet har upplåtits till RTC; det finns således inte andra sådana rättigheter än de nu upplåtna. RTC har följaktligen rätt att i eget namn föra ifrågavarande process. RTC-licensen gäller ett avtal mellan två amerikanska rättssubjekt. Tolkningen av RTC-licensens omfattning skall ske enligt den federala upphovsrättslagen i USA. Enligt denna lag har en exklusiv licenstagare, men inte licensgivaren, rätt att föra talan om intrång i ett fall som detta. 2. Identitet Zenon Panoussis har erbjudits att ta del av Materialet i omaskerat skick för att kunna göra en jämförelse, men har avböjt detta. Materialet består totalt av 224 sidor. Det huvudsakliga intrånget har skett genom framställning och olovligt offentliggörande med avseende på aktbilaga 37 eller dess innehåll. Text från tio av de 27 särskilda verken (serierna) i OT II återfinns i denna aktbilaga. Fyra av dessa har kopierats i dess helhet; fyra andra har kopierats till övervägande del och de övriga till mindre del. Vad avser OT III har intrång skett i 15 av de 37 serierna. 13 av dessa har kopierats i dess helhet medan de två övriga kopierats till större respektive till mindre del. Vad slutligen avser NOTs har nästan hela samlingen kopierats, av de 55 serierna har 53 kopierats i dess helhet, vilket motsvarar orka 38 sidor text. 3. Verkshöjd Kravet på verkshöjd är lågt i svensk rätt. Det är uppenbart att Materialet har verkshöjd. Det har registrerats hos US Copyright Office i maskerat skick. Trots detta har myndigheten bedömt att varje enskild serie har verkshöjd. Det krävs ingen översättning för att verkshöjden skall kunna bedömas. Det åligger svensk domstol att bedöma verkshöjden på ett verk avfattat på främman- de språk för att Sverige skall kunna leva upp till landets internationella åtagan- den på det upphovsrättsliga området. En översättning av ett verk utgör ett nytt verk eller bearbetning av det ursprungliga verket. 4. Offentliggörande Den avancerade teknologin är strikt konfidentiell enligt scientologiläran. Detta är också i enlighet med vad Hubbard själv har uttryckt önskemål om. Materialet kan inte köpas eller lånas. Det får inte heller kopieras eller mångfaldi- gas. Endast medlemmar av Scientologikyrkan har rätt att erhålla kunskaper om detta vid särskild utbildning hos en avancerad scientologiorganisation. En grundläggande förutsättning för att erhålla sådan utbildning är att medlemmen genomgått tidigare utbildningsnivåer och kvalificerat sig för den nivå som gäller för utbildningen. När medlemmen klarat detta krav får han ett särskilt invita- tionsbrev angående utbildning i avancerad teknologi; detta innebär dock inte att Materialet utbjudes till utlåning. Medlemmen får ta del av konfidentiellt material först sedan han undertecknat ett särskilt sekretessavtal och åtagit sig att inte avslöja innehållet för någon. Han får endast inhämta innehållet i Materialet i organisationens egna lokaler. Han får inte ta med Materialet utanför lokalerna. Han får läsa OT II och OT III på egen hand, vilket inte gäller NOTs. Det konkreta innehållet i det sistnämnda verket får medlemmen överhuvudtaget inte se. NOTs tillhandahålles genom präster som muntligt förmedlar innehållet till medlemmen. Tillhandahållandet av Materialet sker under iakttagande av stränga säkerhetsarrangemang. En rad omfattande säkerhetsåtgärder – bestående av identitetskontroll, övervakning och larmanordningar – omgärdar tillhandahållan- det så att Materialet inte skall komma i orätta händer. Endast ett begränsat antal medlemmar av Scientologikyrkan har tagit del av Materialet eller fått dess innehåll förmedlat till sig under strikta former enligt ovan. Detta innebär inte att Materialet lovligen har offentliggjorts. 5. Intrångsåtgärder Materialet stals i början av 1980-talet från Scientologikyrkan i Danmark och Storbritannien. Härefter har Materialet dykt upp i olika sammanhang. RTC har vidtagit och vidtar kraftfulla åtgärder för att förhindra ytterligare spridning av Materialet. Detta har bl.a. skett i ett antal mål i domstolar världen över. Under senare år har intrånggörande handlingar på Internet blivit vanliga. I ett mål i USA mellan Scientologikyrkan och en person vid namn Steven Fishman ingav den senare en s.k. deklaration (Fishman Papers), ett "vittnesintyg" till vilket fogats bl a OT II och OT III. Den amerikanska domstolen sekretessbelade sedermera Fishman Papers. Detta material har dock varit ursprunget till olovligt tillhandahållande av OT II och OT III på Internet. Den 6 maj 1996 skedde i Holland ett olovligt tillhandahållande av NOTs anonymt på Internet. Härefter har ett antal personer i olika länder fortsatt att tillhandahålla hela eller delar av Materialet på Internet. Dessa "internetaktivister" kommunicerar med och uppmuntrar varandra att begå intrång. Aktivisterna har ofta placerat sina inlägg på nyhetsgruppen ars anslagstavla. Zenon Panoussis anslöt sig till Internet i början av mars 1996. Genom en svensk systemoperatör, Wineasy, fick han tillgång till egen hemsida och genom en annan systemoperatör, Tele2 (Swipnet) tillgång till E-mail och nyhetsgrupper. Den 17 juni 1996 meddelade Zenon Panoussis i ett e-mail till Helena Kobrin, jurist hos RTC, att han hade gjort Fishman Papers, d.v.s. OT II och OT III, tillgängliga på Internet. Detta hade skett på hans hemsida. Helena Kobrin svarade omedelbart Zenon Panoussis via e-mail och upplyste honom om att materialet som han lagt ut på hemsidan var ett opublicerat upphovsrättsligt skyddat material som RTC hade upphovsrätten till. Zenon Panoussis uppmana- des att genast ta bort materialet från hemsidan. Dagen därpå bekräftade han i ett e-mail till Helena Kobrin att han mottagit hennes varning. Han uppgav att han vägrade att åtfölja hennes uppmaning. Den 7 juli 1996 kontaktade Helena Kobrin Wineasy och uppmanade företaget att omedelbart se till att Zenon Panoussis hemsida med OT II och OT III avstängdes, att informera Zenon Panoussis om att OT II och OT III måste tas bort samt att självt ta bort detta om inte Zenon Panoussis gjorde det. Wineasy lovade att undersöka saken, men något resultat uppnåddes inte. I augusti 1996 uppmanade RTCs ombud i målet Wineasy att stänga av hemsidan, vilket skedde. Den 20 augusti skickade Zenon Panoussis ett meddelande på Internet till nyhetsgruppen ars och uttryckte missnöje med att hans hemsida stängts av. Han uppgav att detta inte skulle sätta stopp för hans framfart, han tänkte fortsätta med intrångsgörande åtgärder avseende Materialet. Vidare informerade han om att han sålde en tryckt version av OT, Operating Thetan och att någon i Holland hade skickat NOTs till honom som han övervägde att också sprida. Den 21 augusti skickade Zenon Panoussis ett e-mail till RTCs ombud i målet och uppgav att eftersom det intrångsgörande materialet tagits bort från hans hemsida hade han publicerat en bok som innehöll OT II och OT III. Han hotade också med att låta trycka även NOTs. Den 24 augusti sände Zenon Panoussis delar av NOTs till ars. Han uppgav denna dag i ett annat e-mail till nyhetsgruppen att han ansåg sig moraliskt berättigad att bryta mot lagen och göra intrång i de upphovsrättigheter som kunde föreligga genom att publicera NOTs. Samma dag skickade Helena Kobrin e-mail till Swipnet och Zenon Panoussis själv och krävde att NOTs skulle tas bort från nätet. Under de närmaste dagarna därefter hade Helena Kobrin upprepade kontakter med olika systemoperatörer och Zenon Panoussis för att få bort NOTs från nätet. Detta ledde så småningom till att Zenon Panoussis avstängdes från möjligheten att ha tillgång till aktuella tjänster hos dessa systemoperatörer, varvid NOTs togs bort från nyhetsgruppen. Zenon Panoussis hotade dock vid flera tillfällen att åter distribuera NOTs på nätet. Den 2 september 1996 polisanmälde RTC Zenon Panoussis för upphovsrättsin- trång och ingav samtidigt stämningsansökan i detta mål. Den 4 september meddelade tingsrätten i ett interimistiskt beslut förbud för Zenon Panoussis att begå fortsatt intrång i RTCs upphovsrätt samt att intrångsgörande material i hans besittning skulle tas i förvar. Kronofogdemyndigheten verkställde samma dag beslutet om förvar och omhändertog därvid viss egendom. Zenon Panoussis uppgav samma dag i ett meddelande till ars att han förutsett kronofogdemyndig- hetens åtgärder och därför spridit Materialet till ett stort antal bekanta och bett dem att i sin tur sprida det vidare. Den 4 september ingav Zenon Panoussis till tingsrätten papperskopior av delar av Materialet (aktbilaga 30). Den 6 september uppgav han i ett meddelande till ars att han samma dag kopierat Materialet och gett in det till tingsrätten (aktbi- laga 37). Zenon Panoussis syfte med ingivandet var att få till stånd spridning av Materialet med stöd av offentlighetsprincipen. I ett meddelande till ars den 8 september uppgav han att han tyvärr var förhindrad att själv distribuera Materi- alet på grund av tingsrättens beslut, men att man kunde beställa kopior därav hos domstolen. Den 16 september 1996 belade Svea hovrätt Materialet med sekretess och kort därefter gjorde tingsrätten samma sak. Zenon Panoussis försökte kringgå det interimistiska beslutet och sekretessbeslutet och ingav därför den 20 september en papperskopia av Materialet till Sveriges Riksdag. Han informerade om detta den 27 september i ett meddelande till ars. Den 2 oktober ingav Zenon Panous- sis en papperskopia av NOTs till riksdagen. Under resten av hösten 1996 fortsatte Zenon Panoussis med sina intrångsåtgär- der. Kopior av Materialet ingavs till Justitiedepartementet och Justitiekanslern. RTC kan inte bevisa att Zenon Panoussis personligen står bakom just detta, men är övertygad om att så är fallet. I ett meddelande den 25 oktober till ars uppgav Zenon Panoussis att kopior av Materialet kunde beställas från olika myndighe- ter. Han anvisade till och med ett särskilt formulär för att underlätta sådana beställningar. Den 5 november uppgav Zenon Panoussis i ett meddelande till ars att han bildat Fria Scientologikyrkan i Stockholm och att kyrkans material skulle tillhandahål- las till självkostnadspris. Den 20 januari 1997 gjorde sig Zenon Panoussis skyldig till ytterligare intrång genom att till tingsrätten ge in en kopia av delar av Materialet (aktbilaga 126). Den 30 april 1997 uppgav Zenon Panoussis i ett meddelande till ars att följden av misslyckade förlikningsförhandlingar med RTC bl.a. skulle bli att han la ut Materialet på nätet igen. Dagen därpå bekräftade han sin avsikt i ett nytt meddelande till ars. Den 2 maj distribuerade han Materialet till ars. 6. Skadeståndets storlek Ersättningen kan delas upp i tre delar enligt följande. Skäligt vederlag för utnyttjandet Beräkningen av skäligt vederlag för utnyttjande kan baseras på relevanta tariffer och branschöverenskommelser. Sådana tariffer utgår typiskt sett från upplagans storlek eller antalet sidor. Det finns för närvarande inga tariffer avseende s.k. postings av litterära verk på Internet. Till ledning för uppskattning av vederlaget får i stället användas de rekommendationer som Sveriges Författarförbund utfärdat angående minimiersättning för upphovsmän vid publicering av deras alster i periodiska publikationer. Rekommendationerna gäller endast fall där vederbörligt tillstånd inhämtats före publicering. När det gäller verk med många sidor rekommenderas ersättning om 500 kr för första sidan och 365 kr för varje därpå följande sida. Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) har rekommenderat att skadestånd skall utgå med 200 procent på beloppen i tariffen då olovlig publicering skett. I detta fall skall beaktas att intrånget avser 224 sidor och har skett på Internet som har stor genomslagskraft. Det sagda leder till att skälig ersättning för utnyttjande bör utgå med i vart fall 10 000 kr. Annan förlust än uteblivet vederlag RTC är berättigat till ersättning för den rent ekonomiska skada som RTC lidit genom intrånget. RTC erhåller licensavgifter från utvalda kyrkor som fått tillstånd att tillhandahålla andlig utbildning med stöd av Materialet. Zenon Panoussis har genom sitt agerande gjort det möjligt för andra andliga rörelser att få tillgång till verket och använda det i deras egen verksamhet i vinningssyfte. Till yttermera visso har Zenon Panoussis själv bildat en organisation med namn Fria Scientologikyrkan i Stockholm. Organisationens syfte anges vara att tillhandahålla scientologikurser och kursmaterial till lägsta möjliga kostnad. Genom Zenon Panoussis handlande berövas RTC marknadsandelar och går miste om licensintäkter. En annan typ av ekonomisk skada utgörs av marknads- skada som uppkommer genom att Zenon Panoussis uppsåtligt medverkar till att Materialet utan tillstånd tillhandahålls ett stort antal personer under icke kontrollerade och felaktiga former. Detta skall rätteligen tillhandahållas stegvis på visst sätt och i viss utsträckning. Det felaktiga tillhandahållandet skadar RTCs anseende. För att återställa anseendet krävs marknadsföringsåtgärder som medför extrakostnader. Skälig ersättning bör utgå med åtminstone 10 000 kr trots att den verkliga skadan är mycket större. Lidande elller annat förfång Enligt en grundläggande regel inom Scientologikyrkan får upphovsrättsligt skyddade och konfidentiella verk gällande andliga utbildningsprogram inte reproduceras och distribueras utan vederbörligt tillstånd. Detta beror på att den kunskap som Materialet förmedlar – angående fördjupad andlig medvetenhet och andlig odödlighet – är sådan att den måste inhämtas stegvis under ledning och kontroll av Scientologikyrkan och RTC. När Materialet tillhandahålls av icke utbildade och oerfarna lärare eller riktas mot personer som inte dessförin- nan genomgått tidigare religiös vägledning kommer detta att orsaka personlig skada på individens andliga utveckling. Zenon Panoussis olovliga och respektlö- sa agerande har orsakat avsevärda störningar i den utomordentligt viktiga kvalitetskontroll som RTC måste ha i sin religiösa vägledning. Härigenom har RTC tillfogats avsevärd ideell skada. Ersättningen i denna del bör bestämmas till 5 000 kr trots att den verkliga skadan är mycket större. ZENON PANOUSSIS 1. Bristande saklegitimation Uppgifterna hos US Copyright Office om tidpunkten för färdigställande av verken kan inte tillmätas någon större betydelse. Dessa kommer från upphovs- mannen eller dennes rättsinnehavare och behöver inte alls vara riktiga Myndig- heten kontrollerar inte dessa uppgifter. I detta fall bör det presumeras att Filberts verk är äldre eftersom det registrerats först. I RTC-licensen har parterna med avsikt utelämnat den viktiga frågan om talerätt vid intrång i upphovsrätten till Materialet. I avtalet räknas upp vad bemyndigan- det till RTC omfattar. Frågan om talerätt nämns inte. Anledningen är att det skall vara oklart vad som gäller härom. Detta har också utnyttjats. I Holland har CST väckt talan om inträng i Materialet. Det kan därför ifrågasättas att RTC har påstådd talerätt. 2. Bristande identitet Oavsett omöjligheten att göra en jämförelse med ett maskerat verk finns inga bevis på att Hubbard har författat Materialet. Många olika författare i kretsen kring denne har varit involverade i författande av texter av detta slag. Textmas- sorna kallade OT II, OT III och NOTs, vilka har registrerats hos US Copyright Office överensstämmer inte med de av RTC åberopade textmassorna med dessa benämningar i målet; de ursprungliga texterna har senare förvanskats och ändrats. Detta innebär att Zenon Panoussis under alla förhållanden inte kan ha gjort intrång i de registrerade texterna. Aktbilaga 126 består till största delen av texter som inte återfinns i aktbilaga 37. Tre–fyra av dessa texter eller verk har skrivits av författare som inte har något med scientologirörelsen att göra. 15 texter överensstämmer helt med aktbilaga 37 och tre–fyra överensstämmer i stort sett med denna. Den största textmassan, 145–180 texter består av texter från aktbilaga 37 som omstuvats kraftigt med datorhjälp. Aktbilaga 126 har totalt sett omarbetats så att ett helt nytt verk föreligger, vilket RTC inte har upphovsrätt till. 3. Bristande verkshöjd US Copyright Office har inte vid sin registrering av Hubbards påstådda verk bedömt verkshöjden. Detta ingår inte i myndighetens uppgifter vid registrering- en. På grund av RTCs vägran att att ge in Materialet i omaskerat skick föreligger en stor osäkerhet vid bedömningen av verkshöjden. RTC har vid huvudförhand- lingen flyktigt företett textmassor som påstås utgöra det omaskerade Materialet. Detta är inte tillräckligt för att domstolen skall kunna göra en egen bedömning. Den osäkerhet som råder i frågan skall gå ut över RTC. Vid antagande att Materialet överensstämmer med innehållet i Zenon Panoussis "egna" textmassor kallade OT II, OT III och NOTs och som återfinns i aktbila- ga 37 hävdas att innehållet inte är särskilt originellt. Det saknar inre form. Texterna liknar bruksanvisningar och instruktioner. RTC anser att varje enskild serie har verkshöjd, vilket måste innebära att bedömningen skall gälla varje serie för sig. Om de individuella serierna saknar verkshöjd gäller detta också hela samlingen. 4. Offentliggörande Materialet blev lovligen offentliggjort då det lämnade Hubbards närmaste krets. Det blev i vart fall lovligen offentliggjort då Hubbards dödsbo överlät upphovs- rättigheterna till olika scientologiorganisationer. Om inte heller detta anses vara tillräckligt har lovligt offentliggörande skett då Materialet började saluhållas för scientologer. Det måste anses att verket blev utgivet då detta skedde. – Saluhål- lande har skett vid kurser som scientologiorganisationerna anordnat. Scientologikyrkan är öppen för allmänheten. Mot hög avgift kan vem som helst få tillgång till Materialet. Det är dock riktigt att detta också förutsätter att man uppfyller ett visst kvalifikationskrav. De scientologer som tillhandahållits Materialet utgör inte någon sluten krets; de utgör allmänheten 20 000–25 000 personer har tagit del av OT II och OT III. 5. Intrångsåtgärder I maj eller juni 1996 fick han kännedom om att RTC och andra scientologiorga- nisationer trakasserade internetanvändare och systemoperatörer på grund av att Materialet förekommit på Internet. I Holland hade ett stort antal internetanvän- dare avstängts. Enskilda personer hade vidare stämts inför holländsk domstol för påstått intrång avseende OT II och OT III. Scientologiorganisationerna visade inte bevis på att de hade upphovsrätten till Materialet. Det var således inte troligt att vare sig RTC eller annan organisation hade denna rätt. Zenon Panoussis hade abonnemang på vissa internettjänster. Han hade egen hemsida samt tillgång till nyhetsgrupper. Han kunde skicka och motta e-mail. När man tar del av ett meddelande till en nyhetsgrupp, exempelvis till ars som han var ansluten till, kommer texten upp på bildskärmen utan mellanlagring. Man kan välja att spara meddelandet; om man gör det skapas en kopia i den egna hårddisken. Om man väljer att inte spara meddelandet försvinner texten. När man får ett e-mail från någon anges det i den egna datorn ("plingar"). En kopia av meddelandet lagras automatiskt i hårddisken om man startar program- met för elektronisk post och så länge vet man inte vad meddelandet innehåller. Först därefter kan man ta del av meddelandet. På sin hemsida kan man lägga ut text som alla som är anslutna till denna tjänst på Internet kan ta del av. Den som vill spara något som han tagit del av lagrar (laddar ned) detta i sin hårddisk. Eftersom scientologiorganisationerna inte visat att de hade upphovsrätt till Materialet ansåg Zenon Panoussis att han hade rätt att vidta åtgärder med detta utan att det skulle utgöra intrång i RTCs upphovsrätt. Försommaren 1996 fanns OT II och OT III på ett stort antal hemsidor hos olika personer. Zenon Panous- sis laddade ned detta på sin hårddisk, varvid ett exemplar av verket framställdes. Någon person skickade utan att han bett om det ett e-mail innehållande NOTs till honom. Detta lagrades automatiskt på hans hårddisk. Denna exemplarfram- ställning är han således inte ansvarig för. Den 17 juni 1996 överförde Zenon Panoussis OT II och OT III till sin hemsida på Internet. Något ytterligare exemplar framställdes därvid inte i juridisk mening även om förfarandet rent tekniskt kan sägas innefatta exemplarframställning. Denna exemplarframställning utgör i så fall ett nödvändigt tekniskt mellanled. Rättsligt innebär förfarandet flyttning av dokumentet från en förvaringsplats till en annan och att detta gjorts tillgängligt för allmänheten genom offentligt framförande. Det stämmer att den angivna kommunikationen på Internet med Helena Kobrin ägde rum. Zenon Panoussis var så provokativ som möjligt vid dessa kontakter. Detta skall inte ses som att han erkände intrång i Materialet och påstod att han skulle begå ytterligare intrång. RTC gick hårt åt internetleverantörerna. Efter någon månad försvann Zenon Panoussis hemsida från Internet. Zenon Panoussis lät då trycka OT II och OT III och via Internet utbjuda alstren till försäljning till självkostnadspris. Den 24 augusti 1996 överförde han NOTs, som någon skickat till honom, till ars. Detta utgjorde framställning av ett exemplar. Textmassan skickades automa- tiskt i tur och ordning till alla anslutna serverdatorer. Vidaresändningen till andra anslutna serverdatorer utgör ingen exemplarframställning. Anslagstavlan fungerar som en öppen brevlåda. Textmassan var bara tillgänglig på anslagstav- lan i två–tre timmar och försvann sedan. Det kan ha varit RTC som tog bort texten genom ett falskt meddelande. RTC brukar annulera andras meddelanden. När textmassan fanns på anslagstavlan gjordes den tillgänglig för allmänheten genom offentligt framförande. Meddelandet den 2 maj 1997 är en förfalskning. RTC eller någon annan måste ha utfört den. För den som är skicklig på området är det möjligt att skicka ett meddelande i annans namn. När det gäller påstått intrång utanför Internet är följande att tillägga. Utbjudandet av OT II och OT III via Internet blev ingen succé. Zenon Panoussis sålde inte ett enda exemplar. Han gav däremot bort några stycken. Det ålåg honom att till kronofogdemyndigheten lämna in disketten med Materi- alet som han hade. Myndigheten skulle verkställa beslutet om tagande i förvar och han ville vara myndigheten behjälplig härmed. Ingivandet av textmassor till riksdagen skedde då Zenon Panoussis väckte ett ärende om lagstiftning. Han gav samtidigt in ett brev till alla rikdsdagsledamöter och krävde att åtgärder skulle vidtas mot Scientologikyrkan. Material som åberopas hos en myndighet får naturligtvis inges till myndigheten. Det första exemplaret som lämnades in till riksdagen – "den högsta myndigheten i landet" – stals senare av scientologer. Det andra exemplaret som ingavs skulle ersätta det stulna. Detta nya exemplar hade framställts av Justitiekanslern sedan någon lämnat in ett exemplar till myndigheten. De olika exemplar som lämnats in till tingsrätten i målet utgör tillåtet process- material. Om RTC hade ingett ett omaskerat exemplar av Materialet skulle Zenon Panoussis inte ha behövt agera såsom han gjort för att tillvarata sin rätt. Det är således RTC som framtvingat ingivandet av textmassorna till tingsrätten. 6. Skadeståndets storlek Skäligt vederlag för utnyttjandet Antalet påstådda exemplarframställningar är – med undantag för det som skett som ett tekniskt led vid spridningen på Internet – ytterst begränsat RTC har inte visat omfattningen av spridningen på Internet. Annan förlust än uteblivet vederlag Det är i och för sig riktigt att marknadsskada uppkommit. Skadan har dock inget med eventuellt upphovsrättsintrång att göra utan är att hänföra till Materialets avsaknad av litterära, religiösa och filosofiska kvaliteter. Lidande eller annat förfång Det bestrids att störningar i RTCs kvalitetskontroll uppkommit. Scientologikyr- kan har så starkt inflytande över sina medlemmar att det får antas att medlem- mar som ännu inte uppnått erforderlig etisk och andlig nivå för att få ta del av Materialet självmant väljer att avstå. Endast upphovsmannen själv kan ha lidit eventuell ideell skada. Ersättning för sådan har RTC inte rätt att uppbära. Om enskilda scientologer skulle ha lidit ideell skada har RTC inte heller rätt att uppbära ersättning för detta. 7. Bristande förenlighet med Europakonventionen Genom artikel 10 i konventionen skyddas yttrandefriheten i alla former. In- skränkningar i yttrandefriheten får enligt bestämmelsen ske endast under förutsättning att vissa särskilda kriterier är uppfyllda. Ett kriterium som måste vara uppfyllt är att inskränkningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att, som i detta fall, skydda scientologernas upphovsrätt. Den inskränkning i Zenon Panoussis yttrandefrihet som upphovsrättslagen innebär fyller inte något angeläget samhälleligt behov i detta fall. Ett primärt syfte i upphovsrätten är att skydda upphovsmannens kommersiella intressen. Dessa intressen är svaga i målet eftersom det inte finns någon rimlig proportion mellan behovet av att tillgodose scientologernas intresse av att upphovsrätten till Materialet inte kränks och Zenon Panoussis intresse av att göra bruk av sin yttrandefrihet för att bereda allmänheten möjlighet att ta ställning till innehållet i skrifterna. Scientologerna vilseleder allmänheten att söka medlemskap i rörelsen och spendera stora belopp för att delta i de förberedande kurserna som krävs för att ta del av Materialet genom att förtiga och förneka dess egentliga innehåll. Allmän kännedom om Materialets och scientologilärans innehåll, liksom om dess författares litterära och filosofiska nivå, är nödvändig för att presumtiva medlemmar i scientologirörelsen skall kunna fatta beslut om medlemskap på riktiga grunder. Spridning av innehållet i skrifterna är nödvändig för att man skall kunna bedöma vad organisationen står för, Zenon Panoussis har därför inte haft annat syfte med sina åtgärder än att tillkännage sina åsikter och få till stånd en debatt om och en granskning av scientologiläran. Det är ostridigt att scientologiläran är en religion och att Materialet utgör en central del av denna religions skrifter. Genom att monopolisera Materialet och endast tillhandahålla det till extremt höga priser hindrar RTC troende scientolo- ger som inte vill eller har råd att ansluta sig till av RTC godkända samfund att fritt kunna ta ställning till och utöva scientologin som religion. RTCs intresse av att upphovsrätten till Materialet inte kränks är underordnad allmänhetens intresse att fritt kunna ta ställning till och utöva scientologin som religion. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. DOMSKÄL Förhör under sanningsförsäkran har på båda parters begäran ägt rum med RTCs ställföreträdare Warren McShane och vittnesförhör på RTCs begäran hållits med datateknikern Micael Nyström, advokaten Birgitta Alexandersson, kronofogden Birgitta Possner Frisell, den amerikanske advokaten Tomas Small och CSTs vicepresident Tomas Vorm. Parterna har vidare åberopat skriftlig bevisning. Ett exemplar av Materialet i omaskerat skick – enligt RTC detsamma som i maske- rat skick åberopades vid registreringen hos US Copyright Office – har företetts men inte ingetts. Tingsrätten tar – i den mån det behövs – ställning till relevanta frågor i den ordning som befinnes lämplig. Uppdelningen i olika frågor sker med ledning av hur dessa ovan redovisats under olika rubriker och punkter. 1. Saklegitimation Vad först beträffar upphovsmannaskapet till OT II och OT III har Zenon Panoussis invänt att Geoffrey C. Filbert och inte L. Ron Hubbard är verkens upphovsman. Som enda stöd för sin uppfattning har han åberopat att Filberts verk Excalibur revisited, The Akashic Book of Truth registrerades hos US Copyright Office innan registreringen av Materialet skedde. Enligt RTC saknar tidpunkten för registrering betydelse för denna fråga. Tingsrätten finner, i likhet med vad RTC hävdat att tidpunkten för registrering inte har den betydelse Zenon Panoussis påstått. Upphovsrätt till ett verk upp- kommer när det skapats. Att OT II och OT III tillkommit före Filberts verk stöds av uppgifterna om färdigställandet av respektive verk som angetts vid registreringen hos US Copyright Office. RTC har åberopat ett utdrag ur Filberts bok. I dess förord anförs bl.a följande: "Upphovsrätterna till Scientologins, Dianetikens och Hubbards teorier ifråga- sätts inte vid detta tillfälle...". Detta tyder, enligt tingsrättens mening, på att Filbert själv inte ansett att Hubbard gjort intrång i hans bok vid sitt författande av Materialet. Warren McShane har uppgett att han läst Filberts bok till fullo och jämfört den med de omaskerade texter av Hubbard som ingetts till US Copyright Office för registrering i maskerat skick. Enligt honom är texterna olika, dock att Filbert tagit något intryck av Hubbard. Filbert har i en text på hundratals sidor tagit totalt några få stycken från Hubbard, men i övrigt skiljer sig texterna åt. Tingsrätten finner på grund av det anförda att Zenon Panoussis invändning att Hubbard inte är upphovsman till OT II och OT III saknar fog. Zenon Panoussis har vidare invänt att RTC-licensen inte ger RTC rätt att föra talan i eget namn. I licensavtalet anges att RTC erhållit ett exklusivt bemyndigande att använda s.k. avancerad teknologi innefattande Materialet. En precisering av RTCs rättigheter och skyldigheter anges också. Bl.a. föreskrivs under punkt 2 c) att RTC ges rätt att "skydda och hävda alla rättigheter till avancerad teknologi inom territoriet inklusive upphovsrättigheter och rättigheter till affärshemlighe- ter och att uppbära skadestånd för tidigare, nuvarande eller framtida kränkningar eller missbruk av sådana rättigheter av tredje man." Tomas Small och Tomas Vorm har hörts på denna punkt. Tomas Small har uppgett bl.a. följande. Han har såsom advokat mångårig erfarenhet på avtalsområdet och har på RTCs uppdrag upprättat licensavtalet. Parternas önskan var att RTC skulle ges alla rättigheter till avancerad teknologi inklusive Materialet utanför USA. Enligt avtalet har därför samtliga upphovsrät- tigheter upplåtits, inga sådana rättigheter har kvarblivit hos upplåtaren. Av- talsparternas syfte var att ge RTC uteslutande rätt och skyldighet att vid intrång i upphovsrättigheterna föra talan i eget namn. Tomas Vorm har bekräftat att CST numera efterträtt Hubbards dödsbo som licensgivare i förhållande till RTC. Han har bekräftat att samtliga upphovsrättig- heter avseende Materialet upplåtits i enlighet med vad Tomas Small uppgett. Också enligt hans uppfattning har RTC rätt att föra talan i eget namn vid upphovsrättsliga intrång avseende ifrågavarande rättigheter. Avtalet har ingåtts i USA mellan två amerikanska rättssubjekt, varför ameri- kansk rätt är tillämplig vid frågan om avtalets tolkning. Enligt ett utlåtande av den amerikanske advokaten Neil Boorstyn, verksam i San Francisco, skall den federala upphovsrättslagen i USA tillämpas vid bedömning av frågan om den rätt bemyndigandet ger RTC. Boorstyn uttalar som sin mening att RTC tiller- känts rätt att föra egen talan i en situation som den förevarande. Tingsrätten finner utrett – vid tillämpning av såväl amerikansk som svensk rätt – att RTC getts bemyndigande att föra talan i eget namn i en situation som den förevarande. 2. Identitet Zenon Panoussis har hävdat att texterna som registrerades hos US Copyright Office inte överensstämmer med de texter som RTC åberopar i målet på grund av att förändringar och förvanskningar av de ursprungliga texterna skett efter registreringen. Detta innebär att intrång i vilket fall som helst inte kan ha skett i de registrerade texterna. Han har inte förebringat någon bevisning till stöd för påståendet att dessa ändringar ägt rum. Warren McShane har uppgett att de åberopade texterna överensstämmer med de ursprungliga texter av Hubbard som ingetts för registrering hos den amerikanska registreringsmyndigheten. Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta Warren McShanes uppgift. Det är därför klarlagt att de registrerade texterna överensstämmer med de texter som RTC åberopar i målet, dvs. Materialet. När det härefter gäller att avgöra om Materialet överensstämmer med de påstådda intrångstexterna är situationen unik eftersom tingsrätten inte getts tillfälle att själv göra en närmare jämförelse mellan Materialet och de andra texterna. Detta beror på att RTC vägrat att inge Materialet i omaskerat skick. Vid huvudförhandlingen har RTC visserligen – helt flyktigt – företett ett omaske- rat exemplar härav. Detta har dock inte gett tingsrätten någon egentlig uppfatt- ning om hur det förhåller sig med likheten mellan de olika texterna. Det av RTC åberopade maskerade exemplaret av Materialet ger föga ledning i jämförelsefrågan eftersom maskeringen täcker för mycket av texten. Enligt RTC består hela Materialet av 224 sidor text. Aktbilagorna 30, 37 och 126 påstås innehålla intrångstexter. Aktbilaga 37 består av lika många sidor som Materialet. Aktbilaga 30 består av 11 sidor och aktbilaga 126 av cirka 700 sidor. Birgitta Alexandersson har i egenskap av notarius publicus vid motläsning med annan person gjort en jämförelse mellan innehållet i det som enligt RTC utgör Materialet i omaskerat skick och innehållet i det påstådda intrångsmaterialet. Av hennes utsaga framgår följande. Som jämförelsematerial har hon tagit del av aktbilagorna 30, 37 och 126, det påstådda intrångsmaterialet som ingetts till riksdagen och tingsrättens administrativa avdelning, meddelandet den 2 maj 1997 och de två i förvar tagna disketterna. Innehållet i aktbilaga 37 är i stort sett identiskt med det som ingetts till riksdagen och tingsrättens administrativa avdelning. Det förekommer dock vissa typografiska skillnader. Beträffande aktbilaga 126 och disketterna har endast stickprovskontroller gjorts. I övrigt har en fullständig jämförelse skett ord för ord. Texter från OT II och OT III förekommer i aktbilagorna 30, 37 och 126 samt i meddelandet den 2 maj 1997 och de två disketterna. Texter från NOTs förekommer i allt jämförelsematerial. Såvitt avser OT II föreligger nästan fullständig överensstämmelse mellan Materialet och aktbilaga 37, dock att 10 sidor saknas i den senare. Beträffande OT III och aktbilaga 37 föreligger också stor överensstämmelse. Aktbilaga 37 saknar emellertid även här ett antal sidor. Beträffande NOTs är överensstämmel- sen mellan Materialet och aktbilaga 37 så gott som fullständig och i huvudsak fattas endast några mindre delar av NOTs i aktbilaga 37. En mindre del av innehållet i aktbilaga 126, ungefär 15 procent, kan uppskattas överensstämma med innehållet i aktbilaga 37. Resterande del synes emellertid också ha hämtats från aktbilaga 37, dock att texterna kastats om i stor omfattning. Parterna har förklarat att de är överens om att ungefär 7–8 procent av innehållet i aktbilaga 126 överensstämmer med innehållet i aktbilaga 37. Zenon Panoussis har vitsordat att texterna på de två disketterna överensstämmer med innehållet i aktbilaga 37. Han har vidare vitsordat att innehållet i textmassan som han utbjudit som OT II och OT III (häftet Operating Thetan) i augusti 1996 på Internet – Fishman Papers – överensstämmer med innehållet i aktbilaga 37 i aktuella delar. RTC har uppgett att innehållet i meddelandet den 2 maj 1997 överensstämmer med innehållet i aktbilaga 37. Zenon Panoussis har inte ifrågasatt detta Tings- rätten finner därför klarlagt att det föreligger sådan överensstämmelse. Warren McShane har uppgett att det omaskerade exemplar av Materialet som tillställts Birgitta Alexandersson för jämförelsen är identiskt med det exemplar som företeddes vid US Copyright Office vid registreringen av Materialet; detta täcktes över så att registering kunde ske i det skick som framgår av den i målet ingivna kopian av Materialet i maskerat skick. Genom vad sålunda upptagits – särskilt uppgifterna av Birgitta Alexandersson – finner tingsrätten att det i upphovsrättslig mening föreligger tillräcklig likhet mellan innehållet i Materialet och innehållet i jämförelsematerialet bestående av aktbilagorna 30, 37 och 126, häftet Operating Thetan, materialet som ingetts till riksdagen och tingsrättens administrativa avdelning, meddelandet den 2 maj 1997 samt de två disketterna. Det skall särskilt anmärkas att det vid en upphovs- rättslig bedömning inte krävs ett totalt och direkt återgivande för att ett exem- plar skall göra intrång i ett verk. Så länge det är fråga om ett bibehållande av verkets tankeinnehåll i den individuella utformning som upphovsmannen har gett det faller exemplar av verket, som innebär bara mindre ändringar eller bearbet- ningar, under upphovsrätten till verket. Också delar av ett verk kan utgöra exemplar av verket under förutsättning att delen i sig har tillräcklig verkshöjd för att utgöra ett upphovsrättsligt verk (jfr NJA 1995 s. 256). Det saknas anledning att ifrågasätta RTCs uppgift att det exemplar av Materia- let som RTC överlämnat till Birgitta Alexandersson för jämförelsen – ett exemplar av Hubbards originalverk – utgör samma exemplar som inlämnats till US Copyright Office för registrering i maskerat skick. Bedömningen i identitetsfrågan innebär sålunda att intrång i Materialet förelig- ger om förutsättningarna i övrigt för intrång är för handen. 3. Verkshöjd Den redovisade bedömningen innebär att innehållet i Materialet i allt väsentligt överensstämmer med innehållet i aktbilaga 37. Båda alstren är avfattade på engelska språket. Warren McShane har kortfattat beskrivit det andliga och konstnärliga innehållet i Materialet och därvid uppgett bl.a att det är ett uttryck för upphovsmannens uppenbarelser ("revelations") och andliga upplevelser och hans önskan att kommunicera med andra människor. Materialet är enligt Warren McShane också ett uttryck för upphovsmannens unika stil. Kravet på verkshöjd är lågt ställt i svensk rätt. För att ett alster skall kunna få upphovsrättsligt skydd krävs ett visst mått av självständighet och originalitet hos alstret. Det skall vara ett resultat av en andlig skapande verksamhet i sådan utsträckning att produkten har en så personlig eller säregen prägel att två personer som arbetar oberoende av varandra inte skulle kunna uttrycka alstets innehåll på samma sätt. Alstret skall – som man brukar uttrycka det – ha uppnått verkshöjd. Även i och för sig tämligen banala och enkla alster kan uppnå verkshöjd och därmed vara upphovsrättsligt skyddade. Inte heller anses det att man skall tillämpa någon litterär eller konstnärlig värdering av alstret vid bedömningen av om verkshöjd föreligger. Tingsrätten finner att bedömningen inte rimligen kan avse envar av de olika serierna. Dessa hänger samman och bildar enheter, nämligen OT II, OT III och NOTs. Bedömningen om verkshöjd föreligger skall därför avse enheterna i dess helhet. Den stora textmassan, 224 sidor, pekar i sig på att det är troligt att verkshöjd föreligger. Denna bedömning görs oavsett det förhållandet att Materialet föreligger på engelska språket. Med beaktande av de textdelar som varit tillgängliga för bedömning samt Warren McShanes utsaga och den använd- ning som Materialet faktiskt har finner tingsrätten att detta har erforderlig verkshöjd. 4. Offentliggörande Zenon Panoussis har hävdat att Materialet lovligen blivit offentliggjort när det "lämnade Hubbards närmaste krets" eller när upphovsrättigheterna till detta överläts till scientologirörelser eller när Materialet började saluhållas eller på annat sätt gjorts tillgängligt för scientologer vid kurser som dessa anordnat. Han har hävdat att det i vart fall blivit offentligt vid ingivandet i Fishmanmålet i USA. Ingenting har framkommit som visar att Materialet "lämnat Hubbards närmaste krets" på sådant sätt att det lovligen offentliggjorts och inte heller som visar att det blivit lovligen offentliggjort då upphovsrättigheterna till detta upplåtits till olika organisationer inom scientologirörelsen. Av utredningen framgår att Materialet enligt Hubbards vilja skall vara konfiden- tiellt. RTC har också vidtagit en mängd åtgärder för att förhindra obehörig spridning av Materialet. Warren McShane har utförligt redogjort för dessa åtgärder som innefattar bl a larmanordningar och övervakning så att exemplar av Materialet inte hamnar utanför Scientologikyrkans lokaler. Han har också bekräftat RTCs uppgifter om de krav som ställs på medlemmar som tillhandahål- les innehållet i Materialet. Förutom att de skall klara av de andliga kraven måste de således underteckna ett sekretessavtal och lova att inte avslöja inehållet i Materialet för någon obehörig NOTs får de inte ens läsa själva utan innehållet däri förmedlas muntligt av en präst (minister). Enligt Warren McShane har genom åren uppskattningsvis 20 000–25 000 personer tagit del av OT II och OT III och cirka 325 av NOTs under de former som angetts. Det är ostridigt att ett större antal scientologer fått del av åtmistone OT II och OT III och frågan blir då om detta tillhandahållande – som Zenon Panoussis menar – innebär att Materialet blivit lovligen offentliggjort. Enligt 8 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk - upphovsrättslagen – anses ett verk offentliggjort då det lovligen gjorts tillgäng- ligt för allmänheten. I 2 § tredje stycket anges vad som avses med sådant tillgängliggörande, detta sker då verket framförs offentligt eller då exemplar därav utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller eljest sprids till allmänheten eller visas offentligt. Lika med offentligt framförande anses fram- förande som sker i en förvärvsverksamhet inför en större sluten krets. När det gäller att avgöra om det tillgängliggörande av Materialet som i detta fall skett till scientologimedlemmar skall anses vara upphovsrättligt offentligt eller ej kan vissa vägledande synpunkter hämtas från förarbetena till lagen (jfr prop. 1960:17 s. 62 f.) och rättspraxis. Ett tillgängliggörande är i första hand offentligt om möjligheten att närvara står öppen för envar (jfr NJA 1980 s. 123). Detsam- ma anses gälla om tillgängliggörandet endast är formellt slutet, t.ex. genom krav på medlemskap i förening som inte uppfyller kraven på slutenhet (jfr NJA 1967 s. 150) Däremot torde ett tillgängliggörande inte anses ha skett offentligt om det skett i en sluten personkrets som på något sätt är individuellt bestämd och utgör en utåt avgränsad enhet sammanhållen av ett påvisbart samband mellan medlemmarna (jfr NJA 1988 s 715). Detta anses kunna gälla t.ex. de anställda vid ett företag, eleverna vid en skola, särskilt inbjudna deltagare i en konferens och medlemmarna i en förening idkande viss verksamhet, vilken tillämpar klara och begränsade inträdesbestämmelser eller kräver viss aktivitet av medlemmar- na. Kretsen får inte vara så stor eller obestämd, t.ex. genom att vara öppen för vem som helst som ingår i en stor grupp i ett någorlunda stort område eller som tillhör en särskild grupp av befolkningen, att den av sådan anledning måste räknas till allmänheten. Ytterst anses det att det skall göras en samlad bedöm- ning av sådant som ändamålet för föreningen eller kretsen, möjligheterna att vinna medlemskap i kretsen och tillträde till framförandet, antalet personer och om framförandet skett i ekonomiskt syfte. Härtill bör kunna komma upphovs- mannens egna intentioner med handhavandet av ett verk innebärande att det primärt får anses tillkomma upphovsmannen själv att bestämma om ett verk skall offentliggöras eller inte. Tingsrätten finner på grund av det anförda att den grupp av scientologimedlem- mar som fått ta del av Materialet – oavsett hur många personer som rent faktiskt fått ta del av det – kan anses utgöra en sluten grupp i upphovsrättslig mening och att det därför inte blivit lovligen offentliggjort genom tillgängliggörandet. Zenon Panoussis har vidare påstått att Materialet blivit lovligen offentliggjort genom ingivande i Fishmanmålet. Han har inte åberopat någon utredning till stöd för sitt påstående. RTC har invänt att ingivandet inte skett med dess samtycke och att Materialet sekretessbelades av den amerikanska domstolen. Det föreligger inte någon utredning om de närmare omständigheterna i Fishman- målet. Såsom nedan anförs i inledningen till punkt 5.2. innebär ingivande av ett verk till domstol eller myndighet normalt att verket anses offentliggjort i upp- hovsrättslagens mening. Det är dock inte lovligen offentliggjort om ingivandet inte skett med upphovsmannens samtycke. Det är inte visat att ingivandet i Fishmanmålet skett med RTCs samtycke. Med hänsyn till det anförda finner tingsrätten inte visat att Materialet lovligen har offentliggjorts genom ingivandet i Fishmanmålet. Detta innebär att Zenon Panoussis – i den mån RTCs ensamrätt enligt 2 § upphovsrättslagen befinnes ha åsidosatts – inte haft rätt att framställa enstaka exemplar för enskilt bruk enligt 12 § i lagen eller haft citaträtt enligt dess 22 §. 5. Intrångsåtgärder Intrång påstås ha skett dels genom datormässiga åtgärder, dels genom åtgärder med i huvudsak papperskopior. Tingsrätten tar först ställning till de datormässi- ga åtgärderna. 5.1. Intrång via internet Micael Nyström har hörts om hur Internet fungerar rent tekniskt. Han har uppgett bl a följande. Den som har en dator med fast anslutning till Internet kan ha en hemsida. En sådan kan alla med en ansluten dator läsa. På en hemsida finns ofta länkar så att man kan klicka sig vidare – surfa – till andra hemsidor. Man kan ta material från Internet och lägga in det på sin egen hemsida. Material som skall överföras till den egna hemsidan måste först redigeras i den egna datorn och sparas på dess hårddisk. Därefter ringer man till internetleverantören och anger namn och lösenord m.m. varefter filen eller dokumentet kan överföras. Om man vill flytta en fil från sin hårddisk till hemsidan anger man ett kommando ("move"), varefter två olika operationer sker rent tekniskt. Först sker en kopiering av filen och sedan raderas originalet. Då man läser någons hemsida på sin dataskärm sker en flyktig teknisk kopiering av hemsidan i den egna datorn. Denna kopia raderas då datorn stängs av. En nyhetsgrupp utgör ett diskussionsforum i ett visst ämne. Internetleverantören bestämmer vilka nyhetsgrupper dess användare skall ha tillgång till. Användaren får en lista över nyhetsgrupperna. För att få kontakt med en nyhetsgrupp krävs det ibland lösenord. När användaren har fått kontakt med en nyhetsgrupp kan han läsa andras meddelanden och sända egna meddelanden till gruppen. Efter- som nyhetsgruppen enbart skall behandla nyheter tas meddelandena bort efter en tid. Det är dock vanligt att meddelandena arkiveras hos serveroperatören. När ett avsänt meddelande kommer in till en nyhetsgrupp framställs ett exemplar därav i servern hos den operatör som tillhandahåller nyhetsgruppen. Elektronisk post anländer till en s.k, brevlåda hos internetleverantören. Använ- daren känner inte till att post kommit till honom. För att få veta om någon post kommit måste han ringa upp internetleverantören och fråga, vilket sker genom att han anger ett kommando så att programmet för elektronisk post startar. Den post som kan finnas kopieras då automatiskt ned på den egna datorns hårddisk samtidigt som posten raderas i internetleverantörens server. Användaren kan därefter välja att läsa posten eller låta bli att göra detta. Om en användare vill föra över innehållet i ett e-mail till sin hemsida tar han fram meddelandet och redigerar texten. Vid överförandet till hemsidan sker först en kopiering av detta i den egna hårddisken, varefter originalet genast raderas från den. Om användaren vill ändra sin hemsida går han till dess indexsida och lägger till den nya texten. Om användaren vill föra över innehållet i ett e-mail till en nyhetsgrupp går det normalt till på samma sätt, dock att det dessutom krävs ytterligare en del aktiva åtgärder. Det går att annulera ett skickat meddelande genom att använda kommandot "cancel". Detta tas då bort men kan finnas kvar i någon server om lagring hunnit ske. Det går inte att begränsa spridningen av ett postat meddelan- de eftersom det lagras hos varje server. För att kunna identifiera den som skickar ett meddelande till en nyhetsgrupp finns en särskild kod för användaren. Operatören Swipnet /Tele2 har ett kodsystem där en "NNTP- posting user" används för att operatören skall veta vem användaren är, denne måste ringa upp på ett godkänt Tele2-konto. Detta system är i princip omöjligt att manipulera. Det är dock möjligt att sända falska meddelanden – meddelanden med falskt angivet namn, falskt angiven svarsadress eller avsändare – vid användning av andra system. Om två meddelanden har samma beteckning måste de komma från samma användare såvida inte de nödvändiga identifieringsuppgifterna obehörigen kunnat användas. Tingsrätten övergår nu till bedömning av de konkreta åtgärder som påstås utgöra exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten. Enligt 2 § första stycket upphovsrättslagen har den som innehar upphovsrätten till ett verk principiell ensamrätt till framställning av exemplar av verket. I andra stycket av paragrafen stadgas att såsom exemplarframställning anses även att verket överförs på en anordning genom vilket det kan återges. Ett exempel på sådan exemplarframställning är att att verk lagras i minnet på hårddisken till en dator. I upphovsrätten ingår också enligt stadgandet uteslutande rätt för upp- hovsmannen att göra verket tillgängligt för allmänheten. a) Hämtat Material (17 juni 1996) Zenon Panoussis har vitsordat att att han framställt ett exemplar av OT II och OT III genom överföring härav på eget initiativ till hårdisken på sin dator. Åtgärden innefattar exemplarframställning och utgör därmed intrång i RTCs upphovsrätt. Zenon Panoussis har vidare vitsordat att ett exemplar av NOTs framställts då det överförts till hans hårdisk men invänt att detta skett utan hans initiativ och utan att han haft någon kontroll däröver. Genom förhöret med Micael Nyström är det klarlagt att detta e-mail, som det rör sig om, rent tekniskt måste ha lagrats automatiskt i hårddisken på sätt Zenon Panoussis hävdat. Detta innebär således att exemplarframställning redan hade skett då Zenon Panoussis fick möjlighet att ta del av meddelandet. Fråga är om han skall ha ansvar för denna speciella exemplarframställning. I detta fall har det inte kunnat påvisas att Zenon Panous- sis haft anledning att anta att meddelandet skulle skickas till honom och att han haft möjlighet att söka förhindra detta. För att upphovsrättsintrång skall anses föreligga bör, enligt tingsrättens mening, fordras att den som har ansvar för en åtgärd har möjlighet att bedöma om åtgärden gäller befattning med ett verk i upphovsrättslagens mening. Denna förutsättning kan inte anses vara uppfylld genom att användaren endast startar programmet för elektronisk post med följd att ett exemplar av verket automatiskt framställs. Tingsrätten finner därför att denna exemplarframställning inte kan läggas honom till last. b) Material till hemsida (17 juni 1996) Zenon Panoussis har vitsordat att han den 17 juni 1996 överfört OT II och OT III från sin hårdisk till ett utryme på internetleverantörens serverdator. Han har gjort gällande att detta inte utgör någon exemplarframställning utan endast en förflyttning av en fil från en av hans förvaringsplatser till en annan sådan på hans hemsida. Han har vitsordat att förfarandet innebär att textmassan gjorts tillgäng- lig för allmänheten. Genom förhöret med Micael Nyström är det klarlagt att ett förfarande som det aktuella rent tekniskt inte innebär en förflyttning av en fil. I teknisk mening har förflyttningen skett i två led; först har en kopia av verket framställts i hårddisken och överförts till servern och därefter har exemplaret i hårddisken raderats. Tingsrätten finner att Zenon Panoussis genom sina åtgärder begått intrång i RTCs upphovsrätt genom att framställa ett exemplar av de aktuella texterna. Det skall också prövas huruvida förfarandet innebär att texterna gjorts tillgängli- ga för allmänheten. Såsom nämnts i det föregående har Zenon Panoussis vitsordat att förfarandet innebär att detta skett. Vitsordandet gäller emellertid en rättslig kvalifikation som domstolen inte är bunden av. Det åligger därför tingsrätten att pröva rättsfrågan förutsättningslöst. Genom överföringen av texterna till Zenon Panoussis hemsida har andra inter- nettanvändare beretts tillfälle att ta del av texterna. Detta har inte kunnat ske automatiskt utan har krävt aktiva åtgärder från deras sida. Man brukar i detta sammanhang av digitala informationsnätverk tala om att verket görs tillgängligt för tredje man interaktivt, dvs så att han kan få åtkomst till det och begära överföring vad gäller tid och plats. Ett annat uttryckssätt för denna situation är också – med användande av en engelsk term – att ett verk görs tillgängligt "on-demand". Fråga uppkommer då om den överföring som Zenon Panoussis har gjort i detta fall ligger inom upphovsrättens reglering om uteslutande rätt att göra verket tillgängligt för allmänheten, som denna rätt har definierats i upphovsrättslagen. Frågan bör ställas mot bakgrund av att upphovsrättslagens reglering att göra verket tillgängligt för allmänheten sker genom att det framförs offentligt, så ock då exemplar därav utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller eljest sprids till allmänheten eller visas offentligt. Det anses därvid allmänt vedertaget att rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten genom spridning och visning tar sikte på fall då några nya exemplar inte framställs utan i stället andra typer av utnyttjanden sker på grundval av redan existerande verksexemplar (jfr t.ex. Olsson, Upphovsrättslagstiftningen, 1996, s. 55). Däremot anses inte att rätten till offentligt framförande har denna anknytning (jfr lydelsen av 2 § tredje stycket upphovsrättslagen). Det kan i detta sammanhang tilläggas att det, åtminstone i Europa, torde vara en allmänt vedertagen uppfattning att rätten att göra ett verk tillgängligt för allmänheten genom spridning eller visning endast är tillämplig på spridning av fysiska exemplar av verket, och därför för närvarande inte omfattar själva handlingen att överföra ett verk som finns lagrat i digital form så att det görs tillgängligt för tredje man så att han kan få åtkomst till det och begära individuell överföring av det (interaktiv överföring). Denna fråga har emellertid uppmärksammats inom ramen för det internationella samarbetet på upphovsrättens område och man verkar där för att åstadkomma att sådana regler tillkommer och införs i nationell lagstiftning som gör att också interaktiva överföringar skall falla inom upphovsmannens ensamrätt (jfr artikel 8 i konven- tion 1996 WIPO Copyright Treaty sluten inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, WIPO, och Europeiska gemenskapernas kommis- sions förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhäl- let). Vid bedömningen av om den överföring som Zenon Panoussis företagit strider mot upphovsrätten bör också uppmärksammas att utformningen av huvudbe- stämmelsen om upphovsmannens ensamrätt ("uteslutande rätt att förfoga över verket") gjorts tämligen allmän just för att hänsyn skall kunna tas till en fortgå- ende teknisk utveckling på ett sådant sätt att upphovsrättsskyddet inte urholkas (jfr NJA II 1961 s 38). Genom överföringen av OT II och OT III till Zenon Panoussis hemsida har texterna gjorts åtkomliga för andra internetanvändare. I tekniskt hänseende har fordrats medverkan av ifrågavarande intenetleverantör och i teknisk mening kan sägas att det direkta tillhandahållandet skett av denne. Som framgått av Micael Nyströms uppgifter får nämligen den överföring som Zenon Panoussis gjort anses innefatta två steg. Först har ett exemplar av materialet framställts i hårddisken till Zenon Panoussis dator och därefter har det förts över till internet- leverantörens server. Härigenom har materialet tillhandahållits på Zenon Pa- noussis hemsida. För att ta del av innehållet har vissa aktiva åtgärder krävts från användarnas sida. Materialet har således varit tillgängligt interaktivt (on-demand), dvs. på ett sådant sätt att tillgång till detta har kunnat erhållas från en plats och vid en tidpunkt som valts individuellt av användaren. Vad gäller Zenon Panoussis handlande skiljer sig detta, enligt tingsrättens mening, inte till sin innebörd på något avgörande sätt från andra vedertagna former av tillgängliggörande för allmänheten enligt 2 § upphovsrättslagen. Att möjligheten att del av materialet i fråga fordrat medverkan av intenetleverantö- ren har varit ett nödvändigt genomgångsled men saknar betydelse för bedöm- ningen av tillåtligheten av förfarandet. Till saken hör också att syftet med att lägga ut ett material på den egna hemsidan är att andra skall ta del av detta. Vad förfarandet får sägas ha inneburit är att verket, efter en digital överföring, fixerats i internetleverantörens server och därmed också fått en sådan form att det kunnat göras tillgängligt genom projektion på en bildskärm hos den som valt att ta del av Zenon Panoussis hemsida. När ett sådant förfarande som innefattar visning på en bildskärm avser litterära verk anses det kunna vara ett framförande av verket (jfr t ex. SOU 1985:51 s 61–64 och Olsson, Copyright, 1998, 6 uppl., s. 92). För bedömningen av om framförandet i detta fall skett offentligt är det utan betydelse att det för verkets förmedling krävts särskilda tekniska anordningar för att ta del av Zenon Panoussis hemsida. En stor personkrets hade tillgång till den server till vilken Zenon Panoussis var ansluten. Visserligen har det krävts att den som velat ta del av verket gjort detta genom vissa aktiva åtgärder för "uppkoppling" till Zenon Panoussis hemsida. Men ett tillgängliggörande anses inte vara beroende av att någon sedan i verkligheten tar del av verket; tillgäng- liggörande anses ändå ha skett. Mot bakgrund av vad som nu har sagts finner tingsrätten att Zenon Panoussis förfarande att överföra OT II och OT III från sin hårddisk till internetleverantö- rens server för intagande på hans hemsida får anses ha inneburit att verket offentligt framförts. Förfarandet har därmed inneburit intrång i RTCs upphovs- rätt. c) Material till nyhetsgrupp (24 augusti 1996) Zenon Panoussis har vitsordat att han den 24 augusti 1996 framställt ett exem- plar av NOTs genom att överföra detta till en elektronisk anslagstavla. Detta utgör exemplarframställning som innebär intrång i RTCs upphovsrätt. Zenon Panoussis har bestritt att automatiska överföringar som kan ha skett till andra serverdatorer utgör exemplarframställning i upphovsrättslagens mening. Hans inställning på denna punkt får anses innefatta att han hävdar att han under alla förhållanden inte är ansvarig för denna ytterligare exemplarframställning. Tingsrätten finner genom förhöret med Micael Nyström klarlagt att också nämnda överföringar i teknisk mening inneburit exemplarframställning. Denna framställning ingår som ett tekniskt led i systemet som Zenon Panoussis inte rimligen bör vara ansvarig för. Förfarandet skall därför inte läggas honom till last som intrång i upphovsrätten. Zenon Panoussis har vitsordat att textmassan varit tillgänglig på anslagstavlan i två–tre timmar och att textmassan under denna tid gjorts tillgänglig för alllmän- heten genom offentligt framförande. Liksom under b) är här fråga om en rättslig kvalifikation som tingsrätten har att pröva. Den rättsliga bedömning som skett under nämnda punkt har bäring också i detta fall. Tingsrätten finner således att Zenon Panoussis förfarande att överföra verket från sin egen dator till den elektroniska anslagstavlan inneburit att verket framförts offentligt och därige- nom gjorts tillgängligt för allmänheten. Förfarandet utgör intrång i upphovsrät- ten. d) Material till nyhetsgrupp (2 maj 1997) Zenon Panoussis har bestritt att han haft någonting att göra med detta medde- lande och har hävdat att det utgör en förfalskning. Micael Nyström har närmare redogjort för möjligheten att meddelandet skulle kunna vara förfalskat. Han har uppgett att detta med 99 procents sannolikhet har postats från den dator som Zenon Panoussis innehaft. Det bör vid detta förhållande ankomma på Zenon Panoussis att förebringa stark motbevisning till stöd för sin uppfattning. Han har inte förmått detta. Tingsrätten finner därför att RTC visat att Zenon Panoussis är ansvarig för ifrågavarande meddelande. Tingsrätten gör samma principiella bedömning av förfarandet som redovisats under b). Han har således gjort sig skyldig till intrång i RTCs upphovsrätt genom exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten i form av offentligt framförande vid överföringen till den elektroniska anslagstavlan. 5.2. Intrång genom framställning och spridning av skriftliga exemplar m.m. Tingsrätten tar först i ett inledande avsnitt principiell ställning till hur ingivande av ett verk till domstol eller myndighet skall betraktas när det gäller frågan om verket gjorts tillgängligt för allmänheten. Frågan har betydelse under alla punkter nedan utom punkt a). Ingivande till domstol eller myndighet Materialet har getts in till tingsrätten – dess administrativa avdelning och den avdelning där målet handläggs –, kronofogdemyndigheten och Riksdagen. RTC har påstått att ingivandet innebär upphovsrättsintrång genom att Materialet därigenom gjorts tillgängligt för allmänheten. Av 2 § upphovsrättslagen följer att ett verk görs tillgängligt för allmänheten bl.a. då exemplar av det sprids till allmänheten. Av förarbetena till bestämmelsen (SOU 1956:25 s 95, prop 1961:17 s. 62–63) framgår att spridning till allmän- heten i regel anses ha skett så snart ett exemplar överlämnats till någon person som inte tillhör den närmaste familje- eller vänkretsen och att upphovsmannens rätt berörs om spridningsåtgärden bara avser ett enda exemplar. Ändamålet med spridningen anses i detta sammanhang vara ovidkommande. Varken av förarbe- tena eller rättspraxis framgår att det har någon betydelse till vem spridningen av ett exemplar sker. Tingsrätten finner att otillåten spridning kan vara för handen såväl då spridning- en sker till en fysisk person som då den sker till en juridisk person. Detta innebär att ett verk görs tillgängligt för allmänheten också då det ges in till en domstol eller myndighet. Att verket vid ingivandet enligt tryckfrihetsförordningen blir att betrakta som allmän handling saknar upphovsrättslig betydelse. Den bestämning av upphovsrättens innehåll som gjorts i upphovsrättslagen utesluter inte tillämpning av annan lagstiftning. Uppstår konflikt mellan upp- hovsrättslagen och annan lag får konflikten lösas genom lagtolkning. Enligt rättspraxis anses det finnas ett begränsat utrymme för domstolarna att göra andra begränsningar i upphovsmannens rätt än dem som är angivna i upphovs- rättslagen, se NJA 1986 s, 702 (jfr även NJA 1981 s. 992 och 1992 s. 307). Zenon Panoussis har i flera fall till sitt fredande åberopat 26 b § upphovsrättsla- gen. Lagrummets innebörd är att envars rätt att ta del av allmänna handlingar och användandet av ett verk i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse inte inkräktar på upphovsmannens skydd för sin upphovsrätt. Någon sådan situation som avses i lagrummet föreligger inte i detta fall. Bestämmelsen är därför inte tillämplig vid bedömning av Zenon Panoussis förfarande. Tingsrätten finner på grund av det anförda att ingivandet av Materialet till tingsrätten, kronofogdemyndigheten och Riksdagen i princip inneburit att detta gjorts tillgängligt för allmänheten genom spridning. Fråga är då om syftet med Zenon Panoussis åtgärder kan göra dessa befogade med följd att upphovsrättsin- trång likväl inte skall anses föreligga. Tingsrätten återkommer till närmare bedömning av denna fråga under respektive punkt. a) Häftet Operating Thetan (20 augusti 1996) Zenon Panoussis har vitsordat att han framställt exemplar av OT II och OT III i häftet Operating Thetan och i augusti 1996 via Internet utbjudit dessa till försäljning. Han har hävdat att citaträtt förelegat och att någon faktisk spridning inte skett. Vad beträffar frågan om citaträtt framgår av 22 § upphovsrättslagen att en förutsättning för denna rätt är att ett verk har lovligen offentliggjorts. Tingsrät- ten har tidigare konstaterat att denna förutsättning inte är för handen. Redan på grund härav föreligger inte citaträtt. Zenon Panoussis har genom sitt förfarande begått intrång i RTCs upphovsrätt genom dels otillåten exemplarframställning, dels otillåtet tillgängliggörande för allmänheten genom spridning. Beträffande den senare frågan saknar det betydel- se om han lyckats sälja några exemplar eftersom redan själva utbjudandet utgör intrång. b) Material till målet i tingsrätten (4 september 1996) samt till andra Zenon Panoussis har vitsordat att han framställt en kopia av delar av OT II och OT III och genom telefax tillställt tingsrätten denna (aktbilaga 30). Han har hävdat att han haft rätt att göra detta som svarande i målet för att tillvarata sin rätt. Framställningen av ett exemplar av Materialet och ingivandet av detta har uppenbarligen skett i det av Zenon Panoussis angivna syftet, nämligen att tillvarata sin rätt, beroende på RTCs processföring. Detta hade betydelse för frågan om identitet och verkshöjd på grund av RTCs vägran att förete Materia- let i omaskerat skick. Åtgärderna var sålunda befogade för att göra det möjligt för Zenon Panoussis att kunna tillvarata sin rätt i målet och får därför anses utgöra en tillåten begränsning i RTCs upphovsrätt. Åtgärderna har sålunda inte inneburit intrång i upphovsrätten. Zenon Panoussis har vitsordat att han tillställt några personer kopior av nämnda texter men invänt att han haft rätt att göra detta eftersom spridningen inte skett till allmänheten utan endast till en mindre sluten krets. Invändningen går ut på att förfarandet omfattas av rätten att framställa enstaka exemplar för enskilt bruk enligt 12 § upphovsrättslagen. Såsom tingsrätten redan fastslagit har Materialet inte lovligen offentliggjorts, varför nämnda rätt saknas. Förfarandet utgör sålunda otillåtet tillgängliggörande för allmänheten. c) Material till målet i tingsrätten (6 september 1996) Zenon Panoussis har redovisat samma principiella inställning beträffande framställningen och ingivandet av aktbilaga 37 till tingsrätten som beträffande framställningen och ingivandet av aktbilaga 30. Aktbilaga 37 har ursprungligen utgjort det påstådda intrångsmaterialet. Innehållet i berörda delar av övrigt påstått intrångsmaterial överensstämmer i allt väsentligt helt eller delvis med innehållet i aktbilaga 37. Denna aktbilaga har således central betydelse i målet. Den bedömning tingsrätten gjort under b) beträffande framställningen och ingivandet av aktbilaga 30 gäller – med ännu större tyngd – också framställ- ningen och ingivandet till tingsrätten av aktbilaga 37. Zenon Panoussis har således genom sitt förfarande inte begått intrång i RTCs upphovsrätt. d) Material till kronofogdemyndigheten (9 september 1996) Zenon Panoussis har inte bestritt att han framställt diskettexemplaret. Vid detta förhållande får tingsrätten utgå från att han framställt detta. Framställningen har inte varit befogad och utgör därför intrång i RTCs upphovsrätt. Zenon Panoussis har vitsordat att han gett in disketten till kronofogdemyndighe- ten. Han har förklarat att det ålåg honom att lämna in den för att myndigheten skulle kunna verkställa tingsrättens beslut om tagande i förvar. Fråga är om själva ingivandet utgör upphovsrättsintrång i form av tillgängliggö- rande för allmänheten. Vid verkställighet av tingsrättens beslut skulle allt intrångsmaterial i Zenon Panoussis besittning omhändertas. Det gällde också disketten. En annan sak är att disketten förmodligen inte hade kunnat omhänder- tas utan Zenon Panoussis egen medverkan. Tingsrätten finner att ingivandet varit befogat och därför inte innebär att Zenon Panoussis begått intrång i RTCs upphovsrätt. e) Material till riksdagen (20 september och 2 oktober 1996) Zenon Panoussis har inte bestritt att han framställt det första exemplaret som inlämnades till riksdagen. Tingsrätten finner att han framställt detta. Denna framställning utgör intrång i RTCs upphovsrätt. Beträffande det andra exemplaret har han uppgett att det utgör en kopia av en handling som Justitiekanslern framställt efter att handlingen ingetts till myndig- heten RTC har inte bestritt att det förhåller sig så med kopians tillkomst. Tingsrätten finner att Zenon Panoussis inte är ansvarig för denna framställning. Zenon Panoussis har vitsordat att han gett in handlingarna till riksdagen, men invänt att han haft rätt att göra detta dels med stöd av 26 § upphovsrättslagen, dels för att väcka ett ärende om lagstiftning. Enligt 26 § upphovsrättslagen får envar – med vissa inskränkningar – återge bl.a. vad som skriftligen anförs inför myndigheter. Bestämmelsen anger ett undantag från den upphovsrättsliga ensamrätten för handlingar som redan finns hos en myndighet till förmån främst för informationsfriheten. Bestämmelsen ger däremot inget stöd för att man har rätt att ge in upphovsrättsligt skyddade alster, som man kommit över, till en myndighet. Zenon Panoussis hade kunnat väcka ett ärende om lagstiftning utan att ge in Materialet helt eller delvis till riksdagen. Ingivandet har inte varit befogat och har därför utgjort tillgängliggö- rande för allmänheten genom spridning. Fråga om eventuell ytterligare spridning från Riksdagens sida är inte föremål för prövning. f) Material till tingsrättens administrativa avdelning (september 1996) Zenon Panoussis har förklarat att den ingivna handlingen är en kopia som framställts av administrativa avdelningen sedan någon annan gett in handlingen och att ingivandet därför inneburit att kopian återsänts till administrativa avdelningen. Det är inte visat att Zenon Panoussis framställt ifrågavarande handling. Något intrång genom exemplarframställning kan därför inte läggas Zenon Panoussis till last. Zenon Panoussis har vitsordat att han ingett ifrågavarande handling till tingsrät- tens administrativa avdelning. Ingivandet dit av handlingen, som har samma innehåll som aktbilaga 37, kan inte jämställas med ingivandet av aktbilagorna 30 och 37 till tingsrätten i målet. Rent allmänt kan inte krävas att en ingivare skall veta vilken avdelning inom tingsrätten han skall vända sig till, detta är en intern fråga för tingsrätten. Om en handling som rör ett mål lämnas till fel avdelning ombesörjer tingsrätten att den överlämnas till den avdelning som skall ha handlingen. I detta fall rör det sig emellertid om en handling som getts in till tingsrättens administrativa avdelning för handläggning. Handlingen har inte haft med handläggningen av målet att göra och har inte heller överlämnats till vederbörande tvistemålsavdelning, uppenbarligen på grund av att Zenon Panoussis inte önskat detta. Han har inte ens påstått att han haft sådant önskemål. Tingsrätten finner att ingivandet är att betrakta på motsvarande sätt som ovan angetts under punkt e) Zenon Panoussis har sålunda begått intrång i RTCs upphovsrätt genom att olovligen ha gjort handlingen tillgänglig för allmänheten genom spridning. Fråga om eventuell ytterligare spridning från tingsrättens sida är ej föremål för prövning. g) Material till målet i tingsrätten (20 januari 1997) Zenon Panoussis har bestritt att han framställt aktbilaga 126 men vitsordat att han ingett handlingen till tingsrätten. Han har gjort samma invändningar som beträffande ingivandet av aktbilagorna 30 och 37. Det är mot Zenon Panoussis bestridande inte visat att han framställt handlingen. Intrång beträffande exemplarframställning har således inte styrkts. När det gäller ingivandet av aktbilaga 126 ställer sig saken annorlunda än när det gäller aktbilagorna 30 och 37. Parterna är överens om att 7–8 procent av innehållet i aktbilaga 126 överensstämmer med innehållet i aktbilaga 37. Tings- rätten har tidigare framhållit att aktbilaga 37 har central betydelse i målet och att det varit befogat av Zenon Panoussis att ge in handlingen för att tillvarata sin rätt i målet. Detta synsätt kan inte läggas på aktbilaga 126. Ingivandet av handlingen har varit onödigt eftersom det inte kan anses ha haft med hans tillvaratagande av sin rätt i målet att göra. Tingsrätten finner att ingivandet är att betrakta på motsvarande sätt som angetts ovan under punkterna e) och f). Zenon Panoussis har sålunda genom ingivandet olovligen gjort handlingen tillgänglig för allmänheten genom spridning. Fråga om eventuell ytterligare spridning från tingsrättens sida är ej föremål för prövning. 6. Skadeståndets storlek Såsom framgår av vad som har anförts under avsnitt 5 har tingsrätten funnit att Zenon Panoussis begått intrång i RTCs upphovsrätt till Materialet i betydande omfattning. Av hans egna uppgifter framgår att han redan den 17 juni 1996 – genom RTCs jurist Helena Kobrin – fick del av RTCs inställning att upphovs- rätten till Materialet tillkom RTC och att hans åtgärder därför utgjorde intrång i uphovsrätten till Materialet. Zenon Panoussis blev därigenom medveten om att hans åtgärder med Materialet kunde utgöra upphovsrättsintrång, men fortsatte ändå med åtgärderna. Tingsrätten finner därför att Zenon Panoussis uppsåtligen begått intrångsåtgärderna. Zenon Panoussis är på grund av det anförda i princip ersättningsskyldig gent- emot RTC enligt 54 § första och andra styckena upphovsrättslagen. Skälig ersättning för utnyttjandet samt ersättning för annan förlust och för lidande eller annat förfång kan utgå. Skäligt vederlag för utnyttjandet RTC har i denna del yrkat 10 000 kr medan Zenon Panoussis endast vitsordat hälften härav som skäligt, om han befinnes ha begått samtliga påstådda intrångs- gärningar. Tingsrätten har i enlighet med bedömningen ovan funnit att vissa gärningar inte utgör intrång. RTC har inte presterat någon närmare utredning till stöd för yrkandet. Ersätt- ningen kan vara svår att beräkna i ett fall som detta. Det är därför rimligt att den får uppskattas till ett skäligt belopp. Det yrkade beloppet är så blygsamt att det får anses utgöra ett skäligt belopp för utnyttjandet. Annan förlust än uteblivet vederlag Zenon Panoussis har bestritt att han förorsakat RTC sådan skada. Han har medgett att marknadsskada uppkommit men framhållit att denna orsakats av andra. RTC har haft svårt att ange vari skadan skulle bestå, men har hävdat att skada uppkommit genom att andra andliga organisationer genom Zenon Panoussis förfarande kunnat få tillgång till Materialet och använda det i sin verksamhet i vinningssyfte. Vidare påstås skada ha uppkommit genom att Materialet utan RTCs tillstånd tillhandahållits ett stort antal personer under icke kontrollerade och felaktiga former, varvid RTCs anseende skadats, i följd varav RTC måste återställa anseendet genom marknadsföringsåtgärder. Tingsrätten finner inte att RTC visat att Zenon Panoussis orsakat någon skada som han skall svara för. Lidande eller annat förfang Zenon Panoussis har bestritt att någon skada uppkommit och att RTC har rätt att uppbära ersättning för eventuell skada. RTC har angett att skadan uppkommer då Materialet tillhandahålls av personer utan erforderlig kompetens eller riktas till personer som inte har tillräckliga förkunskaper och därför kan ta andlig skada, dessa omständigheter orsakar störningar i RTCs kvalitetskontroll, vilket innebär avsevärd ideell skada för RTC. Tingsrätten finner inte att RTC visat att man orsakats någon skada som Zenon Panoussis skall svara för. Det anförda leder till att Zenon Panoussis skall förpliktas att utge skadestånd till RTC med totalt 10 000 kr. 7. Europakonventionen Zenon Panoussis har hävdat att någon sanktion inte skall ådömas honom för intrång i RTCs upphovsrätt eftersom detta skulle strida mot artikel 10 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sverige är bundet av konventionen. Artikel 10 har följande lydelse: "1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag 2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyg- gandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans goda namn eller rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet." Av den åberopade artikeln framgår att yttrandefriheten inte utgör en absolut rättighet. Av punkt 2 framgår att det är tillåtet med inskränkningar som anges i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till bl.a. skyddandet av rättigheter. Upphovsrättslagen uppfyller väl dessa kriterier. De svenska bestämmelserna om upphovsrätt är därför inte oförenliga med artikel 10 i Europakonventionen. Enligt den svenska rättsordningen åtnjuter RTC samma skydd mot upphovs- rättsliga intrång som alla andra. Personer som ogillar scientologireligionen har möjlighet att angripa eller debattera denna utan att begå intrång i RTCs upp- hovsrätt till olika skyddade verk. Den av Zenon Panoussis beskrivna intressekonflikten existerar således inte. Tingsrätten finner på grunda av det sagda att artikel 10 i europakonventionen inte utgör hinder mot att utdöma sanktioner mot Zenon Panoussis för intrång i RTCs upphovsrätt. 8. Förbuds- och förstörelseyrkandet Zenon Panoussis har hävdat att yrkandet bör preciseras så att det rent konkret framgår vad som omfattas av detta. RTC har menat att yrkandet har preciserats i tillräcklig omfattning. Ett förbudsyrkande måste vara klart avgränsat. Den som förbudet riktar sig mot skall veta vad han inte får göra. Yrkandet måste därför vara tydligt och stå i relation till det påstådda intrånget. Den som begär ett förbud måste på grund härav noga ange vari intrånget består och vilka förbudsåtgärder som önskas. Det anses inte förenligt med kravet på precisering att ange att yrkandet omfattar "liknande" eller "motsvarande" åtgärder. RTCs förbudsyrkande tar sikte på upphovsmannens ensamrätt enligt 2 § upp- hovsrättsslagen och har relaterats till av RTC påstådda intrång. Förbudsyrkandet avser sålunda intrång genom exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten genom användande inte bara av sedvanliga papperskopior utan också av elektroniska informationsnätverk och annat informationsbärande material. Tingsrätten finner att förbudsyrkandet i allt väsentligt är klart och tydligt formulerat och ger underlag för bedömning av vilka konkreta åtgärder som avses. Yrkandet avseende åtgärd som sker "på annat sätt" är dock inte förenligt med kravet på precisering (jfr prop 1993/94.122 s, 67). I denna del kan yrkandet därför inte bifallas. Vad avser förstörelseyrkandet förhåller det sig på motsvarande sätt. Det kan inte då dom meddelas lämnas öppet vilka föremål som avses med yrkandet. Vid verkställighet måste det vara klart vad som omfattas. RTC har upplyst att en tidskrift och två disketter omhändertagits av kronofogdemyndigheten vid verkställighet av omnämnda interimistiska beslut och att endast dessa föremål f.n. kan anges. Tingsrätten finner att förstörelseyrkandet bör bifallas på så sätt att förordnandet om förstörelse endast avser tidskriften och disketterna. 9. Yrkande om ogillande dom RTC har återtagit två påståenden om intrångsgärningar, vilka tillsammans med övriga omständigheter åberopas till grund för yrkandena. Det ena påståendet avser intrång genom medverkan och det andra att Zenon Panoussis den 2 oktober 1997 olovligen spridit Materialet till personer på en plats i Stockholm. Zenon Panoussis har med anledning av återtagandet yrkat ogillande dom RTC har medgett yrkandet. RTCs återtagande av påståendena om intrångsgärningar innebär inte att dess talan återkallats i någon del och förutsättningar att på grund av återtagandet efter prövning av målet i förevarande delar meddela beslut om avskrivning föreligger inte Zenon Panoussis yrkande skall därför lämnas utan bifall. 10. Sekretess Sekretess enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) gäller för uppgifter om aktbilagorna 30, 37, 126 och 154. Huvudförhandlingen har hållits inom stängda dörrar då uppgifter om Materialet förebringats. Det skall förordnas att sekre- tessen skall bestå. 11. Rättegångskostnader Utgången innebär formellt att RTC är vinnande part såvitt avser yrkandena om förbud och förstörelse men endast delvis vinnande part – till mindre del – såvitt avser skadeståndsyrkandet. När det gäller de påstådda intrångsåtgärderna har RTC dock haft ungefär lika stor framgång som motgång. Utgången innebär emellertid i sak att RTC får anses ha uppnått sina syften med rättegången. Tingsrätten finner att vad RTC tappat endast kan anses vara av ringa betydelse. Förhållandena är därför sådana att RTC i princip bör tillerkännas full ersättning för dess rättegångskostnad. RTC har yrkat ersättning för dess rättegångskostnad med 7 684 581 kr. Zenon Panoussis har bestritt yrkandet. Vari kostnaden består i form av olika delposter och inställningen härtill framgår nedan. Tingsrätten tar ställning till varje delpost för sig enligt följande. RTC har yrkat 4 845 326 kr avseende åtgärder av ombud, varav 4 500 000 kr i ombudsarvode för 3 000 timmars arbete – utfört av 2,5 jurister – med en kost- nadsnorm om 1 500 kr per timme. Återstående belopp avser utlägg, varav 167 526 kr avser resor Sverige – Kalifornien tur och retur vid två tillfällen och resten utgifter för telefon, telefax och kopiering m.m. Zenon Panoussis har vitsordat 156 200 kr som skäligt ombudsarvode och 4 000 kr som skälig ersättning för utlägg. Tingsrätten anser att RTCs processföring under förberedelsen varit onödigt omständlig och vidlyftig och bl.a annat präglats av upprepningar samt opåkallad utvidgning av målet genom införande av nytt material i form av nya omständig- heter till stöd för talan. Två av de nya omständigheterna har återtagits. I vissa centrala frågor kunde handläggningen ha förenklats avsevärt, exempelvis genom åberopande av bättre utredning som stått till buds. Sålunda har frågorna om verkshöjd och identitet varit föremål för omfattande utredning och tidsut- dräkt beroende på att RTC vägrat inge Materialet i omaskerat skick. Till detta kommer att RTC också underlåtit att inge önskvärd översättning av Materialet och jämförelsematerialet. Det skall vidare framhållas att RTC vid två olika tillfällen belastat målet med interimistiska framställningar som inte lagligen kunnat bifallas. RTC har också i icke obetydlig omfattning i flera inlagor framfört synpunker på frågan om Materialet omfattas av sekretess. Denna fråga ligger formellt utanför målet. Tingsrätten finner att det är uppenbart att RTCs ombud lagt ned avsevärt mera tid än nödvändigt på arbetet med målet. Tidsåtgången framstår därför inte som rimlig, även med beaktande av att målet är omfattande och innehåller komplice- rade frågor. Skäligt ombudsarvode kan uppskattas till 900 000 kr. Beträffande utläggen finner tingsrätten att det inte varit nödvändigt att företa de två resorna till Kalifornien, varför dessa resekostnader inte skall ersättas. I övrigt bör skälig ersättning för utlägg godtas med totalt 50 000 kr. RTC har yrkat ersättning med 2 122 992 kr för dess egna kostnader. Härav avser 500 000 kr ersättning för 1 000 timmars arbete á 500 kr timmen och 60 000 kr utlägg för Warren McShane för tre resor Kalifornien – Sverige tur och retur med uppehälle. 1 351 350 kr avser ersättning för biträde av den amerikan- ske advokaten Bill Hart under cirka 450 timmar och 211 642 kr ersättning för dennes resekostnader m.m. vid två resor till Sverige. Zenon Panoussis har vitsordat 15 000 kr som skälig ersättning för Warren McShanes resekostnader och uppehälle och i övrigt bestritt skäligheten, han har bestritt att Bill Harts kostnader överhuvudtaget är ersättningsgilla. RTC har uppgett att ersättningen för RTCs eget arbete avser arbete som Warren McShane lagt ned under två år och att detta utgjorts av biträde med sakupplys- ningar till RTCs ombud och diskussioner med ombudet. Ersättningen till Bill Hart är enligt RTC befogad eftersom denne måst vara närvarande vid huvudför- handlingen på grund av att RTC är inblandat i flera mål och koordinering av dessa behövs. Tingsrätten finner att det varit befogat med visst arbete i mindre omfattning av Warren McShane. Skälig ersättning för detta kan uppskattas till 25 000 kr. Det har inte framkommit att det varit nödvändigt för Warren McShane att företa tre resor till Sverige. Endast en resa, till huvudförhandlingen, kan godtas. Skäligt reseutlägg bör fastställas till 20 000 kr. Tingsrätten finner inte visat att ersätt- ningen till Bill Hart är ersättningsgill till någon del. RTC har yrkat ersättning med 229 129 kr för översättningskostnader avseende åberopad skriftlig bevisning och ombudets inlagor. RTC har uppgett att cirka 25 procent av översättningarna avser egna inlagor från ombudet, vilka sänts till RTC. Zenon Panoussis har inte vitsordat något belopp eftersom översättningsar- betet inte har preciserats så att det går att ta ställning till om arbetet varit nödvändigt. Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta kostnaderna för översättning av åberopad bevisning. Kostnaden för översättning av – såsom det får uppfattas – ombudets inlagor från svenska till engelska kan däremot inte godtas som en ersättningsgill rättegångskostnad. Med hänsyn till RTCs uppgift om hur mycket av det översatta materialet som hänför sig till nämnda inlagor bör ersättningsgill kostnad uppskattas till 75 procent av den totala kostnaden, vilket utgör avrundat 171 800 kr. RTC har yrkat ersättning med 190 009 kr för ett flertal rättsutlåtanden Zenon Panoussis har inte vitsordat något belopp som skäligt med hänvisning till att utlåtandena är onödiga. Tingsrätten finner att rättsutlåtandena är ersättningsgilla men att skäligt belopp bör bestämmas till totalt 75 000 kr. RTC har yrkat ersättning med 116 010 kr avseende kostnad för vittnet Birgitta Alexandersson. Zenon Panoussis har vitsordat ersättning i och för sig men bestritt skyldighet att ersätta kostnaden eftersom den är onödig beroende på att tingsrätten kunde ha gjort hennes "prövning". Tingsrätten delar Zenon Panoussis uppfattning om nödvändigheten av förhöret med Birgitta Alexandersson. Bevisning i identitetsfrågan kunde ha förebringats på ett enklare och billigare sätt. Det skall inte gå ut över Zenon Panoussis att RTC valt att vägra att inge Materialet i omaskerat skick så att tingsrätten själv kunnat jämföra det påstådda intrångsmaterialet med RTCs verk. Ersättning för denna vittneskostnad skall därför inte utgå. RTC har yrkat ersättning med 16 980 kr avseende kostnad för vittnet Micael Nyström. Härav avser 16 500 kr arbete och tidsspillan samt 480 kr utlägg för resa Zenon Panoussis har såsom skälig ersättning vitsordat 500 kr för förlorad arbetsförtjänst och 28 kr för reseutlägg. RTC har inte lämnat någon närmare förklaring till den höga kostnaden, dock att man uppgett att Micael Nyström varit tvungen att förbereda sig inför förhöret. Ett vittne har i ett fall som detta enligt 36 kap. 24 § tredje stycket rättegångsbal- ken rätt till ersättning avseende nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. Förlorande part kan endast åläggas att utge ersättning för sådana skäliga kostnader. Micael Nyström har hörts som sakkunnigt vittne (privat sakkunnig) på datakom- munikationsområdet. Det får därför anses ha varit befogat med visst ersättnings- gillt förberedelsearbete. Skälig ersättning för tidsspillan och reseutlägg bör i brist på närmare redogörelse kunna godtas med sammanlagt 5 000 kr. RTC har slutligen yrkat ersättning med 48 125 kr avseende kostnad för vittnet Tomas Small. Härav avser 40 425 kr arbete och tidsspillan och 7 700 kr kostnad för resa och uppehälle. Zenon Panoussis har inte vitsordat något belopp som skäligt. Han har hävdat att vittneskostnaden är onödig eftersom Tomas Small kunde ha hörts per telefon. Tomas Small har hörts i frågan om saklegitimation. Förhöret har gällt upprättandet och tolkningen av avtalet 1988 mellan Hubbards dösdsbo och RTC (RTC-licensen). Förhöret har gällt en viktig fråga, varför det varit motiverat med personlig inställelse. Enligt RTC ingår i kravet ersättning också för förberedelsearbete som Tomas Small lagt ned. Visst mindre sådant arbete bör anses vara ersättningsgillt. Skälig ersättning för arbete och tidsspillan bör bestämmas till 20 000 kr. Resekostnaden är rimlig och bör godtas. Zenon Panoussis skall på grund av det anförda förpliktas att utge ersättning för RTCs rättegångskostnad med 1 274 500 kr. ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se domsbilaga (DV 401) Överklagande till Svea hovrätt skall inges till tingsrätten senast den 5 oktober 1998. Peter Wiking-JohnssonOlle SörheimTomas Norström

[ 133 Kb ]För att lyssna på inspelningen behöver du RealAudio

Religion eller affärsidé? Mer info och fler länkar

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/98
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n