F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    folk i bild av Lars Isaksson

    Dental jämlikhet

    Min tandläkare är en hygglig karl. Jag tror aldrig han skulle låna sig till att dra ut kindtänderna på socialbidragstagare i stället för att laga tänderna vilket socialnämnden i Borlänge beslutat för dem som inte kan betala.
    Min tandläkare skulle säkert i likhet med mig dessutom bli upprörd över att ordföranden i socialnämnden i Borlänge hr Persson (s) är stolt över beslutet och ytterst betraktar det hela som en jämlikhetsåtgärd. Han säger:
    - Beslutet handlar bara om kindtänder. Det är en storm i ett vattenglas. Vi ska inte ta bort hela garnityret. Därefter säger Persson i jämlikhetens namn att han inte vill se "ett nytt klassamhälle där vissa har gluggar bland framtänderna." Det tackar vi för. Vi får enligt denna norm, som i värsta fall kan bli nationell eller svenskkonstruerad EU-norm, behålla några pliggar däruppe och några därnere. Jämnt och jämlikt.
    Så långt skulle min tandläkare aldrig låta "jämlikheten" bära hän. Detta trots att han arbetar i ett slags kollektiv och delar lokaler och sköterska med andra tandläkare.
    Jag kan inte heller tänka mig att han skulle göra samma misstag som de unga tandläkare som gick ur högskolan samtidigt och bestämde sig för att slå sina påsar ihop och bilda eget och ha samma tandsköterska. För att inte konkurrera med varandra om patienterna beslutade de därefter jämlikt att ingen tandläkare skulle framhävas särskilt. Om detta informerades den arma sköterskan som redan när den första patienten i den lilla staden ringde desavouerade hela projektet:
    - Jag har hört att ni är fyra tandläkare på mottagningen, sa patienten uppmuntrande.
    - Det stämmer, sa sköterskan. Men tyvärr kan jag inte rekommendera någon.





    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n