F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 4/98
i n t e r n e t u t g å v a n
Reflektioner på ETC:s medianummer
Rapport från en fri redaktör
(Folket i Bild/Kulturfront har från början haft inställningen att tidningen inte skall innehålla ledarartiklar. Så detta är ingen ledare. Det är en personlig reflektion.)I den avslutande artikeln skriver ETC:s chefredaktör Johan Ehrenberg om köpta redaktörer. Han leder i bevis att alla, även han själv, på ett eller annat sätt är köpta - antingen genom att de skriver för en stor koncern eller organisation som skjuter till pengar mot att de slipper utsättas för alltför djupgående analyser, eller genom att de är i händerna på annonsörer, som skjuter till pengar på ungefär samma villkor, med tillägget att tidningen också måste locka de köpare finansiären vill ha till sin produkt. En så kallad "win-win-situation", som trendmedvetna ekonomer skulle uttryckt saken. Naturligtvis är det en win-lose-situation. De enda som vinner på avtalet är de som leder från början - kapitalägarna.Jag applicerade vid läsningen Ehrenbergs slutsatser på mig själv och kom, föga förvånande för den här tidningens trogna läsare, fram till att det han säger faktiskt inte gäller mig. Jag är inte köpt. Det finns ingen penningstinn organisation i ryggen på tidningen. Inga mäktiga annonsörer vars godtycke vi är utlämnade till. Och främst - inga statsbidrag som munkorg. (FiB/K har under sina snart 27 år på mediascenen inte tagit emot en krona i statsbidrag. Gör man sig beroende av bidrag från det hållet har man snart oerhört svårt att föra fram regimkritiska synpunkter. Under samma tid har tidningen oförtrutet slagits för den odelbara åsikts- och yttrandefriheten.) Sedan jag började som redaktör för tidningen har jag bland annat fått frågan om inte FiB/K är "helt i händerna på Myrdal och Guillou?" Som den trogna läsaren vet så ryms många åsikter på FiB/K:s plattform - både Myrdals, Guillous och deras meningsmotståndares.Den som betalar mig, och som betalar tidningens utgivning, är du som köper tidningen. Det är tack vare er läsare som tidningen överhuvudtaget kan finnas. Med dina 39 kronor för ett enkelnummer bidrar du till att föreningen FiB/K kan avlöna en redaktör på deltid och erbjuda henne en lokal att sitta i för att framställa tidningen. Du hjälper oss att trycka tidningen och att distribuera den. Den som köper böcker ur Bokklubben eller tavlor från Grafikklubben bidrar också till detta. Alla som skriver för tidningen bara för att de anser att den är viktig - inte för att de vill ha råd att exempelvis köpa ett nytt storsegel till båten - bidrar.Det finns andra som bidrar till tidningens existens - medarbetare på redaktionen och ute i landet som utför ett stort arbete i det tysta. Oavlönat, ideellt arbete. Och tack vare det, tack vare att vi inte är bundna till händer och fötter och försedda med munkorg, kan vi skriva om allt sådant som de stora tidningarna inte tar upp. Den dag läsarna och de frivilliga krafterna vänder FiB/K ryggen är tidningen slut. (Ur den synvinkeln kan man, om man vill, hävda att jag är köpt, trots allt. Om jag - eller någon annan redaktör för tidningen - bara tar in sådant material i tidningen som ingen vill läsa så dör vi ju. Och om jag till äventyrs gör mig till ovän med alla frivilliga krafter så dör vi också. Men jag måste säga att jag tycker att det i så fall är en död att föredra, framför att tvingas i konkurs för att man inte stryker sina ägare eller annonsörer medhårs. Det ligger ett värde i att dö i frihet.)Jag antar att Ehrenberg eller någon av hans reportrar kommer att ifrågasätta riktigheten i det jag har skrivit här. Såna här spalter torde översvämma svenska media inom den närmaste tiden - vem vill stå för att han är maktens lakej och skoslickare?Men det är med stolthet jag står med mitt namn i redaktionsrutan på sidan 2.
Ina Bergström är FiB/Kulturfronts redaktör
Dagens ETC
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 4/98
i n t e r n e t u t g å v a n
