F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 2/99
m e d o r d o c h i n g a v i s o r
Lögnkampanjen om styckmordet
I en nyutkommen bok visar journalisten Per Lindeberg att de två läkarna - Obducenten och Allmänläkaren som de vanligtvis kallas - var oskyldiga till det de anklagades för i ett av vårt århundrades mest omdiskuterade och omskrivna brottmål.
Att påvisa det är i och för sig en utmärkt journalistisk insats. Den som kan avslöja ett grovt fall av justitiemord bör få Stora journalistpriset och dylikt - åtminstone om det gäller felaktigt dömda raggare i Malmö.Men nu är det inte så enkelt. Ty ett viktigt led i den process som ledde fram till den dom där de två läkarna befanns skyldiga till kvinnoskändning och styckning är mediernas snabba ställningstagande i skuldfrågan. Det ställningstagandet utvecklades till en kampanj av lögner och fantasier av sådan kraft att ingen skulle ha kunnat värja sig.Om journalisten Per Lindeberg har rätt är det således många som har fel. Expressen och Dagens Nyheter har mest fel, men därefter kommer hela raden av Aftonbladet, Sveriges Television, Sveriges Radio och landets samtliga kulturredaktioner. Och socialterapeuten Hanna Olsson, som skrev en bok med rakt motsatt innehåll till Lindebergs, där hon ansåg sig veta att de två läkarna var skyldiga, har naturligtvis käpprätt fel, liksom det olycksaliga universitetet i Umeå som gjorde henne till hedersdoktor för den skriften. Liksom fint folk i vårt kulturetablissemang som P O Enquist och Ernst Brunner har skämt ut sig genom att hylla Hanna Olsson. Värre än så förresten, de har grundligt svikit sitt ansvar som kritiska intellektuella, de har ylat med vargarna och fegt följt med vinden.Så ser det alltså ut om Per Lindeberg har rätt.Men hur sannolikt är det då att hela denna medievärld skulle kasta sig ner på knä och be om ursäkt och erkänna sina fel? Inte alls sannolikt. Som en och annan känner till kan det vara svårt att få rätt mot e n tidning. Att få rätt mot alla tidningar - utom Svenska Dagbladet, undantaget i denna historia - är fullkomligt omöjligt.
Så hur kom då Per Lindebergs bok att bemötas av dessa medier? Ungefär som man kunde vänta. Den för skurkaktighet och lögn värst utpekade tidningen, Expressen, har vid det här laget haft närmare ett tiotal fördömande recensioner i tryck; först ut var essäskribenten Per Svensson, en av huvudskurkarna i häxprocessen, som hade så bråttom att han inte hann läsa boken innan han sågade den.DN valde att kalla in en av sina finmedarbetare, numera ordförande i Amnesty, för att hålla i yxan. Men vad denne Amnesty-ordförande och alla andra gjort när de ska värja sig själva och sina egna tidningar är att tala om annat än Lindebergs bevisföring och resonemang - ty i det avseendet har de haft intet av vikt att säga.Steg ett i motkampanjen blev moraliska fördömanden av författaren och dem som höll med honom - däribland jag själv. Vi vore anhängare av sexualiserat våld, hade en föraktfull och förnedrande kvinnosyn, vi ville inte att kvinnor skulle ha rätt att yttra sig och så vidare.Steg två blev att tala om Per Lindebergs bristande stilistik - stor sak för Amnesty-ordföranden i DN. Lindeberg skrev inte snyggt, han var plump, han var för detaljerad och så vidare.Steg tre blev att tala feminism, om kvinnors rätt och annat som inte har med frågan om justitiemord att göra.Enligt min mening har alltså allmänheten blivit utsatt för en lögnkampanj från medier som bara försvarar sin egen brottslighet. Ljugande och häxprocessande medier begår nämligen brott i mer än ett avseende.
Men hur ska då ni, läsarna, kunna bilda er en välgrundad uppfattning om vad som är sant? Även det jag skriver nu är ju som läget ser ut bara en partsinlaga - eftersom det faktiskt finns två parter som står oförenligt långt ifrån varandra.Svaret är att det är omöjligt. Svaret är att i vissa låsta lägen är det fullkomligt omöjligt att få fram sanningen bara genom våra medier. Tyvärr är den enda möjliga metoden för intresserade medborgare onödigt arbetskrävande - eftersom medierna svikit sin uppgift. Ni måste läsa böckerna.Hanna Olssons bok, Catrine och Rättvisan, har i originalupplaga ISBN 9177983513, men kommer snart ut i en påpasslig pocketupplaga. Per Lindebergs bok Döden är en man har ISBN 91-7054-888-9.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 2/99
i n t e r n e t u t g å v a n
