F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/98
m   e   d     o   r   d     o   c   h     i   n   g   a     v   i   s   o   r

Fortkörning - en bra affär för staten

En trafiksäkerhetsstolle trädde nyligen fram på det överhetens klotterplank som vår malligaste morgontidning erbjuder och löste problemet med hastighetsöverträdelser på våra vägar.
Med vissa tekniska tricks så skulle alla bilar utrustas så att de automatiskt höll angiven hastighet. Den bil som passerade en skylt där det stod 90 skulle inte kunna framföras fortare än så. På så vis skulle landets samtliga bilar hålla angiven hastighet till priset av några miljarder. Polisen skulle kunna användas till brottsbekämpning i stället för hastighetsövervakning.
Det är möjligt att detta förslag låter attraktivt för alla dem som likt vår kommunikationsminister Ines Uusmann ser hastigheten på vägarna som det allt överskuggande problemet. Dock verkar detta sätt att höja dödstalen i trafiken både krångligt och dyrbart.
Trafiken på våra vägar skulle bli outhärdligt sammanpackad i täta bilköer och den följande irritationen skulle förmå många att försöka köra om, trots att det inte längre vore möjligt. Omkörningar tillhör trafikens mest kritiska moment och kan man inte accelerera i det ögonblicket så mångdubblas naturligtvis dödsrisken.
Ines Uusmanns idé att dra körkortet redan vid en hastighetsöverträdelse på 10 km/tim är åtminstone inte dödligt farligt som den tekniska visionen om att strypa alla bilar till rullande dödsfällor. Dock innebär hennes förslag att vi var dag skulle ha över en miljon förbrytare ute på vägarna.
För att fånga så många, det har man insett, skulle ett ännu större antal poliser avföras från brottsbekämpning än nu. Kul för de kriminella, mindre kul för de laglydiga medborgarna.
Det nuvarande systemet med körkortsindragning vid en överträdelse på 30 km och obetydliga böter har dock medfört en generell höjning av hastigheten på våra vägar, vilket förmodligen inte var avsett.

Men som många nog vet fungerar det nu så här att i motorvägens omkörningsfil är marschfarten ungefär 135 km om det står 110 på skylten och 115 km om det står 90. Det beror på att bötesstraffet är satt så lågt att det närmast kan jämföras med en p-lapp. Det kan nästan vem som helst riskera och särskilt de som Ines Uusmann liksom vänsterpartister, miljöpartister och andra zeloter helst vill åt.
Rikt folk med dyra bilar (som går mycket fortare än billiga bilar) tar inte en extra p-lapp på allvar. Dock, självfallet, körkortsindragning. Därför kan man numera tryggt köra 135 km på en väg skyltad med 110, även i polisens sällskap.
Jag har vid några tillfällen haft poliser efter mig i ett par mil utan att de ingripit, eftersom bara körkortsindragning räknas som nerskjutning och poäng i deras värld. De tar mig om jag går upp i 141 km/tim men inte i 135.
Systemet med körkortsindragning fick alltså en effekt som var motsatt den avsedda.
Men den uusmannska idén om massindragningar av körkort har avgörande svagheter. Även om landets samtliga poliser övergav brottsbekämpning och jagade fartsyndare i stället skulle bara någon ynka procent av överträdarna kunna fångas varje dag och de som åkte fast skulle bara gräma sig över sin otur. Dessutom skulle nu gällande övre hastighetsgräns på 135 km/tim försvinna på motorvägarna då man ju ändå riskerade sitt körkort så fort man satte sig i bilen.
Bättre vore förstås att införa dagsbötessystem, en progressiv bötesskala, så att den uusmannarna och vänsterpartisterna helst vill åt, medelålders vit man med dyr bil, fick betala 10.000 kronor där medlem av ung vänster fick betala 500 kronor. Dessutom kunde man, vill jag än en gång upprepa, föra över lapplisor till denna hantering i stället för att släpa ett större antal riktiga poliser från seriöst polisarbete. Medborgarna skulle inte uppskatta att deras poliser trakasserade dem i allt större omfattning på vägarna, men saknade tid och resurser att skydda dem mot brottslingar.

Dock handlar denna fanatiska fixering vid hastigheten inte om att rädda liv. Ville uusmannarna rädda liv skulle de förbättra vägarna, men det kostar enligt en statlig utredning (SOU 1997:35) "Säker trafik" uppåt 80-90 miljarder. Men det vill inte uusmannarna eftersom de tycker att det är för dyrt. I stället handlar det nu om att låtsas som om den billigare metoden, att trakassera medborgarna med körkortsindragning, skulle rädda liv.
I stället för att lägga ut mer skattepengar på säkrare vägar, som garanterat räddar liv, så vill Ines Uusmann alltså satsa mer affärsmässigt på att driva in fler bötesbelopp, som inte räddar liv. Affärsidén är lätt att förstå. Men inte cynismen.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/98
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---