F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

    Ordfnasket Göran Rosenberg ljuger i tjänsten

    [ Männen på bilden har inget samband med artikeln ]

    I Moderna tider, april 1998, skriver Göran Rosenberg:

    "Tidskriften FiB/Kulturfronts och Jan Myrdals mångåriga försök att fokusera kampen för yttrande- och tryckfriheten på rätten att ge ut Hitlers Mein Kampf, att förneka Förintelsen, att sända antisemitiska radioprogram och nu senast att bjuda in nazistiska propagandister till universiteten. Allt under en retorisk täckmantel av upplysning och rationalitet."

    text Jan Myrdal

    När Göran Rosenberg skriver för att få oss - och mig - att framstå som antisemiter och nazister dolda under något slags tryckfrihets-camouflage, då ljuger han. Vad värre är: han ljuger medvetet. Om den nödvändiga intellektuella uppgörelsen med nazism och rasism skrev jag långt innan han var född. Om de hitlertyska folkmorden på slaver, judar och zigenare skrev jag innan han lärt sig läsa. Om guldet från Auschwitz - vilken jude tuggar i min mun? - skrev jag när han ännu gick i skolan.
    Tryckfriheten är heller inte för FiB/K - och mig - en abstrakt fråga. Vi grundade FiB/K bland annat just för att - teoretiskt och praktiskt - försvara en då alltmer hotad tryckfrihet.
    Göran Rosenberg vet detta. Han vet att han ljuger. Men varför ljuger då Göran Rosenberg?
    Svaret är pinsamt enkelt.
    Han ljuger i tjänsten. Han är nämligen en alltigenom föraktlig karaktär. Jag såg honom dansa inför Jan Stenbeck, krypa och smila och förneka sin ungdoms kommunism för att bli miljonärens knäredaktör. Det var ett märkligt skådespel.
    Men i det var han typisk för en hel del 68:or. Han var som de omåttligt röd. Röd på det otrevliga sätt jag mindes från Jan Lodin 1949. Det man inte trodde på.
    Sedan inledde han - som vissa andra av hans skrot och korn i den generationen mediarevolutionärer - sin journalistkarriär med att ange sina forna vänner. Jag tycker inte synd om honom. Han kunde ha blivit en hederlig människa men han valde att bli ett ordfnask.



    Göran Rosenberg - då. Nu hellre död än röd




    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n