F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/98
    i n t e r n e t u t g å v a n

    Värmland i Rinkeby

    Poeten står äntligen på scenen. Han har just signerat mitt exemplar av Vid Frykens ände med en tall och en måne. Klädd i sedvanlig arabisk mössa, mörk kavaj och likaledes mörka byxor. Bredvid honom sitter musikanten, med händerna vilande på en bouzouki.

    text & foto Conny Hultgren

    Ett 40-tal personer har tagit sig till Rinkeby Folkets Hus. Böckerna Om världen inte fanns och Bygd står uppradade på ett bord tillsammans med reklamhäften för Heidruns förlag, lutade mot senaps- och ketchupflaskor. Man är där för att lyssna på Bengt Bergs poesi och Mats Einarssons musik. Det är första gången den i Värmland världsberömde Bengt läser i Rinkeby.
    - Ja, kära medmänniskor, säger han, spelat trevande. Jag vill gärna hänvisa till en poet som inte är så känd för sin poesi, nämligen Ingemar Stenmark som sa att det är bäst att ta det lugnt i början. Det gör vi också - med lyrik från gränslandet mellan Sverige och Norge. Där ligger Värmland. Bengt tystnar och drar sig tillbaka, Mats spelar ett stycke på bouzoukin.
    Bengt ber därefter publiken om en applåd, får den och utbrister: Extas i Rinkeby!
    Så inleds ett stycke värmländskt vemod med "deprimerande mörker från sextionde breddgraden" och dragspelsmusik. Bengt bläddrar i sina böcker.
    - Många säger att det är själva bläddrandet som är storheten i Bengt Bergs poesi. Jag vill inte undanhålla er den dramatiken.
    En dikt heter Geografi och handlar om Rumänien, sett från Torsby.
    - Rumänien ligger inte i Värmland. Rumänien ligger i Rumänien. Men Torsby ligger i Värmland... Jag har aldrig varit i Rumänien. Men i Torsby är jag född, och har familjegrav där. Nästa år ska jag åka till Cypern på semester. Eller kanske Flista. Vem vet.
    Skratt, valsmusik och eftertanke i Rinkeby. Bengt sätter sig en stund att lyssna till dragspelet och sänder oss sen ett Januaribrev:
    "Detta ska snart hända: Jehovas vittnen kommer knallande längs byvägen och jag köper tre för en tia för jag vet att veden är slut, snart också stolarna. Samma dag som Dvôrák ligger i brevlådan och ett rådjur blir påkört. Och jag längtar efter tango och piroger!"
    Efter denna längtan efter liv och lust läser Bengt en nyskriven dikt som han har tillägnat sin dotter Sara.
    - Hon berättade för mig en dag att hon ville åka till Namibia, och så gjorde hon det. Det var bra tycker jag. Att hon ser sig om i världen. Hon har varit i Karlstad förut, men det är inte riktigt detsamma, om man säger så.




    Bengt Berg i Rinkeby Folkets Hus


    Två röda bär

    bakom oss höstens rostiga glädje
    och den där gamla gistna ekan
    som dras upp ur älven år efter år,
    ett hundskall genom förmiddagen
    - sound-check inför älgjakten

    där framför, bortom skogen,
    väntar det som kallas framtid

    dit är du på väg, med två röda bär
    i handen, ett för dig själv
    och ett för världen

    mot makten står du rustad
    med ljungens ljusa envishet,
    du vet att det räcker inte långt
    inte ens väderstrecken räcker till

    men armarna når runt en dröm
    där tiden inte rusar och där alla barn
    kan all världens språk: varje tunga
    leker den frihet som inte finns

    den som inte lyssnar på det obegripliga
    kommer aldrig att förstå nånting

    vi är inte bara det vi är
    vi blir det vi ser

    två röda bär; där står du
    på världens tröskel, du går på luften
    och vinden blåser i ditt hår



    Snö

    På radion berättar en glad röst
    att i Ghana, hans hemland, heter snö 'regnsand'.
    Jag undrar vad zebra heter på innuiternas språk
    och varför man som barn
    måste slicka på järnräcket
    när det är -14° C.

    Vi lever i snön och gör allt
    för att få den ur vägen - vi sandar,
    saltar, sopar, plogar, svär och skottar.
    Endast barnen vet hur man gör:
    tänder en ljusstump i den blåare skymningen,
    ser sedan kvällen lång genom köksfönstret
    hur varmt det lyser ute i mörkret.

    En dag i april
    är mycket riktigt all snö borta,
    utom den
    som föll i fjol,
    och som åter ska falla
    år efter år
    mot barnens röda,
    varma, mjuka tungor



    Sommarminne

    För några år sen, var det en torsdag?
    Trötta var i alla fall snöfläckarna runt
    Stora Blåsjön. Vi tänkte på hur kvällen skulle bli:
    skulle det komma många?
    Och vädret, vem tar ansvar för det?

    På vägen mot Stekenjok hade limpan
    letat sig ner i Kenneth Gustafsons portfölj,
    plattats till (som folk gör nu för tiden
    men det var ingen som sa att det berodde
    på statsskulden - vi hade andra
    förklaringsmodeller då)

    Men ägget som landat på störspetsen,
    det var då ett Herrans under!

    Hitta hem till något; få sig för.



    Länk till artikeln
    Att söka sina rötter



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/98
    i n t e r n e t u t g å v a n