F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/98
    S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t
    7 unga - diktantologi

    Karl Lindqvist & Víctor Rojas

    Hägglunds

    läst av Elisabet Norin

    Jönköping är på väg att förvandlas från Smålands Jerusalem till Poeternas stad. Det är inte förvånande att sju unga lyriker: Terese Isaksson, Daniel Johannes Sjödin, Åsa Nyberg, Pär Sahlin, Jenny Lindqvist, Maria Markenroth och Jenny Toll nu manifesterar sin poetiska målmedvetenhet och sitt mod i bokform.
    Bokens titel alluderar på den unglitterära antologin 5 unga från 1929, där bland andra Harry Martinson för första gången visade upp sina uppseendeväckande modernistiska idéer. 1998 lär ingen ropa på polis över en diktantologi men det betyder inte att läsaren lägger den ifrån sig oberörd.
    Samlingen inleds med Terese Isakssons lågmälda dikter vars sparsmakade bilder för tankarna till den klassiska haikuns koncentration. Varje ord verkar vägt och balanserat även om poeten själv tycks mena att verktyget ibland sviker: "språket vänder sig / bort från oss".
    Gruppens yngsta deltagare, Jenny Lindqvist, född 1979, har en övertygande röst. Hon kliver rakt in i livets kärnfrågor och sammanfogar oväntade bilder. Här finns ett allvar och ett skärpt nödtvång.
    Pär Sahlin rör sig i en vardaglig men fascinerande värld, där kärlek, sinnlighet och relationer står i fokus. Även om guds närvaro och existens ifrågasätts är det närmast lakoniskt. Stundens magi ifrågasätts på ett mer misstroget sätt: "snart ska hon vända sej om / snart ska jag se / snart kommer förtrollningen/vara bruten".
    Mytologi skapas av Maria Markenroth. En apokalyptiskt symbolmättad värld målas upp med gudinnan Inannas nedstigande till jorden. På ett övertygande sätt skildras hur denna ankomst skapar både förväntan och kaos. Maria låter den rationalistiska västvärlden möta guden på ett vetenskapligt empiriskt sätt och åstadkommer på så sätt en konfrontation mellan antik västerländsk dualism och en okänd världsordning vars andliga krafter inte går att kontrollera.
    Jenny Tolls dikter är lika lugnande som att se någon kela med en skorpion. Bakom ett bedrägligt vackert språk smyger en känsla av övergrepp och alienation, ett främmandegörande av kroppen: "med varlig näbb / sprätts säden ner / i utskurna hudsäckar / på insidan av mina lår".
    Känslan av utsatthet och parasiterande är stark. Läsaren luras skickligt in i en känsla av instängdhet och skräck.
    Den äldsta poeten som representeras i antologin släpper lös "den hemska häxan av Oz". Med ett barns stämma berättar Åsa Nyberg, född 1967, om den egensinniga storasystern med magiska krafter. Den märkliga systerns beteende accentueras. När hon till slut försvinner kan läsaren med en ansträngning ta sig ur barnets mytologiska föreställningsvärld och ana tragiken runt ett barns försvinnande.
    Daniel Johannes Sjödins dikter skiljer sig kanske mest från de övrigas. Som solfjädrar eller avtryck av utbredda fingrar sprider de sig över sidorna. I starka färger talas om angelägna möten, om begäret efter någon annan och om en stark längtan att nå fram. Jaget i dikterna ropar och lyssnar efter svar men tycks i avslutningsdikten pessimistiskt, ropet reduceras: "ett rop är ett läte och inget mer / ett läte ur en strupe / och inget annat".
    Samtidigt visar Daniels dikter motsatsen: här finns en möjlig kommunikation och i presentationen av sig själv väljer han att formulera det enda nödvändiga: "Det finns en tystnad i språket som måste uttalas."
    De unga poeterna talar med olikljudande röster i sina dikter. Gemensamt har de det angelägna, moderna tonfallet, medvetenheten och modet. De väjer varken för den yttre eller inre värld de lever i och skriver utifrån.


    TEXTBILD: Beställ hos FiBs bokklubb




    Förtruppen i Jönköpings poetiska armé redo för aktion.Foto: Conny Hultgren




    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n