F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

    SKRIFTSTÄLLNING JAN MYRDAL


    RUBRIK: Om exemplariske Per Wästberg eller med ansiktet i arslet och hatten i hand

    Några har förvånats över att Per Wästberg skrek i det offentliga när jag påpekat att fatwan mot Rushdie var formellt korrekt och att han sedan måste lämna PEN-klubben när den inte uteslöt mig för detta.
    - Han vet ju lika bra som du och jag och alla läskunniga att det du sade var riktigt. Fatwan var formellt korrekt i det rättssystemet. Insikt om detta är själva förutsättningen för den nödvändiga dialog präglad av ömsesidig respekt som kan göra även den motsättningen hanterbar.
    Visst vet han. Han har såväl Koranen (se särskilt 4:88-89) i bokhyllan som tillgång till litteratur om rättsskolorna inom Islam. Men han är taktisk. En som av födsel och ohejdad vana bär ansiktet i ändan och hatten i hand. En dialog över kulturgränserna präglad av ömsesidig respekt blir honom otaktisk nu när den dominerande makten, Förenta staterna, driver ett kulturernas krig.
    Sådan var han när han taktiskt löpte med i den kampanj CIA drev genom Kongressen för Kulturens Frihet. Sådan var han när han av taktiska skäl inte ville trycka Vladimir Dedijer. Denne skrev ju mot Sovjetunionens krig i Afghanistan, mot Vietnams krig i Kambodja, mot Förenta staternas imperialism och mot Västtysklands förföljelse av s k "radikaler". Sådant var den gången otaktiskt och mot Dagens Nyheters dåtida linje. Det kunde Per Wästberg därför inte låta trycka även om Vladimir Dedijer nyss i ett annat läge hyllats som den store dissidenten. Då skrev jag honom:

      "Fagervik 13-5-81
      Per Wästberg
      DAGENS NYHETER
      STOCKHOLM

      Tack för brevet med Dedijer-refus. Det finns två saker jag vill säga Dig. Om den ena tror jag vi är överens. Om Dedijer sänder mig en text som han vill att jag vidarebefordrar till Dagens Nyheter gör jag det lika självklart som jag i Beograd utan vidare skulle på Din begäran vidarebefordra en text av Dig till Borba.
      Men där vi inte är överens och aldrig kan bli överens är att Du refuserar en text av Dedijer av taktiska skäl. Det är skillnaden mellan Dig och mig. Det är denna skillnad som gör att Du kan bli chefredaktör för Dagens Nyheter eller Borba eller Folkets Dagblad eller Pravda eller Washington Post. Du är fin. Det är inte jag. Jag skulle aldrig av taktiska skäl refusera en Dedijer eller en Erik Blomberg eller en Jan Myrdal.
      Vlado sade en gång efter att ha läst en av mina texter:
      - Dirty monkeys sense each other over seven mountains.
      Men Du är en clean and decent monkey Per. Det är därför Du kan bli PEN-klubbsordförande. Men det är också därför Du aldrig blir en av oss.
      Detta förstår Du inte Per. Du kommer aldrig att förstå det. Du kommer alltid att vara en sådan som refuserar Dedijer för att han uttrycker sig otaktiskt. Det är som Gun säger: Han kan inte hjälpa att han är sådan. Hälsningar

      Jan Myrdal
      150 30 MARIEFRED"

    Han var en av min mors bjudförfattare. Mitt bland fint folk behövde hon också någon författare ibland i salongen. Jag var visserligen både författare och rätt väl känd men med mig kunde man bara umgås helt privat, lite hemligt. Vad skulle de annars säga i regering och akademier? Jag var inte fin. Men det var Per Wästberg.
    Till den myrdalska representationsvåningen högst upp i sextonhundratalshuset Västerlånggatan 31 går hissen rakt upp i våningen. Den som därnere kommit in i hissen kan däruppe komma direkt ut i salongen.
    Nu bar det sig inte bättre än att en a-lagare, ett gamlastadsfyllo tagit sig in genom porten och in i hissen och fått upp den i våningen. När hissdörren öppnades föll så fyllot ut och låg där snarkande på mattan mitt i det goda sällskapet.
    Men Per Wästberg räddade situationen. Han tog in fyllot i hissen. Tog ner det till bottenvåningen. Släpade ut det på Västerlånggatan. Lade det med trottoarkanten som huvudgärd och sade:
    - Det kommer säkert någon som tar hand om honom.
    Därefter återvände han med hissen upp till salongen där festen kunde fortsätta bland ljus och speglar som blänkte och min mor sade:
    - Per Wästberg är så duktig.
    Ja, sådan är han. Som klippt och skuren till svenska akademiens ständige sekreterare. A clean and decent monkey med ansiktet i arslet. Vad skulle kunna vara mer passande som den akademiska svenska litteraturens anlete mot världen?

    Illustration: Svenolov Ehrén



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/98
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n