F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 4/98
i n t e r n e t u t g å v a n
  |
medlem av Vislanda A-lag
1956-59
Årets produktion av färsk T-röd finns nu ute på bensinmackarna. Kvaliteten är hög, men något ojämn. Jag vill framför allt varna för OK:s röda, ty här har producenten blandat i något sattyg som man blir alldeles extra lös i magen av.Kan Du däremot få tag på en pava från 1987 eller tidigare (var inte rädd för att fråga i kassan, personalen är till för att betjäna Dig!) så kan Du skatta Dig lycklig: en rak och ärlig produkt utan krusiduller men för den skull inte utan knorr och med fin "kropp". Man kan dricka den "straight" eller, ännu bättre, utspädd med Spendrups fruktsoda.Jag vill också slå ett slag för den blå, koncentrerade spolarvätska som finns av flera slag ute på mackarna. En fyraliters dunk av denna (Magnum) är ett mycket prisvärt alternativ till småflaskorna - literpriset blir föga mer än 60 procent av småförpackningarnas. Magnumförpackningen är ett idealiskt alternativ om man är några stycken och vill ordna en picknick i det gröna. Kom ihåg att "livets bästa stunder är blå!"Statoils nya karburatorsprit är en ny och spännande produkt med stora löften. Den har en volymprocent på 70 och avnjutes bäst iskall on the rocks, eller tempererad tillsammans med butterkaka. Den är kanske inget för storkonsumenten, eftersom den är dyrare än OK:s, som länge varit prisledande. Med sitt literpris på sextio kronor börjar den närma sig priset på hemkört. Som aperitif lämpar den sig utmärkt genom sin mustiga, lite kärva smak - som sannolikt kommer av svavelsyran man tillsätter som fuktbindare.En fråga jag ofta möter är hur man numera skall bära sig åt för att komma över 96-procentig sprit. Jag vill helt frankt meddela, att det uppstått en osund nostalgi kring denna legendariska, men föråldrade produkt. Den fyller helt enkelt inte moderna krav på renhet och ändamålsenlig förpackning.Om man prompt vill få tag på något riktigt starkt är fortfarande den konventionella sprittermometern (99,6%) gångbar. Nackdelarna är emellertid uppenbara: för att för att få i sig en mängd motsvarande en kapsyl T-röd måste man knacka sönder och suga ur cirka 350 sprittermometrar. Denna procedur är så omständlig att man torde vara minst lika nykter när man slutar som när man börjar. Om man ändå vill prova kan man försöka ta sig en sen promenad i något egnahemsområde. Om man till slut blir trött i benen kan man ringa polisen och anmäla skadegörelsen, så får man skjuts hem.Bättre än 96-procentig är helt klart den 70-procentiga tvättspriten. Det fanns en tid då man relativt lätt kunde hitta en läkare som mot lämplig avgift låtsades tro att man var diabetiker och behövde sticka sig i skinnet. Då kunde man få upp till en liter på recept. Numera har man dessvärre gått över till engångsförpackade tvättsuddar, som möjligen duger att suga på om man är riktigt illa ute, inte mer. Den gamla tvättspriten var bra, lite opersonlig men med ren smak. Den behövde inte silas och gick fint med sill och potatis.Numera rekommenderas i stället följande metod:1. Man uppsöker närmaste vårdcentral och säger sig vara ett akutfall. Därvid är "snabbt insättande smärta i bröstet" att rekommendera, annars kan man få vänta rätt länge på sin tur.2. Väl inne på undersökningsrummet, och snabbt, innan doktorn kommer, dricker man upp den tvättsprit som alltid skall finnas i automat över tvättstället (behållaren skall gå att gänga ur). Om denna behållare är tom anmäler man vårdcentralen till huvudmannen för bristande hygien och kvalitetskontroll. Då skärper de sig till nästa gång.2. Man lämnar därefter raskt mottagningen sedan man vredgat krävt pengarna tillbaka, föregivande att man på grund av sina infarktsmärtor inte kan vänta länge, utan vill söka avskildhet för att dö på ett värdigt sätt. Personalen blir i allmänhet så glad över att slippa Dig att de glömmer att Du aldrig betalat och villigt lämnar Dig 120 kronor eller mer, som Du sedan kan köpa en diktsamling eller något annat för.En varning är här på sin plats: Till vänster på tvättställen hänger en blå plastbehållare som innehåller tvållösning. Om Du av misstag dricker ur denna behållare kommer det sedan, då Du missfirmar personalen, att bildas fradga kring munnen på Dig. Du löper då risk att bli belagd med tvångströja, förd till närmaste regionsjukhus och isolerad under den uppenbara sannolikhetsdiagnosen rabies.Hår-, rakvatten och skokräm är produkter som endast i undantagsfall numera har intresse för den medvetne konsumenten och tas inte upp här.Så ett personligt budskap: Alkohol är ju numera en erkänd kulturform. Liksom kultur i allmänhet förekommer den i många beredningsformer och den tid borde vara förbi då man i detta sammanhang talar om högre och lägre former. Det talas vitt och brett om alkoholens skadeverkningar. Visst finns det avarter och överdrifter, här som i allt annat. Det förpliktigar att vara kulturbärare. Det vore dock orättvist och fel om de vämjeliga överklassfyllon som spyr i Blå Salen och förorenar på biopremiärer skulle få fördärva anseendet för oss som verkligen vet att handskas med alkoholen! För undvikande av missförstånd bör det framhållas att ishockeylaget avses. I vissa avseenden var dock skillnaderna hårfina, varför denna fotnot egentligen är irrelevant. |
BILD: Mikael Wahlberg
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 4/98
i n t e r n e t u t g å v a n
