CARIN ÅBERG

Jag ville ju inte tro på själva budskapet i det här med ”vem i hela världen kan man lita på” med Hoola Bandoola. På allvar, menar jag. Det där med samhällskritik, det var ju bara fråga om en klädsam skeptisism. Lagom mycket kritik. Lagom djup krititk. Tidsandan? Som om någon hade det rätta svaret på något. Att det bara handlade om att fråga rätt person. Så kunde man ställa allt till rätta. Eller så var det kanske bara bra musik.

Fast IB var ju en realitet. Visade det sig, efter ett tag. Och en del andra skandaler har också visat sig vara mer sanna än konspirationsteoretiska. Så här många år senare. När de inblandade gjort karriär anorstädes, eller bara gått i pension.

Varför trodde jag ändå på att Sverige var annorlunda? Att det här var det ställe på jorden, på en i det stora hela menlös blå planet, i ett universum där rättvisa, rättsäkerhet och lika för alla hade fått fotfäste?

Måste nog ha varit lite naiv där.

Eller om min inneboende konspirationsteoretiker får ordet: Men för faen. Du har ju hört om hur ”dom” fängslade ”oliktänkande” under andra världskriget. Fänslade i läger, om än inte koncentrations-. Att ”dom” sköt på demonstranter i Ådalen 1931. Distributionsförbud för ”vissa” tidskrifter. Att ”oliktänkande” registrerades helt författningsvidrigt på sjuttiotalet. Är du säker på att du inte är en av dem? Varför får du inga jobb där det krävs en ”säkerhetskontroll”? Hört talas om IB? Varför tror du att det är annorlunda nu? Speciellt när villkoren för vinst hårdnar?

Varför tror du att militär numer återigen kan sättas in mot civila? Varför tror du att myndigheter får allt större möjligheter att kartlägga vad du gör. Oavsett ifall du är misstänkt för något brottsligt eller inte.

Men tyst! Jävla konspirationsteoretiker!

Jag vill ju så gärna bara tro, fast jag inte ser mig som speciellt religiös. Nej, jag bekänner mig inte till någon speciell tro. Är inte ens konfirmerad. Har aldrig varit partimedlem. Vill bara tro på en framtid.

Jag vill ju bara så jämra gärna tro på att jag lever i en demokrati. Med offentlig redovisning av myndighetsutövning. Offentlig redovisning av skattemedlens användning! Med lika villkor för alla. Allas ansvar för alla andra. Allas lika möjligheter att göra sin röst hörd. Solidaritet med de svaga. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Mediernas frihet att granska och att de verkligen gör det. Undersöknde journalistik! Tredje statsmakten! Och att det finns andra med samma strävan, även ifall de inte kommit lika långt som oss.

Jag vill ju så jämra gärna tro!

Fast idag, då inträffade en ganska seriös incident som fick mig att börja tvivla, oavsett konspirationsteoretiekern. Håller på med att skriva en bok om mina erfarenheter av arbetslöshet i Sverige, typ, det senaste decenniet och begärde ett registerutdrag, bara för att ha en annan koll på det som jag mindes.

Det som inträffade var att jag noterade att det handläggare sagt att de skrivit in, bara för att kolla av med mig ifall det var okej. Och som jag trodde de skrivit in. Det fanns inte i registerutdraget. Bland de mail jag sänt och de svar jag fått från handläggare på myndigheten fanns bara ett urval. En hel rad kontroverser där ifrågavarande myndighet begått misstag fanns inte i utdraget. Ska jag misstänka något?

Nej, konspirationsteoretiker, stanna där! Plats! Kom inte närmare.

Gissa om jag blev mörkrädd? Jag som gått drygt en kilometer i totalt mörker två gånger om dan, fem dar i veckan i sex år utan att bli rädd, trots att folk sett både varg och björn i trakten. Nåja, halva året var det inte totalmörkt, erkännes. Men ändå. Det fanns ingen gatubelysning vare sig tidiga morgnar eller sena kvällar. Och med två och en halv timmes transport till och från jobbet, var jag uppe ganska tidigt, och kom hem ganska sent. (Jepp, fem timmars transport per dag. Men det hör inte hit.)

Jo, nu blev jag verkligen mörkrädd. Och. Dessutom, jag hittade inte den akutella e-posten på min webb-mail heller. Och kunde inte påminna mig att jag raderat den av någon anledning.

Gissa om inte Orwell plötsligt kändes ganska aktuell? Och verklig!

Fast ingen kommer väl att tro mig. För de flesta är väl som jag: Vill så jävla gärna tro! Sånt händer inte i Sverige!

Fast, läser ni om att jag blivit omhändertagen som något att inte räkna med, så kom ihåg den här krönikan.

Snälla!

Vad vet du om hur demokratiskt vårt samhälle egentligen är? Vilken insyn finns det? Vilken koll har du? Faktiskt?

Jo, konspirationsteoretikern kan ha vissa poänger ... Som alltid.