Men jag förmår mig bara inte! För det första har jag svårt för stora folksamlingar. Jag blir trött bara av att vistas i moderna köpcentra och undviker av det skälet, i möjligaste mån, att handla på sådana ställen. Det är något med ljuset och sorlet och luften i den typen av jättestora lokaler som får mig svimfärdig och på gränsen till migränanfall. När jag då ser bilderna från bokmässan, där folk formligen slåss om utrymmet (och luften), förstår jag inte hur jag skulle uthärda denna trängsel, hur litterärt spännande diskussioner och presentationer som än står på programmet.

För det andra skulle jag, för min egen inre revisor, ha svårt att motivera en så stor utgift. Tåg- eller flygbiljett till Göteborg. Flera nätter på hotell. Mat, taxi, inträden. Dessutom, av vimmelreportagen att döma, nya kläder och ny moderiktig frisyr, ja en hel mässanpassad outfit (som det heter nu för tiden på modern svenska). Hur skulle en vanlig enkel frilans ha råd med allt detta?

I dagens medievärld har det ju de senaste åren blivit allt svårare att överleva som frilansskribent, speciellt på kulturområdet. De stora tidningarna bantar ner sin egen personalstyrka, sparkar journalister och slutar honorera mycket av frilansmaterialet (på debattsidor och liknande). Så det skall mycket till för att en frilans skall åka på bokkmässa. Vad jag förstår är också de flesta mässbesökare bibliotekarier eller lärare vars arbetsgivare står för fiolerna. Eller också författare som själva skall medverka, och då betalar naturligtvis deras förlag.

Jag inser i och för sig att böcker behöver marknadsföras för att sälja. Säg den författare som inte vill att hans eller hennes alster skall nå ut och bli lästa! Det är formerna kring detta möte mellan författare och läsare som jag har svårt för. Måste det vara så förtvivlat mycket tingeltangel? Är inte litteratur trots allt någonting för själen, något som siktar djupare än till enbart ytan?

Så nu vet ni, alla ni som brukar fråga om jag varit på bokmässan i Göteborg. Inte i år heller! Men kanske nästa år, ifall jag hinner bli en annan människa till dess.

Margareta Zetterström