Visst vill vi att det ska vara som på film och tv? Om folk bara kunde vara så där tydliga, berätta om sina känslor, vara ärliga, insiktsfulla och uttrycka sig så där klart och kramas så där tryggt på slutet. Om de bara kunde säga just så där. Bara vara så där. Som på tv. Då skulle det ju inte vara så svårt att leva. Ohh, vad jag ville det vore!

Men hallå, det är fiktion!

Det är det som är vitsen. Redan Aristoteles skrev om det här med att det föreställda, fiktionen, teatern, var något som just föreställde livet. Och att fiktionen därigenom kunde göra att vi blev av med våra nojjor. Han kallade det för katharsis. En rening av själen så att vi kan återvända till verkligheten, rena och nytvättade.

I lagoma doser är det säkert bra. När livet trasslar till sig. Men hur blir det när vi tvättas även då vi inte är skitiga? Dagligen. Även när vi inte har några större nojjor? När livet bara går på sådär lagom besvärlig, vanligt? Torkar huden ut i så fall? Blir fiktionen en norm då? Blir tvättandet en ritual? Ett ”måste”?

Är det så att normen för livet återfinns i fiktionen? På tv och film? Är det så att det är här vi hittar målen vi bör uppnå i livet för att vara lyckliga människor? Istället för IRL?

Om nu tvättandet skrubbar bort allt in på bara benen? Gör att vi eventuellt blandar ihop fakta och fiktion och tror att våra liv blir lyckosamma bara vi kan uppnå det som visas på tv? Är som på tv? Kräva att omgivningen ska vara som på film i tv eller bara på tv. Kräva att partnern ska inse att hän borde vara annorlunda? Mer insiktsfull, mer uttrycksfull? Som på tv? Kanhända.

Men vad är det vi ska vara då? I tv-fiktionen har män och kvinnor olika ideala utseenden, andra göre sig inte besvär eller så får de operera sig, köpa rätt produkter. Olika yrken har olika status – så välj rätt! Olika klasser har olika trovärdighet: är du underklass så är du inte lika trovärdig. Talar du med brytning är du inte heller lika trovärdig. Snarare misstänkt. Och har du ett ”record” är du redan stekt. Du är skurken – så, åk inte fast.

Och det här med reklamen? Bara nåt vi får stå ut med för att få ett brett utbud där vi kan välja just det vi vill ha? För det är bara andra som blir påverkade av den och de får väl skylla sig själva. Tv-fiktionen visar ju att det handlar om att vi kan uppnå allt – bara vi vill. Är karaktärstarka.

Det här med katharsis och den underliggande hypotesen att fiktionen skulle ha någon annan roll än att bara underhålla, det är ju bara en antik tanke, nu vet vi ju bättre. Medier påverkar inte vanliga människor. Folk kan skilja mellan fakta och fiktion, och mediebruk har ingen som helst inverkan på vad människor gör. Folk kan välja vad de vill se på och bruka sitt sunda förnuft. Skilja agnarna från vetet. Utom när det handlar om Bering Brevik och vissa knäppskallar som skjuter sönder sina skolkamrater förstås. Där kan medieinnehåll vara skadligt. Men inte för oss vanliga.

Och det här med att man i vissa kanaler kan titta på faktaprogram, det är ju bara bra för de som vill så – valfrihet. Men kanhända ska vi inte konsumera fiktion i onödan? Det kan faktiskt ses som en drog ...

Carin Åberg