Under de senaste åren har konflikten mellan USA och Kina skärpts. Propaganda eller ensidiga beskrivningar från svenska politiker, journalister och debattörer, som regelmässigt försvarar USA, har kommit som ett brev på posten. Syftet för USA-entusiasterna tycks vara att demonisera. Mycket handlar om dagsaktuella frågor, men historiska skeenden i Kina har också utnyttjats i argumentationen. En fråga som gång på gång dyker upp i debatter är den svält som drabbade Kina under Det Stora Språnget åren runt 1960.

Så inleder Lars Drake en artikel på sajten Synapze

ANNONS

4 KOMMENTARER

  1. I den länkade artikeln står ett påstående som är värt att diskutera: ”Mänskligheten har under lång tid haft kapacitet att producera och omfördela livsmedel för att föda hela världens befolkning, åtminstone sedan början på 1900-talet.” Det är möjligt att det inte är sant nu, i en långsiktigt hållbar mening. Det är möjligt att vi nu är så många så att vi inte längre lever i och av biosfären på ett rimligt sätt.

    För att föda en människa fordras ytterst att växter sätter ihop atomer, mest kol, väte, syre, kväve, fosfor och svavel, till vissa molekyler i vissa minimummängder. Energin kommer från att en viss mängd solenergi per ytenhet strålas ner på marken. Det finns alltså en fysisk gräns för hur många människor som kan leva i och av biosfären. Mycket av det kväve som finns i molekyler i maten vi äter fixeras idag in i för växter användbara molekyler med hjälp av elektricitet. Vi äter alltså idag till en viss del uran och fossila bränslen, inte kväve som fixerats i den naturliga biosfären. Inte ens vattenkraften, som ytterst är ett slags solenergi, räcker till. Detta är bara ett exempel på att vi delvis lever utanför biosfären.

    De som talar om överbefolkning anklagas för att vara grönfascister, men de har en poäng. Inte bara i att vi tränger ut andra arter, utan att vi äter fler kemiska C-C-bindningar, C-N-bindningar och så vidare, än vad biosfären kan sätta ihop åt oss. Jag grundar beräkningen på att en rimlig del av jordytan är uppodlad. Kanske att Rune Lanestrand har en uppfattning om detta?

  2. På sikt kan detta ge en begränsning för hur många vi kan försörja med mat på Tellus. Ja vi lever över våra tillgångar i ett långsiktigt perspektiv.

  3. Visst finns det för många människor på jorden. Och när jorden styrs med påtagligt större folkligt stöd än nu måste det problemet åtgärdas. Men jag antar att det blir när åtminstone jag, kanske också Jan Arvid inte längre belastar biosfären.

  4. Jag svarade tidigare, men det kom inte fram. Det som du Jan Arvid tar upp kan bli ett hinder på lång sikt, men mänskligheten kommer att slå i taket tidigare pga konflikter kopplade till bl.a. ojämlik fördelning.

Välkommen med dina synpunkter!