Artikeln publicerad i FiB/K nr 8-2020
Natos inblandning i Bosnienkriget:
Kriget i Bosnien 1992–1995 var Natos första krig. Det följdes 1999 av bombningen av Förbundsrepubliken Jugoslavien och Natos omställning till offensiv militärallians med antagandet – vid organisationens 50-års-
jubileum i Bryssel där Sveriges statsminister Göran Persson deltog – av en strategi för interventioner utanför medlemsländernas territorium.
Text: Christer Lundgren, Kartor: Stig Söderlind
Kriget i Bosnien är föga känt. Det är en vanlig uppfattning att de bosniska muslimerna (ibland kallade ”bosniakerna” fast de vid krigets början utgjorde en minoritet av befolkningen i Bosnien-Hercegovina) var de främsta offren, och att serberna bar skulden för kriget. Den bilden av kriget spreds kraftfullt i västliga, däribland svenska, media och avvikande uppfattningar tystades. Förtalskampanjen i höstas mot nobelpristagaren i litteratur Peter Handke var en avspegling, en upprepning, av denna krigspropaganda. En uppföljning kom med Jasenko Selimovićs självbiografiska pamflett Sarajevo. Minnen från en belägring, okritiskt hyllad i etablerade media.
Därför finns det anledning att uppmärksamma en minnesceremoni som i våras hölls i den bosnienserbiska staden Mrkonjić Grad, där man lade kransar och höll en minnesgudstjänst i St Markus-kapellet på stadens kyrkogård i anslutning till de massgravar som hittades efter de strider där kroatiska styrkor och bosniska islamister, aktivt understödda av Natos bombflyg, hade fördrivit mer än 120.000 serber och bränt ned deras hem till grunden.
”Den största massgraven var på den ortodoxa kyrkogården; där grävde man upp 181 kroppar (…). Det äldsta offret var 90 år och det yngsta bara sju. ”
Efter fredssamtalen i Dayton, Ohio, återfick Republiken Srpska stadsområdet Mrkonjić Grad, och 1996 fann man flera massgravar. Utgrävningarna började den 1 april 1996.
Den största massgraven var på den ortodoxa kyrkogården; där grävde man upp 181 kroppar (81 civila, inklusive tio kvinnor, 97 medlemmar av Republiken Srpskas armé och tre poliser). Det äldsta offret var 90 år och det yngsta bara sju. I andra gravar i området Mrkonjić Grad upptäcktes ytterligare 176 kroppar. I västra Krajinas 13 kommuner hittades totalt 1.214 kroppar, medan 420 personer noterades som ”saknade”.
Läkaren Zoran Stanković, patolog vid Militärmedicinska akademin i Belgrad, och hans kriminaltekniska team undersökte 30 massgravar i Bosnien. På 102 av de 181 kroppar som grävdes upp vid den ortodoxa kyrkogården i Mrkonjić Grad fann man sår i huvudena liknande dem som man sett på liknande offer i Mostar, Kupresdalen och floden Savas dalgång. Det tyder på att kroaternas behandling av fångarna var typisk, menade Zoran Stankovic.
Alla torterades, massakrerades, lemlästades och led svåra smärtor innan de dog. Han jämförde med liknande kroatiska övergrepp mot serber under första och andra världskrigen.
”Han hade obducerat alla de 181 serbiska offren för massakern i Mrkonjić Grad, berättade om den och visade oss mycket starka bilder därifrån. Han sa att Haag hade fått allt obduktionsmaterial – men ’ tappat bort det ’ . ”
Omfattande dokumentation överlämnades till Haagtribunalen och det nationella rättsväsendet. En svensk delegation anförd av den socialdemokratiska riksdagsledamoten Karin Wegestål träffade i oktober 2003 Zoran Stanković, som då var chef för Belgrads militärsjukhus. En av delegationens deltagare, Jan Hagberg, berättar:
– Han hade obducerat alla de 181 serbiska offren för massakern i Mrkonjić Grad, berättade om den och visade oss mycket starka bilder därifrån. Han sa att Haag hade fått allt obduktionsmaterial – men ”tappat bort det”.
Ännu idag, efter mer än två decennier, har ingen vare sig åtalats eller hållits ansvarig för de brott som begicks, påpekade Republiken Srpskas minister för arbete, krigsveteraner och skydd av handikappade, Milenko Savanović, vid minnesceremonin i Mrkonjić Grad tidigare i år.
– Detta visar klart att Haag-tribunalen och Bosnien-Hercegovinas åklagarmyndighet är rent politiska institutioner som upprättats och arbetar för att åtala och döma enbart serber, tillade han.
Stankovićs material ledde dock till att den muslimske befälhavaren Nasir Orić greps och överfördes till Haag. Han var skyldig till ett stort antal brutala räder mot serbiska byar i området, däribland julmassakern i byn Kravica i januari 1993, då dussintals kvinnor och barn dödades under det ortodoxa julfirandet. Att Orić senare kom lindrigt undan i Haag är en annan historia.
Mrkonjić Grad intogs 8–12 oktober 1995 av kroatiska styrkor, som en del i den militära offensiv som kallas Operation Storm. Striderna upphörde efter fredssamtalen i Dayton, Ohio, i november, som bland annat resulterade i att Mrkonjić Grad skulle återgå till Republika Srpska. De brutala övergreppen ägde rum under de sista två dagar som kroatisk militär kontrollerade staden. Den 2 december 1995 rapporterade den amerikanska tv-kanalen CNN:
”Bosniska kroatiska milisstyrkor plundrade och satte eld på hus i områden som planerats att återlämnas till serberna trots tidigare försäkringar av deras ledare att förstörelsen skulle upphöra”
”Bosniska kroatiska milisstyrkor plundrade och satte eld på hus i områden som planerats att återlämnas till serberna trots tidigare försäkringar av deras ledare att förstörelsen skulle upphöra, sa Förenta Nationerna på lördagen. En hel by brändes ned nära staden Mrkonjić Grad. Staden plundrades tidigare denna vecka av kroatiska styrkor som var ursinniga över att serberna hade vunnit tillbaka regionen enligt fredsavtalet i Dayton, Ohio.
FN-talesmannen Chris Vernon sade att 20 byggnader brann i Sipovo-regionen vid den tidpunkt då den bosniska kroatiska milisen hade stationerat ut ytterligare trupper i sektorn.
FN-personal sa att de såg andra bränder över hela området. Några inträffade medan bosnienkroatiska soldater såg på, vilket motsäger påståenden om officiellt ogillande, sa FN-personalen. […]
FN klagade också över att brittiska rekognoseringsenheter inte fick komma in i Mrkonjić Grad och andra restriktioner som begränsade deras rörelsefrihet.
’De ([den kroatiska] milisen) är mycket nervösa över att FN åker runt ’ , sade [FN:s talesperson Alun] Roberts.”
Tilläggas bör att Dayton-överenskommelsen också innebar att serberna tvingades lämna ifrån sig några strategiska nyckelområden, däribland alla besittningar i Sarajevo. De överlämnade dessa områden utan problem.
Den militära brutalitet som USA och Nato släppte loss och den skräck den framkallade var av ett slag som inte upplevts på den europeiska kontinenten sedan andra världskriget.
Litteraturtips
Diana Johnstone: Dårarnas korståg: Jugoslavien, Nato och västliga villfarelser (Hägglunds förlag 2004, övers. Christer Lundgren)
Peter Gowan: Irrväg till Kosovo. Stormaktsspelet bakom krigen i Jugoslavien (Manifest originalpocket 1999). Engelsk originaltext: The Twisted Road to Kosovo
Christer Lundgren /Jan Hagberg: Jugoslavien – en förebild för krig i vår tid (Broschyr, 36 sid, 2016)
Bloggaren Gray Carter kommenterar Natos roll i Bosnienkriget här >
Du måste logga in för att kommentera.