Fredsopinionen som regeringen körde över

1
360

Regeringen beslutade i juli 2019 att Sverige inte ska ansluta sig till FN-konventionen om förbud mot kärnvapen (TPNW) med motiveringen att förbudet inte går att använda praktiskt och dessutom saknar stöd i riksdagen. Därmed gick man emot en stark folklig opinion. Det framgår av Utrikesdepartementets sammanställning den 14 maj 2019 av synpunkter från 39 organisationer utöver de 19 ordinarie remissinstanserna, vilka reagerade på den utredning som behandlade frågan.

I UD:s sammanställning presenteras respektive organisations inlaga i sin helhet i bokstavsordning: Här är deras ställningstaganden i korthet:

Amnesty International Sverige motsätter sig användning, ägande, tillverkning och överföringar av kärnvapen för alla stater, inklusive de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd och andra kärnvapenstater. Organisationen uppmanar alla stater att underteckna och ratificera FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen.

Daladistriktet av FN-förbundet och Falu FN-förening menar tvärtemot utredaren att Sverige ska gå i bräschen för världens stater och skriva på kärnvapenförbudet och inifrån verka för att utveckla innehållet och arbeta för att fler ska skriva på. Sverige ska fortsätta sitt fredsbevarande uppdrag att genom dialog främja freden på jorden och därmed det arbete som historiskt bedrivits framgångsrikt.

Demokrati utan gränser anser att denna nuvarande kärnvapenbaserade världsordning gradvis behöver ersättas med en mer demokratisk och rättsbaserad världsordning som bygger på gemensam mänsklig säkerhet snarare än terrorbalans. FN-konventionen om ett förbud mot kärnvapen kan, under vissa förutsättningar, påskynda framväxten av och utgöra en viktig pusselbit i en sådan ordning.

Equmeniakyrkans medlemmar tog på 2018 års kyrkokonferens, vårt högsta beslutande organ, beslut om att arbeta för att regeringen snarast ska skriva under och ratificera konventionen om kärnvapenförbud. Det är Equmeniakyrkans plikt att stå upp för människovärdet, att stå upp för freden och tala sanning till makten – även när den är obekväm. Vi uppmanar därför regeringen att snarast tillträda konventionen om förbud mot kärnvapen.

Folket i Bild/Kulturfront står bakom Stefan Lindgrens remissvar, som påpekar att upprinnelsen till utredningen är den plötsliga omsvängningen i riksdagen som förorsakats av amerikanska påtryckningar, bland annat ett brev från USA:s försvarsminister James Mattis som diariefördes – och hemligstämplades – i Kanslihuset och att Sveriges tidigare arbete mot kärnvapen nu riskerar att spolieras genom att Sverige hoppar av kärnvapenförbudet. Kärnfrågan är att utredaren anser att ett svenskt tillträde till konventionen skadar Sveriges möjligheter att stå under Natos kärnvapenparaply med dess påstådda nukleära avskräckning. Flera av utredarens påståenden tillbakavisas, däribland att ett ställningstagande för kärnvapenförbud skulle hindra Sverige från att ta emot hjälp i ett krisläge.

Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen (FMKK) och Kvinnor för fred i Sundsvall uppmanar vårt lands beslutsfattare att snarast underteckna och ratificera konventionen i dess nuvarande form samt i samarbete med övriga likasinnade länder tillsätta en arbetsgrupp av bästa möjliga experter på fredsområdet med uppgift att utveckla konventionen samt belysa de positiva effekterna av ett tillträde och därmed påverka fler länder att underteckna samt ratificera konventionen.

Fredsrörelsen på Orust konstaterar: Av Natos framfart i Jugoslavien, Mellanöstern, Nordafrika och Afghanistan från 1999 till idag lär sig hela världen att egna kärnvapen är den enda chans man har att slippa undan i enlighet med den anammade principen om avskräckning i stället för avspänning och samarbete. […] I utredningen har vi inte kunnat finna uttrycket gemensam säkerhet, vilket av Palmekommissionen användes för att beskriva den nödvändiga situation där alla parter är säkra. […] Organisationen uppmanar: antag FN-konventionen och delta i opinionsbildningen!

Tankesmedjan Frivärld instämmer i utredningens centrala bedömningar att ett svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen skulle medföra betydande negativa konsekvenser för Sverige, noterbart försämra Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten och stigmatisera våra partners utan att hantera vårt centrala säkerhetspolitiska problem, Ryssland.

Gotlands fredsgrupp konstaterar: USA:s och övriga Natoländers militärbudgetar är sammantaget 12 gånger större än den ryska. USA uppgraderar nu sina kärnvapen med över tusen miljarder dollar och tänker sig i en krissituation gå segrande ur ett kärnvapenkrig genom att slå till först. Gotlands fredsgrupp har på ön samlat över 3000 namn för att Sverige ska godkänna avtalet om förbud mot kärnvapen.
Greenpeace International joins the call for the Swedish government to take a clear stand against nuclear weapons and against the politics of fear and mutual destruction. Greenpeace is calling on the government of Sweden to sign and ratify the Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons without delay.

Gröna Eldsjälar framhåller att den viktigaste utgångspunkten bör vara det humanistiska och mänskliga perspektivet – kärnvapenhotet mot Sveriges befolkning utifrån dagens ökade kärnvapenhot. Kärnvapenförbudskonventionen (TPNW) sammanfaller i tid med två stora initiativ angående verifikation av kärnvapennedrustning som Sverige medverkar i. Även om formella, tekniska oklarheter och frågor återstår att lösa har en stor majoritet av de kärnvapenfria länderna gjort ännu ett försök att bidra till en kärnvapenfri värld. Det är dags för kärnvapenländerna att uppfylla sina utfästelser.

Gröna Kvinnor menar att Sverige och FN måste skärpa kravet om internationell kärnvapennedrustning, vilket fyra av fem svenskar tycks instämma i. ”Vi vill med detta remissvar stärka de krafter inom regering och riksdag som liksom vi anser det hög tid att Sverige tar ställning för en ratificering av konventionen om kärnvapenförbud.”

Harvard Law School International Human Rights Clinic (IHRC) urges Sweden to sign and ratify the TPNW and responds to concerns raised by the Inquiry into the Consequences of a Swedish Accession to the Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons. ”Sweden should not view its links to NATO and the possibility of joining the alliance in the future as a reason to stay outside the TPNW, a major nuclear disarmament instrument that it helped negotiate and voted to adopt.”

Hälsingegruppen för Kvinnor för fred och Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen kräver att Sverige undertecknar FN:s konvention mot kärnvapen. De noterar att utredningens val av remissinstanser visar en kraftig förskjutning av inriktningen mot det svenska militärindustriella komplexet, försvarsmaktens olika aktörer och representanter för transatlantiskt nära försvarssamarbete.

International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) is grateful for the opportunity to correct some of the main misunderstandings and misrepresentations that are contained in Mr Lundin’s report. This is intended to help Sweden’s parliament to make an informed decision based on an accurate understanding of the content of the United Nations Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons (TPNW) and of ICAN’s policy positions. ICAN renews its call to Sweden to sign and ratify the TPNW.

International Committee of the Red Cross (ICRC) points out that the TPNW was developed in response to the long-standing concerns about the catastrophic humanitarian consequences that any use of nuclear weapons would entail. The Treaty recognizes that the use of nuclear weapons would be abhorrent to the principles of humanity and the dictates of public conscience, and it comprehensively prohibits nuclear weapons on the basis of IHL (international humanitarian law). As such, a consideration of the compatibility of nuclear weapons with the general rules of IHL governing the choice of all means and methods of warfare is an essential starting point in any analysis of the TPNW. Indeed, the question of the compatibility of nuclear weapons with IHL was a key factor that drove the negotiation and adoption of the TPNW, as the Treaty itself explicitly states in its Preamble. The Inquiry’s lack of attention to the rules of IHL constitutes, in the view of the ICRC, a serious shortcoming.

International Federation of Medical Students’ Associations Sweden skriver: Som framtida vårdpersonal – med andra ord de personer som kommer ta hand om de människoliv som skulle drabbas av en eventuell kärnvapenattack – vill vi göra vår röst hörd. Vi anser att denna utredning har stora brister avseende de humanitära- och klimatmässiga konsekvenserna av kärnvapen samt möjliga utfall om Sverige inte signerar avtalet. Det går inte att förbise att ovan nämnda konsekvenser är säkerhetspolitiskt relevanta. […] För att undvika humanitära kriser och en katastrofal klimatpåverkan uppmanar vi Sveriges regering att signera TPNW och Sveriges riksdag att godkänna en ratificering av densamma.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Stockholmskretsen menar att just vårt geostrategiska läge motiverar en anslutning till TPNW och ger Sverige ett bra utgångsläge för att aktivt arbeta för en nedrustning av kärnvapen. Sammanfattningsvis är det allmänna intrycket att utredningen mer grundar sig på en förhoppning om att kärnvapen aldrig kommer att användas (annat än som hot) än ett allsidigt faktaunderlag för beslut i regering och riksdag. Beslutet att ansluta Sverige till TPNW är ett politiskt beslut. Det måste bygga på ett politiskt ställningstagande i Sverige, men det handlar om en existentiell fråga, en världsomspännande fråga; om den värld som vi vill leva i idag och i framtiden och om den värld vi vill lämna över till våra och hela världens barn och barnbarn.

IrakSolidaritet vill påminna om att FN:s atomenergiorgan IAEA 2004 efterlyste en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Detta förslag har senare diskuterats i FN och andra fora. Den nu aktuella konventionen om förbud mot kärnvapen är ett steg i rätt riktning. Sverige har varit pådrivande bakom dess tillkomst, men har ändrat sin ståndpunkt efter påtryckningar från USA. Vår uppfattning är att Sverige bör stödja och ratificera denna konvention. USA:s agerande i denna fråga främjar inte fred, vare sig i Irak eller i Sverige.

Kronoberg för fred och alliansfrihet skriver: Som fredsorganisation ifrågasätter vi [utredningens utgångspunkt] då vi anser att samarbetet med USA och Nato inte gör Sverige säkrare, utan snarare tvärtom. Det gör oss till måltavla i ett eventuellt stormaktskrig och drar in oss i en maktkamp som ökar Sveriges osäkerhet. Det är ett problem med utredningen att den aspekten helt ignoreras. Utredaren anger inga skarpa säkerhetspolitiska eller juridiska skäl för slutsatsen. Några internationella avtal eller folkrättsliga avtal eller lagar finns inte som skulle hindra Sverige att skriva på. […] Sverige kan bidra till att delegitimera kärnvapnen genom att nu skriva under. Det skulle ligga i Sveriges långsiktiga säkerhetsintresse och vara helt i linje med vår traditionella roll att främja kärnvapennedrustning.

Kvinnor för fred noterar att säkerhetspolitik är en kärnfråga i utredningen. I utredningen framstår kärnvapen som en säkerhet för vissa länder – kärnvapenstaterna och dess allierade. Men vilken rätt har vissa länder att skaffa sig ”säkerhet genom kärnvapen” samtidigt som de förvägrar andra att skaffa sig detta ”skydd”. Kärnvapen är ingen säkerhet för något land tvärtom är de ett hot mot mänskligheten. […] Det är dags att klart ta ställning mot kärnvapenstaternas arrogans och för en värld fri från kärnvapen.

Kvinnor för fred i Stockholm anser att Sveriges regering bör signera konventionen. Beslutet att ansluta Sverige till TPNW måste bygga på ett politiskt ställningstagande i Sverige, men det handlar om en existentiell fråga, en världsomspännande fråga, en fråga om den värld som vi vill leva i idag och i framtiden. Vilken värld vill vi lämna över till våra och hela världens barn och barnbarn? Därför, menar vi, bör Sveriges regering utan vidare dröjsmål signera FN-konventionen som förbjuder kärnvapen och anslå medel för att fortsätta utveckla konventionen. Målet bör vara att etablera en konkret tidsplan för att uppnå en total avveckling av alla kärnvapen.

Kväkarna, Vännernas samfund i Sverige, konstaterar att det är med stor sorg de vi kväkare läser utredningen. När vi hade hoppats finna stöd för en väg framåt mot kärnvapennedutrustning och mot fred, finner vi i stället ett försvar av militärallianser och kärnvapenparaplyer. Vi läser en utredning som tagit större hänsyn till det nuvarande samarbetet med Nato och bilateralt med Natomedlemmar än till det faktum att 86 % av de av SIFO tillfrågade människorna önskar att Sverige skriver under och ratificerar konventionen. Vi läser en utredning där vi ser hur vårt stilla hopp om en kärnvapenfri morgondag för våra barn underordnas militärstrategiska dagsländor. […] Sverige bör skriva under och ratificera FN:s konvention för ett förbud av kärnvapen och sedan, inom ramen för den, arbeta på konventionens förbättring.

Nej till Nato Helsingborg noterar att det i utredningen är underförstått att Sverige ska kunna försvaras med kärnvapen fastän någon sådan policy har inte kommit till allmänhetens kännedom. Deras slutsats är att för att behålla förtroendet som en alliansfri och trovärdig part för nedrustning måste Sverige ratificera FN:s kärnvapenförbud.

Olof Palmes Internationella Center (Palmecentret), Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Socialdemokratiska studentförbundet (S-Studenter), Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (S-kvinnor), Socialdemokrater för tro och solidaritet och HBT-Socialdemokrater Sverige (HBT-S) anser att utredningen av konsekvenserna av ett svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen på ett flertal punkter presenterar bristfälliga analyser och svagt underbyggda argument och saknar en tillfredställande analys av de humanitära skadeverkningar som kärnvapen för med sig på människor och miljö. De hänvisar bland annat till SAP:s kongressbeslut 2013 om att Socialdemokraterna ska verka för instiftandet av en internationell konvention som förbjuder kärnvapen, något som den svenska FN-delegationen, som under en socialdemokratiskt ledd regering 2017 röstade för instiftandet av en sådan konvention, lyckades med. De anser att regeringen bör hedra den långa svenska tradition av tydligt internationellt ställningstagande i frågor som rör av- och nedrustning, fred och frihet.

PAX, a Netherlands based civil society organisation engaging on a wide range of issues, urges the Swedish Government to join the Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons as part of the global non-proliferation and disarmament regime, and that countries and entities within their jurisdictions will be adhering to it.

PeaceQuest International anser att Sverige bör signera och ratificera konventionen. TPNW är ett konkret framsteg i kampen för en kärnvapenfri värld. Sverige var ett av 122 länder som var med och röstade igenom konventionen som innebär ett totalförbud av kärnvapen. Fördraget skiljer sig från NPT som fokuserar på icke-spridning av kärnvapen och att icke-kärnvapenmakter inte ska anskaffa dessa massförstörelsevapen. Förbudet i TPNW inkluderar utveckling, förvaring, transport, användning och hot om kärnvapen.

Projekt Framtid anser att utredningen i högre grad borde ha lyft fram de existentiella risker som kärnvapen innebär. En ökad medvetenhet om dessa risker är en viktig faktor för att nedrustning av kärnvapen ska ske på ett säkert och hållbart sätt, då det kan påverka utredningens målsättningar och överväganden samt skapa det breda stödet som krävs för en sådan nedrustning. Nedrustning av kärnvapen är självfallet önskvärt.

Riksföreningen Nej till Nato anser att hotet kommer från upptrappningen med militärövningar, upprustning i en spiral och skapandet av fiendebilder samt brist på utnyttjande av kunskap i förebyggande av våldsutveckling. Hotet består i att vi hamnar mellan krigförande parter. Sverige ska inte kunna användas för utplacering av kärnvapen och inte heller misstänkas för att kunna komma att tillåta kärnvapen på sitt territorium. […] Sammanfattningsvis ser vi ett ensidigt västligt – räddhågset – Natoperspektiv i utredningen och förslaget till beslut. Vi ser inte något som tyder på att man tar hänsyn till freds- och konfliktforskningens resultat om hur konflikter bäst ska hanteras och våld förebyggas. Konventionen utgör komplement till NPTavtalet och andra internationella avtal. De förstärker varandra. Sverige bidrar bäst till utveckling av avtalet genom att tillträda det och arbeta inifrån.

Studsvik Nuclear AB (SNAB) har erbjudits att lämna synpunkter på remiss av utredningen av konsekvenserna av ett svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen. SNAB har inga synpunkter på föreliggande utredning.

Svenska Kvinnors Vänsterförbund vädjar till Sveriges regering och riksdag att ansluta sig till två tredjedelar av FN:s medlemsstater som stödjer förbudet. För oss i fredsrörelsen är det otänkbart att kärnvapen överhuvudtaget ska finnas, framställas och vidareutvecklas. Det finns inget försvar för att fortsätta inneha och utveckla massförstörelsevapen i en värld där alla tillgängliga resurser behövs för att bekämpa klimathotet och miljöförstörelsen. Sverige var en aktiv part i arbetet med framtagandet av konventionen om ett förbud mot kärnvapen. Nu är det också vårt ansvar att signera och ratificera.

Svenska präster och pastorer mot kärnvapen framhåller att mänskligheten står inför två existentiella hot: kärnvapenkrig och klimatförändring. Medan den senare är en process, som kräver snabba åtgärder för att inte bli oåterkallelig, är risken för en snabb utlösning av det förra hotet ständigt närvarande så länge som det finns kärnvapen. Därför är det förbud mot kärnvapen, som 122 stater, däribland Sverige, röstade igenom i FN:s generalförsamling 2017, mycket löftesrikt. De fem etablerade kärnvapenstaterna (P5) har – trots uttryckligt löfte (§6) i ickespridningsavtalet, NPT – inte avvecklat eller ens inlett förhandlingar om att avveckla kärnvapnen. […] Sverige bör liksom Finland fatta beslut om ett förbud mot kärnvapen på svensk mark i tillägg till att underteckna och ratificera FNs konvention om förbud mot kärnvapen.

Svenska Pugwash anser att de normativa och långsiktiga aspekterna, tillsammans med Sveriges långa och hedrande tradition av kärnvapennedrustning, måste stå i centrum då konventionen ska bedömas. I USA tas TPNW upp i Trump-administrationens Nuclear Posture Review (2018). Där hävdas att den skulle utgöra ett hot mot USA:s säkerhet, blanda ihop nedrustning med icke-spridning och försvåra militära samarbeten (sid 72). Detta visar att konventionen redan har haft och skulle kunna få en än mer betydande normförändrande effekt. Ett svenskt tillträde till TPNW skulle ha stor betydelse både för en rad stater som har anslutit sig och för andra som fortfarande tvekar. Dessutom skulle det uppfattas som ett betydelsefullt stöd för kärnvapenkritiska opinioner och organisationer i olika länder. På sikt skulle detta innebära starkt förbättrade utsikter för att verksamt förbud. Sverige bör snarast signera och ratificera TPNW och inom konventionens ram verka för dess förbättring.

Sveriges Fredsråd menar att övervägande skäl talar för att Sverige ska tillträda FN-konventionen. Ett tydligt svenskt stöd till denna är vad som önskas av den opinion inom och utom Sverige som i hela mänsklighetens intresse vill se en resultatgivande dialog för fred, nedrustning och globalt samarbete. Sverige bör presentera en plan för hur kärnvapnen ska kunna avskaffas under detta århundrade.

Sveriges Kristna Råd (SKR), som består av 27 medlemskyrkor och 3 observatörer och därmed representerar praktiskt taget alla kristna kyrkor och samfund i Sverige, vill vara en tydlig röst och aktör i arbetet för fred och rättvisa. Kyrkorna stöder arbetet för gemensam säkerhet och förordar att bygga upp kapaciteten för fredlig konflikthantering och att en tyngdpunktsförskjutning ska ske från militär till fredlig konflikthantering. Många inom kyrkorna har därför under lång tid argumenterat för ett förbud mot bruk och innehav av kärnvapen. Sveriges kristna råd arbetar sedan lång tid tillbaka för ett avskaffande av kärnvapen och anser att det finns anledning att lyfta fram de humanitära konsekvenserna av kärnvapenanvändning och hotet mot mänskligheten. Denna centrala aspekt lyser i det närmaste med sin frånvaro i utredningen. Mot bakgrund av Sveriges tidigare agerande i nedrustningsfrågor behöver även Sverige nu eftersträva en ratificering av konventionen om förbud mot kärnvapen.

Uppsala missionsförsamling anser att Sverige genom att tillträda FN:s konvention om förbud av kärnvapen kan agera med trovärdighet såväl inifrån, dvs i konventionsarbetets uppföljning, som mera generellt, för att stärka konventionens tillämpning och för att vidga arbetet för att kärnvapen inte tillverkas, utplaceras, transporteras eller används. Det land som tillåter utplacering – tillfällig eller mera permanent – av kärnvapen gör sig självt till en måltavla – både för konventionella och kärnvapenbaserade angrepp. Uppsala Missionsförsamling föreslår därför regeringen att utan dröjsmål bereda vägen för ett svenskt tillträdande till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.

Westinghouse Electric Sweden AB instämmer i utredarens förslag att Sverige varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form. Implementeringen av konventionen kan leda till att vi blir utestängda från vissa länder eller får ökade kostnader vid hantering av exportlicenser. Hur konventionen kan komma att tillämpas kan få mycket negativa konsekvenser för vårt företag.

Älvsborgs socialdemokratiska förening menar att Sveriges arbete mot kärnvapen måste fortsätta, och att motargumentet mot FN-konventionen att den väcker motstånd från kärnvapenstaterna och dess allierade inte ska hindra oss att stödja varje internationellt initiativ som kan befria oss från det största hotet mot mänsklighetens överlevnad – att någon eller några av de 14 000 kärnvapnen som finns runt om i världen kommer till användning. Vår starka rekommendation till Sveriges regering är att skriva under kärnvapenkonventionen och att väcka frågan till Sveriges riksdag att ratificera densamma.

De fullständiga svaren kan laddas ner som pdf här.

ANNONS

1 KOMMENTAR

  1. Så var det, och det var skälet till att vi, några representanter för Kvinnor för Fred, Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen och Nej till Nato, beslöt att organisera en namninsamling riktad till folkrörelsesveriges organisationer som företrädare för den majoritet av svenskar som i opinionsundersökningar ställt sig bakom kravet på kärnvapenförbud. Vi inbjöd organisationerna att visa sitt stöd till fredsrörelsens krav om kärnvapenförbud genom att skriva under ett brev till regeringen med uppmaning att signera FNs kärnvapenförbud utan att invänta riksdagen. Namninsamlingen pågår och har hittills samlat ett 40-tal underskrifter. Den avslutas på FN-dagen den 24 oktober då den kommer att överlämnas till UD.

Välkommen med dina synpunkter!