Den 6 augusti har ett decennium gått sen den dag, då jag blev brottsling enligt svensk lag. Det har då även gått 75 år sedan Hiroshima-dagen, den dag som även Sveriges Regering borde ha i åminnelse, när det gäller att inte förespråka atombomber i sin underdånighet gentemot USA:s krigsmakt.
Den dagen år 2010 arbetade jag inom hemtjänsten och körde bland annat till en äldre dam i Bälinge norr om Luleå. När krigsflygplanen dånade över huset på väg mot Vidselbasen, sa hon:
– Du ska nog se, att det blir krig!
Hon hade ännu inte fyllt 90 och hade minnen ur sitt liv, som jag inte frågade vidare om. Vad tänkte hon på om krigets förödelse?
Dagen efter var jag ledig och deltog i en demonstration mot krigsövningarna. Där mötte jag Jan Viklund, som är känd för sin hemsida Ghandi Today och har rikliga kontakter med folk i Afghanistan. Han frågade efter någon med bil som kunde köra honom till F21, som för tillfället blivit Nato-bas. Jag åkte för det mesta buss till stan. Jag frågade därför Gunnar Eriksson från Älvsbyn, som därmed också kom att inleda sin brottsliga karriär.
Mycket av detta finns sökbart på internet. Kort kan skrivas att Jan Viklund ville filma en flygande plastdrake vid ett krigsmonument. Jag tänkte spontant på ”Flygande tunnan” som finns längs vägen till F21, där vi 25-talet år tidigare tagit ett gruppfoto i samband med att vi åkt på flygets dag från skolan i Kangosfors.
Hade jag tänkt på att det finns andra krigsmonument i stan, ett Draken-plan på infarten till Kallax flygplats och Viggen (tror jag den heter) vid Biltema vid Storheden, så hade vi fortfarande varit odömda. På så sätt präglas Luleå av Nato-basen F21.
En anledning till Jan Viklunds fotoäventyr var boken och filmen Flyga Drake av Khaled Hosseini, som jag varken hade sett eller läst. Själv var jag rätt nedslagen efter att talibanerna tagit makten i Afghanistan och USA inledde ett nytt krig, efter att under lång tid varit en av många ”basarbetare” som samlat in pengar genom Svenska Afghanistankommittén, utan att på riktigt förstå krigets vanmakt och förödelse.
Nu blev jag helt plötsligt en kändis även i Folket i Bilds spalter. En av tre medelålders män, som inlett sin brottsliga bana och inbjöds för att tala på Norra Bantorget, vid en demonstration med alltför få deltagare.
Jag skaffade boken och filmen Flyga drake, men orkade inte läsa den förrän nu, när jag kommit i kontakt med en yngre generation afghaner, som värnar om sitt hemland.
Det är en bra bok, som jag rekommenderar. I boken lever en dröm, som förbjöds av talibanerna – Att flyga drake. I boken svävar 100-tals färgglada drakar över Kabul, där drakflygare skär ner varandras drakar, tills det bara finns en drake kvar.
Det var nästan pinsamt, att vi inte ens fick upp draken, eftersom det var vindstilla, innan militärpolisen kom, undersökte draken, våra ryggsäckar, beslagtog våra kameror, tillkallade polis, som topsade oss för att finna det slutgiltiga bevismaterialet vårt DNA, som säkert finns lagrat i USA i det fall jag ska resa dit.
Idag är det åter en tid, när folk knappt vet var Afghanistan ligger på kartan. Nya generationer har knappt fått läsa i historieböckerna om vår generations krig. Vad är Hiroshima, Vietnam, Afghanistan och allt det andra, som för oss var nutid?
I Hiroshima och Nagasaki räckte det med två atombomber för att föra in oss i en ny tidsålder. Efter det fick vi ett kallt krig, provstoppsavtal och fortsatt kapprustning i väntan på jordens undergång. Där Peter Hultqvist, liksom Tage Erlander under 50-talet vill göra oss till kärnvapennationer. Under 1980-talet diskuterades neutronbomben, som skulle förgöra allt liv, men bevara städerna och infrastrukturen intakta, för att en supermakt problemfritt skulle kunna ockupera och flytta till ett nytt Lebensraum.
Under Vietnamkriget terrorbombades landet av USA:s B 52:or, som lade ut bombmattor, utan att vi fick se livet för de som drabbades. Släpper man bombmassor idag, som vi inte vet var de kommer att krevera?
Ovan skrev jag om USA:s och Sveriges krigsflygplan som dånade över Bälinge. Det var faktiskt en så kallad bilateral övning. Redan när jag skrev ordet tänkte jag på vilket ord jag skulle använda. I Khaled Hosseinis bok finner jag orden ”Mig-flygplanens öronbedövande framfart”.
Du måste logga in för att kommentera.