När finska trupper i fortsättningskriget i augusti 1941 gick in i det egentliga Ryssland – det vill säga överskred den gamla riksgränsen – var det ingen okomplicerad sak. Väinö Linna har skrivit i sin Okänd soldat om soldaternas känsla att gå in i Ladoga-karelen. ”Vi är i Ryssland nu grabbar, sa Salo. Lahtinen bligade argt under lugg på de andra där han linkade fram och sa. ’Vi är så, ja. Och här är det slut på vår rätt. Dedäran hädanefter är vi på rövartåg. Så mycket ni vet.’”
I vissa förband fick officerarna hota med ståndrätt för myteri för att få soldaterna att överskrida gränsen. Avrättningar förekom.
Finländska trupper gick alltså in på urgammalt ryskt område i Ladoga-karelen ”den blå blommans land”, alltså Östkarelen. Finnarna hade kommit till ett landskap där den ortodoxa kyrkan dominerade trots att man befann sig i Sovjetunionen. Finnarna erövrade också huvudstaden Petrosavodsk och nådde den stora floden Svir och Stalinkanalen som hade byggts av 100.000 lägerfångar.
Hit kommer alltså i oktober 1941 vår nuvarande kungs far, Gustaf Adolf, då 36 år. Den svenska delegation fick ett furstligt mottagande i Åbo och sattes på ett specialchartrat tåg österut. Två speciellt utvalda svenskspråkiga lottor den 17-åriga Marie-Louise Molander och den äldre Göta Helenius skulle se till att delegation som hade kompletterats med några finska officerare fick förplägnad under resan.
Det svenska kungahuset hade stora sympatier för ”Finlands sak” och det gällde även nu under fortsättningskriget. Nu kom prinsen för att visa sitt moraliska stöd. En svensk frivilligbataljon fanns också vid Hangöfronten som fortfarande ockuperades av Röda armén.
Besöket i Finland varade i två veckor. Tåget anlände till finska armens högkvarter i S:t Michel där de den 24/9 mottogs av Marskalk Mannerheim. Den 25/9 fortsatte tåget till Pitkäranta i Ladogakarelen där karelska arméns befälhavare Erik Heinrich mötte upp och gav en lägesinformation. De finska trupperna hade nu avancerat långt bakom 1939 års gräns.
Prinsen inspekterar Mannerheimlinjens bunkrar, förstörda sovjetiska befästningar, ihopsamlade byster av Lenin och Stalin.
Den unga lottan ger några personligt färgade bilder av ett fångläger för ryska fångar. ”Där funnos även kvinnliga fångar, men jag kunde ej känna något hat emot dessa fångar bara ett djupt medlidande. 17 åriga gossar, de äro ju bara barn.”
Även Östkarelens huvudstad Petroskoj (Nu Petrosavodsk) imponerade på lottan som skriver i sin dagbok. ”Staden är sympatisk annat kan man ej säga.”
Den 28/9 besöker den svenska delegationen under ledning av prinsen finska linjer vid floden Svir långt in i Ryssland som rinner mellan Ladoga och Onega.
Nu lämnar man det ockuperade Östkarelen och reser vidare till karelska näset och besöker Viborg som återerövrats av finska trupper i slutet av augusti 1941 men som åter skulle falla i ryska händer under röda arméns storoffensiv 1944.
På återresan stannade man till vid Hangöfronten där den svenska frivilligbataljonen verkade. Röda armén ockuperade staden ytterligare några månader.
Prins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka 1947 när vår nuvarande kung var några månade gammal. Han var också en intresserad idrottsman med bland annat olympiskt deltagande i Berlin-olympiaden 1936.
Obs! att Finland var Tysklands bundsförvant i operation Barbarossa i avsikt att kunna bilda ett Storfinland med gränser i närheten av Ural. Ett imperiaistiskt Finland!
Rolf Ö!
Tack för intressant text (igen).
Gustaf Adolfs far, kung Gustav V, var bekymrad över sonens blåögdhet. När Gustaf Adolf framförde att han ville gå ut som frivillig i fortsättningskriget ilsknade kungen till: ”Gör du det blir du arvlös” (fritt ur minnet). Det var alltså subtila men viktiga skillnader i den svenska överheten. Per Albin höll rätt på den äventyrlige Sandler och konungen rensade på sitt håll.
Puddingbeviset! Skulle Jan Myrdal ha sagt. Jag undrar hur puddingen ser ut i dagsläget? Vem som är att lita på och vem som följer med Mannerheim till Svirfronten den här gången?
Det förekommer en hel del historier om Mannerheim, men ingen vill offentligt ifrågasätta varför han kom fram som ”gubben ur lådan”? Då han som rysk överste krigat mot Tyskland, och efteråt dyka upp i Vasa som befälhavare för tyska jägare från storfurstendömet Finland. Skulle klassa dem som terrorister?
Syftet var säkert ett återerövrande av kejsardömet. Men… osv!
Om kronprins Gustaf Adolf finns mycket mer att säga. Han var nog den i kungahuset som stod Hitler och nazismen närmast, åtminstone om man ska tro Per Svenssons bok Han som aldrig fick bli kung. Titeln är tvåtydig: inte bara att han dog innan utan också tur för Sverige och kungahuset att han aldrig fick bli kung. Även om Mannerheim lär ha tvekat att gå över gränsen och offensiven senare stannade av är det ingen tvekan om att Finland var aktivt krigförande på Hitlertysklands sida och formellt var i krig med England. Hade Sverige deltagit som krigförande på finsk sida under Vinterkriget 39-40 hade det varit stor risk för att Sverige deltagit i fortsättningskriget också och blivit allierad med Hitlertyskland. Tur att kronprins Gustaf Adolf inte var kung under denna tid!
Men Leif Strandberg har rätt i att det fanns skillnader inom kungahuset vilket Erik Carlsson visar i sin bok Gustav V och andra världskriget. Det vore intressant med en sammanställning hur olika framträdande personer ställde sig inför och under andra världskriget. Det var inte bara högern (och där inte alla!) som var Hitlervänliga, det fanns inom S också och S-pressen var synnerligen hörsam mot regeringens inskränkningar av YTF som Vilhelm Moberg skrivit om.
Rolf Ö!
Mannerheims mission var kontrarevolution mot Lenin och hans bolsjeviker. Att Finlands borgerliga framförallt kämpade för självständighet (och fick den undertecknad av Lenin 31 dec 1917) var för Mannerheim underordnat kontrarevolutionen i Ryssland. Som ett led i den kampen ställer han sig själv i spetsen för kampen mot bolsjevismen i Finland, som ett inledande frontavsnitt i den tänkta stora kontrarevolutionen i Ryssland. Det är Mannerheim som beslutar om evakueringen från Helsingfors till Vasa. Och därifrån inleder han sin kontrarevolution 27 januari 1918. Krigets karaktär var för Mannerheim ett klasskrig, inte ett ”frihetskrig” som efterkonstruktionen lät utmåla.
Leif Strandberg!
Gustaf V var farfar till Gustaf Adolf, hans far var den senare Gustav VI Adolf!
Ulf N!
Ja naturligtvis. Skämskudde fram. Tack för påpekande.
Du måste logga in för att kommentera.