logo

NYHETER

Lasse Diding om Sven Lindqvist

2019-05-19

När Sven Lindqvist nu, 87 år gammal, skrivit färdigt, så hyllas han med rätta i samtliga större svenska tidningar. I DN, som han förblev trogen hela sitt skrivande liv, ger Stefan Jonsson ett insiktsfullt helhetsporträtt och vännerna meddelar uppskattande minnen. För sju år sedan då Sven fyllde 80 år fick han inte en rad i DN eller ett enda uppskattande ord från Bonniers, förlaget som varit hans plattform när han stillsamt erövrade världen med sina böcker.

När jag då just 2012 inför 80-årsdagen ringde honom och meddelade att han i alla fall fått årets Leninpris, som då också var Jan Myrdals pris, blev han efter att jag läst upp motiveringen först alldeles tyst och frågade sen med låg röst: ”Vet Myrdal om detta?”. De hade då sen början av sextiotalet varit vänner men också rivaler om positionen som den svenska vänsterns läromästare. Med var sin tidig bok kom de att ge var sin divergerande men ändå uppskattande bild av det då fortfarande hemlighetsfullt stängda Maos Kina. I synen på imperialismens förödande härjningar i tredje världen var de överens, men när det gällde vägen framåt så förblev ju Sven en trygg socialdemokrat och reformist formad av sin positiva syn på Per-Albins Sverige, medan Jan M tidigt och inifrån såg folkhemmets baksida och blev en lika övertygad revolutionär. 

När jag efter prisutdelningen och hans mot Lenin och det han såg som revolutionsromantik, starkt kritiska tal, kom att diskutera denna hans syn minns jag min oförställda förvåning, när denne man, som läst allt och ägnat Vilhelm Ekelunds för mig svårgenomträngliga aforismer 15 års studiemöda, meddelade att han aldrig orkat läsa Marx Kapitalet och bara förstrött bläddrat i Lenins skrifter. Sin passion för en bättre och rättvisare värld hade han hämtat på annat håll, men förblev denna sin övertygelse långt mer uthålligt trogen än många kappvändande 60-talsrevolutionärer. 

Förutom klassiska böcker om imperialismens härjningar som ”Utrota varenda jävel” eller ”Nu dog du”, som också blivit internationella standardverk, försökte han också förstå sitt eget liv i några ytterligt självutlämnande böcker. På min direkta fråga om den för mig och som jag tänkte också för Cecilia Lindqvist alltför privata ”En älskares dagbok”, menade Sven att boken tvärtom var ett närmast desperat försök att rädda deras äktenskap.

Om man nu på allvar vill lära känna och sysselsätta sig med Svens författarskap, så föreslår jag att man börjar med Stefan Jonssons och Svens gemensamma ”Sanningskonst”, där man i denna deras sent utkomna samtalsbok får en bra bakgrund till de viktigaste böckernas tillkomsthistoria. Samtidigt med att man sen läser hans stora reportage, hans pamfletter och essäistiskt undersökande böcker om livet och världen, som många nu blivit klassiker, vill jag rekommendera en fortfarande förunderligt bortglömd och av de flesta oläst liten guide till hela hans universum. I ”En underjordisk stjärnhimmel” berättar Sven i förtätat korta prosastycken om de ca 150 böcker, som betytt mest för honom och format honom till en av århundradets viktigaste röster i vårt land. Denna bok har jag själv läst och läst om varje år de senaste tio åren och hans där presenterade läsefrukter har för mig sent i livet blivit ett nytt otroligt spännande universitet. Tack för det Sven Lindqvist!

 

Lasse Diding

NYHETER

Margot Wallströms demokratioffeniv

På regeringens hemsida gick utrikesminister Margot Wallström den 23 augusti ut med en debattartikel till stöd för Litauen i samband "trettioårsjubiléet av 'den baltiska vägen'". Hon skriver bl a förlande...

NYHETER

Stor ilska bland folket!

Jan Fredriksson

Över 14 500 helsingborgare vill ha en folkomröstning om sitt energibolag, Öresundskraft. Det är resultatet av tre månaders namninsamling mot kommunledningens planer på att sälja kommunens energibolag som förser stora delar av kommunen med fjärrvärme, el, fibernät med mera.